Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kungsörn

Organismgrupp Fåglar Aquila chrysaetos
Kungsörn Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kungsörnen är vår näst största rovfågel; kroppslängd 0,9 m, vingspann 1,90-2,25 m och med en vikt varierande mellan tre till drygt sex kilo beroende på kön och hälsostatus. Gamla fåglar karaktäriseras av en genomgående mörk dräkt (bruna, brungula, svarta och grå färger), medan yngre örnar uppvisar iögonen­fallande vita fält i vingarna och en vit stjärt med brett, svart ändband. Gemensamt för alla åldrar är ett gult eller ljust rödbrunt nackdok.
Utbredning
Länsvis förekomst för kungsörn Observationer i  Sverige för kungsörn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar i fjälltrakterna och angränsande barrskogar från nordvästra Dalarna till finska gränsen i Torne lappmark samt i barrskogar i Norrlands inland från norra Värmland, mellersta Dalarna och nordvästra Gästrikland/inre Hälsingland till Torne älv i Norrbotten. Förekommer dess­utom på Gotland (drygt 60 kända revir varav cirka 50 besatta 2011) och i Skåne (nio kända revir varav sju besatta 2011). Enstaka spridda bosättningar finns numera dessutom i ytterligare åtta län i Götaland och Svealand och kända bosättningar saknas endast i Västmanlands, Stockholms, Västra Götalands och Blekinge län. I Sverige var 860 kungsörnsrevir kända år 2011 varav cirka 57 % i Väster- och Norrbottens län. Med ett revir menas i detta sammanhang ett geografiskt område där det finns ett eller flera alternativa bon som ut­nyttjas, eller har utnyttjats, av ett örnpar. En relativt stor andel av reviren saknar alltså örnar, ofta p.g.a. förföljelse. För närvarande beräknas det finnas, inklusive ett mörkertal, i storleksordningen 680 aktiva revir i landet, dvs. boplatsområden med örnpar eller ensamma könsmogna fåglar. Det norrländska häckningsområdet har utvidgats mot kusten under de senaste 25 åren och numera saknas kungs­örnen i endast en 3-5 mil bred kustzon i Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland. Likaså har den gotländska stammen ökat från ett 10-tal par på 1970-talet till dagens drygt 50. Därmed är Gotland ett av de örntätaste områdena globalt sett. Det skånska beståndet etablerades 1989 och arten har sedan dess bosatt sig i allt fler landskap i södra Sverige, även i Danmark (2 par). Emellertid har samtidigt fjällpopulationen på många håll glesnat, och det finns numera flera fjäll- eller fjällnära områden som har anmärkningsvärt få häckande kungsörnar. Kungsörnen är holarktisk med utbredning inom de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Inom detta vidsträckta utbrednings­område är arten uppdelad i sex underarter (raser), varav två i Europa. Den europeiska popula­tionen (inklusive Turkiet) beräknas till 8400-11000 par.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Kungsörn häckar i fjällen och i angränsande barrskogar från norra Dalarna till finska gränsen i Torne lappmark, i barrskogsområden från mellersta Dalarna-Häsingland till Torneälven i Norrbotten samt på Gotland och i Skåne. Arten har under senare tid även etablerat sig med enstaka par i flera andra landskap i Götaland och södra Svealand. Kungsörn är beroende av grova träd eller klippstup för placering av boet. Lämpliga träd för placering av bo kan bli en begränsande faktor kommande 30 år (tre generationer). Arten är dessutom utsatt för förföljelse och beståndet påverkas negativt även av blyförgiftning och kollisioner med tåg, ledningar och vindkraftverk. Antalet reproduktiva individer skattas till 1360 (1160-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. AOO = antal par x 10 km2. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. På 30 års sikt har beståndet ökat med 20-30 %, men under 2000-talet finns tecken på försämrad reproduktionstakt och att det möjligen även sker en populationsminskning i delar av övre Norrland. