Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ölandskungsljus

Organismgrupp Kärlväxter Verbascum densiflorum
Ölandskungsljus Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ölandskungsljus är en tvåårig, upp till 1,5 m hög, tätt filthårig ört. De 1–4 dm långa elliptiska bladen är långt nedlöpande, så att stjälken därigenom blir vingkantad. Blomställningen är relativt grov och ofta något grenad. Blommorna är gula och 3,5–5,5 cm i diameter. De två nedre ståndarknapparna är 3,5–5 mm långa och snett fästa på de nästan kala ståndarsträngarna. Arten blommar i juli-september och förökar sig med frön. Ölandskungsljus är mycket likt läkekungsljus Verbascum phlomoides som är ganska vanligt i odling och då och då påträffas som förvildad eller adventiv. Läkekungsljus har dock trind stjälk då stjälkbladen är endast kort eller inte alls nedlöpande. Kungsljus Verbascum thapsus har blommor som är 1,5–2,5 cm breda och nedre ståndarknappar som är högst 3 mm långa.
Utbredning
Länsvis förekomst för ölandskungsljus Observationer i  Sverige för ölandskungsljus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ölandskungsljus är numera mycket ovanligt och idag endast känd som bofast på några få lokaler i västra och nordöstra Skåne (5 lokaler), östra Småland (senast sedd 1992) och på Öland (ca 10). Som tillfällig har det påträffats i flera landskap i södra och mellersta Sverige. På Öland påträffades arten som ny för landet 1814 och inom ett begränsat område i nordöstra Skåne har den levt kvar sedan åtminstone 1830-talet. I Danmark finns den på åtskilliga lokaler på Själland, i övriga delar av landet är fynden få och av mer tillfällig natur. Från Norge och Finland är arten endast känd genom några enstaka adventivfynd. Ölandskungsljus är en i huvudsak centraleuropeisk växt som finns från norra Spanien, Italien och de norra delarna av Balkanhalvön i söder till Sydskandinavien i norr. I öster når arten till Svarta Havs-området. I många delar av sitt utbredningsområde är den kulturspridd. På naturliga ståndorter förefaller ölandskungsljus vara särskilt vanlig i området Tjeckien, Slovakien, Rumänien och norra Balkanhalvön. Arten är även känd från Marocko.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer främst på Öland men även i Skåne. Tillfälliga förekomster även i andra landskap. Växer främst på kulturgynnade marker som torra vägkanter, åkerrenar, grustag. Ölandskungsljus förefaller vara beroende av markstörning för sin fortlevnad, varför igenväxning är ett stort hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (20-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv,v)).
Ekologi
Många fynd av ölandskungsljus härrör från exemplar som förvildats från odling, men den har troligen dessutom blivit införd med orent vallfrö till vårt land. Det har även antagits att ölandskungsljus skulle kunna vara en inhemsk växt i vissa områden i Sydskandinavien; att steniga stränder, klapperstensfält och liknande biotoper utgjort ursprungliga miljöer. Idag växer den dock endast på kulturgynnade biotoper som torra vägkanter, åkerrenar, grustag och kulturpåverkade torrängar. På störd mark kan den bilda rika bestånd som sedan snabbt minskar i takt med att vegetationstäcket åter sluts. Den kan sedan åter dyka upp i området om en ny störning sker. Detta tyder på att ölandskungsljusets frön kan bibehålla sin grobarhet under lång tid i jorden. I sydöstra Europa är artens mera naturliga biotoper torra, steniga klippor och öppna, soliga gläntor och backar i glesa skogar.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Scrophulariaceae (flenörtsväxter), Släkte Verbascum (kungsljus), Art Verbascum densiflorum Bertol. - ölandskungsljus Synonymer Verbascum thapsiforme Schrad., Öländskt kungsljus, Praktkungsljus

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer främst på Öland men även i Skåne. Tillfälliga förekomster även i andra landskap. Växer främst på kulturgynnade marker som torra vägkanter, åkerrenar, grustag. Ölandskungsljus förefaller vara beroende av markstörning för sin fortlevnad, varför igenväxning är ett stort hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (20-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Ölandskungsljus är en tvåårig, upp till 1,5 m hög, tätt filthårig ört. De 1–4 dm långa elliptiska bladen är långt nedlöpande, så att stjälken därigenom blir vingkantad. Blomställningen är relativt grov och ofta något grenad. Blommorna är gula och 3,5–5,5 cm i diameter. De två nedre ståndarknapparna är 3,5–5 mm långa och snett fästa på de nästan kala ståndarsträngarna. Arten blommar i juli-september och förökar sig med frön. Ölandskungsljus är mycket likt läkekungsljus Verbascum phlomoides som är ganska vanligt i odling och då och då påträffas som förvildad eller adventiv. Läkekungsljus har dock trind stjälk då stjälkbladen är endast kort eller inte alls nedlöpande. Kungsljus Verbascum thapsus har blommor som är 1,5–2,5 cm breda och nedre ståndarknappar som är högst 3 mm långa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ölandskungsljus

