Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsrutemal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Ethmia pyrausta
Ängsrutemal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 15–22 mm, honorna är genomsnittligt något mindre. Framvingarna är svartgrå med tre tydliga svarta punkter, bakvingarna är ljusare gråsvarta. Arten känns lätt igen på den orangefärgade bakre delen av bakkroppen. Den är avbildad i Sattler (1967, 2002).
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsrutemal Observationer i  Sverige för ängsrutemal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en mycket begränsad utbredning i Europa och tycks vara mycket lokal i sitt uppträdande. Förutom Sverige är den känd från Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Skottland. I Finland är den funnen mycket lokalt och endast på Åland och vid sydkusten. Även fynd från Estland visar på en mycket begränsad utbredning, liksom de få fynden i Skottland (Sattler, 2002). År 1976 blev arten återfunnen i Lettland på en fuktig ängsmark efter nästan 100 års frånvaro (Sulcs & Sulcs, 1978). I Sverige är ängsrutemalen funnen från Södermanland och norrut, lokalt och med stora luckor i utbredningen, till Härjedalen, Jämtland och Ångermanland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer mycket lokalt på fuktiga ängsmarker och i solexponerade skogsgäntor med ängsruta (Thalictrum flavum) i stora delar av Svealand och nedre Norrland. Arten är till en viss del beteskänslig eftersom ängrutans blommor gärna äts av bl.a. kor och älgar. Denna typ av ängsmarker försvinner i en allt snabbare takt i det rationella jord- och skogsbruket. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 36650 (900-72400) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Ängsrutemalen förekommer på ängar med värdväxterna ängsruta (Thalictrum flavum) och backruta (T. simplex). Fjärilarna flyger tidigt i maj eller något senare beroende på vädret. Larverna är mörkgrå med orangefärgade sidofläckar. De tycks vara nattaktiva och vid minsta störning släpper de sig till marken. Larver har också utomlands påträffats på aklejruta (Thalictrum aquilegifolium), men även andra Thalictrum-arter har föreslagits som möjliga värdväxter (Sattler, 2002).
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backruta
· backruta
· ängsruta
· ängsruta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Ethmiidae, Släkte Ethmia, Art Ethmia pyrausta (Pallas, 1771) - ängsrutemal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer mycket lokalt på fuktiga ängsmarker och i solexponerade skogsgäntor med ängsruta (Thalictrum flavum) i stora delar av Svealand och nedre Norrland. Arten är till en viss del beteskänslig eftersom ängrutans blommor gärna äts av bl.a. kor och älgar. Denna typ av ängsmarker försvinner i en allt snabbare takt i det rationella jord- och skogsbruket. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 36650 (900-72400) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Vingbredd 15–22 mm, honorna är genomsnittligt något mindre. Framvingarna är svartgrå med tre tydliga svarta punkter, bakvingarna är ljusare gråsvarta. Arten känns lätt igen på den orangefärgade bakre delen av bakkroppen. Den är avbildad i Sattler (1967, 2002).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsrutemal

Länsvis förekomst och status för ängsrutemal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsrutemal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en mycket begränsad utbredning i Europa och tycks vara mycket lokal i sitt uppträdande. Förutom Sverige är den känd från Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Skottland. I Finland är den funnen mycket lokalt och endast på Åland och vid sydkusten. Även fynd från Estland visar på en mycket begränsad utbredning, liksom de få fynden i Skottland (Sattler, 2002). År 1976 blev arten återfunnen i Lettland på en fuktig ängsmark efter nästan 100 års frånvaro (Sulcs & Sulcs, 1978). I Sverige är ängsrutemalen funnen från Södermanland och norrut, lokalt och med stora luckor i utbredningen, till Härjedalen, Jämtland och Ångermanland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Ethmiidae  
  • Underfamilj
    Ethmiinae  
  • Släkte
    Ethmia  
  • Art
    Ethmia pyrausta(Pallas, 1771) - ängsrutemal

Ängsrutemalen förekommer på ängar med värdväxterna ängsruta (Thalictrum flavum) och backruta (T. simplex). Fjärilarna flyger tidigt i maj eller något senare beroende på vädret. Larverna är mörkgrå med orangefärgade sidofläckar. De tycks vara nattaktiva och vid minsta störning släpper de sig till marken. Larver har också utomlands påträffats på aklejruta (Thalictrum aquilegifolium), men även andra Thalictrum-arter har föreslagits som möjliga värdväxter (Sattler, 2002).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backruta - Thalictrum simplex (Har betydelse)
· ängsruta - Thalictrum flavum (Viktig)
På sikt hotas många ängsmarker, främst gamla slåtterängar, av igenväxning och utskuggning. Värdväxterna ängsruta och backruta trivs på öppna och soliga växtplatser och är båda slåttergynnade. Även om ängshävden upphör är värdväxterna konkurrensstarka, åtminstone initialt. Däremot är för hårt bete förmodligen också ett hot, då värdväxterna är beteskänsliga. Vid fjärilsinventeringar på kulturmarker längs Roslagskusten 1996–1997 påträffades ängsruta endast på två av femtiosex lokaler. På dessa lokaler växte ängsrutan i skydd av älgört (Filipendula ulmaria) som undviks av nötkreatur (Ryrholm et al. 1999).

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ängsmarker med ängsruta och backruta som hyser populationer av ängsrutemalen bör hållas under uppsikt. Skogsplanteringar eller andra verksamheter som inkräktar på artens habitat bör undvikas. Röjningar av uppväxande sly bör göras på lokaler där arten finns. Eftersom artens nuvarande status är dåligt känd i landet borde den undersökas.

Jürivete, U., Kaitila, J., Kesküla, T., Nuppponen, K., Viidalepp, J. & Õunap, E. 2000. Eesti Liblikad. Kataloog (Estonian Lepidoptera). Eesti Lepidopteroloogide Selts. Tallinn.

Kullberg, J., Albrecht, A., Kaila, L. & Varis, V. 2001. Checklist of Finnish lepidopteraSuomen perhosten luettelo. Sahlbergia Vol. 6: 45190. Naturhistoriska Museet. Helsingfors.

Riedl,T. 1996. Ethmiidae. In: Karsholt, O. & Razowski, J. (eds.). The Lepidoptera of Europe: 63–64. Apollo Books.

Ryrholm, N., Björklund, J.O. & Frycklund, I. 1999. Fjärilsinventering på kulturmarker längs Roslagskusten 19961997. Stencil nr 15. Upplandsstiftelsen.

Sattler, K. 1967. Ethmiidae. In: Amsel, H. G., Gregor, F. & Reisser, H. (eds). Microlepidoptera Palaearctica.

Zweiter Band. Verlag Georg Fromme & Co. Wien.

Sattler, K. 2002. Ethmiidae. In: Maitland Emmet, A. & Langmaid J. R.(eds). The moths and butterflies of Great Britain and Ireland. Harley Books.

Sulcs, A. & Sulcs, I. 1978. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren-Fauna Lettlands. 7. Mitteilung. Notulae Entomologicae 58: 141–150.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska Riksmuseet. Entomologiska & Föreningen. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist & Jan Olov Björklund 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Ethmiidae  
  • Underfamilj
    Ethmiinae  
  • Släkte
    Ethmia  
  • Art
    Ethmia pyrausta, (Pallas, 1771) - ängsrutemal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist & Jan Olov Björklund 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.