Rhinanthus angustifolius subsp. apterus
Åkerskallra
Kärlväxter
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Rhinanthus (skallror), Underart Rhinanthus angustifolius subsp. apterus (Fr.) Hyl. - åkerskallra Synonymer Rhinanthus reichenbachii (Drejer) Wiinst., Rhinanthus major var. apterus Fr., Rhinanthus major f. apterus (Fr.) Hyl., Rhinanthus major ssp. reichenbachianus, Alectorolophus apterus, Rhinanthus major var. hirsutus, Rhinanthus serotinus ssp. apterus (Fr.) Hyl., Rhinanthus serotinus apterus, Rhinanthus angustifolius ssp. apterus (Fr.) Hyl.
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Akut hotad (CR)
-
2005 Starkt hotad (EN)
-
2000 Starkt hotad (EN)
Dokumentation Enstaka aktuella förekomster spridda i landet. Åkerskallra har tidigare huvudsakligen förekommit i höstsådda rågåkrar. Ett åtgärdsprogram finns för att gynna hotade åkerogräs, där ingår åkerskallra. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (5-350). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (12-52) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att underarten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Åtgärdsprogram Fastställt
Länsvis förekomst och status för åkerskallra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Åkerskallran är känd från hela Sveriges kulturbygder nedom fjällen (ej Hälsingland). Dess utbredning förefaller tidigare ha sträckt sig från Skåne till Norrbotten, med viss tyngdpunkt i Västsverige och Norrland. Under detta sekel har den dock i det närmaste försvunnit från hela sitt forna utbredningsområde. Senaste åren är åkerskallran endast noterad från en handfull spridda förekomster, en i Blekinge, en i Halland, två i Västergötland, en i Bohuslän, en i Dalarna och en i Medelpad. Åkerskallran omnämns ofta i äldre källor som ett synnerligen svårartat ogräs och i inlandet kan på många håll denna form säkert ha varit betydligt vanligare än gräsmarksformerna. Dess exakta spridning i äldre tid är dock omöjlig att fastställa, då den endast sällan urskiljts i botanisk litteratur. Desto oftare omtalas den i skildringar av lantbruket och dess ogräsproblem. Samtliga former av R. serotinus har i norra Sverige för övrigt notoriskt sammanblandats med fjällskallran, R. groenlandicus. Åkerskallran har troligen haft en vidsträckt utbredning i hela norra Europa i äldre tid, men formen har sällan beaktats. Retzius nämner den som ett svårt plågoris i Sachsen. Utbredningen för artkomplexet som helhet sträcker sig från Island i väster till Ural i öster, med stänklokaler i södra Sibirien och en (införd?) förekomst i Nordamerika.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamTracheophyta - kärlväxter
-
UnderstamEuphyllophytina - eufyllofyter
-
InfrastamSpermatophytae - fröväxter
-
ÖverklassAngiospermae - blomväxter
-
KlassMagnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter
-
OrdningLamiales - plisterordningen
-
FamiljOrobanchaceae - snyltrotsväxter
-
SläkteRhinanthus - skallror
-
ArtRhinanthus angustifolius - höskallra
-
UnderartRhinanthus angustifolius subsp. apterus(Fr.) Hyl. - åkerskallraSynonymerRhinanthus reichenbachii (Drejer) Wiinst.Rhinanthus major var. apterus Fr.Rhinanthus major f. apterus (Fr.) Hyl.Rhinanthus major ssp. reichenbachianusAlectorolophus apterusRhinanthus major var. hirsutusRhinanthus serotinus ssp. apterus (Fr.) Hyl.Rhinanthus serotinus apterusRhinanthus angustifolius ssp. apterus (Fr.) Hyl.
På ett herbarieark, med ett sekelgammalt åkerskallrebelägg från Värmland, har H. A. Fröding noterat: ”Rh. apterus är i Värmland tillfinnandes snart sagt överallt i kulturbygden. Åtföljer rågen, havren, rödklövern, potatisen. Trivs lika bra på leråkrarna som vid vägkanterna och på torvjord och är den minst fordrande av alla Rh-formerna. Ett fullkomligt ogräs med alla dettas egenskaper”. Liknande beskrivningar av åkerskallrans uppträdande finns upptecknade från hela dess forna utbredningsområde. Huvudsakligen har den förekommit i höstsådda rågåkrar på fuktigare mark, gärna på uppodlade torvmossar. Uppgifter om förekomster på svedjeland föreligger från Småland. Att åkerskallran verkligen varit mycket vanlig omvittnas av floraförfattare (främst från 1800-talet). Åkerskallran synes ha fått ett uppsving under 1800-talet, då stora arealer torvmark odlades upp i inlandet. Med tanke på de habituella variationer som åkerskallror av olika proveniens företer, kan man antaga att populationer av denna form kan ha uppstått oberoende av varandra, genom att vingade frön regelmässigt selekterats bort under många generationers frörensning. Då fröna normalt mognar långt före skörden och varje planta producerar i medeltal 300-400 frön, kan knappast åkerskallran ha varit helt beroende av ovingade frön (vilka vid rensningen ej blåser bort, utan hamnar i säden). Detta kan kanske förklara att former med rudimentära vingar, men inte helt ovingade, frön förekommer i t ex Västergötland. Åkerskallran uppges förr ofta ha vuxit tillsammans med bl a blåklint, flyghavre och råglosta. Skallrorna är rotparasiter på olika gräsarter, vilket säkert bidragit till deras skadlighet i åkrarna. Liksom höskallran synes åkerskallran idag sällsynt kunna växa i vägkanter (Västergötland) och efter järnvägar (Medelpad).
