Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Trifurcula subnitidella
Ängsdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En gråbrun dvärgmal utan teckning. Hanen har på framvingens undersida en avlång, gul fläck. Arten förekommer på ängsmark med käringtand.

Vingspann 4–6 mm. Huvudet är gulbrunt–gråbrunt, kragen har ungefär samma färg som huvudet. Ögonlocken är vita, ibland med enstaka, mörka fjäll. Antennen är något längre än halva framvingen och har 31–36 segment hos hanen, 27–32 hos honan. Framvingen är småspräckligt mörkt gråbrun utan ljus teckning. Delningslinjen är otydlig och oregelbunden, fransarna utanför är smutsvita. På undersidan av framvingen i inre halvan har ­hanen en iögonfallande, avlång, gul fläck. Bakvingen är ljusgrå. Hanen har på bakvingen en rad svarta, borst längs framkanten, intill frenulumborstet, och en sammetsliknande fläck med doftfjäll på undersidans yttre del. Hanen har gulgrå analtofs. Honor kan förväxlas med enfärgade individer av ­alvardvärgmal ­Trifurcula cryptella och då bör genitalierna undersökas.

Larven är djupt gul, lång och smal. Kokongen är ockragul.

Genitalier: Hos hanen är uncus svagt utvidgad och har rakt avskuren spets. Gnathos är brett vinkelformig med avskuren spets och asymmetrisk med ett utskott på ena sidan. Aedeagus har en bred bas och en mycket stor, långsträckt cornutus, samt ytterligare ett antal mindre cornuti. Hos honan finns i corpus bursae ett par olikstora, långsträckta signa med tydlig kant och en yttre rad av celler utanför denna. Ductus spermathecae har 3,5–4 vindlingar.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsdvärgmal Observationer i  Sverige för ängsdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är ängsdvärgmal lokal och ofta tillfällig. Den har rapporterats från Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna. I Danmark har arten en nordlig utbredning på Själland och Jylland. I Norge påträffades den i Aust-Agder 2004. I Finland har den påträffats längs kusten i sydöst. Den är känd från de flesta länder i Europa men är överallt ytterst lokal. Den har dessutom rapporterats från Tunisien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten förekommer på ett begränsat antal torrmarksbiotoper i tio län i Göta- och Svealand. Denna typ av lokaler håller på många platser på att försvinna pga ändrad markanvändning och igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 (24000-115000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Ängsdvärgmal påträffas på både fuktig och torr ängsmark samt andra öppna, ­blomrika miljöer med låg vegetation, mestadels på kalkrik mark. Fjärilen har påträffats från slutet av maj till ­mitten av augusti (vanligast i juni), vilket tyder på antingen en generation med fjärilar, under en ovanligt lång period, eller två mer eller mindre överlappande gene­rationer per år. Ägget läggs längst ner på en stjälk, eller vid basen av ett bladskaft, av käringtand Lotus corniculatus. Den 6–9 cm långa minan löper både ­inuti stjälken och i stjälkens yttre lager. ­Exkrementerna ­ligger i en mittlinje, men syns inte alltid. Larven är synlig inuti minan som en lätt utbuktning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· käringtand
· käringtand
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Trifurcula, Art Trifurcula subnitidella (Duponchel, 1843) - ängsdvärgmal Synonymer Elachista subnitidella Duponchel, 1843, Trifucrula griseella Wolff, 1957

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten förekommer på ett begränsat antal torrmarksbiotoper i tio län i Göta- och Svealand. Denna typ av lokaler håller på många platser på att försvinna pga ändrad markanvändning och igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 (24000-115000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En gråbrun dvärgmal utan teckning. Hanen har på framvingens undersida en avlång, gul fläck. Arten förekommer på ängsmark med käringtand.

