Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ärtvicker

Organismgrupp Kärlväxter Vicia pisiformis
Ärtvicker Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ärtvicker är en flerårig ärtväxt med 1–2 m hög stjälk. Småbladen (3–5 par) är stora och brett äggrunda med tvär bas. Bladen har klängen med vars hjälp växten klättrar. De nedersta småbladen sitter alldeles invid stjälken. Blommorna är blekt gröngula och sitter i en tät, ensidig klase. Den blommar i regel under första hälften av juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för ärtvicker Observationer i  Sverige för ärtvicker
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ärtvickern är en av våra mest sällsynta ädellövskogsväxter. Den är idag känd från ett 25-tal lokaler i Sverige. De flesta ligger i Östergötland (14). Därutöver finns den på ett fåtal platser i norra Småland (6), Västergötland (5), Dalsland (1) och Uppland (1). I övriga Norden är den endast känd från sydöstra Norge, huvudsakligen Oslofjordsområdet. Huvudutbredningen är förlagd till den öppna skogsstäppen i Östeuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i Västergötland, Dalsland, Småland, Östergötland, Närke och Uppland. Ärtvicker växer i stenig och snårig terräng. Växtplasterna ligger oftast i syd/västexponerande rasbranter med lundvegetation. En mycket försiktig röjning av alltför tät vegetation (små granplantor mm)är nödvändigt, men man måste behålla ett rikt utbildat buskskikt. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-45). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 152 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv,v)).
Ekologi
Ärtvickern växer i stenig och snårig terräng, där trädskiktet utgörs av ädla lövträd, såsom ek, hassel och lind. Växtplatserna ligger oftast i syd/västexponerade rasbranter med lundvegetation. Den förefaller kalkgynnad och förekommer ofta i ett fältskikt med rik örtflora på relativt torr, mullrik jord. Den trivs bäst med ett måttligt ljusinsläpp. Blomning uteblir vid alltför kraftig beskuggning. Den är något kulturgynnad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Vicia (vickrar), Art Vicia pisiformis L. - ärtvicker Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i Västergötland, Dalsland, Småland, Östergötland, Närke och Uppland. Ärtvicker växer i stenig och snårig terräng. Växtplasterna ligger oftast i syd/västexponerande rasbranter med lundvegetation. En mycket försiktig röjning av alltför tät vegetation (små granplantor mm)är nödvändigt, men man måste behålla ett rikt utbildat buskskikt. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (25-45). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 152 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Ärtvicker är en flerårig ärtväxt med 1–2 m hög stjälk. Småbladen (3–5 par) är stora och brett äggrunda med tvär bas. Bladen har klängen med vars hjälp växten klättrar. De nedersta småbladen sitter alldeles invid stjälken. Blommorna är blekt gröngula och sitter i en tät, ensidig klase. Den blommar i regel under första hälften av juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ärtvicker

Länsvis förekomst och status för ärtvicker baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ärtvicker

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ärtvickern är en av våra mest sällsynta ädellövskogsväxter. Den är idag känd från ett 25-tal lokaler i Sverige. De flesta ligger i Östergötland (14). Därutöver finns den på ett fåtal platser i norra Småland (6), Västergötland (5), Dalsland (1) och Uppland (1). I övriga Norden är den endast känd från sydöstra Norge, huvudsakligen Oslofjordsområdet. Huvudutbredningen är förlagd till den öppna skogsstäppen i Östeuropa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Vicia - vickrar 
  • Art
    Vicia pisiformisL. - ärtvicker

Ärtvickern växer i stenig och snårig terräng, där trädskiktet utgörs av ädla lövträd, såsom ek, hassel och lind. Växtplatserna ligger oftast i syd/västexponerade rasbranter med lundvegetation. Den förefaller kalkgynnad och förekommer ofta i ett fältskikt med rik örtflora på relativt torr, mullrik jord. Den trivs bäst med ett måttligt ljusinsläpp. Blomning uteblir vid alltför kraftig beskuggning. Den är något kulturgynnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Ärtvickern har försvunnit från ett flertal lokaler, främst i Östergötland. Arten är begärlig för kreatur, varför bete är olämpligt på lokalerna. Största hotet numera är "vårdande" röjningar i framför allt buskskiktet och skogsavverkningar. Granplanteringar har skett på några växtplatser.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler måste skyddas. Av största vikt är att behålla ett rikt utbildat buskskikt och förhindra avverkning av ädellövträden. En mycket försiktig röjning av alltför tät vegetation, t ex uppträngande granplantor, är nödvändig. En försiktig, successiv förnyelse av trädbeståndet har troligen inte någon negativ effekt. Bete får inte förekomma. Arten bör övervakas av floraväktare.
Ärtvicker är fridlyst. Utländska namn – NO: Ertevikke, DK: Ærte-Vikke, FI: Hernevirna.

Andersson. P.-A. 1984. Floristiska nyheter på Dal. Svensk Bot. Tidskr. 78: 95–111.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Black-Samuelsson, S. 1997. Genetic Variation and Phenotypic Plasticity in the Rare Plant Species Vicia pisiformis L. and V. dumetorum L. (Fabaceae). Acta Univ. Agricult. Suec. Silvestria 30.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Engström, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter I Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter I Östergötlands län 1995 – 2005. Rapport 2006:20. Länsstyrelsen Östergötland.

Eriksson, G. 1999. Fynd av Vicia pisiformis i Uppland. Daphne 10: 36–37.

Gustafsson, L. 1990. Årtvicker, Vicia pisiformis i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 85: 21–32.

Haglund, E. 1912. Lokal för Vicia pisiformis m.m. Fauna och flora 1912: 256–257.

Hannerz, A. & Hannerz, E. 1912. Ytterligare om Vicia pisiformis. Fauna och flora 1912: 141.

Janson, O. 2005. Om ärtvicker, ljungsnärja och kal tallört i Lerdala. Calluna 22 (3): 22–25.

Kasselstrand, S., 1979. Ny lokal för Vicia pisiformis i Tjust. Svensk Bot. Tidskr. 73: 86.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten I Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Svedjemyr, O. 1981. Ärtväxtvägen - en märklig växtlokal i Malexander, Östergötland. Svensk Bot. Tidskr. 75: 211–214.

Örtenblad, T. 1982. Botaniska strövtåg i södra Tisselskog. Natur på Dal. 8 (1): 32–33.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Gustafsson 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Vicia - vickrar 
  • Art
    Vicia pisiformis, L. - ärtvicker
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Gustafsson 1984. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.