Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Priocnemis agilis
Ängsvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 6–10 (–12) mm, hane 5–8 mm. Kroppen är svart med bakkroppssegment 1–2 orangeröda, ibland även det tredje. Bakbenen har omfattande röda teckningar. Antennerna är längre än hos stäppvägstekel Priocnemis confusor och segment 3 är fyra gånger så långt som brett. Munsköldens framkant är svagt skulpterad och glänsande. Punktögonen bildar en trubbig eller rät vinkel. Efterryggens (propodeums) yta är matt med en något kraftigare skulptur än hos stäppvägstekel P. confusor. Hos honan är framvingarnas ljusa spetsfläck tydlig. Hanens analbukplåt liknar inte någon annan arts, den är långsmal och mot undersidan svagt konkav med en central, längsgående rad av långa, utstående hår.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsvägstekel Observationer i  Sverige för ängsvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Antalet förekomstlokaler liksom utbredningsområdet för ängsvägstekel i Sverige har minskat kraftigt under 1900-talet. Arten är numera endast känd från några begränsade områden i Skåne, på centrala Öland och i Västergötland. I Danmark tycks arten ha hållit ställningarna bättre och är spridd på flera lokaler, både på Själland och på Jylland. Ett enda fynd har gjorts i Norge (Akershus 1994) och inga fynd från Finland har rapporterats efter 1960. En tydlig tillbakagång kan konstateras för denna art som tidigare var spridd i stora delar av Sydsverige och även i Finland där historiska fynd finns från många lokaler i söder upp till breddgrad 62 i södra Tavastland (Wolf 1967). I Väst- och Mellaneuropa har inte samma tillbakagång noterats som i Norden och tillståndet i Danmark är troligen ett uttryck för denna regionala skillnad.
Världsutbredningen omfattar Europa utom medelhavsområdet, vidare österut till Turkiet (Özbek m.fl. 1999) och Centralasien (Wolf 1998).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Tidigare kraftig minskning, gamla fynd (före 1952) från Skåne, Öland, Östergötland, Uppland, Västmanland och Värmland. Senare fynd från Skåne (Rörum 2001, Lund 2002) samt Öland (Algutsrum 1998). Lever på finsand, i lövskogs- och stadsmiljöer samt kalkhällmarker. Efter 2005 flera nya fynd, även i Vg, Ög och Up (Stockholm) vilket ändrar utbredningsområdet. Nu 13 aktuella lokaler varav hälften i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (60-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Intensifiering i exploatering och igenväxning av sandig kulturmark minskar artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Ängsvägstekel förekommer på örtrika torrängar men även på öppna alvarmarker, hedar, vegetationsfria slänter och skred, i såväl sandiga som leriga jordar. Förekomstlokalerna utmärks av ett varmt lokalklimat och arten förefaller i den nordliga delen av utbredningsområdet vara bunden till ett variationsrikt, småskaligt kulturlandskap. Levnadssättet har inte studerats i detalj, men i Tyskland har vargspindlar (Lycosidae) och käkspindlar (Tetragnathidae) noterats som byten (Smissen 2001, Oehlke & Wolf 1987). Arten besöker ofta flockblommiga växter (Apiaceae), framför allt vildmorot Daucus carota från vilken en stor del av exemplaren insamlats. I Danmark har bockrot Pimpinella saxifraga noterats som nektarkälla.
Flygtiden i Norden är från mitten av juni till september, men de flesta fynd har gjorts i juli och augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
· morötter
· morötter
Levande djur
Levande djur
· plattbuksspindlar
· plattbuksspindlar
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Priocnemis (sågbensvägsteklar), Art Priocnemis agilis (Shuckard, 1837) - ängsvägstekel Synonymer Pompilus agilis Shuckard, 1837, Priocnemis obtusiventris Schioedte, 1837

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Tidigare kraftig minskning, gamla fynd (före 1952) från Skåne, Öland, Östergötland, Uppland, Västmanland och Värmland. Senare fynd från Skåne (Rörum 2001, Lund 2002) samt Öland (Algutsrum 1998). Lever på finsand, i lövskogs- och stadsmiljöer samt kalkhällmarker. Efter 2005 flera nya fynd, även i Vg, Ög och Up (Stockholm) vilket ändrar utbredningsområdet. Nu 13 aktuella lokaler varav hälften i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (60-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Intensifiering i exploatering och igenväxning av sandig kulturmark minskar artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Längd hona 6–10 (–12) mm, hane 5–8 mm. Kroppen är svart med bakkroppssegment 1–2 orangeröda, ibland även det tredje. Bakbenen har omfattande röda teckningar. Antennerna är längre än hos stäppvägstekel Priocnemis confusor och segment 3 är fyra gånger så långt som brett. Munsköldens framkant är svagt skulpterad och glänsande. Punktögonen bildar en trubbig eller rät vinkel. Efterryggens (propodeums) yta är matt med en något kraftigare skulptur än hos stäppvägstekel P. confusor. Hos honan är framvingarnas ljusa spetsfläck tydlig. Hanens analbukplåt liknar inte någon annan arts, den är långsmal och mot undersidan svagt konkav med en central, längsgående rad av långa, utstående hår.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsvägstekel

