Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fiskgjuse

Organismgrupp Fåglar Pandion haliaetus
Fiskgjuse Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Enda stora rovfågeln i Sverige med långa vingar, vit under och brun ovan. Trots ett karaktäristiskt utseende förväxlas den ibland med ljusa ormvråkar eller med den sällsynta gästen ormörn. Fiskgjusen ses ofta kretsande eller ryttlande över sjöar, där den hämtar sin föda.
Utbredning
Länsvis förekomst för fiskgjuse Observationer i  Sverige för fiskgjuse
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar i anslutning till sjöar och större vattendrag samt längs kusterna över större delen av landet. Förekomsten i norra Sveriges inland är generellt svagare och den saknas i fjällkedjan. Särskilt starka populationer finns i områden med större sjöar, t.ex. södra Småland, Vänern, Mälardalen, Södermanland samt kring nedre Dalälven. Den europeiska populationen är huvudsakligen koncentrerad till Sverige och Fin­land, där det i mitten av 1980-talet fanns ca 3 000 (2 900-3 200) resp. cirka 1 000 par.  Fiskgjusen är kosmopolitisk och häckar på alla kontinenter utom Sydamerika och i polarområdena, talrikast i Nordvästeuropa och vissa delar av Nord­amerika.

I seklets början var fiskgjusen en sällsynt fågel, men efter fridlysning i slutet av 1920-talet ökade populationen fram till 1940-talet, varefter beståndet varit stabilt eller långsamt tillväxande.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Fiskgjusen häckar i anslutning till vatten över större dalen av landet men saknas i fjällen och på Gotland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8200 (6800-94000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Stabil de senaste 10 åren, en viss ökning de senaste 30 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Fiskgjusen bygger vanligen sitt stora risbo i toppen av en plattkronad, kraftig tall (>90%) med utsikt över omgivningen. En majoritet av boplatserna påträffas i anslutning till sjö, vattendrag eller kust. Det är emellertid inte ovanligt att arten även bosätter sig på mossar, hyggen etc. långt från närmaste vatten, vilket kan vara en strategi för att ge möjlig­het att välja mellan olika fiskesjöar i områden där sjöarnas kvalitet är dålig. Fiskgjusen lever enbart av fisk och är således beroende av tillgång till öppet vatten. Den fångar endast ytligt gående fisk, ned till maximalt en halv meters djup. Ungproduktionen är i genomsnitt större bland par som fiskar i närings­rika sjöar. Flyttfågel som övervintrar huvudsakligen i Väst­afrika. Unga gjusar stannar oftast kvar i övervintringsområdet påföljande sommar (somrar) och återvänder till Sverige för att häcka vid tre, undantagsvis två års ålder, vanligen inom 100 km från födelseplatsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Sjöar
Sjöar
Vattenmassa
Vattenmassa
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Hav
Hav
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Levande djur
Levande djur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Accipitriformes (hökfåglar), Familj Pandionidae (fiskgjusar), Släkte Pandion, Art Pandion haliaetus (Linnaeus, 1758) - fiskgjuse Synonymer Falco Haliaetus Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Fiskgjusen häckar i anslutning till vatten över större dalen av landet men saknas i fjällen och på Gotland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8200 (6800-94000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Stabil de senaste 10 åren, en viss ökning de senaste 30 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, CITES bilaga A, Typisk art i 3130 Ävjestrandsjöar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 3110 Näringsfattiga slättsjöar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Enda stora rovfågeln i Sverige med långa vingar, vit under och brun ovan. Trots ett karaktäristiskt utseende förväxlas den ibland med ljusa ormvråkar eller med den sällsynta gästen ormörn. Fiskgjusen ses ofta kretsande eller ryttlande över sjöar, där den hämtar sin föda.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fiskgjuse

Länsvis förekomst och status för fiskgjuse baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fiskgjuse

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar i anslutning till sjöar och större vattendrag samt längs kusterna över större delen av landet. Förekomsten i norra Sveriges inland är generellt svagare och den saknas i fjällkedjan. Särskilt starka populationer finns i områden med större sjöar, t.ex. södra Småland, Vänern, Mälardalen, Södermanland samt kring nedre Dalälven. Den europeiska populationen är huvudsakligen koncentrerad till Sverige och Fin­land, där det i mitten av 1980-talet fanns ca 3 000 (2 900-3 200) resp. cirka 1 000 par.  Fiskgjusen är kosmopolitisk och häckar på alla kontinenter utom Sydamerika och i polarområdena, talrikast i Nordvästeuropa och vissa delar av Nord­amerika.

