Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
  Minimera
 Minimera
Hem  ängsmetallvinge
 Lägg till mitt urval

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Adscita statices
Ängsmetallvinge Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilen är karakteristisk genom sin glänsande gröna till blågröna metallskimrande färg på såväl vingar, antenner som översidan av kroppen. Vingarnas metallglans avtar när fjärilen blir äldre. Hannen har svagt fjäderlika antenner och är större än honan som har enkla antenner. Arten uppträder över stora delar av Västeuropa, och även i Sverige, som två former med delvis olika ekologi och med vissa morfologiska skillnader. De båda formerna har av vissa ansetts representera två mycket närstående arter, Adscita statices är något större och har oftast 38-45 antennleder, ”A. heuseri” har vanligen 32-36 antennleder och är något mindre. Dock har inga klara genitalieskillnader ännu kunnat konstateras. I dagsläget anser de flesta forskare att det fråga om två ekologiska former (f. statices och f. heuseri) av en och samma art. De morfologiska såväl som ekologiska skillnaderna visar att formerna representerar två olika genotyper. I mer enstaka fall finns övergångsformer. Det kan inte uteslutas att senare undersökningar kan komma att visa att de i själva verket utgör två goda arter. Vingspann 24-32 mm. Larverna är fullvuxna 12-15 mm långa, kraftiga och knubbiga med välvd rygg, grundfärg ljusgrå-gulgrön med ett brett smutsgulgrönt-rosabrunt ryggfält.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsmetallvinge Observationer i Sverige för ängsmetallvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer arten från Skåne upp till Siljanstrakten i Dalarna och norr därom följer den kustbandet upp till Norrbotten, nordligast till i höjd med polcirkeln. Enstaka äldre inlandsobservationer från Härjedalen, Jämtland och Medelpad finns också. Adscita statices f. statices förekommer bara i de sydöstra delarna av landet upp till Stockholmstrakten och har västerut i Svealand påträffats till strax väster om Vättern. Adscita statices f. heuseri förekommer däremot från Skåne i söder och över hela artens utbredningsområde, d v s upp till Norrbotten. Arten var redan 1885 med säkerhet känd från Skåne till Hälsingland och var 1943 förtecknad upp till Norrbotten. Inga omständigheter talar för att arten skulle vara nyinvandrad i landet. Arten är överallt tydligt lokal i sina förekomster. Den har minskat kraftigt och försvunnit från många lokaler i takt med att markanvändningen i jordbruket ändrats och intensifierats med följden att slåttern på många ängsmarker upphört, betet intensifierats och ängsmarker gödslas och brukas intensivare. Flera tidigare kända habitat har också planterats igen med skog. I Uppland har den exempelvis inte kunnat återfinnas på mer än några få lokaler trots långvariga eftersök under 1990-talet. Arten har dock av allt att döma upprätthållit sitt ackumulerade utbredningsområde, vilket dock inte alls avspeglar det tydliga försvinnandet hos båda formerna från åtskilliga lokaler. Det är möjligt att torrmarksformen statices i Sverige hittills har klarat sig bättre i de sydliga delarna av landet, men dess habitat är få och återfinns numer till stor del bara utmed syd- och östkusten. I Norge förekommer arten överallt lokalt i landets södra delar upp till ca 62 grader nordlig bredd i Nord-Opland med de rikaste förekomsterna öster om fjällområdena, men förekomster finns även väster om denna och på sina håll i yttre Hordaland ända fram till Atlantkusten. I Finland förekommer arten överallt lokalt genom landet upp till strax norr om polcirkeln i distriktet Pohjois-Pohjanmaa. Båda formerna förekommer, men f. statices är begränsad till de södra delarna av landet. Där är situationen densamma som i Sverige och arten har uppvisat en tydlig tillbakagång de senaste decennierna. I Danmark förekommer arten lokalt över i