Ekologisk grupp: Parasit, Autotrof (fotosyntetiserande)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land
Substrat/Föda:Påverkan
- Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
- Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Åtgärdsprogram Fastställt
Andersson, G. 1890. Studier öfver ogräsvegetationen på sydsvenska torfmossar. Svenska mosskulturföreningens tidskrift N:o 1.
Aspegren, C.G. 1817. Om ogräsen i Blekinges åkrar. Blekinge läns Hushållstidning.
Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.
Birger, S. 1908. Härjedalens växter. Stockholm.
Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.
Bohlin, P. 1923. En undersökning rörande de viktigaste ogräsarternas olika frekvens och relativa betydelse som ogräs inom Sverige. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Medd. nr. 239.
Bratt, L., m fl 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.
Bratt, L. 2001. Floraväkatarverksamheten i Dalarna. Trollius 28: 5–39. Byggningabalken Kap. VIII, 4§.
Carlsson, Å. 1995. Lite råg och mycket skallra. Svensk Bot. Tidskr. 89: 33–36.
Ekbaeck, A. 1828. Utförlig beskrivning över Locknevi lovl. församling.
Elmqvist, C.F. 1874. Norrköpings-traktens fanerogamer och ormbunkar.
Fischerström, J. 1761. Anmärkningar om Södra Halland. KVA:s handlingar.
Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hartman, C. 1866. Landskapet Nerikes flora. Örebro.
Hjelmqvist, H. 1972. Ett sädeskornsfynd från Skånes 1600-tal. Malmö fornminnesförenings årsskrift 1972.
Hård av Segerstad, F. 1952. Den värmländska kärlväxtflorans geografi. Göteborgs Kungl. Vetenskap- och Vitterhets-samhälles Handlingar. 6:e följden Ser. B. Band 7.
Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.
Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.
Korsmo, A. 1981. Korsmos ogräsplanscher.
Ljunggren, R. 1913. Åkerburk och boskapsskötsel i Laske-Vedum. Svenska landsmål & svenskt folkliv. Hft. 1.
Lyttkens, A. 1885. Om svenska ogräs. Deras förekomst och utbredning.
Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.
Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.
Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.
Retzius, A.J. 1776. Utkast til en Afhandling om Ogräs i Skånska Åkrar. Physiografiska sällskapets handlingar, del 1.
Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sandberg, A.-R. 2005. Åkerskallra på Mölarps ö. Calluna 22 (4): 20.
Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.
Sjöstrand, G. 1850. Enumeratio plantarum, in Ölandia sponte nascentium. Svensson, N. 1923. Åkerbrukets terminologi i Laxarby i norra Dalsland. ULMA nr. 14805. Uppsala.
Wahlenberg, G. 1806. Utkast till Gotlands Flora. Uppsala.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamTracheophyta - kärlväxter
-
UnderstamEuphyllophytina - eufyllofyter
-
InfrastamSpermatophytae - fröväxter
-
ÖverklassAngiospermae - blomväxter
-
KlassMagnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter
-
OrdningLamiales - plisterordningen
-
FamiljOrobanchaceae - snyltrotsväxter
-
SläkteRhinanthus - skallror
-
ArtRhinanthus angustifolius - höskallra
-
UnderartRhinanthus angustifolius subsp. apterus, (Fr.) Hyl. - åkerskallraSynonymerRhinanthus reichenbachii (Drejer) Wiinst.Rhinanthus major var. apterus Fr.Rhinanthus major f. apterus (Fr.) Hyl.Rhinanthus major ssp. reichenbachianusAlectorolophus apterusRhinanthus major var. hirsutusRhinanthus serotinus ssp. apterus (Fr.) Hyl.Rhinanthus serotinus apterusRhinanthus angustifolius ssp. apterus (Fr.) Hyl.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.