Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängssalvia

Organismgrupp Kärlväxter Salvia pratensis
Ängssalvia Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ängssalvia är en flerårig, omkring 1/2 m hög, kransblommig ört. De nedre bladen, som är samlade i rosett, är ovala med hjärtlik bas, rynkiga och dubbelsågade i kanten. På stjälkarna, som upptill är glandelhåriga, finns ett fåtal bladpar. Blomkransarna sitter glest och är fåblommiga. Kronan är stor, 2–3 cm lång med en tydligt välvd överläpp, oftast blåviolett, men stundom skär eller vit. Liksom övriga salviaarter har ängssalvian bara två ståndare. Märket är tydligt utskjutande.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängssalvia Observationer i  Sverige för ängssalvia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängssalvia är känd från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Sörmland, Uppland, Dalarna och Jämtland men många förekomster har endast varit tillfälliga. Antalet förekomster har minskat under 1900-talet och nu finns endast en större förekomst på Öland, tre på Gotland, en i Östergötland samt en i Uppland. Den sistnämnda nämns redan av Linné i Flora suecica. I övriga Norden är den känd från ett 10-tal fynd i södra Finland, ett par fynd i Norge samt ett 50-tal fynd från Danmark. Mycket få av dessa är gjorda i sen tid. Ängssalvians övriga utbredning är europeisk från norra Spanien och Storbritannien till Ural. Den är dessutom införd till Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Spridda enstaka förekomster i södra delarna av landet upp till Närke och Uppland. Ängssalvia växer främst i ängsmarker, vägkanter och bryn. Felaktig eller utebliven hävd, liksom ogynnsam skötsel av vägkanter är några av hoten mot arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 52 (30-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Ängssalvia växer främst i ängsmarker, vägkanter och bryn. Den är från början inkommen med gräsfrö. Det är en inte så sällan odlad prydnadsväxt, som kan sprida sig från trädgårdar. I ursprungsområdet växer arten huvudsakligen i stäppängar och torrängar på kalkrikt underlag.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Salvia (salvior), Art Salvia pratensis L. - ängssalvia Synonymer Salvia

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Spridda enstaka förekomster i södra delarna av landet upp till Närke och Uppland. Ängssalvia växer främst i ängsmarker, vägkanter och bryn. Felaktig eller utebliven hävd, liksom ogynnsam skötsel av vägkanter är några av hoten mot arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 52 (30-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Ängssalvia är en flerårig, omkring 1/2 m hög, kransblommig ört. De nedre bladen, som är samlade i rosett, är ovala med hjärtlik bas, rynkiga och dubbelsågade i kanten. På stjälkarna, som upptill är glandelhåriga, finns ett fåtal bladpar. Blomkransarna sitter glest och är fåblommiga. Kronan är stor, 2–3 cm lång med en tydligt välvd överläpp, oftast blåviolett, men stundom skär eller vit. Liksom övriga salviaarter har ängssalvian bara två ståndare. Märket är tydligt utskjutande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängssalvia

Länsvis förekomst och status för ängssalvia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängssalvia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängssalvia är känd från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Sörmland, Uppland, Dalarna och Jämtland men många förekomster har endast varit tillfälliga. Antalet förekomster har minskat under 1900-talet och nu finns endast en större förekomst på Öland, tre på Gotland, en i Östergötland samt en i Uppland. Den sistnämnda nämns redan av Linné i Flora suecica. I övriga Norden är den känd från ett 10-tal fynd i södra Finland, ett par fynd i Norge samt ett 50-tal fynd från Danmark. Mycket få av dessa är gjorda i sen tid. Ängssalvians övriga utbredning är europeisk från norra Spanien och Storbritannien till Ural. Den är dessutom införd till Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Salvia - salvior 
  • Art
    Salvia pratensisL. - ängssalvia
    Synonymer
    Salvia

Ängssalvia växer främst i ängsmarker, vägkanter och bryn. Den är från början inkommen med gräsfrö. Det är en inte så sällan odlad prydnadsväxt, som kan sprida sig från trädgårdar. I ursprungsområdet växer arten huvudsakligen i stäppängar och torrängar på kalkrikt underlag.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Den öländska lokalen för ängssalvia saknar i dagsläget skydd. Främsta hoten mot ängssalvian är dels en felaktig eller utebliven hävd på ängsmarkslokalerna, dels en för arten ogynnsam skötsel av vägkanter mm där den förekommer. Ett hot på några lokaler är dess ringa individ antal. På Gotland anges igenväxning med enbuskar och tynnebuskar vara ett hot på en av lokalerna.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Den öländska lokalen för ängssalvia hävdas delvis genom bete med häst. Hästarna ratar tydligt den starkt doftande växten. Förekomsten i Östergötland är både utsatt och hotad genom att det är få exemplar. Den bör både skyddas och följas upp regelbundet. Arten ska eftersökas ytterligare på gamla lokaler samt övervakas av floraväktare.
Ängssalvia är fridlyst. Utländska namn – NO: Engsalvie, DK: Eng-Salvie, FI: Niittysalvia, GB: Meadow Clary.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hylander, N. 1943. Die Grassameneinkömmlinge schwedischer Parke mit besonderer Berücksichtigung der Hieracium silvaticiformia. Symb. Bot. Ups. VII:1.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Johansson, B. G. & Larsson, B.† 1997. Odlade växter i Gotlands natur II. Rindi 17: 47–139.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2 Linné, C. v. 1755. Flora suecica ed. 2..

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Petersson, J. 1999. Nyheter i Gotlands flora 1997 och 1998. Rindi 19: 3–23.

Sernander, R. 1908. Stipa pennata i Västergötland. Svensk Bot. Tidskr. 2: 49–84, 201–228, 390–426.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Salvia - salvior 
  • Art
    Salvia pratensis, L. - ängssalvia
    Synonymer
    Salvia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.