Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  österlensmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum stellare
Österlensmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Österlensmaskrosen hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Växten är ganska liten med små korgar och pollenförande blommor. Stift och märken är mörkt gröna. Holken är liten med påfallande talrika, smala och tämligen långa yttre holkfjäll. Dessa står rätt ut och liknar på så vis en stjärna. Bladen är smalt lansettlika med tunna, röda skaft. Sidoflikarna är triangulära med en ofta konvex ryggsida, korta och spetsiga, rätt utstående eller lätt nedböjda. Ändfliken löper ofta ut i en tydligt avsatt spets. Frukterna är halmgula – bruna och saknar den röda färgton som annars är vanlig bland sandmaskrosorna. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för österlensmaskros Observationer i  Sverige för österlensmaskros
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Österlensmaskrosen är funnen på endast en gång i Sverige, nämligen i Ravlunda i Skåne 1942. Den synes vara östlig och är förutom i Sverige funnen i Ryssland och i Estland. Den beskrevs så sent som 1938. Dess nuvarande status i Sverige är mycket osäker. Den gruskulle på Österlen där en gång arten sågs är numera bortschaktad och idag är det mest åkrar i området. Arten kan dock finnas kvar någonstans i omgivningarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Österlensmaskros är en sandmaskros som troligen är utdöd i Sverige. Den är ej funnen sedan 1942, i Skåne i en sandbacke som försvann vid ett vägbygge. Den är eftersökt i omgivningarna men inte återfunnen. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Den enda kända svenska lokalen var en sandbacke. I Estland växer arten på torr – frisk ängsmark. Den är möjligen kalkgynnad och kräver i likhet med flertalet andra sandmaskrosor sannolikt öppna, torra och solvarma ståndorter. En viss störning i markytan är gynnsam för groning och uppkomst av nya plantor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum stellare Markl. - österlensmaskros Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Österlensmaskros är en sandmaskros som troligen är utdöd i Sverige. Den är ej funnen sedan 1942, i Skåne i en sandbacke som försvann vid ett vägbygge. Den är eftersökt i omgivningarna men inte återfunnen. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Österlensmaskrosen hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Växten är ganska liten med små korgar och pollenförande blommor. Stift och märken är mörkt gröna. Holken är liten med påfallande talrika, smala och tämligen långa yttre holkfjäll. Dessa står rätt ut och liknar på så vis en stjärna. Bladen är smalt lansettlika med tunna, röda skaft. Sidoflikarna är triangulära med en ofta konvex ryggsida, korta och spetsiga, rätt utstående eller lätt nedböjda. Ändfliken löper ofta ut i en tydligt avsatt spets. Frukterna är halmgula – bruna och saknar den röda färgton som annars är vanlig bland sandmaskrosorna. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för österlensmaskros

Länsvis förekomst och status för österlensmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för österlensmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Österlensmaskrosen är funnen på endast en gång i Sverige, nämligen i Ravlunda i Skåne 1942. Den synes vara östlig och är förutom i Sverige funnen i Ryssland och i Estland. Den beskrevs så sent som 1938. Dess nuvarande status i Sverige är mycket osäker. Den gruskulle på Österlen där en gång arten sågs är numera bortschaktad och idag är det mest åkrar i området. Arten kan dock finnas kvar någonstans i omgivningarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum stellareMarkl. - österlensmaskros

Den enda kända svenska lokalen var en sandbacke. I Estland växer arten på torr – frisk ängsmark. Den är möjligen kalkgynnad och kräver i likhet med flertalet andra sandmaskrosor sannolikt öppna, torra och solvarma ståndorter. En viss störning i markytan är gynnsam för groning och uppkomst av nya plantor.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten är försvunnen från sin enda kända växtplats. Artens habitat på Österlen hotas av exploatering eller igenväxning.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
En riktad specialinventering av lämpliga lokaler kring Ravlunda på Österlen, dit den möjligen en gång blivit oavsiktligt införd, är motiverad utifrån dagens hotsituation. Likaså bör sandstäppslokalerna inventeras med inriktning på denna art. Eventuell växtplaster växtlokaler bör vårdas och skötas så att växten långsiktigt överlever.

Doll, R. 1973. Revision der sect. Erythrosperma Dahlst. em. Lindb.fil. der Gattung Taraxacum Zinn. 2 Teil. Feddes Repert, 84: 1–180. Eichwald et al 1978. Eesti NSV Floora.

Marklund, G. 1938. Die Taraxacum-flora Estlands. Acta Bot. Fenn. 23.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta – nya vänner. Rödlistade arter i Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum stellare, Markl. - österlensmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.