Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  åssmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum sexnotatulum
Åssmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 8 mm. Huvud något bredare än långt. Munsköld och pannsköld något upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med mikroskulptur, tät och ganska fin punktur och beigefärgad behåring. Skutell också med mikroskulptur men glänsande med ganska kraftig punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, som når ända ner till valken som är kraftig och upphöjd och löper ner i ett kort, platt V på mitten. Hjärtformat fält med vågformad skulptur och sidolist som når nästan ända upp. Vingmärke gult utan eller med svagt mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt ganska glänsande med mycket svag mikroskulptur. Punktur ytterst fin och spridd på skivan, enstaka spridda mycket fina punkter också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och otydlig punktur längs ovankanten. De avsatta kanterna längre eller lika långa som skivan, tvärstrimmiga med någon enstaka ytterst fin punkt. Breda vita hårfläckar ute på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad små, fina taggar.

Åssmalbi liksom kantsmalbi L. sexmaculatum skiljer sig från övriga svenska smalbin (utom det stora rostsmalbiet L. xanthopus) på att kanten på andra och tredje ryggplåten är lika lång som eller längre än skivan (i biets längdriktning). Sinsemellan är de dock nästan omöjliga att skilja åt. Det man ska titta på är huvudformen, lika lång eller aningen kortare än bred hos åssmalbiet, aningen längre än bred hos kantsmalbiet. Detta kan vara mycket svårbedömt. Färgen på vingmärket skiljer också mellan arterna. Hos åssmalbiet är vingmärket gult med på sin höjd svagt mörkgula kanter, ofta är kanterna inte alls mörkare. Hos kantsmalbiet är vingmärket mörkare gult och kanterna är tydligt mörka. Valkens V-form på mitten på efterryggens mellanfält är också en karaktär att kika på.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud något bredare än långt med framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets ljusgul, överläpp mörk och käkar bruna. Antenner bruna, de mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med tät och ganska fin punktur. Skutell glänsande med tät och fin punktur. Efterryggens mellanfält med ganska oregelbundna vågor från sida till sida som når ända ner till valken som är kraftig och upphöjd och löper ner i ett kort platt V på mitten. Hjärtformat fält med grov skulptur och sidolist som når nästan ända upp. Vingmärke gult utan eller med svagt mörkgula kanter. Bakkroppens första ryggplåt ganska glänsande med fin och gles punktur, också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterade. De avsatta kanterna med spridd punktur, ungefär lika långa som skivorna (i biets längdriktning). Vita hårband på andra och tredje ryggplåten, tydligast och bredast på sidorna. Bakskenben och bakfötter mörka, yttersta bakfotssegmentet mörkgult.

För att skilja hanar av åssmalbi från hanar av kantsmalbi L. sexmaculatum gäller samma karaktärer som för honorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för åssmalbi Observationer i  Sverige för åssmalbi
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
En ytterst sällsynt art som rapporterats från flera landskap senare än 1950-talet, men där alla dessa visat sig vara felbestämda. Äldre bekräftade fynd finns från Skåne, Småland, Halland och Uppland. Arten är dock så lik kantsmalbiet L. sexmaculatum att något exemplar skulle kunna gömma sig i någon samling under fel namn.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Det är tveksamt om någon aktuell population finns kvar i landet. Senaste fynduppgiften är från Östergötland, Finspång 2003. Det svenska materialet av honor är tolkningsmässigt m.e.m. oklart och arten har historiskt delvis sammanblandats med L. sexmaculatum. Båda arterna förekommer på sandiga, blomrika marker. Arten har en boreal utbredning, men mycket lite är i övrigt känt om dess ekologi. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Artens ekologi är okänd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum sexnotatulum (Nylander, 1852) - åssmalbi Synonymer gläntsmalbi, Hylaeus sexnotatulus Nylander, 1852

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Det är tveksamt om någon aktuell population finns kvar i landet. Senaste fynduppgiften är från Östergötland, Finspång 2003. Det svenska materialet av honor är tolkningsmässigt m.e.m. oklart och arten har historiskt delvis sammanblandats med L. sexmaculatum. Båda arterna förekommer på sandiga, blomrika marker. Arten har en boreal utbredning, men mycket lite är i övrigt känt om dess ekologi. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Hona: Längd 8 mm. Huvud något bredare än långt. Munsköld och pannsköld något upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med mikroskulptur, tät och ganska fin punktur och beigefärgad behåring. Skutell också med mikroskulptur men glänsande med ganska kraftig punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, som når ända ner till valken som är kraftig och upphöjd och löper ner i ett kort, platt V på mitten. Hjärtformat fält med vågformad skulptur och sidolist som når nästan ända upp. Vingmärke gult utan eller med svagt mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt ganska glänsande med mycket svag mikroskulptur. Punktur ytterst fin och spridd på skivan, enstaka spridda mycket fina punkter också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och otydlig punktur längs ovankanten. De avsatta kanterna längre eller lika långa som skivan, tvärstrimmiga med någon enstaka ytterst fin punkt. Breda vita hårfläckar ute på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad små, fina taggar.

