Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängslosta

Organismgrupp Kärlväxter Bromus racemosus
Ängslosta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ängslostan är ett ettårigt, höstgroende gräs med ensamma eller löst tuvade strån som kan bli uppåt 80 cm höga. Vippan är ofta decimeterlång, men kan vissa ogynnsamma år bestå av ett enda småax i toppen av strået. Håren på nedersta bladslidan är utstående och ganska styva. Vippgrenarna är av varierande längd, men sällan längre än 2,5 cm. Vippan blir efter blomning hopdragen. Småaxen är 12–17 mm långa, nästan äggrunda i formen och innehåller oftast 6–8 blommor. Ytteragnarna är 6,5–8 mm, borsten 6–8 mm. Det nedersta borstet är nästan lika långt som de övre. Inneragnen är kortare än ytteragnen. Ytteragnens hinnkant är jämnt rundad i en fin båge från spetsen, vinkel saknas. Ängslostan blommar redan i slutet av maj och första halvan av juni. Arten förväxlas lätt med andra arter inom släktet. Luddlostan Bromus hordeaceus har tät, mjuk behåring på nedersta bladslidan och en tydlig vinkel på ytteragnens hinnkant. Brinklostan Bromus commutatus har också vinkel på ytteragnens hinnkant. Den har längre småax och normalt betydligt längre vippgrenar och mer utbredd vippa. Nedersta borstet är tydligt kortare än de övre. Råglostan Bromus secalinus har lika långa inner- som ytteragnar och gles eller ingen behåring på nedersta bladslidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängslosta Observationer i  Sverige för ängslosta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängslostan är en inhemsk art som tidigare fanns sparsamt i sydligaste Sverige, särskilt i Skåne och Bohuslän. Enstaka fynd har gjorts norrut till norrlandsgränsen. Under 1900-talet har arten minskat kraftigt. Idag är den bara känd från en lokal i södra Skåne (ej sedd där efter 2000) och cirka 14 lokaler på Tjörn i Bohuslän. I Danmark har arten också gått starkt tillbaka och är idag nästan helt försvunnen. Från Norge finns bara äldre fynd av tillfällig natur. I Finland är den inte anträffad. Artens totala utbredning omfattar Mellaneuropa från Irland och England österut till Svarta havet. I Tyskland anses den ha sin tyngdpunkt i norra delarna av landet, men också här är den ytterst sällsynt. I Österrike är arten praktiskt taget försvunnen. Nyligen blev arten funnen i Turkiet. Ängslostan är en svårbestämd art som lätt förbises, varför dess verkliga status är mycket osäker. Arten är införd till Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer idag endast i Bohuslän. Ängslosta hör hemma på mer eller mindre fuktig ängsmark. De lokaler som ängslosta är känd från idag är slagna ängar. Slåtter måste fortsätta på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-3500). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 140 km² och förekomstarean (AOO) till 32 (25-50) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Ängslostan hör hemma på frisk till mer eller mindre fuktig ängsmark. De flesta gamla uppgifter gäller denna biotop. Påfallande ofta har man funnit arten på slåtterängar. De aktuella lokalerna är av just denna typ. Bland äldre lokaler kan man även hitta uppgifter om vägkanter, ruderatmark och torra lokaler. Vid kontroll har det visat sig att åtminstone en del av dessa fynd beror på felbestämning av brinklostor och ibland luddlostor. Ängslostan trivs på sandblandade lätta jordar, gärna med blottade, bara fläckar i grässvålen. pH på den skånska lokalen är 8. Arten brukar anges som kustbunden. De aktuella lokalerna ligger vid kusten, men gamla fyndplatser ger annars knappast stöd för uppgiften. Under 40-talet var ängslostan vanlig på Vombs ängar, mitt i Skåne. Förr i tiden fanns det gott om slåtterängar längs kusterna. Förmodligen är det slåttern, inte närheten till kusten, som varit avgörande. I England är ängslostan lokalt tämligen vanlig i floddalar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Bromus (lostor), Art Bromus racemosus L. - ängslosta Synonymer Bromus racemosus var. pratensis Döll, Festuca mollis ssp. racemosa, Klaselosta, Bromus pratensis

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer idag endast i Bohuslän. Ängslosta hör hemma på mer eller mindre fuktig ängsmark. De lokaler som ängslosta är känd från idag är slagna ängar. Slåtter måste fortsätta på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-3500). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 140 km² och förekomstarean (AOO) till 32 (25-50) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)c(iv)+2ab(iii,iv)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Ängslostan är ett ettårigt, höstgroende gräs med ensamma eller löst tuvade strån som kan bli uppåt 80 cm höga. Vippan är ofta decimeterlång, men kan vissa ogynnsamma år bestå av ett enda småax i toppen av strået. Håren på nedersta bladslidan är utstående och ganska styva. Vippgrenarna är av varierande längd, men sällan längre än 2,5 cm. Vippan blir efter blomning hopdragen. Småaxen är 12–17 mm långa, nästan äggrunda i formen och innehåller oftast 6–8 blommor. Ytteragnarna är 6,5–8 mm, borsten 6–8 mm. Det nedersta borstet är nästan lika långt som de övre. Inneragnen är kortare än ytteragnen. Ytteragnens hinnkant är jämnt rundad i en fin båge från spetsen, vinkel saknas. Ängslostan blommar redan i slutet av maj och första halvan av juni. Arten förväxlas lätt med andra arter inom släktet. Luddlostan Bromus hordeaceus har tät, mjuk behåring på nedersta bladslidan och en tydlig vinkel på ytteragnens hinnkant. Brinklostan Bromus commutatus har också vinkel på ytteragnens hinnkant. Den har längre småax och normalt betydligt längre vippgrenar och mer utbredd vippa. Nedersta borstet är tydligt kortare än de övre. Råglostan Bromus secalinus har lika långa inner- som ytteragnar och gles eller ingen behåring på nedersta bladslidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängslosta

