Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  älvgräsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Elachista krogeri
Älvgräsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna har mörkgrå grundfärg, vilket syns i svag förstoring med lupp. Fjällen har olika färg, från brunt till svartaktigt. I vingvecket finns oftast några svarta fjäll. Strax innanför mitten av vingen kan ett diffust och svagt framträdande tvärband skönjas, som ofta inte når varken fram- eller bakkanten och som genomkorsar den svarta fjällhopen i vingvecket. Nära spetsen ligger en ljus framkantsfläck och mitt emot den en mindre och svagare fläck vid bakhörnet. Teckningarna hos honan är oftast tydligare och nästan rent vita. Huvudet är ljust brungrått och mellankroppen mörkgrå. Älvgräsminerarmal kan lätt förväxlas med vissa former av den i hela landet mycket allmänna och variabla myrgräsminerarmal Elachista kilmunella, men denna art har vita fransar kring vingspetsen, ett kännemärke som inte alltid är lätt att se då fransarna snart slits ner. Vissa exemplar av älvgräsminerarmal kan påminna om kärrgräsminerarmal, Elachista pomerana. Älvgräsminerarmalen har svartgrå panna medan kärrgräsminerarmalens panna är grå. I kanten av de ljusa fläckarna förekommer gulaktiga vingfjäll hos älvgräsminerarmalen som saknas hos kärrgräsminerarmalen. E. pomerana är också ytterst ovanlig i norra Sverige. För ytterligare information om andra möjliga förväxlingsarter hänvisas till Traugott-Olsen & Schmidt-Nielsen, 1977. Vingspann 8-10 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för älvgräsmal Observationer i  Sverige för älvgräsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Älvgräsminerarmal är hittills bara känd från områden norr om polcirkeln. Den upptäcktes första gången som ny för vetenskapen vid Kaunisjoki i Norrbotten 1975. Samma år anträffades den också vid Karesuando i Torne lappmark. År 2003 rapporterades den för första gången i Norge från norra Finnmarka. I Finland upptäcktes den liksom i Sverige 1975 vid Enontekiö i Enontekis lappmark. Därefter har den hittats i ytterligare fyra provinser i nordligaste Finland. Den förkommer också i Norge och Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Älvgräsminerarmal är känd från Norrbotten och Torne lappmark. Minst en känd lokal bedöms vara aktuell, men mörkertalet är sannolikt stort. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (4100-8000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Älvgräsminerarmalens utvecklingsbiologi tycks vara okänd. Den är funnen vid fuktiga älvstränder med riklig vegetation av olika gräs och starrväxter och i anslutning till myrar. Arten flyger i senare delen av juni till slutet av juli. I Norge håvades exemplar av arten på en myr främst bevuxen med rundstarr, Carex rotundata, som indikerar denna som tänkbar värdväxt. Möjligen kan arten utnyttja flera starrarter.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Elachistidae (gräsmalar), Släkte Elachista, Art Elachista krogeri Svensson, 1976 - älvgräsmal Synonymer älvgräsminerarmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Älvgräsminerarmal är känd från Norrbotten och Torne lappmark. Minst en känd lokal bedöms vara aktuell, men mörkertalet är sannolikt stort. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (4100-8000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Framvingarna har mörkgrå grundfärg, vilket syns i svag förstoring med lupp. Fjällen har olika färg, från brunt till svartaktigt. I vingvecket finns oftast några svarta fjäll. Strax innanför mitten av vingen kan ett diffust och svagt framträdande tvärband skönjas, som ofta inte når varken fram- eller bakkanten och som genomkorsar den svarta fjällhopen i vingvecket. Nära spetsen ligger en ljus framkantsfläck och mitt emot den en mindre och svagare fläck vid bakhörnet. Teckningarna hos honan är oftast tydligare och nästan rent vita. Huvudet är ljust brungrått och mellankroppen mörkgrå. Älvgräsminerarmal kan lätt förväxlas med vissa former av den i hela landet mycket allmänna och variabla myrgräsminerarmal Elachista kilmunella, men denna art har vita fransar kring vingspetsen, ett kännemärke som inte alltid är lätt att se då fransarna snart slits ner. Vissa exemplar av älvgräsminerarmal kan påminna om kärrgräsminerarmal, Elachista pomerana. Älvgräsminerarmalen har svartgrå panna medan kärrgräsminerarmalens panna är grå. I kanten av de ljusa fläckarna förekommer gulaktiga vingfjäll hos älvgräsminerarmalen som saknas hos kärrgräsminerarmalen. E. pomerana är också ytterst ovanlig i norra Sverige. För ytterligare information om andra möjliga förväxlingsarter hänvisas till Traugott-Olsen & Schmidt-Nielsen, 1977. Vingspann 8-10 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för älvgräsmal

