Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
  Minimera
 Minimera
Hem  duvhök
 Lägg till mitt urval

Organismgrupp Fåglar Accipiter gentilis
Duvhök Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Betydligt större än den annars snarlika sparvhöken, men hanar av duvhök närmare sig honor av sparvhök i storlek. Storleken och formen är oftast använt för att skilja dem åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för duvhök Observationer i Sverige för duvhök
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Duvhöken häckar över hela landet utom på kalfjället. Häckningstätheten varierar; skogsdominerade landskap hyser i södra Sverige cirka 4 par/100 km2, i Mellansverige 3-4 par/100 km2 och i norra Sverige 1-2 par/100 km2. I samband med den omfattande forskning som bedrivits kring duvhöken har flera populationsberäkningar gjorts; utifrån dessa kan man grovt uppskatta den svenska populationen till 6-8 000 häckande par (4500-11000 par i senaste uppskattningen 2012). Flera undersökningar tyder på en nedgång i de häckande bestånden i Mellansverige och Norrland, liksom i Estland och Finland. I samtliga fall har man velat koppla nedgången till det moderna skogsbruket, och främst till försämrade jaktmöjligheter. I Danmark har duvhöken däremot ökat betydligt, vilket anses vara en återhämtning p.g.a. minskad bekämpning och minskad giftbelastning, men populationstillväxten har nu stagnerat. Duvhöken har en holarktisk utbredning och förekommer som häckfågel i tempererade och beskogade områden av Nordamerika, Europa och Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Duvhök häckar uteslutande i barr- eller blandskog från Skåne till Norrbotten samt på Öland och Gotland. Arten bygger stora risbon i mogna eller gamla träd. Födan utgörs av små till medelstora fåglar och däggdjur. Arten har tidigare inte uppfyllt kriterierna för att rödlistas, men enligt svensk häckfågeltaxering har en tydlig minskning skett under de senaste 18 åren (tre generationer) vilket medför placering i kategori NT. Antalet reproduktiva individer skattas till 15200 (9000-22000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (20-50) % under de senaste 18 åren. Duvhöken minskar i samma omfattning i Finland och Estland. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (allt yngre och tätare skogar vilket försvårar för boplacering samt missgynnar jaktmöjligheterna). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Ekologi
Duvhöken är starkt bunden till skog, såväl för jakt som häckning. Undersökningar i barrskogsdominerade landskap visar tydligt att den föredrar att jaga i äldre skog, men undviker yngre bestånd. Det visar sig också att den föredrar stora bestånd av gammal skog, där de flesta bytena tas. Duvhökar som övervintrar i jordbruksområden i Syd- och Mellansverige jagar ofta i öppnare marker, men visar även då en preferens för skogsområden. Ofta föredrar de därvid kantzoner mellan skog och öppen mark, vilket hänger samman med duvhökens jaktteknik. Den jagar nämligen genom att i skydd sitta och spana av terrängen efter byten och de allra flesta attacker utförs direkt från stillasittande. Den har därmed mycket svårt att jaga i helt öppna marker. I mellansvenska barrskogslandskap utnyttjar duvhöken för sitt näringssök ett aktivitetsområde på i genomsnitt nära 60 km2, medan duvhökar i viltrikare jordbrukslandskap kan ha aktivitetsområden på ned till 20 km2. Duvhöken häckar uteslutande i skog. Boet byggs i träd, oftast i gammal skog. Samma bo används flera gånger, men den har ofta flera alternativbon i reviret. Den häckar vanligen först vid två års ålder, men ettåringar kan häcka. Äggen, 1–5, läggs i slutet av april (Mellansverige) och ruvas cirka 35 dygn. Ungarna är kvar i boet 35–40 dygn. Häckningsresultatet kan variera kraftigt beroende på variationer i födotillgången. Ungfåglarna lämnar vanligtvis häckningsområdena under vintern, medan de gamla fåglarna är mer stationära. Av de gamla fåglarna är hanarna betydligt mer hemortstrogna än honorna. Flytthökarna övervintrar i jordbruksområden i Syd- och Mellansverige och flyttar ytterst sällan ut ur Sverige söderut. Däremot övervintrar en hel del finska hökar i Sverige. Under häckningstiden lever duvhökarna i barrskogsområden framför allt av medelstora - stora fåglar, såsom skogshöns, duvor, trastar och kråkfåglar, medan de under vintern till stor del livnär sig på ekorrar. Hökarna i jordbruksområden tar förutom nämnda byten också en hel del fältvilt, såsom fasan och fälthare.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· däggdjur
· däggdjur
· fåglar
· fåglar
Levande träd
Levande träd
Ved och bark
Ved och bark
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· ryggradsdjur
· ryggradsdjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Accipitriformes (hökfåglar), Familj Accipitridae (hökartade rovfåglar), Släkte Accipiter (hökar), Art Accipiter gentilis (Linnaeus, 1758) - duvhök Synonymer Falco gentilis Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Duvhök häckar uteslutande i barr- eller blandskog från Skåne till Norrbotten samt på Öland och Gotland. Arten bygger stora risbon i mogna eller gamla träd. Födan utgörs av små till medelstora fåglar och däggdjur. Arten har tidigare inte uppfyllt kriterierna för att rödlistas, men enligt svensk häckfågeltaxering har en tydlig minskning skett under de senaste 18 åren (tre generationer) vilket medför placering i kategori NT. Antalet reproduktiva individer skattas till 15200 (9000-22000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (20-50) % under de senaste 18 åren. Duvhöken minskar i samma omfattning i Finland och Estland. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (allt yngre och tätare skogar vilket försvårar för boplacering samt missgynnar jaktmöjligheterna). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, CITES bilaga A
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Betydligt större än den annars snarlika sparvhöken, men hanar av duvhök närmare sig honor av sparvhök i storlek. Storleken och formen är oftast använt för att skilja dem åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för duvhök