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Kungsörnen häckar i skogs- och fjällområden. I marker med medelgod bytestillgång är avståndet mellan etablerade par under naturliga förhållanden i genomsnitt cirka 10 km. I områden med gott om byten, som t.ex. i Skåne och Gotland men lokalt även i Norrland, kan avstånden vara betydligt kortare. Till exempel på Gotland har samtidiga häckningar skett i bon belägna endast lite drygt tre kilometer från varandra. I fattiga norrlandsskogar är medelavståndet mellan paren drygt 15 km. Bygger stora risbon (ca 1,5 m i diameter och i extremfall upp till 5 m höga), vanligtvis i kraftiga tallar eller i klippstup, ofta med utsikt över terrängen. Varje par har ofta flera alternativa boplatser inom sitt revir och dessa kan ligga åtskilliga kilometer från varandra (upp till 6,5 km konstaterat i Norge). Bon i träd placeras oftast på 2/3 höjd, mera sällan i eller nära toppen. Kungsörnen lever normalt i livslånga äktenskap men om den ena partnern dör ersätts den av en ny individ. Om bägge individerna i ett par försvinner tas reviret i allmänhet över av ett nytt par. Reviren utnyttjas generation efter generation och vissa boträd och klippstup har bevisligen används i upp till 100 år. En kull om ett till två ägg läggs i mars eller början av april. I områden med god födotillgång händer det i mycket sällsynta fall att tre ägg värps. Äggen kläcks efter 43-45 dygns ruvning, normalt under inledande hälften av maj. Ruvningen startar redan vid värpning av det första ägget och i tvåkullar är det därför en tydlig storleksskillnad mellan ungarna. Ungen (oftast blir endast en fullvuxen) blir flygfärdig efter 65-90 dygn, som regel i mitten till slutet av juli. Den genomsnittliga årsreproduktionen i Sverige, liksom i Finland, ligger på drygt 0,5 flygfärdiga ungar per par och år. Reproduktionen kan emellertid variera kraftigt mellan olika år och mellan olika områden, bl.a. beroende på variationer i bytes­tillgång och väderförhållanden i mars-april. Dödligheten hos ungfåglar är normalt hög, vilket bl.a. kan förklaras av en väsentligt sämre jaktförmåga jämfört med äldre fåglars. Kungsörnen blir könsmogen vid 3-5 års ålder men ofta sker lyckad häckning inte förrän några år senare. Kan uppnå hög ålder; den äldsta frilevande kungsörnen i Sverige blev bevisligen minst 32 år. Uppträder vintertid i Syd- och Mellansverige, men ytterst få kungsörnar lämnar numera landet mot kontinenten vilket var vanligt runt förra sekelskiftet. Kungsörnar från Finland flyttar regelbundet över Ålands hav oktober-december, dock i betydligt mindre omfattning nu än under 1970-talet. Födan utgörs av små och medelstora däggdjur och fåglar, i Norrlands skogsland framför allt av skogshare, tjäder, orre och ripa, i fjällen dal- och fjällripa och på Gotland igelkott, kanin, fält- och skogshare, sjöfågel. Lever i viss utsträckning även på kadaver. I rennäringsområdet är renkalvar, i första hand döda men även levande, en viktig födoresurs för vissa par under viss del av året. När kungsörnen slagit ett byte kan den sätta i sig stora mängder kött. Som mest har åtta hekto hittats i krävan hos förolyckad örn. När krävan är ordentligt fylld med föda kan örnen förlora sin flygförmåga under en kortare tid - örnen blir alltför framtung för att få luft under vingarna!
Landskapstyper
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· fasanfåglar
· fasanfåglar
· harar och kaniner
· harar och kaniner
· tamren
· tamren
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· däggdjur
· däggdjur
· fåglar
· fåglar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Accipitriformes (hökfåglar), Familj Accipitridae (hökartade rovfåglar), Släkte Aquila, Art Aquila chrysaetos (Linnaeus, 1758) - kungsörn Synonymer Falco Chrysaëtos Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kungsörn häckar i fjällen och i angränsande barrskogar från norra Dalarna till finska gränsen i Torne lappmark, i barrskogsområden från mellersta Dalarna-Häsingland till Torneälven i Norrbotten samt på Gotland och i Skåne. Arten har under senare tid även etablerat sig med enstaka par i flera andra landskap i Götaland och södra Svealand. Kungsörn är beroende av grova träd eller klippstup för placering av boet. Lämpliga träd för placering av bo kan bli en begränsande faktor kommande 30 år (tre generationer). Arten är dessutom utsatt för förföljelse och beståndet påverkas negativt även av blyförgiftning och kollisioner med tåg, ledningar och vindkraftverk. Antalet reproduktiva individer skattas till 1360 (1160-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. AOO = antal par x 10 km2. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. På 30 års sikt har beståndet ökat med 20-30 %, men under 2000-talet finns tecken på försämrad reproduktionstakt och att det möjligen även sker en populationsminskning i delar av övre Norrland. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, CITES bilaga A
