Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ävjepilört

Organismgrupp Kärlväxter Persicaria foliosa
Ävjepilört Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ävjepilört är en ettårig, liten, ofta krypande ört med linjära blad och oansenliga blommor i en axlik topp. Stipelslidan har mycket korta (0,2–0,8 mm långa) kanthår och hyllet är utan glandelprickar vilket är goda skiljekaraktärer mot de snarlika arterna rosenpilört respektive bitterpilört. Hela växten blir ofta starkt rödfärgad på sensommaren.
Utbredning
Länsvis förekomst för ävjepilört Observationer i  Sverige för ävjepilört
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ävjepilörtens svenska utbredning är från Vänern till Norrbotten, med cirka 122 påträffade lokaler efter 1979. Av dessa ligger 31 vid kusten av Bottniska viken från Medelpad till Norrbotten och påverkas därmed av havets vattennivå. Ytterligare ett tiotal lokaler ligger nära älvmynningar i havet men troligen så långt upp i älvarna att havsnivån inte har någon inverkan att tala om. Arten har gått starkt tillbaka och är försvunnen från de flesta tidigare förekomster i Mellansverige. Den är försvunnen från Dalsland och Närke. Vid Dalälven där den också haft rika förekomster från Mora till Älvkarleby är den numer inskränkt till ett dussin lokaler i Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland. Även i södra Norrland har en avsevärd tillbakagång skett vid de numera hårt reglerade älvarna. Kvarvarande förekomster är begränsade till vissa älvsträckor eller enstaka lokaler i Voxnan, Ljusnan, Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven och Faxälven. I övre Norrland finns fortfarande rika förekomster i Västerbotten och Norrbotten, där de flesta lokalerna ligger vid kusten. I Norge är ävjepilört totalt funnen på 17 lokaler, men den är bara observerad på sju lokaler efter 1980. I Finland är ävjepilört påträffad på cirka 35 inlandslokaler och cirka 15–20 kustlokaler sedan 1980. Populationer längs kusten i Finland uppges vara stora och vitala, medan populationerna på sjöstränder huvudsakligen är små på betade eller tidigare betade strandängar. Ett fåtal spridda uppgifter finns i världen utanför Norden; Isthmus i ryska Karelen, de baltiska staterna, sydöstra europeiska Ryssland, västra Sibirien, östra Ryssland, Kina, Japan och Korea. Sverige har troligen över hälften av de kända lokalerna i världen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Värmland upp till Norrbotten. Ävjepilört är knuten till grunda leriga stränder vid älvar, sjöar och åar. Vattenreglering, övergödning och upphörande bete är några av de främsta hoten mot ävjepilört. Det finns ett åtgärdsprogram som är framtaget för att gynna arten, och den ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Arten är en svensk ansvarsart med närmare halva europapopulationen inom landets gränser. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-700) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Ävjepilört växer långt ner på stränder med jordarterna lera, gyttja och älvsediment avsatta under den högsta kustlinjen. Växtplatserna är stränder vid älvar, sjöar och åar samt från Medelpad och norrut även på havsstränder i brackvatten i närheten av älv- eller åmynningar, ofta vid deltan eller på öar. Arten är uppenbarligen starkt ljusälskande och mycket konkurrenssvag. Den förmår inte hävda sig mot vass, starr eller annan högre strandvegetation. Den tycks därför till stor del vara beroende antingen av stora naturliga vattenståndsamplituder som blottlägger nakna stränder utom räckhåll för högre vegetation eller av hårt strandbete. Ishyvling och kontinuerlig slampåförsel spelar sannolikt också en stor roll för att hindra igenväxning. Ävjepilörten kräver blottad jord för att gro. Den naturliga växtplatsen är på vattenstranden, utanför landstrandens zon med sammanhängande vegetation som vanligen domineras av starrarter. Det betyder att växtplatserna är översvämmade under en stor del av året. Växtplatsernas blottläggning kan variera kraftigt mellan olika år. Landhöjningen gör att växtplatserna på havsstränderna måste följa med strandens förskjutning och ävjepilört är därmed på havsstränder beroende av en kontinuerlig nybildning av lämpliga stränder. Bete förekommer på ca 20 lokaler vid sötvatten från Medelpad och söderut och vid en handfull lokaler finns påverkan från båtplatser, traktoröverfart eller stig. Kreatursbetets, eller snarare trampets, viktigaste effekt är att skapa luckor i den sammanhängande vegetationen där ävjepilört kan etablera sig. I viss mån kan bete och tramp även påverka den nedre gränsen för den sammanhängande vegetationen och därmed skjuta denna zon något högre upp på stranden, vilket också gynnar ävjepilört. Alltför kraftigt tramp är dock negativt då störningarna blir så kraftiga att plantorna blir söndertrampade innan de hunnit sätta frukt. Tillsammans med andra småväxta vattenväxter ingår ävjepilört i den så kallade ävjebroddsvegetation. Den åtföljs ofta förutom karaktärsarten nålsäv av några av arterna dyveronika, fyrling, slamkrypa, smålånke, nordslamskrypa, rosenpilört, rödlånke, strandpryl, strandranunkel, sumpnoppa, sylört, taggsporigt braxengräs, tretalig slamkrypa och ävjebrodd.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Polygonaceae (slideväxter), Släkte Persicaria (pilörter), Art Persicaria foliosa (H. Lindb.) Kitag. - ävjepilört Synonymer Polygonum foliosum H. Lindb.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Värmland upp till Norrbotten. Ävjepilört är knuten till grunda leriga stränder vid älvar, sjöar och åar. Vattenreglering, övergödning och upphörande bete är några av de främsta hoten mot ävjepilört. Det finns ett åtgärdsprogram som är framtaget för att gynna arten, och den ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Arten är en svensk ansvarsart med närmare halva europapopulationen inom landets gränser. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-700) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Typisk art i 3210 Större vattendrag (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Ävjepilört är en ettårig, liten, ofta krypande ört med linjära blad och oansenliga blommor i en axlik topp. Stipelslidan har mycket korta (0,2–0,8 mm långa) kanthår och hyllet är utan glandelprickar vilket är goda skiljekaraktärer mot de snarlika arterna rosenpilört respektive bitterpilört. Hela växten blir ofta starkt rödfärgad på sensommaren.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ävjepilört