Länsvis förekomst och status för älvgräsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för älvgräsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Älvgräsminerarmal är hittills bara känd från områden norr om polcirkeln. Den upptäcktes första gången som ny för vetenskapen vid Kaunisjoki i Norrbotten 1975. Samma år anträffades den också vid Karesuando i Torne lappmark. År 2003 rapporterades den för första gången i Norge från norra Finnmarka. I Finland upptäcktes den liksom i Sverige 1975 vid Enontekiö i Enontekis lappmark. Därefter har den hittats i ytterligare fyra provinser i nordligaste Finland. Den förkommer också i Norge och Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista krogeriSvensson, 1976 - älvgräsmal
    Synonymer
    älvgräsminerarmal

Älvgräsminerarmalens utvecklingsbiologi tycks vara okänd. Den är funnen vid fuktiga älvstränder med riklig vegetation av olika gräs och starrväxter och i anslutning till myrar. Arten flyger i senare delen av juni till slutet av juli. I Norge håvades exemplar av arten på en myr främst bevuxen med rundstarr, Carex rotundata, som indikerar denna som tänkbar värdväxt. Möjligen kan arten utnyttja flera starrarter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Artens sällsynta och mycket lokala uppträdande tyder på att den har habitatkrav som är mycket speciella och till stor del okända. På sikt kan den globala uppvärmningen medföra vegetationsförändringar med ökad igenväxning av olika videarter och björk på befintliga lokaler. Exploatering av moss- och myrmarker för torvbrytning och förändringar av å- och älvsträckor med ändrade markvattenförhållanden skulle missgynna värdväxterna och därmed arten, vägbyggen, avverkning och andra ingrepp kan också påverka artens situation i Sverige. Ett alltför koncentrerat renbete på lokaler för arten skulle också kunna vara negativt.
För att kunna sätta in rätt åtgärder behövs mer kunskap om älvgräsmineramalen och dess utvecklingsbiologi, ekologi och förekomster. En kartläggning av nuvarande och framtida fyndlokaler bör genomföras. Länsstyrelsen inom berörda län bör åtminstone för ett par lokaler upprätta ett enkelt övervakningsprogram för att bättre lära känna artens habitatkrav och levnadssätt.

Aarvik, L., Berggren, K. Bakke, S. A. 2003. Nye funn av sommerfugler i Norge 3. Insekts-Nytt 28 (1/2), 23-40.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books, Stenstrup.

Kullberg, J., Albrecht,A., Kaila, L. & Varis.V. 2001. Checklist of Finnish lepidoptera- Suomen perhosten luettelo. Sahlbergia, 6: 45-190.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003. Den nya nordiska floran. W & W, Stockholm.

Svensson, I. 1976. Six new species of Microlepidoptera from northern Europe. Ent. Scand. 7: 195-206.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Reproline, Stockholm.

Svensson, I., Elmquist, H. Gustafsson, B. Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska Riksmuseet & Entomologiska Föreningen. Stockholm

Traugott-Olsen, E. & Schmidt-Nielsen, E., 1977. The Elachistidae (Lepidoptera) of Fennoscandia and Denmark. Faunan Entomologica Scandinavica. Volume 6. Scandinavian Science Press Ltd.

[http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa), besökt i november 2011.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson, 2011 och Göran Palmqvist, 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista krogeri, Svensson, 1976 - älvgräsmal
    Synonymer
    älvgräsminerarmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson, 2011 och Göran Palmqvist, 2012.