Länsvis förekomst och status för duvhök baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i Sverige för duvhök

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Duvhöken häckar över hela landet utom på kalfjället. Häckningstätheten varierar; skogsdominerade landskap hyser i södra Sverige cirka 4 par/100 km2, i Mellansverige 3-4 par/100 km2 och i norra Sverige 1-2 par/100 km2. I samband med den omfattande forskning som bedrivits kring duvhöken har flera populationsberäkningar gjorts; utifrån dessa kan man grovt uppskatta den svenska populationen till 6-8 000 häckande par (4500-11000 par i senaste uppskattningen 2012). Flera undersökningar tyder på en nedgång i de häckande bestånden i Mellansverige och Norrland, liksom i Estland och Finland. I samtliga fall har man velat koppla nedgången till det moderna skogsbruket, och främst till försämrade jaktmöjligheter. I Danmark har duvhöken däremot ökat betydligt, vilket anses vara en återhämtning p.g.a. minskad bekämpning och minskad giftbelastning, men populationstillväxten har nu stagnerat. Duvhöken har en holarktisk utbredning och förekommer som häckfågel i tempererade och beskogade områden av Nordamerika, Europa och Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Accipiter - hökar 
  • Art
    Accipiter gentilis(Linnaeus, 1758) - duvhök
    Synonymer
    Falco gentilis Linnaeus, 1758

