Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsväddsantennmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Nemophora cupriacella
Ängsväddsantennmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En antennmal vars framvinge är kopparglänsande i inre halvan och röd­glänsande i yttre halvan. I Norden fortplantar sig honor utan parning, och arten påträffas på fuktiga platser där larven lever på främst ängsvädd.

Vingspann 13–16 mm. I Norden saknas hanar. Enligt litteraturen har hanen svart huvud och antennen är tre gånger så lång som framvingen. Hos hanen är antennens segment närmast huvudet omväxlande svarta och vita men längre ut enbart silvervita. Hos honan är huvudet rostgult, och palperna är rostgula med svarta hår och svart spets. ­Antennen hos honan är bara något längre än framvingen och tydligt förtjockad av violettsvarta fjäll i den inre hal­van, medan den yttre halvan är smutsvit och mot spetsen allt renare vit. Framvingen är kopparglänsande i den inre delen, ofta med grönaktigt skimmer, och i den yttre delen kopparröd med stark glans, ibland med violett ton. Dessa områden åtskiljs av en mörkare tvärskugga. Bakvingen är brun med ett starkt purpurskimmer. 

Genitalier: Hos hanen är genitalklaffarna spetsiga och når ovanför uncus. Saccus är trekantig med svagt konvexa ytterkanter. Anellus saknar rundad inbuktning. Hos honan är äggläggningsröret relativt smalt, svagt osymmetriskt och har bara en antydan till sågtänder. Hanens och honans genitalier är inte avbildade.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsväddsantennmal Observationer i  Sverige för ängsväddsantennmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängsväddsantennmal är sällsynt och har bara hittats på ett fåtal platser i Skåne, på Öland, i Östergötland och Västergötland samt i Dalarna 1994 och i Uppland 2004. I Danmark finns arten i öster inklusive Bornholm; ett fynd har också gjorts på nordvästra Jylland. I Norge är den hittills okänd. I Finland har den påträffats enbart längs sydkusten. Världsutbredningen omfattar centrala och sydöstra Europa och sträcker sig österut in i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer på rika lokaler med vädd (Succisa, Scabiosa) i ålderdomliga kulturlandskap. Arten är känd från ett antal mycket spridda och isolerade lokaler i en handfull län i södra Sverige. Få fynd är gjorda de senaste decennierna vilket indikerar en fortgående populationsminskning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (13-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (52-240) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
I Norden är ängsväddsantennmal partenogenetisk, dvs. honor fortplantar sig utan parning, men söderut i Europa har också hanar påträffats. Arten förekommer på fuktiga marker, t.ex. fuktängar och små kärr. Den flyger i juli och vilar gärna på värdväxtens blommor. Äggen läggs inne i blom­huvuden på väddväxter (Dipsacaceae) som Succisa spp., ­Knautia spp. eller Scabiosa spp. I Sverige tycks arten föredra ängsvädd Succisa pratensis då denna växtart oftast före­kommer på fyndplatserna. Larven lever under den första tiden i blomhuvudet där den äter ur fröna. ­Senare konstruerar den en stor hylsa av fragment från blad och frön, och lever på de lägre eller nedfallna bladen av värdväxten där den också troligen övervintrar. Larven är fullvuxen i april eller maj följande vår då den förpuppas; fjärilen kläcks i juli.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältvädd
· fältvädd
· ängsvädd
· ängsvädd
· åkervädd
· åkervädd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Adelidae (antennmalar), Släkte Nemophora, Art Nemophora cupriacella (Hübner, 1819) - ängsväddsantennmal Synonymer Tinea cupriacella Hübner, 1819, ängsväddantennmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer på rika lokaler med vädd (Succisa, Scabiosa) i ålderdomliga kulturlandskap. Arten är känd från ett antal mycket spridda och isolerade lokaler i en handfull län i södra Sverige. Få fynd är gjorda de senaste decennierna vilket indikerar en fortgående populationsminskning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (13-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (52-240) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
En antennmal vars framvinge är kopparglänsande i inre halvan och röd­glänsande i yttre halvan. I Norden fortplantar sig honor utan parning, och arten påträffas på fuktiga platser där larven lever på främst ängsvädd.