Länsvis förekomst och status för ängslosta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängslosta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängslostan är en inhemsk art som tidigare fanns sparsamt i sydligaste Sverige, särskilt i Skåne och Bohuslän. Enstaka fynd har gjorts norrut till norrlandsgränsen. Under 1900-talet har arten minskat kraftigt. Idag är den bara känd från en lokal i södra Skåne (ej sedd där efter 2000) och cirka 14 lokaler på Tjörn i Bohuslän. I Danmark har arten också gått starkt tillbaka och är idag nästan helt försvunnen. Från Norge finns bara äldre fynd av tillfällig natur. I Finland är den inte anträffad. Artens totala utbredning omfattar Mellaneuropa från Irland och England österut till Svarta havet. I Tyskland anses den ha sin tyngdpunkt i norra delarna av landet, men också här är den ytterst sällsynt. I Österrike är arten praktiskt taget försvunnen. Nyligen blev arten funnen i Turkiet. Ängslostan är en svårbestämd art som lätt förbises, varför dess verkliga status är mycket osäker. Arten är införd till Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus racemosusL. - ängslosta
    Synonymer
    Bromus racemosus var. pratensis Döll
    Festuca mollis ssp. racemosa
    Klaselosta
    Bromus pratensis

Ängslostan hör hemma på frisk till mer eller mindre fuktig ängsmark. De flesta gamla uppgifter gäller denna biotop. Påfallande ofta har man funnit arten på slåtterängar. De aktuella lokalerna är av just denna typ. Bland äldre lokaler kan man även hitta uppgifter om vägkanter, ruderatmark och torra lokaler. Vid kontroll har det visat sig att åtminstone en del av dessa fynd beror på felbestämning av brinklostor och ibland luddlostor. Ängslostan trivs på sandblandade lätta jordar, gärna med blottade, bara fläckar i grässvålen. pH på den skånska lokalen är 8. Arten brukar anges som kustbunden. De aktuella lokalerna ligger vid kusten, men gamla fyndplatser ger annars knappast stöd för uppgiften. Under 40-talet var ängslostan vanlig på Vombs ängar, mitt i Skåne. Förr i tiden fanns det gott om slåtterängar längs kusterna. Förmodligen är det slåttern, inte närheten till kusten, som varit avgörande. I England är ängslostan lokalt tämligen vanlig i floddalar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
De lokaler som ängslostan är känd från idag är slagna ängar. Denna typ av ängar har minskat dramatiskt i Sverige under senare decennier. Ängslostan har minskat i samma takt. Intill den skånska lokalen finns betade ängar, som för länge sedan var slåtterängar. På dessa finns ängslostan inte kvar, ej heller på själva ängen som inte hävdas längre utan växer igen Arten verkar alltså gynnas av slåtter men försvinner vid bete. Kanske är det som det står i en gammal flora att arten är så smaklig för kreaturen, att de väljer ut stråna med omsorg. Som ettårig art kan ängslostan lätt konkurreras ut av hundkex Anthriscus sylvestris, hundäxing Dactylis glomerata och andra kvävegynnade arter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Om ängslostan ska överleva i Sverige måste slåttern fortsätta på de aktuella lokalerna. I Skåne bör slåttern återupptas. Ängarna bör köpas in och skyddas som naturreservat, för ängslostans skull och för att de representerar en sista rest av en gammal hävdform. Konstgödsel och bekämpningsmedel får inte användas. Arten bör övervakas av floraväktare.
Ängslosta är fridlyst. Utländska namn – NO: Engfaks, DK: Eng-Hejre, FI: Myllykattara, GB: Smooth Brome.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Holmström, G. 1991. Ängslostan finns kvar i Skåne - och går att känna igen. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1991 (2): 16–23.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Smith, P. M. 1973. Observations on some critical Bromegrasses. Watsonia 9: 319–332.

Suneson, S. 1968. Vegetation och flora i Skaftö socken i mellersta Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 62: 1–120.

Suneson, S. 1980. Tillägg till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 74: 195–207.

Suneson, S. 1986. Nya bidrag till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 80: 411–420.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromus - lostor 
  • Art
    Bromus racemosus, L. - ängslosta
    Synonymer
    Bromus racemosus var. pratensis Döll
    Festuca mollis ssp. racemosa
    Klaselosta
    Bromus pratensis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.