Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ägghättemossa

Organismgrupp Mossor Orthotrichum patens
Ägghättemossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 1 cm höga, lösa tuvor. Bladen är smalt triangulära. Bladkanten är tillbakaböjd i nästan hela sin längd. Bladcellerna strax ovanför mitten av bladskivan är rundade, 12–14 µm breda och har tätt med 2–6 enkla till något grenade, låga papiller per cell. Arten är samkönad. Strumpan är rikligt försedd med långa, svagt papillösa hår. Kapselskaftet är kort, och ungefär halva kapseln döljs av bladen. Kapseln är som torr och tömd tydligt fårad endast närmast mynningen, vilket gör att den även som torr är brett oval och basen övergår hastigt i skaftet. De 8 kapselränderna är 2 (ibland delvis 3–4) celler breda. Klyvöppningarna är insänkta, nästan helt täckta av omgivande celler och finns i den nedre delen av kapseln. Peristomet har två tandkransar. Den yttre tandkransen består av 8 fint papillösa tänder (ibland något genombrutna) och är tillbakaböjd i torrt tillstånd. Den inre tandkransen består av 8 otydligt papillösa tänder. Mössan är veckad, har enstaka, mycket svagt papillösa hår och är inte papillös. Sporerna är 14–20 µm i diameter.
Ägghättemossa kan likna skogshättemossa Orthotrichum stramineum, men den senare har en torr kapsel som mer gradvis smalnar av mot skaftet, kapselränder som är 4 celler breda i den nedre delen och som går längs hela kapselns längd, sporer som är 10–15 µm breda, måttligt papillösa bladceller (2 papiller per cell) och en inre tandkrans av 8 eller 16 släta tänder. Filthättemossa O. urnigerum har upprättstående yttre tandkrans.
Utbredning
Länsvis förekomst för ägghättemossa Observationer i  Sverige för ägghättemossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt i de södra delarna av Sverige där det finns rikligt med lövskog. Dessutom är den sällsynt funnen i Norge runt Oslofjorden och i Åbotrakten i Finland. I övrigt förekommer den endast i Europa söderut till Centraleuropa och i västra delen.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ägghättemossa växer på barken av alm, asp, ask och lönn. Den är mycket sällsynt och förekommer ofta i sjö- eller vattendragsnära miljöer. Alla kända moderna fynd är individfattiga populationer. Almsjuka och askskottsjukan har drabbat arten hårt på Gotland och Öland och fortsätter trädslagen ask och alm att minska riskerar populationen av ägghättemossa att minska i landet. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-1100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (56-450) km². Minst 4 lokaler. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Ägghättemossa växer på lövträdsbark. Företrädesvis växer den på rikbarksträd, t.ex. alm, asp, ask och lönn. Den är även uppgiven från hassel, bok och kastanj. Sällsynt växer den även på sten. Den har främst hittats i ädellövskogsbestånd och aspbestånd. Den finns i många fall i skog som är relativt gles. Många av fynden är gjorda i närheten av sjöar eller vattendrag. Detta antyder möjligen att arten behöver både viss exponering samtidigt som luftfuktigheten inte får bli för låg. Enstaka fynd är gjorda i mer ljusöppna miljöer på t.ex. vårdträd. Följearter är ofta andra, vanligare arter i släktet hättemossor Orthotrichum, t.ex. skogshättemossa O. stramineum och parkhättemossa O. pallens.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· aplar
· aplar
· ask
· ask
· asp
· asp
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· fläder
· fläder
· hassel
· hassel
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
· skogslönn
· skogslönn
· sälg
· sälg
Levande träd
Levande träd
· ask
· ask
· asp
· asp
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
· sälg
· sälg
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Orthotrichales, Familj Orthotrichaceae, Släkte Orthotrichum (hättemossor), Art Orthotrichum patens Bruch ex Brid. - ägghättemossa Synonymer Orthotrichum patens Brid., Orthotrichum patens Bruch & Brid.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ägghättemossa växer på barken av alm, asp, ask och lönn. Den är mycket sällsynt och förekommer ofta i sjö- eller vattendragsnära miljöer. Alla kända moderna fynd är individfattiga populationer. Almsjuka och askskottsjukan har drabbat arten hårt på Gotland och Öland och fortsätter trädslagen ask och alm att minska riskerar populationen av ägghättemossa att minska i landet. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-1100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (56-450) km². Minst 4 lokaler. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Arten bildar upp till 1 cm höga, lösa tuvor. Bladen är smalt triangulära. Bladkanten är tillbakaböjd i nästan hela sin längd. Bladcellerna strax ovanför mitten av bladskivan är rundade, 12–14 µm breda och har tätt med 2–6 enkla till något grenade, låga papiller per cell. Arten är samkönad. Strumpan är rikligt försedd med långa, svagt papillösa hår. Kapselskaftet är kort, och ungefär halva kapseln döljs av bladen. Kapseln är som torr och tömd tydligt fårad endast närmast mynningen, vilket gör att den även som torr är brett oval och basen övergår hastigt i skaftet. De 8 kapselränderna är 2 (ibland delvis 3–4) celler breda. Klyvöppningarna är insänkta, nästan helt täckta av omgivande celler och finns i den nedre delen av kapseln. Peristomet har två tandkransar. Den yttre tandkransen består av 8 fint papillösa tänder (ibland något genombrutna) och är tillbakaböjd i torrt tillstånd. Den inre tandkransen består av 8 otydligt papillösa tänder. Mössan är veckad, har enstaka, mycket svagt papillösa hår och är inte papillös. Sporerna är 14–20 µm i diameter.
Ägghättemossa kan likna skogshättemossa Orthotrichum stramineum, men den senare har en torr kapsel som mer gradvis smalnar av mot skaftet, kapselränder som är 4 celler breda i den nedre delen och som går längs hela kapselns längd, sporer som är 10–15 µm breda, måttligt papillösa bladceller (2 papiller per cell) och en inre tandkrans av 8 eller 16 släta tänder. Filthättemossa O. urnigerum har upprättstående yttre tandkrans.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ägghättemossa

