Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  östspolsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Bulgarica cana
Östspolsnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Östspolsnäckan har ett relativt stort, långsträckt, spolfornmat, vänstervridet skal som är mycket likt det hos tvåtandad spolsnäcka (Alinda biplicata). Det når en höjd av 14,5-18 mm och en bredd av 3,6-3,9 mm. Antalet vindlingar är 12-13. De sista vindlingarna är proportionerligt sett tämligen något bredare. Skalet är ljust gråbrunt och har glest arrangerade radiärribbor (ca 4-5 ribbor per mm på den näst sista vindlingen). Ribborna är ofta vita i toppen. Spiralstriering tydligt synlig mellan åsarna i stor förstoring. Endast en (övre) palatallamell. Subcolumellarlamell låg, men synlig i mynningen. Columellarlamellen starkt vinklad mot längsaxeln, alltid ogrenad hela vägen till läppen. Spirallamellen något förskjuten i sidled i förhållande till parietallamellen. Basalvalk tydlig. Palatalcallus oftast utbildad. Mynningen ej speciellt utsående, mynningssläpp måttligt utvikt, basalränna tydlig. Inga ytliga tänder på palatalkanten eller interlamellärt.
Utbredning
Länsvis förekomst för östspolsnäcka Observationer i  Sverige för östspolsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är den känd från tre lokaler i Skåne, samtliga belägna längs Linderödsåsens NO-sluttningar (Ö. Sönnarslöv: Åbjärravinen och Maltesholm samt V. Vram: Klintabäcken), samt två lokaler i Småland (N. Solberga: Vittingsdalen och Huskvarnaberget: Strand). Samtliga lokaler utom Vittingsdalen är skyddade som naturreservat. Samtliga förekomster är geografiskt begränsade.
Östspolsnäckan uppvisar en central- och östeuropeisk utbredningsbild, men tyngdpunkten i västra Ryssalnd, Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Den når i sydost Rumänien. I väster når arten Österrike, alpförlandet i Bayern och nordligaste Schweiz. Västligaste utposter i Baden-Württemberg. Den är nästan helt knuten till bergsområden. I Norden förekommer arten på tre lokaler i östra och södra Finland. Den insamlades även utanför Oslo 1885, men där är den numera sannolikt utdöd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer på tre begränsade lokaler i Ö Skåne och två i Småland i rika och fuktiga löv- eller blandskogar, varav 4 idag i huvudsak ligger inom skyddade områden. Mörkertalet torde vara mycket litet. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det numera krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så faller D2 som kriterium. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-28) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Östspolsnäckan lever i Skåne i skuggiga ädellövskogar, främst bokskogar men även blandädellöv med bok, avenbok, lind och skogslönn. I Småland, liksom i Öst- och Centraleuropa, förekommer den även i lundartad granskog med lövinslag (bl.a. sälg). Den föredrar fuktiga raviner eller branter med översilande vatten. Förekomst av lågor är gynnsamt. Skoglig kontinuitet, permanent god hydrologi samt kontinuitet i förnaskiktet är av mycket stor betydelse för arten. Den klättrar på lodräta ytor som stammar och klippor där den betar alger och lavar. Man finner arten ofta i nedbryningsskiktet under barken på fallna stammar. Påpekas bör även att östspolsnäckan måste betraktas som en klimatologiskt anspråksfull (termofil) art. Under postglacial värmetid hade den en vidare utbredning och de isolerade recenta förekomsterna har reliktär prägel.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Clausiliidae (spolsnäckor), Släkte Bulgarica, Art Bulgarica cana (Held, 1836) - östspolsnäcka Synonymer Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858, Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865, Clausilia connectens Westerlund, 1871

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer på tre begränsade lokaler i Ö Skåne och två i Småland i rika och fuktiga löv- eller blandskogar, varav 4 idag i huvudsak ligger inom skyddade områden. Mörkertalet torde vara mycket litet. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det numera krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så faller D2 som kriterium. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-28) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Östspolsnäckan har ett relativt stort, långsträckt, spolfornmat, vänstervridet skal som är mycket likt det hos tvåtandad spolsnäcka (Alinda biplicata). Det når en höjd av 14,5-18 mm och en bredd av 3,6-3,9 mm. Antalet vindlingar är 12-13. De sista vindlingarna är proportionerligt sett tämligen något bredare. Skalet är ljust gråbrunt och har glest arrangerade radiärribbor (ca 4-5 ribbor per mm på den näst sista vindlingen). Ribborna är ofta vita i toppen. Spiralstriering tydligt synlig mellan åsarna i stor förstoring. Endast en (övre) palatallamell. Subcolumellarlamell låg, men synlig i mynningen. Columellarlamellen starkt vinklad mot längsaxeln, alltid ogrenad hela vägen till läppen. Spirallamellen något förskjuten i sidled i förhållande till parietallamellen. Basalvalk tydlig. Palatalcallus oftast utbildad. Mynningen ej speciellt utsående, mynningssläpp måttligt utvikt, basalränna tydlig. Inga ytliga tänder på palatalkanten eller interlamellärt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för östspolsnäcka

