Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ölandsgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada similis
Ölandsgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ölandsgökbiet är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 8-10 mm med huvudsakligen svart och brunröd teckning. Huvud och mellankropp är svarta förutom käkar, skulderbucklor och vingfjäll som är rödtonade. Bakkroppen är brunröd så när som på den första ryggplåten (tergit 1) som är svart. Hanen har parvisa gula sidofläckar på andra och ibland även tredje ryggplåten. Antennerna är svarta med sista segmentet rött. Benen är röda med svarta fält basalt på baklåren. Bakkroppens sidor är hos båda könen försedda med hårfransar av ljusa, korta hår. Ölandsgökbi kan förväxlas med det närbesläktade, men mindre och mörkare, mörkgökbiet Nomada fuscicornis (kroppslängd 5-6 mm). Även slåttergökbiet N. integra har ett snarlikt utseende (kroppslängd 7-9 mm). Hos denna art är dock antennerna rödbruna på undersidan och den svarta skutellen har två röda fläckar. Slåttergökbihanen saknar gula sidofläckar på ryggplåt 2, däremot är basala delen av käkarna, nedre delen av kinderna och munsköldens framkant gula. Ölandsgökbi kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (2000) eller Amiet m.fl. (2007).
Utbredning
Länsvis förekomst för ölandsgökbi Observationer i  Sverige för ölandsgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det enda kända förekomstområdet för arten i Sverige har under lång tid varit Ölands västra sandfält, vilket också det svenska namnet anspelar på. De senare decenniernas intensifierade inventeringar av sandfält, delvis med effektiva färgskålar, har gjort att aktuella förekomster även har kunnat påträffas på flera lokaler i Småland (Kalmar och Kronobergs län) och i Skåne. Det är ännu för tidigt att med säkerhet säga hur denna till synes pågående spridning ska tolkas. Sannolikt har dock arten funnits i mycket låga numerär på några platser på fastlandet utan att upptäckas för att sedan öka sina populationer under de vädermässigt gynnsamma åren under 2000-talet och även kunna expandera till nya platser. Arten saknas i Finland och Norge, men är påträffad sällsynt i Danmark. Ölandsgökbi är i övrigt utbredd i Syd- och Mellaneuropa från Spanien till den europeiska delen av Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Ölandsgökbi är känd från ett fåtal lokaler på Öland, Småland (G och H län) och Skåne. Värdarten storfibblebi Panurgus banksianus har visat en nedgång på Öland under 1980-90-talen och förlorat livsmiljöer på flera håll, men ett antal gynnsamma somrar under senaste decenniet har medfört att ölandsgökbiet ökat i numerär och troligen i nya, lokala etableringar. Arten är knuten till öppna sandmarker med god förekomst av fibblor. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (200-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9800 (9000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (44-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Ölandsgökbi är kleptoparasit på storfibblebi Panurgus banksianus vilken är dess enda värdart. Blombesök görs uteslutande för nektarintag och ofta på fibblor som rotfibbla, gråfibbla och andra gulblommande fibblor i närheten av värdartens boområden. Flygtiden omfattar juni och juli månad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada similis Morawitz, 1872 - ölandsgökbi Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Ölandsgökbi är känd från ett fåtal lokaler på Öland, Småland (G och H län) och Skåne. Värdarten storfibblebi Panurgus banksianus har visat en nedgång på Öland under 1980-90-talen och förlorat livsmiljöer på flera håll, men ett antal gynnsamma somrar under senaste decenniet har medfört att ölandsgökbiet ökat i numerär och troligen i nya, lokala etableringar. Arten är knuten till öppna sandmarker med god förekomst av fibblor. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (200-400). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9800 (9000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (44-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
Ölandsgökbiet är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 8-10 mm med huvudsakligen svart och brunröd teckning. Huvud och mellankropp är svarta förutom käkar, skulderbucklor och vingfjäll som är rödtonade. Bakkroppen är brunröd så när som på den första ryggplåten (tergit 1) som är svart. Hanen har parvisa gula sidofläckar på andra och ibland även tredje ryggplåten. Antennerna är svarta med sista segmentet rött. Benen är röda med svarta fält basalt på baklåren. Bakkroppens sidor är hos båda könen försedda med hårfransar av ljusa, korta hår. Ölandsgökbi kan förväxlas med det närbesläktade, men mindre och mörkare, mörkgökbiet Nomada fuscicornis (kroppslängd 5-6 mm). Även slåttergökbiet N. integra har ett snarlikt utseende (kroppslängd 7-9 mm). Hos denna art är dock antennerna rödbruna på undersidan och den svarta skutellen har två röda fläckar. Slåttergökbihanen saknar gula sidofläckar på ryggplåt 2, däremot är basala delen av käkarna, nedre delen av kinderna och munsköldens framkant gula. Ölandsgökbi kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (2000) eller Amiet m.fl. (2007).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ölandsgökbi