Länsvis förekomst och status för ävjepilört baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ävjepilört

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ävjepilörtens svenska utbredning är från Vänern till Norrbotten, med cirka 122 påträffade lokaler efter 1979. Av dessa ligger 31 vid kusten av Bottniska viken från Medelpad till Norrbotten och påverkas därmed av havets vattennivå. Ytterligare ett tiotal lokaler ligger nära älvmynningar i havet men troligen så långt upp i älvarna att havsnivån inte har någon inverkan att tala om. Arten har gått starkt tillbaka och är försvunnen från de flesta tidigare förekomster i Mellansverige. Den är försvunnen från Dalsland och Närke. Vid Dalälven där den också haft rika förekomster från Mora till Älvkarleby är den numer inskränkt till ett dussin lokaler i Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland. Även i södra Norrland har en avsevärd tillbakagång skett vid de numera hårt reglerade älvarna. Kvarvarande förekomster är begränsade till vissa älvsträckor eller enstaka lokaler i Voxnan, Ljusnan, Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven och Faxälven. I övre Norrland finns fortfarande rika förekomster i Västerbotten och Norrbotten, där de flesta lokalerna ligger vid kusten. I Norge är ävjepilört totalt funnen på 17 lokaler, men den är bara observerad på sju lokaler efter 1980. I Finland är ävjepilört påträffad på cirka 35 inlandslokaler och cirka 15–20 kustlokaler sedan 1980. Populationer längs kusten i Finland uppges vara stora och vitala, medan populationerna på sjöstränder huvudsakligen är små på betade eller tidigare betade strandängar. Ett fåtal spridda uppgifter finns i världen utanför Norden; Isthmus i ryska Karelen, de baltiska staterna, sydöstra europeiska Ryssland, västra Sibirien, östra Ryssland, Kina, Japan och Korea. Sverige har troligen över hälften av de kända lokalerna i världen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Persicaria - pilörter 
  • Art
    Persicaria foliosa(H. Lindb.) Kitag. - ävjepilört
    Synonymer
    Polygonum foliosum H. Lindb.