Vingspann 4–6 mm. Huvudet är gulbrunt–gråbrunt, kragen har ungefär samma färg som huvudet. Ögonlocken är vita, ibland med enstaka, mörka fjäll. Antennen är något längre än halva framvingen och har 31–36 segment hos hanen, 27–32 hos honan. Framvingen är småspräckligt mörkt gråbrun utan ljus teckning. Delningslinjen är otydlig och oregelbunden, fransarna utanför är smutsvita. På undersidan av framvingen i inre halvan har ­hanen en iögonfallande, avlång, gul fläck. Bakvingen är ljusgrå. Hanen har på bakvingen en rad svarta, borst längs framkanten, intill frenulumborstet, och en sammetsliknande fläck med doftfjäll på undersidans yttre del. Hanen har gulgrå analtofs. Honor kan förväxlas med enfärgade individer av ­alvardvärgmal ­Trifurcula cryptella och då bör genitalierna undersökas.

Larven är djupt gul, lång och smal. Kokongen är ockragul.

Genitalier: Hos hanen är uncus svagt utvidgad och har rakt avskuren spets. Gnathos är brett vinkelformig med avskuren spets och asymmetrisk med ett utskott på ena sidan. Aedeagus har en bred bas och en mycket stor, långsträckt cornutus, samt ytterligare ett antal mindre cornuti. Hos honan finns i corpus bursae ett par olikstora, långsträckta signa med tydlig kant och en yttre rad av celler utanför denna. Ductus spermathecae har 3,5–4 vindlingar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsdvärgmal

Länsvis förekomst och status för ängsdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är ängsdvärgmal lokal och ofta tillfällig. Den har rapporterats från Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna. I Danmark har arten en nordlig utbredning på Själland och Jylland. I Norge påträffades den i Aust-Agder 2004. I Finland har den påträffats längs kusten i sydöst. Den är känd från de flesta länder i Europa men är överallt ytterst lokal. Den har dessutom rapporterats från Tunisien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula subnitidella(Duponchel, 1843) - ängsdvärgmal
    Synonymer
    Elachista subnitidella Duponchel, 1843
    Trifucrula griseella Wolff, 1957

Ängsdvärgmal påträffas på både fuktig och torr ängsmark samt andra öppna, ­blomrika miljöer med låg vegetation, mestadels på kalkrik mark. Fjärilen har påträffats från slutet av maj till ­mitten av augusti (vanligast i juni), vilket tyder på antingen en generation med fjärilar, under en ovanligt lång period, eller två mer eller mindre överlappande gene­rationer per år. Ägget läggs längst ner på en stjälk, eller vid basen av ett bladskaft, av käringtand Lotus corniculatus. Den 6–9 cm långa minan löper både ­inuti stjälken och i stjälkens yttre lager. ­Exkrementerna ­ligger i en mittlinje, men syns inte alltid. Larven är synlig inuti minan som en lätt utbuktning.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· käringtand - Lotus corniculatus (Viktig)
Igenväxning och utdikning kan skada lokaler där ängsdvärgmalen finns.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Inga åtgärder är aktuella då ingen lokal med stabil förekomst av dvärgmalen är känd.
Namngivning: Trifurcula subnitidella (Duponchel, 1843). Originalbeskrivning: Elachista subnitidella. Godart, Histoire naturelle des Lepidoptères ou papillons de France. Nocturnes, Supplément 4: 326, pl. 77: 8. Synonym: Trifurcula griseella Wolff, 1957.

Etymologi: subnitidella = ung. den lilla något glänsande; sub (lat.) = under, lite, något; nitidus (lat.) = glänsande, syftar på framvingarna som är förhållandevis matta; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Trifúrkula subnitidélla]

Johansson, R., et al. 1990. The Nepticulidae and Opostegidae (Lepidoptera) of North West Europe. Fauna Ent.

Scand. Vol. 23. E.J.Brill/Scandinavian Science Press Ltd. Leiden, New York, København, Köln.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsintressant information; Hot och Åtgärder). 

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula subnitidella, (Duponchel, 1843) - ängsdvärgmal
    Synonymer
    Elachista subnitidella Duponchel, 1843
    Trifucrula griseella Wolff, 1957
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsintressant information; Hot och Åtgärder).