Länsvis förekomst och status för ölandsgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ölandsgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det enda kända förekomstområdet för arten i Sverige har under lång tid varit Ölands västra sandfält, vilket också det svenska namnet anspelar på. De senare decenniernas intensifierade inventeringar av sandfält, delvis med effektiva färgskålar, har gjort att aktuella förekomster även har kunnat påträffas på flera lokaler i Småland (Kalmar och Kronobergs län) och i Skåne. Det är ännu för tidigt att med säkerhet säga hur denna till synes pågående spridning ska tolkas. Sannolikt har dock arten funnits i mycket låga numerär på några platser på fastlandet utan att upptäckas för att sedan öka sina populationer under de vädermässigt gynnsamma åren under 2000-talet och även kunna expandera till nya platser. Arten saknas i Finland och Norge, men är påträffad sällsynt i Danmark. Ölandsgökbi är i övrigt utbredd i Syd- och Mellaneuropa från Spanien till den europeiska delen av Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada similisMorawitz, 1872 - ölandsgökbi

Ölandsgökbi är kleptoparasit på storfibblebi Panurgus banksianus vilken är dess enda värdart. Blombesök görs uteslutande för nektarintag och ofta på fibblor som rotfibbla, gråfibbla och andra gulblommande fibblor i närheten av värdartens boområden. Flygtiden omfattar juni och juli månad.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Exploatering av sandfält för bebyggelse och infrastruktur eller uppodling och gödsling är pågående hot. Även tidig slåtter eller hårt fårbete och hästbete kan innebära att pollenresursen för värdarten försvinner, vilket indirekt också drabbar ölandsgökbiet. Viss markstörning i form av tramp är dock gynnsam eftersom den gör att vegetationen inte sluter sig helt och därmed underlättar honornas utgrävning av bogångar samt höjer markens temperatur. Lokalt kan användandet av så kallade gulskålar i samband med inventeringar decimera antalet djur av såväl värdarten som gökbiet.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Åtgärder som ökar tillgången på storblommiga fibblor under försommaren gynnar värdarten storfibblebi och därmed också ölandsgökbiet. Även andra fibblebesökande bin gynnas. Betestrycket bör fördelas över tiden eller mellan olika fållor så att inte betet helt utarmar blomresursen under juni till juli. Användandet av gulskålar för insektsinventering på platser där ölandsgökbiet finns bör också undvikas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1–356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1–281.

Janzon L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112: 93–99.

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjäriar på torräng 2011-2016. Rapport 6441, maj 2011. Naturvårdsverket.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7–52.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Stenmark, M. 2012. Gaddsteklar på Öland, riktad inventering av gaddsteklar i sex naturområden. Länsstyrelsen i Kalmar län. Naturvårdsenheten Meddelande 2012:06.

Westrich P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2a uppl. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada similis, Morawitz, 1872 - ölandsgökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.