stort sett hela landet, men saknas i flera av distrikten som omfattar öarna i sydöst. Där har framförallt f. heuseri gått tillbaka kraftigt. I Estland, Lettland och i Litauen förekommer arten utbrett lokalt och mer eller mindre allmänt över länderna. I Tyskland förekommer den utbrett men överallt tydligt lokalt över hela landet. I delstaten Hessen har f. statices minskat under de senaste decennierna och försvunnit från flera lokaler och f. heuseri förekommer här ännu någorlunda utbrett. Arten är i Europa utbredd från de nordöstra delarna av Iberiska halvön, England, genom huvuddelen av Västeuropa inklusive Medelhavsområdet utom i Italien, i Turkiet, vidare österut genom Ryssland, Sibirien till nordvästra Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Allmän metallvingesvärmare är liksom bastardsvärmarna knuten till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet och förekommer i odlingsbygder i stora delar av landet. Larven lever på ängssyra (Rumex acetosa) och bergsyra (Rumex acetosella) i två tydligt urskiljbara former som inte uppträder tillsammans. Den är mer eller mindre helt knuten till hävdade öppna gräsmarker av dels torrängskaraktär i SÖ Sverige och dels på blomrikare fuktängar i hela landet upp till Ö Norrbotten. I takt med att jordbruk läggs ner och markerna växer igen har artens livsrum decimerats kraftigt. Nyare tiders vallfodertekniker med rationalisering, fortsatt torrläggning och med tidigarelagd slåtter och hösilageproduktion har dessutom inneburit att arten försvunnit från många håll och numera är flertalet populationer små och isolerade från varandra. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Ekologi
Fjärilen förekommer på öppna blomrikare gräsmarker, dels på varma torra blomrika gräsmarker primärt på sandmarker (f. statices) och dels på friska till fuktiga gräsmarker exempelvis av smörblommetyp (f. heuseri). Arten gynnas tydligt av slåtter och lågintensivt bete och förekommer normalt inte i mer intensivt betade hagar. Formen heuseri föredrar normalt mindre, helst vindskyddade, ängsmarker. Den flyger från mitten av juni till början av juli, medan f. statices flyger senare på sommaren, från andra halvan av juli till in i augusti. De båda formernas ekologi gör att de knappast förekommer på samma habitat även om dessa emellanåt kan ligga i närheten av varandra. Det finns därför sammantaget förmodligen en effektiv reproduktiv barriär mellan dem som i hög utsträckning kan förväntas försvåra ett genutbyte. Fjärilen är aktiv endast om dagen och flyger gärna i solsken i en rak ganska långsam och snabbt svirrande flykt en halv- till en meter över marken och sätter sig ofta i vegetationen på strån eller någon blomma. Den kan genom sin litenhet och sin färg, särskilt hos äldre mer slitna djur, vara lite svår att observera i flykten men är lättare att observera när de vilar på blommor för att suga nektar. Den kan även utan stora svårigheter hittas sittande i vegetationen. På rikare förekomster kan flera fjärilar uppehålla sig på en och samma blomma. De svärmar gärna även under den sena eftermiddagen och varma dagar in på kvällen medan solen fortfarande värmer på lokalen. Under varma dagars hetaste timmar avtar flygaktiviteten ibland helt och fjärilen sitter då i skugga på undersidan av blommor eller längre ner på strån. I mulet ljummet väder kan den ofta skrämmas upp ur vegetationen då den flyger iväg en kortare sträcka innan den sätter sig igen. Fjärilar av f. heuseri besöker gärna smörblommor (Ranunculus spp.) och t ex gökblomster (Lychnis flos-cuculi) och de av f. statices besöker gärna blåaktiga blommor som vädd (Scabiosa spp.), blåmunkar (Jasione montana), trift (Armeria maritima) eller axveronika (Veronica spicata). Honan av båda formerna lägger de plattat ovala gulaktiga äggen i ägghopar på ca 20-40 stycken på undersidan av värdväxtens blad, ängssyra Rumex acetosa (f. heuseri) och bergsyra Rumex acetosella (f. statices). De små larverna lever tillsammans och äter sig in mellan bladens över- och undersida där de äter av bladköttet (minerare). Detta syns ofta tydligt som större urätna blekare fläckar på bladen. Som större lever de solitärt och äter hela bladen från kanterna. Larverna övervintrar i det tredje eller fjärde stadiet, beroende på ekologisk form, i en mindre spånad bland förna på marken. Larverna av f. heuseri blir fullväxta i mitten av maj i söder och i slutet av maj eller början av juni längre norrut. Larverna av f. statices blir fullväxta under andra halvan av juni eller början av juli. De större larverna påträffas sällan i naturen då de lever långt ner i vegetationen och huvudsakligen äter av de marknära bladen. Det går dock lätt att finna de små larvernas minor och innan de är fullväxta kan man med hjälp av dessa och färska gnagmärken även hitta de stora larverna. Förpuppningen sker i en vitaktig löst spunnen kokong bland markförna. Puppan kläcks efter ca 3 veckor. I likhet med bastardsvärmarna innehåller alla utvecklingsstadier cyanogena glukosider som snabbt kan brytas ner enzymatiskt och avge det mycket giftiga ämnet cyanväte. Detta förklarar också tillsammans med den metalliska signalfärgen dess oskygga beteende.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergsyra
· bergsyra
· skräppor
· skräppor
· ängssyra
· ängssyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Zygaenidae (bastardsvärmare), Släkte Adscita, Art Adscita statices (Linnaeus, 1758) - ängsmetallvinge Synonymer Sphinx statices Linnaeus, 1758, allmän metallvingesvärmare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Allmän metallvingesvärmare är liksom bastardsvärmarna knuten till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet och förekommer i odlingsbygder i stora delar av landet. Larven lever på ängssyra (Rumex acetosa) och bergsyra (Rumex acetosella) i två tydligt urskiljbara former som inte uppträder tillsammans. Den är mer eller mindre helt knuten till hävdade öppna gräsmarker av dels torrängskaraktär i SÖ Sverige och dels på blomrikare fuktängar i hela landet upp till Ö Norrbotten. I takt med att jordbruk läggs ner och markerna växer igen har artens livsrum decimerats kraftigt. Nyare tiders vallfodertekniker med rationalisering, fortsatt torrläggning och med tidigarelagd slåtter och hösilageproduktion har dessutom inneburit att arten försvunnit från många håll och numera är flertalet populationer små och isolerade från varandra. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Konventioner Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fjärilen är karakteristisk genom sin glänsande gröna till blågröna metallskimrande färg på såväl vingar, antenner som översidan av kroppen. Vingarnas metallglans avtar när fjärilen blir äldre. Hannen har svagt fjäderlika antenner och är större än honan som har enkla antenner. Arten uppträder över stora delar av Västeuropa, och även i Sverige, som två former med delvis olika ekologi och med vissa morfologiska skillnader. De båda formerna har av vissa ansetts representera två mycket närstående arter, Adscita statices är något större och har oftast 38-45 antennleder, ”A. heuseri” har vanligen 32-36 antennleder och är något mindre. Dock har inga klara genitalieskillnader ännu kunnat konstateras. I dagsläget anser de flesta forskare att det fråga om två ekologiska former (f. statices och f. heuseri) av en och samma art. De morfologiska såväl som ekologiska skillnaderna visar att formerna representerar två olika genotyper. I mer enstaka fall finns övergångsformer. Det kan inte uteslutas att senare undersökningar kan komma att visa att de i själva verket utgör två goda arter. Vingspann 24-32 mm. Larverna är fullvuxna 12-15 mm långa, kraftiga och knubbiga med välvd rygg, grundfärg ljusgrå-gulgrön med ett brett smutsgulgrönt-rosabrunt ryggfält.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsmetallvinge

