Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsjordbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Euheptaulacus villosus
Ängsjordbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3,5-4,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är rödbrun, antenner och ben gula. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsjordbagge Observationer i  Sverige för ängsjordbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från glest spridda lokaler i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna. Nuvarande status är dåligt känd, men det är sannolikt att arten har minskat under efterkrigstiden. Sentida fynd finns bl.a. i Småland, Östergötland och Uppland. Närmast i våra nordiska grannländer, vidare i större delen av Mellaneuropa, Baltikum och österut till Ryssland. Rödlistad i Norge som hänsynskrävande, i Danmark och Tyskland som ”endangered”.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Ängsjordbaggen lever i ruttnande växtdelar eller i humusrik jord på öppen mark, torrängar, sandmark, strandängar. Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Södermanland och Uppland. Sentida fynd bl.a. i Småland, Östergötland och Uppland. Ett tänkbart hot mot arten är igenväxning av betesmarker. Antalet lokalområden i landet skattas till 130 (80-160). Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (320-640) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i ruttnande växtdelar eller i humusrik jord på öppen mark, torrängar, sandmark, strandängar. Skalbaggarna är främst aktiva i juli och påträffas ibland vid kvällshåvning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Euheptaulacus, Art Euheptaulacus villosus (Gyllenhal, 1806) - ängsjordbagge Synonymer Heptaulacus villosus (Gyllenhal, 1806)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Ängsjordbaggen lever i ruttnande växtdelar eller i humusrik jord på öppen mark, torrängar, sandmark, strandängar. Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Södermanland och Uppland. Sentida fynd bl.a. i Småland, Östergötland och Uppland. Ett tänkbart hot mot arten är igenväxning av betesmarker. Antalet lokalområden i landet skattas till 130 (80-160). Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (320-640) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En 3,5-4,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är rödbrun, antenner och ben gula. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsjordbagge

Länsvis förekomst och status för ängsjordbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsjordbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från glest spridda lokaler i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna. Nuvarande status är dåligt känd, men det är sannolikt att arten har minskat under efterkrigstiden. Sentida fynd finns bl.a. i Småland, Östergötland och Uppland. Närmast i våra nordiska grannländer, vidare i större delen av Mellaneuropa, Baltikum och österut till Ryssland. Rödlistad i Norge som hänsynskrävande, i Danmark och Tyskland som ”endangered”.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Euheptaulacus  
  • Art
    Euheptaulacus villosus(Gyllenhal, 1806) - ängsjordbagge
    Synonymer
    Heptaulacus villosus (Gyllenhal, 1806)

Larvutvecklingen sker i ruttnande växtdelar eller i humusrik jord på öppen mark, torrängar, sandmark, strandängar. Skalbaggarna är främst aktiva i juli och påträffas ibland vid kvällshåvning.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Arten föredrar lokaler med låg eller sparsam vegetation och hotas på sikt av igenväxning till följd av bland annat gödsling eller upphörande betesdrift samt av olika former av exploatering, till exempel uppodling och skogsplantering.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av torrängar och sandmarker. Undvik schablonartade igenschaktningar av gamla sandtäkter.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Euheptaulacus  
  • Art
    Euheptaulacus villosus, (Gyllenhal, 1806) - ängsjordbagge
    Synonymer
    Heptaulacus villosus (Gyllenhal, 1806)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.