Duvhöken är starkt bunden till skog, såväl för jakt som häckning. Undersökningar i barrskogsdominerade landskap visar tydligt att den föredrar att jaga i äldre skog, men undviker yngre bestånd. Det visar sig också att den föredrar stora bestånd av gammal skog, där de flesta bytena tas. Duvhökar som övervintrar i jordbruksområden i Syd- och Mellansverige jagar ofta i öppnare marker, men visar även då en preferens för skogsområden. Ofta föredrar de därvid kantzoner mellan skog och öppen mark, vilket hänger samman med duvhökens jaktteknik. Den jagar nämligen genom att i skydd sitta och spana av terrängen efter byten och de allra flesta attacker utförs direkt från stillasittande. Den har därmed mycket svårt att jaga i helt öppna marker. I mellansvenska barrskogslandskap utnyttjar duvhöken för sitt näringssök ett aktivitetsområde på i genomsnitt nära 60 km2, medan duvhökar i viltrikare jordbrukslandskap kan ha aktivitetsområden på ned till 20 km2. Duvhöken häckar uteslutande i skog. Boet byggs i träd, oftast i gammal skog. Samma bo används flera gånger, men den har ofta flera alternativbon i reviret. Den häckar vanligen först vid två års ålder, men ettåringar kan häcka. Äggen, 1–5, läggs i slutet av april (Mellansverige) och ruvas cirka 35 dygn. Ungarna är kvar i boet 35–40 dygn. Häckningsresultatet kan variera kraftigt beroende på variationer i födotillgången. Ungfåglarna lämnar vanligtvis häckningsområdena under vintern, medan de gamla fåglarna är mer stationära. Av de gamla fåglarna är hanarna betydligt mer hemortstrogna än honorna. Flytthökarna övervintrar i jordbruksområden i Syd- och Mellansverige och flyttar ytterst sällan ut ur Sverige söderut. Däremot övervintrar en hel del finska hökar i Sverige. Under häckningstiden lever duvhökarna i barrskogsområden framför allt av medelstora - stora fåglar, såsom skogshöns, duvor, trastar och kråkfåglar, medan de under vintern till stor del livnär sig på ekorrar. Hökarna i jordbruksområden tar förutom nämnda byten också en hel del fältvilt, såsom fasan och fälthare.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Sötvattensstrand, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· däggdjur - Mammalia (Viktig)
· fåglar - Aves (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· ryggradsdjur - Vertebrata (Har betydelse)
Något omedelbart hot mot duvhöken föreligger inte, men rapporterna om nedgång är starkt oroande och mycket tyder på att den påverkas negativt av det moderna skogsbruket. Eftersom duvhöken helst häckar i gammal, slutavverkningsmogen skog, är dess häckningsplatser i princip alltid mer eller mindre hotade. Även i områden med intensivt skogsbruk kommer det emellertid vanligtvis att finnas så mycket gammal skog tillgänglig att duvhökspopulationen i stort inte blir begränsad av brist på häckningsplatser, utom möjligen lokalt. Den viktigaste begränsande faktorn för duvhökspopulationen i stort är födan och ett allvarligare problem är därför den av skogsbruket orsakade storskaliga omvandlingen och utarmningen av skogslandskapet, som kan påverka såväl duvhökens möjlighet att jaga som förekomsten av viktiga byten. Duvhökens jaktteknik gör den beroende av landskapets utformning och sammansättning (se ovan) och dess preferens för gammal skog tyder på att den är anpassad till att jaga i skog som är "lagom" tät; i öppnare biotoper, t.ex. hyggen, kommer dess jaktteknik inte till sin rätt och i tätare biotoper, t.ex. ungskogar, har den relativt stora duvhöken svårt att manövrera. Betydelsen av detta kan illustreras av ett exempel: orren är ett viktigt byte för duvhöken i barrskogslandskapet. Orren förekommer rikligt i täta plant- och ungskogar, men tvärtemot vad man skulle förvänta sig är detta en biotop som undviks av duvhöken; den kan helt enkelt inte jaga där. Sedan skyddsjakten slopades 1989 är duvhöken totalfredad i Sverige (dock med möjlighet för dispens). Det har beräknats att 18% av ungfåglarna i Sverige dödades 1970-74, då allmän jakt rådde. Säkerligen förekommer en del illegal jakt, men något hot mot populationen i stort utgör den knappast.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Häckningsplatserna används under många år och de bör skyddas i möjligaste mån. En undersökning på Öland visade att duvhöken kan häcka i mycket små skogsbestånd, i något fall mindre än ett hektar, men om detta gäller i barrskogslandskap är oklart. Bäst är om hygget kan anpassas så att boet ligger kvar i anslutning till orörd skog. Duvhöken kan acceptera konstgjorda bon, vilket möjligen kan tillämpas för att erbjuda alternativbon då boplatser inte kan skyddas från avverkning, men någon långsiktig effekt på populationstätheten har inte en sådan åtgärd. Det är viktigt att skogsbruket bedrivs med betydligt mer naturvårdshänsyn än hittills, samtidigt som vi långsiktigt måste öka vår kunskap om hur duvhöken påverkas av förändringarna på landskapsnivå.. Kända bon bör rapporteras så hänsyn kan tas vid avverkningsanmälningar. Vi måste också följa den fortsatta utvecklingen av duvhökspopulationen. Några konkreta råd är;

Avstå från skogliga åtgärder inom 300 meter från aktiva bon under perioden 20 mars–20 augusti.

Avverkningar bör utformas så att boet skyddas av omgivande skog.

Lämna en skyddszon kring boplatser vid avverkning eller andra skogliga åtgärder. Som tumregel kan man säga att zonen ska vara så bred att boet inte syns från skogskanten.