Åssmalbi liksom kantsmalbi L. sexmaculatum skiljer sig från övriga svenska smalbin (utom det stora rostsmalbiet L. xanthopus) på att kanten på andra och tredje ryggplåten är lika lång som eller längre än skivan (i biets längdriktning). Sinsemellan är de dock nästan omöjliga att skilja åt. Det man ska titta på är huvudformen, lika lång eller aningen kortare än bred hos åssmalbiet, aningen längre än bred hos kantsmalbiet. Detta kan vara mycket svårbedömt. Färgen på vingmärket skiljer också mellan arterna. Hos åssmalbiet är vingmärket gult med på sin höjd svagt mörkgula kanter, ofta är kanterna inte alls mörkare. Hos kantsmalbiet är vingmärket mörkare gult och kanterna är tydligt mörka. Valkens V-form på mitten på efterryggens mellanfält är också en karaktär att kika på.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud något bredare än långt med framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets ljusgul, överläpp mörk och käkar bruna. Antenner bruna, de mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med tät och ganska fin punktur. Skutell glänsande med tät och fin punktur. Efterryggens mellanfält med ganska oregelbundna vågor från sida till sida som når ända ner till valken som är kraftig och upphöjd och löper ner i ett kort platt V på mitten. Hjärtformat fält med grov skulptur och sidolist som når nästan ända upp. Vingmärke gult utan eller med svagt mörkgula kanter. Bakkroppens första ryggplåt ganska glänsande med fin och gles punktur, också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterade. De avsatta kanterna med spridd punktur, ungefär lika långa som skivorna (i biets längdriktning). Vita hårband på andra och tredje ryggplåten, tydligast och bredast på sidorna. Bakskenben och bakfötter mörka, yttersta bakfotssegmentet mörkgult.

För att skilja hanar av åssmalbi från hanar av kantsmalbi L. sexmaculatum gäller samma karaktärer som för honorna.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för åssmalbi

Länsvis förekomst och status för åssmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för åssmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En ytterst sällsynt art som rapporterats från flera landskap senare än 1950-talet, men där alla dessa visat sig vara felbestämda. Äldre bekräftade fynd finns från Skåne, Småland, Halland och Uppland. Arten är dock så lik kantsmalbiet L. sexmaculatum att något exemplar skulle kunna gömma sig i någon samling under fel namn.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sexnotatulum(Nylander, 1852) - åssmalbi
    Synonymer
    gläntsmalbi
    Hylaeus sexnotatulus Nylander, 1852

Artens ekologi är okänd.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Blomrika sandmarker i skogsbygderna har vuxit igen på många håll. De fyndangivelser som finns från Jönköpingstrakten indikerar att artens forna habitat nu uppslukats av stadens expansion söderut. Vägskärningar och störda markområden är förmodligen viktiga boområden för åssmalbiet och all aktivitet som syftar till att minska ytan blottad mineraljord, såsom t.ex. täckning med matjord eller insådd av bindande gräs, påverkar arten negativt. Efterbehandling av täkter med täckning av näringsrika jordmassor och igenplantering med träd är också negativt för arten. Beläggning av sandiga skogsvägar inom artens förekomstområden med krossmaterial eliminerar effektivt möjligheten till bobyggnad och torde därför också lokalt slå hårt mot åssmalbiet och arter med liknande ekologiska preferenser.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Åtgärder för att gynna åssmalbiet bör fokusera på att minimera effekterna av de hot som radas upp ovan. Åtgärder som omfattar nyskapande av sydvända, vegetationsfria sand- eller grusbranter är alltså mycket positiva. Ett riktat eftersök bör ske inom det gamla förekomstområdet i Östergötland samt på sandmarkerna söder om Jönköping.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel. 208 pp.

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - Inventeringar i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.

Pesenko, Y.A., Banaszak, J., Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: taxonomy, ecology, bionomics. Wydawnictwo Uczelniane, Bydgoszcz.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sexnotatulum, (Nylander, 1852) - åssmalbi
    Synonymer
    gläntsmalbi
    Hylaeus sexnotatulus Nylander, 1852
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.