I seklets början var fiskgjusen en sällsynt fågel, men efter fridlysning i slutet av 1920-talet ökade populationen fram till 1940-talet, varefter beståndet varit stabilt eller långsamt tillväxande.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Pandionidae - fiskgjusar 
  • Släkte
    Pandion  
  • Art
    Pandion haliaetus(Linnaeus, 1758) - fiskgjuse
    Synonymer
    Falco Haliaetus Linnaeus, 1758

Fiskgjusen bygger vanligen sitt stora risbo i toppen av en plattkronad, kraftig tall (>90%) med utsikt över omgivningen. En majoritet av boplatserna påträffas i anslutning till sjö, vattendrag eller kust. Det är emellertid inte ovanligt att arten även bosätter sig på mossar, hyggen etc. långt från närmaste vatten, vilket kan vara en strategi för att ge möjlig­het att välja mellan olika fiskesjöar i områden där sjöarnas kvalitet är dålig. Fiskgjusen lever enbart av fisk och är således beroende av tillgång till öppet vatten. Den fångar endast ytligt gående fisk, ned till maximalt en halv meters djup. Ungproduktionen är i genomsnitt större bland par som fiskar i närings­rika sjöar. Flyttfågel som övervintrar huvudsakligen i Väst­afrika. Unga gjusar stannar oftast kvar i övervintringsområdet påföljande sommar (somrar) och återvänder till Sverige för att häcka vid tre, undantagsvis två års ålder, vanligen inom 100 km från födelseplatsen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Sjöar, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Småvatten, Hav, Vattenyta

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Eftersom fiskgjusen ofta häckar vid stränder och på öar, utgör närgången båttrafik, sportfiske, bad etc. i boets omedelbara närhet ett hot. Miljögifternas negativa effekter är väl kända. Under 1970-talet medförde förekomsten av miljö­gifter en försämrad reproduktion genom ökad fosterdödlighet och sönderruvning av ägg på grund av skalförtunning. En minskad exponering för klorerade kolväten har kunnat fastställas för Vänerns fiskgjusar sedan mitten av 1970-talet. Den under senare år tilltagande försurningen av sjöar i framför allt mellersta och sydvästra Sverige utgör på längre sikt ett hot mot fiskgjusens möjlighet att häcka, då fiskpopulationernas storlek tenderar att minska med lägre födotillgång som följd. Gjusar som fiskar i sura sjöar riskerar dessutom en ökad exponering för giftiga metaller. I sydvästra Sverige finns en stor andel försurade vatten och framför allt i detta område måste hotet från försurningen tas på allvar. Skogsavverkningar utan hänsyn till bevarandet av fiskgjusens boträd och häcknings­biotop utgör en fara inom vissa områden genom att tillgången på lämpliga träd minskar. Att tillgången på boträd åtminstone lokalt utgör en begränsande faktor framgår av att antalet häckande par ibland har ökat efter uppsättning av boplattformar. Till fiskgjusens naturliga fiender hör bl.a. berguv och mård. Ett fiskgjusebestånd som häckade i låga tallar på en högmosse i Närke utplånades i början av 1980-talet p.g.a. mård. Konkurrens med havsörn förekommer, och starkt ökande havsörnsstammar har lokalt trängt undan fiskgjusarna.

Arten är känslig för störning, särskilt under ruvningstiden. Känsligheten varierar dock mellan olika par. Störst problem uppstår när människor uppehåller sig längre stunder i boets direkta närhet under perioden 1 april–1 augusti


Påverkan
  • Vattengrumling (Viss negativ effekt)
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Lämna sådana träd (särskilt plattkronade tallar) som har förutsättningar för att fungera som framtida boträd för rovfåglar som hänsynsträd vid avverkningar. Förlägg gärna sådana åtgärder så att framtida konflikter med skogsbruk eller andra intressen minimeras.

Avstå från skogliga åtgärder, inklusive röjning och plantering, inom 500 m avstånd från bebodda bon under perioden 1 april-31 augusti. Avståndet beror dock på topografi och boets placering.

Lämna vid behov en skyddszon kring boplatser vid avverkning eller gallring. Boträdets placering styr behovet av skyddszon vilket måste bedömas från fall till fall, men skyddszonen bör vara tillräckligt bred för att behålla skydd mot insyn, erbjuda lämpliga sittplatser och förhindra att boträdet blåser ner.

Avstå från skogsbruksåtgärder i hänsynskrävande miljöer, som på uddar eller öar med äldre skog eller hällmarkstallskog där det häckar fiskgjuse.