Länsvis förekomst och status för ängsmetallvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i Sverige för ängsmetallvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer arten från Skåne upp till Siljanstrakten i Dalarna och norr därom följer den kustbandet upp till Norrbotten, nordligast till i höjd med polcirkeln. Enstaka äldre inlandsobservationer från Härjedalen, Jämtland och Medelpad finns också. Adscita statices f. statices förekommer bara i de sydöstra delarna av landet upp till Stockholmstrakten och har västerut i Svealand påträffats till strax väster om Vättern. Adscita statices f. heuseri förekommer däremot från Skåne i söder och över hela artens utbredningsområde, d v s upp till Norrbotten. Arten var redan 1885 med säkerhet känd från Skåne till Hälsingland och var 1943 förtecknad upp till Norrbotten. Inga omständigheter talar för att arten skulle vara nyinvandrad i landet. Arten är överallt tydligt lokal i sina förekomster. Den har minskat kraftigt och försvunnit från många lokaler i takt med att markanvändningen i jordbruket ändrats och intensifierats med följden att slåttern på många ängsmarker upphört, betet intensifierats och ängsmarker gödslas och brukas intensivare. Flera tidigare kända habitat har också planterats igen med skog. I Uppland har den exempelvis inte kunnat återfinnas på mer än några få lokaler trots långvariga eftersök under 1990-talet. Arten har dock av allt att döma upprätthållit sitt ackumulerade utbredningsområde, vilket dock inte alls avspeglar det tydliga försvinnandet hos båda formerna från åtskilliga lokaler. Det är möjligt att torrmarksformen statices i Sverige hittills har klarat sig bättre i de sydliga delarna av landet, men dess habitat är få och återfinns numer till stor del bara utmed syd- och östkusten. I Norge förekommer arten överallt lokalt i landets södra delar upp till ca 62 grader nordlig bredd i Nord-Opland med de rikaste förekomsterna öster om fjällområdena, men förekomster finns även väster om denna och på sina håll i yttre Hordaland ända fram till Atlantkusten. I Finland förekommer arten överallt lokalt genom landet upp till strax norr om polcirkeln i distriktet Pohjois-Pohjanmaa. Båda formerna förekommer, men f. statices är begränsad till de södra delarna av landet. Där är situationen densamma som i Sverige och arten har uppvisat en tydlig tillbakagång de senaste decennierna. I Danmark förekommer arten lokalt över i stort sett hela landet, men saknas i flera av distrikten som omfattar öarna i sydöst. Där har framförallt f. heuseri gått tillbaka kraftigt. I Estland, Lettland och i Litauen förekommer arten utbrett lokalt och mer eller mindre allmänt över länderna. I Tyskland förekommer den utbrett men överallt tydligt lokalt över hela landet. I delstaten Hessen har f. statices minskat under de senaste decennierna och försvunnit från flera lokaler och f. heuseri förekommer här ännu någorlunda utbrett. Arten är i Europa utbredd från de nordöstra delarna av Iberiska halvön, England, genom huvuddelen av Västeuropa inklusive Medelhavsområdet utom i Italien, i Turkiet, vidare österut genom Ryssland, Sibirien till nordvästra Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Procridinae  
  • Släkte
    Adscita  
  • Art
    Adscita statices(Linnaeus, 1758) - ängsmetallvinge
    Synonymer
    Sphinx statices Linnaeus, 1758
    allmän metallvingesvärmare