Lämna hänsynsytor med trädgrupper vid gallring och föryngringsavverkning, särskilt av äldre gran och lövträd. Koncentra gärna hänsynen så att ytorna blir stora.

Lämna funktionella kantzoner av gran och lövträd mot bäckar, sumpskogar, sjöar och myrar.  

Undvik att dra skogsbilvägar inom 200 meter från boplatser för duvhök.

Hyggesfritt skogsbruk är positivt.

Duvhöken accepterar konstgjorda bon om de placeras i rätt typ av skog.

Lämna grövre tallar, granar och andra träd som har förutsättningar att utvecklas till framtida boträd.
Utländska namn - NO: Hønsehauk, DK: Duehøg, FI: Kanahaukka, D: Habicht, F: Autour des palombes, GB: Goshawk

Douhan, B. 1979. Duvhöken i Roslagen. Fåglar i Uppland 6: 47-53.

Haftorn, S. 1971. Norges fugler. Oslo.

Höglund, N. 1964. Über die Ernährung des Habichts (Accipiter gentilis Lin.) in Schweden. Viltrevy 2: 271-328.

Höglund,N. 1964. Der Habicht Accipiter gentilis Lin. in Fennoscandia. Beringungsergeb­nisse und Ökologische Studien. Viltrevy 2: 195-270.

Jörgensen, H.E. 1989. Danmarks rovfugle - en statusoversigt. Fredrikshus.

Kenward, R. 1977. Predation on released pheasants (Phasianus colchicus) by goshawks in central Sweden. Viltrevy 10: 79-112.

Kenward, R. 1982. Goshawk hunting behaviour and range size as a function of food and habitat availability. J. Anim. Ecol. 51: 69-80.

Kenward, R., Marcström, V. och Karlbom, M. 1981. Goshawk winter ecology in Swedish pheasant habitats. J. Wildl. Manage. 45: 397-408.

Lindell, L. 1984. Duvhökens häckningsmiljö på södra Öland. Vår Fågelvärld 43: 317.

Marcström, V. och Kenward, R. 1981. Movements of wintering goshawks in Sweden. Viltrevy 12: 1-36.

Nilsson, S.-G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. Vår Fågelvärld 40: 249-262.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Ryttman, H. 1985. Hur många duvhökar (Accipiter gentilis) häckar i Sverige? Vår Fågel­värld 44: 355-360.

Ryttman, H. 1993. Duvhökens Accipiter gentilis överlevnad och skattning av dess popula­tionsutveckling i Sverige. Ornis Svecica 3: 33-42.

Sulkava, S. 1964. Zur Nahrungsbiologie des Habichts, Accipiter g. gentilis (L.). Aquilo, Ser. Zool. Tom. n. 3, sid. 1-103.

Svensson, S. 1979. Svensk fågelatlas 1974-1978: halvtidsrapport. Vår Fågelvärld 38: 114-123.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Widén, P. 1985. Breeding and movements of goshawks in boreal forests of Sweden. Holarctic Ecology 8: 273-279

Widén,P. 1985. Population ecology of the goshawk Accipiter gentilis. L. in the boreal forest. Ph. D. thesis, Uppsala university.

Widén, P. 1987. Goshawk predation during winter, spring and summer in a boreal forest area of central Sweden. Holarctic Ecology 10: 104-109.

Widén, P. 1989. Goshawk (Accipiter gentilis) hunting habitats in boreal forests of central Sweden. Ibis 131: 205-213.

Widén, P. 1990. Aktuella naturvårdsproblem hos våra rovfåglar. Naturvårdsverket Rapport 3687.

Wikman, M. 1977. Duvhökspredation på skogsfågel i sydvästra Finland 1975-76. Fore­drag fra Nordisk Skogsfugelsymposium 1976, pp.59-72. Direktoratet for vilt og ferskvannfisk, Viltrapport 5.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Per Widén 1987. Rev. Per Widén 1991, Rev. Jonas Grahn 2015. Mindre rev Henrik Thurfjell 2018.

Bilder i Artportalen (2934)
Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Accipiter - hökar 
  • Art
    Accipiter gentilis, (Linnaeus, 1758) - duvhök
    Synonymer
    Falco gentilis Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Per Widén 1987. Rev. Per Widén 1991, Rev. Jonas Grahn 2015. Mindre rev Henrik Thurfjell 2018.