Länsvis förekomst och status för ägghättemossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ägghättemossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt i de södra delarna av Sverige där det finns rikligt med lövskog. Dessutom är den sällsynt funnen i Norge runt Oslofjorden och i Åbotrakten i Finland. I övrigt förekommer den endast i Europa söderut till Centraleuropa och i västra delen.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Orthotrichum - hättemossor 
  • Art
    Orthotrichum patensBruch ex Brid. - ägghättemossa
    Synonymer
    Orthotrichum patens Brid.
    Orthotrichum patens Bruch & Brid.

Ägghättemossa växer på lövträdsbark. Företrädesvis växer den på rikbarksträd, t.ex. alm, asp, ask och lönn. Den är även uppgiven från hassel, bok och kastanj. Sällsynt växer den även på sten. Den har främst hittats i ädellövskogsbestånd och aspbestånd. Den finns i många fall i skog som är relativt gles. Många av fynden är gjorda i närheten av sjöar eller vattendrag. Detta antyder möjligen att arten behöver både viss exponering samtidigt som luftfuktigheten inte får bli för låg. Enstaka fynd är gjorda i mer ljusöppna miljöer på t.ex. vårdträd. Följearter är ofta andra, vanligare arter i släktet hättemossor Orthotrichum, t.ex. skogshättemossa O. stramineum och parkhättemossa O. pallens.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· aplar - Malus (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· fläder - Sambucus nigra (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Igenväxning och förtätning av ädellövskogar och andra lövrika skogar utgör ett hot, liksom avverkning av lämpliga biotoper med ädellövträd. Även avverkning av äldre ädellövträd i jordbrukslandskapet minskar artens möjligheter att fortleva. Arten missgynnas även av almens decimering i södra Sverige genom almsjukan. Mossan påverkas negativt av luftföroreningar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Värdefulla ädellövskogar bör ges ett ändamålsenligt skydd och skötas för att långsiktigt upprätthålla en ädellövdominans. Föryngring av ädellövträd och asp bör gynnas i större omfattning i södra och mellersta Sverige. En variationsrikedom när det gäller ljusinsläpp i skogsbiotoperna bör eftersträvas. Ädellövträd i jordbrukslandskapet bör sparas och föryngras. Åtgärder för att minska luftföroreningar gynnar många hättemossor.
Hättemossorna är småväxta och ibland svåra att identifiera utan mikroskop. Deras utbredning kan därför delvis vara dåligt känd. Genom äldre litteratur och herbariematerial från framför allt Skåne vet vi ändå med säkerhet att Orthotrichum-arterna var vanligare i början av seklet och troligen även under 1800-talet. Studier av luftföroreningarnas inverkan på mossfloran i England och Holland har visat att Orthotrichum-arterna är bland de mossor som är mest känsliga för SO2; de försvinner vid halter på 40 ppm i luften (Gilbert 1970). Utländska namn - NO: Sveipbustehette.

Etymologi: patens (lat.) = öppen, fri, vid; patens presens particip av patere (lat.) = vara eller stå öppen.
Uttal: [Ortótrikum pátens]

KEY FACTS Forms lax, up to 1 cm high tufts. Leaf margin almost entirely recurved. Autoicous. Vaginula covered in long, slightly papillose hairs. Capsule emergent and when dry and empty broad and furrowed only just below the mouth, (8 short bands of 2, occasionally partially 3-4, thick-walled cells). Immersed stomata, almost completely obscured by overlying exothecial cells, present in basal half of capsule. Exostome with 8 finely papillose, sometimes slightly perforated teeth that are recurved when dry. Endostome with 8 teeth. Calyptra plicate, surface smooth with scattered, indistinctly papillose hairs. Spores 14-20 µm. - Mainly found on the bark of deciduous trees, notably Ulmus, Populus tremula, Fraxinus, Acer and other species where the pH of the bark exceeds 5. Typically found in relatively open broadleaf forests or aspen stands, especially in the vicinity of lakes and streams.

Gilbert, O. L. 1970. Further studies on the effects of sulphur dioxide on lichens and bryophythes. New Phytol. 69: 605-627.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Lewinsky-Haapasaari, J. 1995. Illustrierter Bestimmungsschlüssel zu den europäischen Orthotrichum-Arten. - Meylania 9: 3-56.

Lönnell, N. 2008. Orthotrichum patens ägghättemossa s. 253-254. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1984. Rev. Kristoffer Hylander & Tommy Pettersson 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Orthotrichum - hättemossor 
  • Art
    Orthotrichum patens, Bruch ex Brid. - ägghättemossa
    Synonymer
    Orthotrichum patens Brid.
    Orthotrichum patens Bruch & Brid.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1984. Rev. Kristoffer Hylander & Tommy Pettersson 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008.