Fjärilen förekommer på öppna blomrikare gräsmarker, dels på varma torra blomrika gräsmarker primärt på sandmarker (f. statices) och dels på friska till fuktiga gräsmarker exempelvis av smörblommetyp (f. heuseri). Arten gynnas tydligt av slåtter och lågintensivt bete och förekommer normalt inte i mer intensivt betade hagar. Formen heuseri föredrar normalt mindre, helst vindskyddade, ängsmarker. Den flyger från mitten av juni till början av juli, medan f. statices flyger senare på sommaren, från andra halvan av juli till in i augusti. De båda formernas ekologi gör att de knappast förekommer på samma habitat även om dessa emellanåt kan ligga i närheten av varandra. Det finns därför sammantaget förmodligen en effektiv reproduktiv barriär mellan dem som i hög utsträckning kan förväntas försvåra ett genutbyte. Fjärilen är aktiv endast om dagen och flyger gärna i solsken i en rak ganska långsam och snabbt svirrande flykt en halv- till en meter över marken och sätter sig ofta i vegetationen på strån eller någon blomma. Den kan genom sin litenhet och sin färg, särskilt hos äldre mer slitna djur, vara lite svår att observera i flykten men är lättare att observera när de vilar på blommor för att suga nektar. Den kan även utan stora svårigheter hittas sittande i vegetationen. På rikare förekomster kan flera fjärilar uppehålla sig på en och samma blomma. De svärmar gärna även under den sena eftermiddagen och varma dagar in på kvällen medan solen fortfarande värmer på lokalen. Under varma dagars hetaste timmar avtar flygaktiviteten ibland helt och fjärilen sitter då i skugga på undersidan av blommor eller längre ner på strån. I mulet ljummet väder kan den ofta skrämmas upp ur vegetationen då den flyger iväg en kortare sträcka innan den sätter sig igen. Fjärilar av f. heuseri besöker gärna smörblommor (Ranunculus spp.) och t ex gökblomster (Lychnis flos-cuculi) och de av f. statices besöker gärna blåaktiga blommor som vädd (Scabiosa spp.), blåmunkar (Jasione montana), trift (Armeria maritima) eller axveronika (Veronica spicata). Honan av båda formerna lägger de plattat ovala gulaktiga äggen i ägghopar på ca 20-40 stycken på undersidan av värdväxtens blad, ängssyra Rumex acetosa (f. heuseri) och bergsyra Rumex acetosella (f. statices). De små larverna lever tillsammans och äter sig in mellan bladens över- och undersida där de äter av bladköttet (minerare). Detta syns ofta tydligt som större urätna blekare fläckar på bladen. Som större lever de solitärt och äter hela bladen från kanterna. Larverna övervintrar i det tredje eller fjärde stadiet, beroende på ekologisk form, i en mindre spånad bland förna på marken. Larverna av f. heuseri blir fullväxta i mitten av maj i söder och i slutet av maj eller början av juni längre norrut. Larverna av f. statices blir fullväxta under andra halvan av juni eller början av juli. De större larverna påträffas sällan i naturen då de lever långt ner i vegetationen och huvudsakligen äter av de marknära bladen. Det går dock lätt att finna de små larvernas minor och innan de är fullväxta kan man med hjälp av dessa och färska gnagmärken även hitta de stora larverna. Förpuppningen sker i en vitaktig löst spunnen kokong bland markförna. Puppan kläcks efter ca 3 veckor. I likhet med bastardsvärmarna innehåller alla utvecklingsstadier cyanogena glukosider som snabbt kan brytas ner enzymatiskt och avge det mycket giftiga ämnet cyanväte. Detta förklarar också tillsammans med den metalliska signalfärgen dess oskygga beteende.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergsyra - Rumex acetosella (Viktig)
· skräppor - Rumex (Viktig)
· ängssyra - Rumex acetosa (Viktig)
Arten hotas av igenväxning, utebliven hävd, framförallt genom slåtter, extensivt bete och genom skogsplantering av olika marginalmarker med lägre produktivitet eller som av olika skäl är svårbrukade. Den förekommer bara på blomrikare ogödslade gräsmarker av dels torr (f. statices) och dels frisk till fuktig typ (f. heuseri). I första hand förekommer arten på slåttrade marker men även i de tidigare successionsstadierna på ängsmarker med upphörd hävd. Den överlever upphörd hävd några år men i takt med att blomsterfloran trängs undan försvinner arten så småningom. Troligen klarar arten enbart lågt betestryck. Gödsling slår ut de blomväxter arten är beroende av för näringsintag och den saknas helt på intensivbrukade vallar avsedda för ensilageproduktion. Genom att frisk- och fuktängar betydligt snabbare växer igen försvinner förmodligen f. heuseri snabbare än torrbacksformen statices när hävden upphör. Arten är mycket lokal, uppvisar inga migratoriska tendenser och påträffas mycket sällan utanför sina egentliga habitat. Förhållandena gör att arten kan förväntas ha stora spridningssvårigheter mellan de alltmer isolerade förekomsterna. Artens förekomster finns huvudsakligen ute på ängsmarker och fjärilen ses mer sällan i vägkanter eller i skogsbryn som annars är viktiga refugier för näringssökande fjärilar. Tendensen är densamma på åtskilliga håll i Europa. Omfattande undersökningar i kontinentaleuropa av bastardsvärmararter (Zygaena spp.) har bland annat visat att individerna i lokala populationer i hög grad är lokaltrogna och att de normalt inte förflyttar sig mer än 100-300 m och att de bara under exceptionella förhållanden kan föras iväg uppåt ett par km. Allt talar för att samma förhållande även gäller ängsmetallvinge. Genom båda släktenas utpräglade lokaltrogenhet och begränsade spridningsförmåga drabbas de i hög grad av isoleringseffekter och habitat-fragmentering och är därför som grupp mycket utsatta blommarksinsekter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Blomrikare ängsmarker på alla kvarvarande förekomster och dess närmare omgivningar behöver hållas öppna genom anpassad slåtter eller lågt betestryck. Möjligen är alternerande hävd genom bete och betesfri tillväxt mellan olika år i kortare cykler ett bra alternativ. Gödsling av habitaten får inte ske. Blomrikare vägkanter i trakter med rikare förekomster bör hållas öppna med en anpassad vägkantslåtter för att gynna spridningsförutsättningarna. På torra blomrikare ängsmarker i landets sydöstra delar upp till Stockholmstrakten bör dessa slåttras sent på säsongen och först under andra halvan av augusti. För att på längre sikt säkerställa livskraftiga förekomster av arten är det nödvändigt att tillräckligt stora nätverk av lämpliga och redan koloniserade habitat kan tillskapas.
Nils Ryrholm har bidragit med uppgifter och kommentarer till texten.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Oslo, Lepidopterologisk Arbeidsgruppe, Zoologisk Museum, Univ. Oslo.