Länsvis förekomst och status för östspolsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för östspolsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är den känd från tre lokaler i Skåne, samtliga belägna längs Linderödsåsens NO-sluttningar (Ö. Sönnarslöv: Åbjärravinen och Maltesholm samt V. Vram: Klintabäcken), samt två lokaler i Småland (N. Solberga: Vittingsdalen och Huskvarnaberget: Strand). Samtliga lokaler utom Vittingsdalen är skyddade som naturreservat. Samtliga förekomster är geografiskt begränsade.
Östspolsnäckan uppvisar en central- och östeuropeisk utbredningsbild, men tyngdpunkten i västra Ryssalnd, Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Den når i sydost Rumänien. I väster når arten Österrike, alpförlandet i Bayern och nordligaste Schweiz. Västligaste utposter i Baden-Württemberg. Den är nästan helt knuten till bergsområden. I Norden förekommer arten på tre lokaler i östra och södra Finland. Den insamlades även utanför Oslo 1885, men där är den numera sannolikt utdöd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Sigmurethra  
  • Överfamilj
    Clausilioidea  
  • Familj
    Clausiliidae - spolsnäckor 
  • Släkte
    Bulgarica  
  • Art
    Bulgarica cana(Held, 1836) - östspolsnäcka
    Synonymer
    Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858
    Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865
    Clausilia connectens Westerlund, 1871

Östspolsnäckan lever i Skåne i skuggiga ädellövskogar, främst bokskogar men även blandädellöv med bok, avenbok, lind och skogslönn. I Småland, liksom i Öst- och Centraleuropa, förekommer den även i lundartad granskog med lövinslag (bl.a. sälg). Den föredrar fuktiga raviner eller branter med översilande vatten. Förekomst av lågor är gynnsamt. Skoglig kontinuitet, permanent god hydrologi samt kontinuitet i förnaskiktet är av mycket stor betydelse för arten. Den klättrar på lodräta ytor som stammar och klippor där den betar alger och lavar. Man finner arten ofta i nedbryningsskiktet under barken på fallna stammar. Påpekas bör även att östspolsnäckan måste betraktas som en klimatologiskt anspråksfull (termofil) art. Under postglacial värmetid hade den en vidare utbredning och de isolerade recenta förekomsterna har reliktär prägel.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Mark/sediment (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Alla typer av skogliga ingrepp, liksom återgärder som förändrar lokalernas hydrologi i negativ riktning utgör allvarliga hot. Genom att samtliga lokaler är arealmässigt relativt begränsade och isolerade gör detta arten speciellt sårbar. Täta hjortdjurspopulationer på de skånska lokalerna kan genom intensivt bete och tramp komma att skada hydrologin, och kontinuiteten i markförnaskiktet, vilket är klart negativt för arten.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Fyra av de fem kända lokalerna är idag skyddade som reservat. Det är önskvärt att den femte (Vittingsdalen) också skyddas. Avverkning och ingrepp som förändrar hydrologin i anslutning till befintliga reservat bör undvikas. Det är önskvärt att övervaka hjortdjursstammen, och om nödvändigt reducera dess storlek, på de skånska lokalerna.
Skogen på de tre skånska lokalerna är idag till största delarna skyddade inom naturreservat. Hjortdjursstammen måste emellertid omedelbart reduceras kraftigt, speciellt i Maltesholm. Likaså bör avverkning i direkt anslutning till nuvarande reservat undvikas. Den småländska lokalen, som också i övrigt har en exklusiv snäckfauna, bör skyddas.
Efter att under en lång tid sammanblandats med den mycket snarlika Alinda biplicata (Montagu) återupptäcktes arten i Sverige av U. Gärdenfors i början av 1980-talet. I äldre svensk litteratur finns B. cana dock refererad till under följande namn: Clausilia connectens Westerlund, 1871, Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865 och Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858.

Fritz, Ö. & von Proschwitz, T. 2000. Östspolsnäcka Bulgarica cana (Held) funnen på en ny lokal i Sverige samt något om artens utbredning och biologi. - Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 2000: 41-51.

Gärdenfors, U. 1983. Östspolsnäckan Bulgarica cana (Held), en pånyttupptäckt svensk art, samt en kort översikt av Sveriges clausiliider. Fauna och flora 78 (3): 115-122.

Gärdenfors, U. 1986. Småkryp och skogar i Maltesholm. - Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 51: 69-74.

Gärdenfors, U. 1994. Skånska snäckor i farozonen. - Skånes Natur Årsbok 81: 35-37.

Kerney, M. P., Cameron, R. A. D. & Jungbluth, J. H. 1983. Die Landschnecken Nord- und Mitteleuropas. - 384 sid. Hamburg & Berlin (P. Parey).

Koivunen, A., Malinen, P., Ormio, H., Terhivuo, J. & Valovirta, I. 2014. Suomen kotilot ja etanat. Opas maanilviäisten maailmaan. - 375 sid. Helsinki (Hyönteistavirke Tibiale Oy).

Lohmander, H. 1950. Faunistiskt fältarbete 1949 (östra Skåne). - Göteborgs Musei Årstryck 1949 och 1950: 148-160. [Som Laciniaria biplicata].

Nordsieck, H. 2007. Worldwide Door Snails (Clausiliidae), recent and fossil. - 214 sid. Hackenheim (Conchbooks).

Sulikowska-Drozd, A. 2005. Distribution and habitat preferences of clausiliids (Gastropoda: Pulmonata: Clausilidae) in the eastern part of the Polish Carpathians. - Folia Malacologia 13 (2): 49-94.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Sigmurethra  
  • Överfamilj
    Clausilioidea  
  • Familj
    Clausiliidae - spolsnäckor 
  • Släkte
    Bulgarica  
  • Art
    Bulgarica cana, (Held, 1836) - östspolsnäcka
    Synonymer
    Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858
    Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865
    Clausilia connectens Westerlund, 1871
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2015.