Länsvis förekomst och status för ängsvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Antalet förekomstlokaler liksom utbredningsområdet för ängsvägstekel i Sverige har minskat kraftigt under 1900-talet. Arten är numera endast känd från några begränsade områden i Skåne, på centrala Öland och i Västergötland. I Danmark tycks arten ha hållit ställningarna bättre och är spridd på flera lokaler, både på Själland och på Jylland. Ett enda fynd har gjorts i Norge (Akershus 1994) och inga fynd från Finland har rapporterats efter 1960. En tydlig tillbakagång kan konstateras för denna art som tidigare var spridd i stora delar av Sydsverige och även i Finland där historiska fynd finns från många lokaler i söder upp till breddgrad 62 i södra Tavastland (Wolf 1967). I Väst- och Mellaneuropa har inte samma tillbakagång noterats som i Norden och tillståndet i Danmark är troligen ett uttryck för denna regionala skillnad.
Världsutbredningen omfattar Europa utom medelhavsområdet, vidare österut till Turkiet (Özbek m.fl. 1999) och Centralasien (Wolf 1998).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pepsinae  
  • Släkte
    Priocnemis - sågbensvägsteklar 
  • Undersläkte
    Priocnemis (Priocnemis) - sommarsågbensvägsteklar 
  • Art
    Priocnemis agilis(Shuckard, 1837) - ängsvägstekel
    Synonymer
    Pompilus agilis Shuckard, 1837
    Priocnemis obtusiventris Schioedte, 1837

Ängsvägstekel förekommer på örtrika torrängar men även på öppna alvarmarker, hedar, vegetationsfria slänter och skred, i såväl sandiga som leriga jordar. Förekomstlokalerna utmärks av ett varmt lokalklimat och arten förefaller i den nordliga delen av utbredningsområdet vara bunden till ett variationsrikt, småskaligt kulturlandskap. Levnadssättet har inte studerats i detalj, men i Tyskland har vargspindlar (Lycosidae) och käkspindlar (Tetragnathidae) noterats som byten (Smissen 2001, Oehlke & Wolf 1987). Arten besöker ofta flockblommiga växter (Apiaceae), framför allt vildmorot Daucus carota från vilken en stor del av exemplaren insamlats. I Danmark har bockrot Pimpinella saxifraga noterats som nektarkälla.
Flygtiden i Norden är från mitten av juni till september, men de flesta fynd har gjorts i juli och augusti.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Viktig)
· morötter - Daucus (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· plattbuksspindlar - Gnaphosidae (Har betydelse)
· spindlar - Araneae (Viktig)
På ängsvägstekelns aktuella lokaler kan såväl igenväxning som alltför hård beteshävd hota dess fortlevnad. Artens förekomster i Sverige har glesats ut, troligen främst genom inverkan av förändrad markanvändning och därmed minskad tillgång till områden med gynnsamt lokalklimat i odlingslandskapet. Denna fragmentering innebär ett fortsatt hot mot det svenska beståndet. Ytterligare polarisering av landskapet mot intensivt brukad jordbruksmark och sluten skogsmark innebär ett ökat hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Skydd och återskapande av småskaliga odlingslandskap i södra Sverige. En av de öländska lokalerna är belägen i naturreservatet Jordtorpsåsen där skötseln bör utformas så att en öppen och mosaikartad struktur bibehålls, samtidigt som partier med frodig ängsvegetation tillåts förekomma.
Etymologi: agilis (lat.) = lätt rörlig, snabb. Uttal: [prioknémis ágilis].

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and survey in Nature Conservation, no 35. JNCC, Peterborough. 344 sid.

Lefeber, V. 1976. Interessante vangsten van Hymenoptera-Aculeata in 1974 en 1975 in Nederland en België. Ent. Ber. Amst., 36:150.

Nilsson, G. E. 1988. Nya landskapsfynd av gaddsteklar med Evagetes subnudus ny för Nordeuropa och Sphecodes albilabris återfunnen i Sverige. Ent. Tidskr. 109:97–100.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur insektenfauna der DDR: Hymenoptera – Pompilidae. Beitr. Ent. 37(2):279–390.

Schmid-Egger, C. & Smissen, Jane. v.d. 1995. Ergänzende bestimmungsmerkmale für verschiedene arten der gattung Priocnemis (Hymenoptera: Pompilidae). Bembix 4:37–44.

Wolf, H. 1967. Die Wegwespen Finnlands. – Ann. Ent. Fenn. 23:1–46.

Wolf, H. 1998. Wegwespen (Hymenoptera, Pompilidae) des Oberösterreichischen Landesmuseums Linz (Austria) aus Zentralasien. – Linz. biol. Beitr. 30:331–348.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pepsinae  
  • Släkte
    Priocnemis - sågbensvägsteklar 
  • Undersläkte
    Priocnemis (Priocnemis) - sommarsågbensvägsteklar 
  • Art
    Priocnemis agilis, (Shuckard, 1837) - ängsvägstekel
    Synonymer
    Pompilus agilis Shuckard, 1837
    Priocnemis obtusiventris Schioedte, 1837
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.