Undvik att dra skogsbilvägar inom 200 meter från boplatser.

Gör naturvårdsavsättningar i äldre skog i lämpliga områden för fiskgjuse, t.ex. på uddar och i hällmarksområden.

Fiskgjusen accepterar gärna konstgjorda bon.
Utländska namn - NO: Fiskeørn, DK: Fiskeørn, FI: Kalasääski, D: Fischadler, F: Balbuzard pêcheur, GB: Osprey

Ahlgren, C.-G. 1976. Fiskgjuseinventering i Älvsborgs län (Västgötadelen). Länsstyrel­sen i Älvsborgs län.

Ahlgren, C.-G. 1980. Häckningsresultat hos fiskgjuse i delar av Skaraborgs län. Grus 6: 55-60.

Ahlgren, C.-G. 1981. Häckningsresultat hos fiskgjuse i delar av Skaraborgs län, del II. Grus 7: 33-40.

Ahlgren, C.-G. & Eriksson, M.O.G. 1984. Belastningen av kvicksilver och klorerade kol­väten hos fiskgjuse Pandion haliaetus i sydvästra Sverige. Vår Fågelvärld 43: 299-305.

Ahlgren, C.-G., Kongbäck, H. och Olsson, A. 1979. Produktion av ägg och ungar hos skäggdopping, knipa, storskrake och fiskgjuse i Vänerns skärgårdar 1975-1978. Statens Naturvårdsverk PM 1121.

Anderson, D.W. och Hickey, J.J. 1974. Eggshell changes in raptors from the Baltic region. Oikos 25: 395-401.

Bergman, A., Lundberg, P. och Olsson, H. 1981. Fiskgjusen (Pandion haliaetus) i södra Västerbottens kustland 1976-1980. Fåglar i Västerbotten 6: 17-21.

Bird, D. (ed.) 1983. Biology and management of Bald Eagles and Ospreys. Harpell Press, Ste Anne de Bellevue.

Edberg, E. 1984. Inventeringar av lom och fiskgjuse i Båven 1983. Länsstyrelsen i Södermanlands län informerar, planeringsavd., naturvårdsenheten nr 9/84 (stencil).

Eriksson, M.O.G. 1985. Prey detectability for fish-eating birds in relation to fish density and water transparency. Ornis Scandinavica 16: 1-7.

Eriksson, M.O.G. 1986. Fish delivery, production of young, and nest density of Osprey (Pandion haliaetus) in southwest Sweden. Can. J. Zool. 64: 1961-1965.

Eriksson, M.O.G. 1991. Försurningspåverkan på fågel- och däggdjursbestånd. Natur­vårdsverket Rapport 3969.

Eriksson, M.O.G., Henrikson, L. och Oscarson, H.G. 1983. Försurning - ett framtida hot mot fiskgjusen (Pandion haliaetos). Vår Fågelvärld 42: 293-300.

Eriksson, M.O.G. och Wallin, K. 1995. Survival and breeding success of the Osprey Pandion haliaetus in Sweden. Bird Conservation International 4: 263-277.

Green, R. 1976. Breeding behaviour of Ospreys Pandion haliaetus in Scotland. Ibis 118: 475-490.

Haga, A. 1981. Fiskeørn sørøst i Østfold; reirplassering, bestandsutvikling, ferdseltole­ranse og forvaltning. Fauna 34: 101-109.

Hallberg, L.-O., Hallberg, P.-S. och Sondell, J. 1983. Styrning av fiskgjusens Pandion haliaetos val av boplatser i Helgasjön, Kronobergs län, för att minska störningsrisken. Vår Fågelvärld 42: 73-80.

Henny, C.J. 1977. Research, management and status of the Osprey in North America. - Proceedings of the World Conference of Birds of Prey, Vienna 1: 199-222.

Henny, C.J. och Ogden, J.C. 1970. Estimated status of Osprey populations in the United States. J. Wildl. Manage. 34: 214-217.

Häkkinen, I. 1977. Food catch of the Osprey Pandion haliaetus during the breeding season. Ornis Fennica 54: 166-169.

Häkkinen, I. 1978. Diet of the Osprey Pandion haliaetus in Finland. Ornis Scandinavica 9: 111-116.

Häkkinen, I. och Häsänen, E. 1980. Mercury in eggs and nestlings of the Osprey (Pandion haliaetos) in Finland and its bioaccumulation from fish. Ann. Zool. Fennici 17: 131-139.

Jamieson, I., Seymour, N. och Bancroft, R.P. 1982. Time and activity budgets of Osprey nesting in Northeastern Nova Scotia. Condor 84: 439-441.