Ävjepilört växer långt ner på stränder med jordarterna lera, gyttja och älvsediment avsatta under den högsta kustlinjen. Växtplatserna är stränder vid älvar, sjöar och åar samt från Medelpad och norrut även på havsstränder i brackvatten i närheten av älv- eller åmynningar, ofta vid deltan eller på öar. Arten är uppenbarligen starkt ljusälskande och mycket konkurrenssvag. Den förmår inte hävda sig mot vass, starr eller annan högre strandvegetation. Den tycks därför till stor del vara beroende antingen av stora naturliga vattenståndsamplituder som blottlägger nakna stränder utom räckhåll för högre vegetation eller av hårt strandbete. Ishyvling och kontinuerlig slampåförsel spelar sannolikt också en stor roll för att hindra igenväxning. Ävjepilörten kräver blottad jord för att gro. Den naturliga växtplatsen är på vattenstranden, utanför landstrandens zon med sammanhängande vegetation som vanligen domineras av starrarter. Det betyder att växtplatserna är översvämmade under en stor del av året. Växtplatsernas blottläggning kan variera kraftigt mellan olika år. Landhöjningen gör att växtplatserna på havsstränderna måste följa med strandens förskjutning och ävjepilört är därmed på havsstränder beroende av en kontinuerlig nybildning av lämpliga stränder. Bete förekommer på ca 20 lokaler vid sötvatten från Medelpad och söderut och vid en handfull lokaler finns påverkan från båtplatser, traktoröverfart eller stig. Kreatursbetets, eller snarare trampets, viktigaste effekt är att skapa luckor i den sammanhängande vegetationen där ävjepilört kan etablera sig. I viss mån kan bete och tramp även påverka den nedre gränsen för den sammanhängande vegetationen och därmed skjuta denna zon något högre upp på stranden, vilket också gynnar ävjepilört. Alltför kraftigt tramp är dock negativt då störningarna blir så kraftiga att plantorna blir söndertrampade innan de hunnit sätta frukt. Tillsammans med andra småväxta vattenväxter ingår ävjepilört i den så kallade ävjebroddsvegetation. Den åtföljs ofta förutom karaktärsarten nålsäv av några av arterna dyveronika, fyrling, slamkrypa, smålånke, nordslamskrypa, rosenpilört, rödlånke, strandpryl, strandranunkel, sumpnoppa, sylört, taggsporigt braxengräs, tretalig slamkrypa och ävjebrodd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Sötvatten, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Sjöar, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Vatten (Har betydelse)
Vattenkraftutbyggnad, vattenreglering, minskad kreaturshållning vid stränder och igenväxning på grund av övergödning är de främsta hoten mot ävjepilörten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Outbyggda älvsträckor där ävjepilört förekommer bör skyddas mot utbyggnad. Befintliga lokaler får ej påverkas negativt genom vattenreglering, markföretag eller liknande aktiviteter. Ett fåtal lokaler påverkas i viss mån av vattenreglering i dag. På dessa lokaler bör åtgärder vidtas för att få till stånd en vattenregim med framför allt med längre och lägre sommarnivåer för att gynna ävjepilörtens groning och tillväxt och gärna längre och högre försommarnivåer för att hålla undan högre växtlighet. I reglerade vattendrag där ävjepilört funnits men försvunnit på grund av vattenreglering bör studier göras om det går att vidta åtgärder för att förändra vattenståndsregimen i syfte att åter få tillbaka ävjepilört. Vid omprövning av äldre vattendomar som berör lokaler där ävjepilört finns eller har funnits bör vattenregimerna justeras för att gynna förekomsten av ävjepilört. På relativt många lokaler vid sötvatten är idag bete en förutsättning för artens överlevnad. Det är här viktigt att skyddet kombineras med avtal och stöd till brukare så att en kontinuerlig hävd garanteras. Vid sötvattenlokaler bör ytan kreatursbetad strand öka för att därmed öka ytan av för ävjepilört lämpliga strandmiljöer. Ett åtgärdsprogram för ävjepilört ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder. Arten bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Ävjepilört är fridlyst. Den omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Ävjepilört förekommer i 21 utpekade Natura 2000 områden i Sverige. Utländska namn – NO: Evjeslirekne, DK: Dynd-Pileurt, FI: Lietetatar.

Ahlm, J. 2006 Ävjepilörtsinventeringen 2005. Nordrutan 11: 18–21.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005 Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Mascher, J. W. 1999. Inventering av ävjepilört i den ångermanländska länsdelen av Västernorrland 1999.

Inventeringsrapport till Länsstyrelsen Y-län.

Samuelsson, G. 1923: Tvenne Polygonumarter och deras utbredning i Skandinavien. Bot. Not. 76: 257–279.

Zethraeus, U. 2001 Ävjepilört Persicaria foliosa i Norrbotten. Nordrutan 6: 96–111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1995. Rev. Bengt Stridh 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Persicaria - pilörter 
  • Art
    Persicaria foliosa, (H. Lindb.) Kitag. - ävjepilört
    Synonymer
    Polygonum foliosum H. Lindb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 1995. Rev. Bengt Stridh 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.