Vingspann 13–16 mm. I Norden saknas hanar. Enligt litteraturen har hanen svart huvud och antennen är tre gånger så lång som framvingen. Hos hanen är antennens segment närmast huvudet omväxlande svarta och vita men längre ut enbart silvervita. Hos honan är huvudet rostgult, och palperna är rostgula med svarta hår och svart spets. ­Antennen hos honan är bara något längre än framvingen och tydligt förtjockad av violettsvarta fjäll i den inre hal­van, medan den yttre halvan är smutsvit och mot spetsen allt renare vit. Framvingen är kopparglänsande i den inre delen, ofta med grönaktigt skimmer, och i den yttre delen kopparröd med stark glans, ibland med violett ton. Dessa områden åtskiljs av en mörkare tvärskugga. Bakvingen är brun med ett starkt purpurskimmer. 

Genitalier: Hos hanen är genitalklaffarna spetsiga och når ovanför uncus. Saccus är trekantig med svagt konvexa ytterkanter. Anellus saknar rundad inbuktning. Hos honan är äggläggningsröret relativt smalt, svagt osymmetriskt och har bara en antydan till sågtänder. Hanens och honans genitalier är inte avbildade.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsväddsantennmal

Länsvis förekomst och status för ängsväddsantennmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsväddsantennmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängsväddsantennmal är sällsynt och har bara hittats på ett fåtal platser i Skåne, på Öland, i Östergötland och Västergötland samt i Dalarna 1994 och i Uppland 2004. I Danmark finns arten i öster inklusive Bornholm; ett fynd har också gjorts på nordvästra Jylland. I Norge är den hittills okänd. I Finland har den påträffats enbart längs sydkusten. Världsutbredningen omfattar centrala och sydöstra Europa och sträcker sig österut in i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Adeloidea  
  • Familj
    Adelidae - antennmalar 
  • Underfamilj
    Adelinae  
  • Släkte
    Nemophora  
  • Art
    Nemophora cupriacella(Hübner, 1819) - ängsväddsantennmal
    Synonymer
    Tinea cupriacella Hübner, 1819
    ängsväddantennmal

I Norden är ängsväddsantennmal partenogenetisk, dvs. honor fortplantar sig utan parning, men söderut i Europa har också hanar påträffats. Arten förekommer på fuktiga marker, t.ex. fuktängar och små kärr. Den flyger i juli och vilar gärna på värdväxtens blommor. Äggen läggs inne i blom­huvuden på väddväxter (Dipsacaceae) som Succisa spp., ­Knautia spp. eller Scabiosa spp. I Sverige tycks arten föredra ängsvädd Succisa pratensis då denna växtart oftast före­kommer på fyndplatserna. Larven lever under den första tiden i blomhuvudet där den äter ur fröna. ­Senare konstruerar den en stor hylsa av fragment från blad och frön, och lever på de lägre eller nedfallna bladen av värdväxten där den också troligen övervintrar. Larven är fullvuxen i april eller maj följande vår då den förpuppas; fjärilen kläcks i juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältvädd - Scabiosa columbaria (Har betydelse)
· ängsvädd - Succisa pratensis (Viktig)
· åkervädd - Knautia arvensis (Har betydelse)
Omvandling av fuktiga ängsmarker genom igenplantering med skog, upphört bete eller torrläggning. Nedgrävning av kraftledningar, öppna kraftledningsgator hyser ofta fina förekomster av ängsvädd med tillhörande arter.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Bevara artens livsmiljö. Lätt betning eller slåtter är önskvärd för att hindra igenväxning.

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Namngivning: Nemophora cupriacella (Hübner, 1819). ­Originalbeskrivning: Tinea cupriacella. Samml. Eur. Schmett. 8: pl. 67, fig. 445.

Etymologi: cupriacella = ung. den lilla med kopparglans; cupreus (lat.) = av koppar, syftar på framvingarnas koppar­glans; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Nemófora kupriasélla]

Benander, P. 1953. Micropterygina och Tineides aculeatae - underordningen Monotrysia. Svensk Insektfauna 10, rekv. n:r 43.

Heath, J. (editor). 1976. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland, volume 1.

Svensson, I. 1980. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1979. – Ent. Tidskr. 101: 75–86.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Ingvar Svensson 1997 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Adeloidea  
  • Familj
    Adelidae - antennmalar 
  • Underfamilj
    Adelinae  
  • Släkte
    Nemophora  
  • Art
    Nemophora cupriacella, (Hübner, 1819) - ängsväddsantennmal
    Synonymer
    Tinea cupriacella Hübner, 1819
    ängsväddantennmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Ingvar Svensson 1997 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).