Länsvis förekomst och status för ölandskungsljus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ölandskungsljus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ölandskungsljus är numera mycket ovanligt och idag endast känd som bofast på några få lokaler i västra och nordöstra Skåne (5 lokaler), östra Småland (senast sedd 1992) och på Öland (ca 10). Som tillfällig har det påträffats i flera landskap i södra och mellersta Sverige. På Öland påträffades arten som ny för landet 1814 och inom ett begränsat område i nordöstra Skåne har den levt kvar sedan åtminstone 1830-talet. I Danmark finns den på åtskilliga lokaler på Själland, i övriga delar av landet är fynden få och av mer tillfällig natur. Från Norge och Finland är arten endast känd genom några enstaka adventivfynd. Ölandskungsljus är en i huvudsak centraleuropeisk växt som finns från norra Spanien, Italien och de norra delarna av Balkanhalvön i söder till Sydskandinavien i norr. I öster når arten till Svarta Havs-området. I många delar av sitt utbredningsområde är den kulturspridd. På naturliga ståndorter förefaller ölandskungsljus vara särskilt vanlig i området Tjeckien, Slovakien, Rumänien och norra Balkanhalvön. Arten är även känd från Marocko.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Scrophulariaceae - flenörtsväxter 
  • Släkte
    Verbascum - kungsljus 
  • Art
    Verbascum densiflorumBertol. - ölandskungsljus
    Synonymer
    Verbascum thapsiforme Schrad.
    Öländskt kungsljus
    Praktkungsljus

Många fynd av ölandskungsljus härrör från exemplar som förvildats från odling, men den har troligen dessutom blivit införd med orent vallfrö till vårt land. Det har även antagits att ölandskungsljus skulle kunna vara en inhemsk växt i vissa områden i Sydskandinavien; att steniga stränder, klapperstensfält och liknande biotoper utgjort ursprungliga miljöer. Idag växer den dock endast på kulturgynnade biotoper som torra vägkanter, åkerrenar, grustag och kulturpåverkade torrängar. På störd mark kan den bilda rika bestånd som sedan snabbt minskar i takt med att vegetationstäcket åter sluts. Den kan sedan åter dyka upp i området om en ny störning sker. Detta tyder på att ölandskungsljusets frön kan bibehålla sin grobarhet under lång tid i jorden. I sydöstra Europa är artens mera naturliga biotoper torra, steniga klippor och öppna, soliga gläntor och backar i glesa skogar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Ölandskungsljuset förefaller vara beroende av markstörningar för sin fortlevnad, varför igenväxning är ett allvarligt hot. Ogräsbekämpning och annan kemikalieanvändning inom jordbruket är tillsammans med borttagning av stengärdsgårdar och uppodling av åkerrenar andra uppenbara hot mot växten.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Inom de få återstående områden som fortfarande hyser bestånd av ölandskungsljus måste hänsyn tas till arten så att inte lämpliga lokaler spolieras genom exempelvis uppodling av åkerrenar. Genom sitt sporadiska och ofta tillfälliga uppträdande kan artens enskilda växtplatser vara svåra att skydda. Dessa bör dock inte tillåtas växa igen utan här bör istället en viss markstörning ske för att gynna artens fortlevnad. Arten övervakas av floraväktare.
Ölandskungsljus är fridlyst. Den odlas som prydnadsväxt, men har även haft ett gott rykte om sig som läkeväxt. Framför allt har den använts i medel mot hosta och andra luftvägsbesvär. Arten förefaller relativt lätt kunna bilda hybrider med andra närstående arter inom släktet Verbascum. Utländska namn – NO: Prydkongslys, DK: Uldbladet Kongelys, FI: Akantulikukka, GB: Dense-flowered Mullein.

Andersson, U.-B. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Johansson, B. G. & Larsson, B.† 1997. Odlade växter i Gotlands natur II. Rindi 17: 47–139.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Scrophulariaceae - flenörtsväxter 
  • Släkte
    Verbascum - kungsljus 
  • Art
    Verbascum densiflorum, Bertol. - ölandskungsljus
    Synonymer
    Verbascum thapsiforme Schrad.
    Öländskt kungsljus
    Praktkungsljus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.