Jamieson, I., Seymour, N.R., Bancroft, R.P. och Sullivan, R. 1983. Sibling aggression in nestling ospreys in Nova Scotia. Canadian Journal of Zoology 61: 466-469.

Levenson, H. 1979. Time and activity budget of Ospreys nesting in Northeastern Cali­fornia. Condor 81: 364-369.

Levenson, H. och Koplin, J.R. 1984. Effects of human activity on productivity of nesting Ospreys. J. Wildlife Management 48: 1374-1377.

McLean, P.K. & Byrd, A.B. 1991. Feeding ecology of Chesapeake Bay Ospreys and growth and behavior of their young. Wilson Bulletin 103: 105-111.

Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. Vår Fågelvärld 40: 249-262.

Nordbakke, R. 1980. The diet of a population of ospreys Pandion haliaetus in south-eastern Norway. Cinclus (Fauna norv. Ser. C) 3: 1-8.

Nordbakke, R. 1983. On the diet of the Osprey Pandion haliaetus in Norway. Cinclus (Fauna norv. Ser. C) 6: 39-42.

Odsjö, T. och Sondell, J. 1976. Reproductive success in Ospreys Pandion haliaetus in southern and central Sweden, 1971-1973. Ornis Scand. 7: 71-84.

Odsjö, T. och Sondell, J. 1982. Eggshell thinning and DDT, PCB and mercury in eggs of Osprey (Pandion haliaetus (L.)) in Sweden and their relations to breeding success. I: Odsjö, T. Eggshell thickness and levels of DDT, PCB and mercury in eggs of Osprey (Pandion haliaetus (L.)) and Marsh harrier (Circus aeruginosus (L.)) in relation to their breeding success and population status in Sweden. - Doktorsavhandling, Zoologiska inst., Stockholms universitet.

Odsjö, T. och Sondell, J. 1986. När och hur bör fiskgjusen skyddas? Vår Fågelvärld 45: 351-358.

Persson, A. 1983. Rapport från projekt fiskgjuse i Dalarna 1983. Fåglar i Dalarna 16: 127-132.

Pettersson, Å. 1978. Sottern, en inventering av fågelliv och fritidsutnyttjande. Länsstyrel­sen i Örebro län, Naturvårdsenheten.

Poole, A. 1989. Ospreys: a natural and unnatural history. - Cambridge University Press, Cambridge.

Reese, J. 1977. Reproductive success of Osprey in central Cheseapeake Bay. Auk 94: 202-221.

Ryttman, H. 1994. Överlevnadsberäkningar och försök att skatta populationsutvecklingen hos fiskgjuse Pandion haliaetus, ormvråk Buteo buteo och sparvhök Accipiter nisus i Sverige. Ornis Svecica 4: 159-172.

Saurola, P. 1985. Finnish birds of prey: status and population shanges. Ornis Fennica 62: 64-72.

Sondell, J. 1990. Studier av fiskgjusen. Milvus 20: 30-41.

Sondell, J. 1993. Inventering av fiskgjuse 1993. Fåglar i Kvismaren 9: 9-14.

Stinson, C.H. 1978. The influence of environmental conditions on aspects of the time bud­gets of breeding Ospreys. Oecologia (Berlin) 36: 127-139.

Swenson, J. 1979. Factors affecting status and reproduction of osprey in Yellowstone National Park. J. Wildl. Manage. 43: 595-601.

Van Daele, L.J. och Van Daele, H.A. 1982. Factors affecting the productivity of Os­preys nesting in West-central Idaho. Condor 84: 292-299.

Österlöf, S. 1973. Fiskgjusen Pandion haliaetus i Sverige 1971. Vår Fågelvärld 32: 100-106.

Österlöf, S. 1977. Migration, wintering areas, and site tenacity of the European Osprey Pandion h. haliaetus (L.). Ornis Scand. 8: 61-78.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Tjelvar Odsjö, Sten Österlöf 1987. Rev. Mats Eriksson 1995, Jonas Grahn 2015, Mikael Svensson, Marting Tjernberg och Henrik Thurfjell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Pandionidae - fiskgjusar 
  • Släkte
    Pandion  
  • Art
    Pandion haliaetus, (Linnaeus, 1758) - fiskgjuse
    Synonymer
    Falco Haliaetus Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Tjelvar Odsjö, Sten Österlöf 1987. Rev. Mats Eriksson 1995, Jonas Grahn 2015, Mikael Svensson, Marting Tjernberg och Henrik Thurfjell 2016.