Ebert, G. (Ed.), Ebert, G., Esche, T., Herrmann, R., Hofmann, A., Lussi, H.G., Nikusch, I., Speidel, W., Steiner, A. & Thiele, J. 1994. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 3: Nachtfalter I. [Hepialidae, Cossidae, Zygaenidae, Limacodidae, Psychidae, Thyrididae]. Stuttgart (Eugen Ulmer GmbH & Co.).

Efetov, K.A. & Tarmann, G.M. 1999. Forester Moths. The genera Theresimima Strand, 1917, Rhagades Wallengren, 1863, Jordanita Verity, 1946 and Adscita Retzius, 1783 (Lepidoptera: Zygaenidae, Procridinae). Stenstrup (Apollo Books).

Forster, W. & Wohlfahrt, T.A. 1960. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Vol. 3, Spinner & Schwärmer (Bombyces und Sphinges). 2. aufl. Stuttgart (Francksche Verlagshandlung).

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Gullander, B. 1963. Nordens svärmare och spinnare. Stockholm (Norstedts).

Heath, J. & Emmet, A.M. (eds). 1985. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland, Vol. 2. Cossidae – Heliodinidae. Colchester (Harley Books).

Hoffmeyer, S. 1960. De danske sværmere og spindere. Ed. 2 [reprint 1974]. Aarhus (Aarhus Stiftsbogstrykkerie A/S).

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas).

Kaaber, S. 1982. De danske sværmere og spindere, geografisk udbredelse og fluktuationer 1850–1980.

Danmarks Dyreliv, bd. 3. Klampenborg (Scandinavian Science Press Ltd.).

Keil, T. 1993. Beiträge zur Insektenfauna Ostdeutschlands: Lepidoptera Zygaenidae. Ent. Nachr. Ber. 37: 145–198.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda). Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. III.

Macrolepidoptera. Opusc. ent. 1943: 5–120.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning (Sphinges, Bombycimorpha, etc). Lund, CWK Gleerup.

Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 1997. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefährdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 2. [Hesperiidae, Psychidae, Heterogynidae, Zygaenidae, Syntomidae, Limacodidae, Drepanidae, Thyatiridae, Sphingidae]. Egg.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1–71.

Somerma, P. 1997. Suomen uhanalaiset perhoset. Ympärisöopas 22, Luonto ja Luonnonvarat. Soumen Perhostutkijain Seura ry. Tampere.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus).

Väisänen, R. & Somerma, P. 1993. Suomen punatäpläperhoset. [Zygaenidae of Finland]. Baptria 18(2b): 1–48.

Weidemann, H.J. & Köhler, J. 1996. Nachtfalter, Spinner und Schwärmer. Augsburg (Naturbuch-Verlag GmbH).

Zub, P. 1996. Die Widderchen Hessens, Ökologie, Faunistik und Bestandentwicklung (Insecta: Lepidoptera: Zygaenidae). Mitt. Int. ent. Ver. Frankf.a.M. Suppl. 4: 1–120.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Bilder i Artportalen (737)
Börja nyckla
Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Procridinae  
  • Släkte
    Adscita  
  • Art
    Adscita statices, (Linnaeus, 1758) - ängsmetallvinge
    Synonymer
    Sphinx statices Linnaeus, 1758
    allmän metallvingesvärmare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.