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Åtgärdsprogram Fastställt
Kungsörnen är vår näst största rovfågel; kroppslängd 0,9 m, vingspann 1,90-2,25 m och med en vikt varierande mellan tre till drygt sex kilo beroende på kön och hälsostatus. Gamla fåglar karaktäriseras av en genomgående mörk dräkt (bruna, brungula, svarta och grå färger), medan yngre örnar uppvisar iögonen­fallande vita fält i vingarna och en vit stjärt med brett, svart ändband. Gemensamt för alla åldrar är ett gult eller ljust rödbrunt nackdok.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kungsörn

Länsvis förekomst och status för kungsörn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kungsörn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar i fjälltrakterna och angränsande barrskogar från nordvästra Dalarna till finska gränsen i Torne lappmark samt i barrskogar i Norrlands inland från norra Värmland, mellersta Dalarna och nordvästra Gästrikland/inre Hälsingland till Torne älv i Norrbotten. Förekommer dess­utom på Gotland (drygt 60 kända revir varav cirka 50 besatta 2011) och i Skåne (nio kända revir varav sju besatta 2011). Enstaka spridda bosättningar finns numera dessutom i ytterligare åtta län i Götaland och Svealand och kända bosättningar saknas endast i Västmanlands, Stockholms, Västra Götalands och Blekinge län. I Sverige var 860 kungsörnsrevir kända år 2011 varav cirka 57 % i Väster- och Norrbottens län. Med ett revir menas i detta sammanhang ett geografiskt område där det finns ett eller flera alternativa bon som ut­nyttjas, eller har utnyttjats, av ett örnpar. En relativt stor andel av reviren saknar alltså örnar, ofta p.g.a. förföljelse. För närvarande beräknas det finnas, inklusive ett mörkertal, i storleksordningen 680 aktiva revir i landet, dvs. boplatsområden med örnpar eller ensamma könsmogna fåglar. Det norrländska häckningsområdet har utvidgats mot kusten under de senaste 25 åren och numera saknas kungs­örnen i endast en 3-5 mil bred kustzon i Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland. Likaså har den gotländska stammen ökat från ett 10-tal par på 1970-talet till dagens drygt 50. Därmed är Gotland ett av de örntätaste områdena globalt sett. Det skånska beståndet etablerades 1989 och arten har sedan dess bosatt sig i allt fler landskap i södra Sverige, även i Danmark (2 par). Emellertid har samtidigt fjällpopulationen på många håll glesnat, och det finns numera flera fjäll- eller fjällnära områden som har anmärkningsvärt få häckande kungsörnar. Kungsörnen är holarktisk med utbredning inom de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Inom detta vidsträckta utbrednings­område är arten uppdelad i sex underarter (raser), varav två i Europa. Den europeiska popula­tionen (inklusive Turkiet) beräknas till 8400-11000 par.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Aquila  
  • Art
    Aquila chrysaetos(Linnaeus, 1758) - kungsörn
    Synonymer
    Falco Chrysaëtos Linnaeus, 1758

Kungsörnen häckar i skogs- och fjällområden. I marker med medelgod bytestillgång är avståndet mellan etablerade par under naturliga förhållanden i genomsnitt cirka 10 km. I områden med gott om byten, som t.ex. i Skåne och Gotland men lokalt även i Norrland, kan avstånden vara betydligt kortare. Till exempel på Gotland har samtidiga häckningar skett i bon belägna endast lite drygt tre kilometer från varandra. I fattiga norrlandsskogar är medelavståndet mellan paren drygt 15 km. Bygger stora risbon (ca 1,5 m i diameter och i extremfall upp till 5 m höga), vanligtvis i kraftiga tallar eller i klippstup, ofta med utsikt över terrängen. Varje par har ofta flera alternativa boplatser inom sitt revir och dessa kan ligga åtskilliga kilometer från varandra (upp till 6,5 km konstaterat i Norge). Bon i träd placeras oftast på 2/3 höjd, mera sällan i eller nära toppen. Kungsörnen lever normalt i livslånga äktenskap men om den ena partnern dör ersätts den av en ny individ. Om bägge individerna i ett par försvinner tas reviret i allmänhet över av ett nytt par. Reviren utnyttjas generation efter generation och vissa boträd och klippstup har bevisligen används i upp till 100 år. En kull om ett till två ägg läggs i mars eller början av april. I områden med god födotillgång händer det i mycket sällsynta fall att tre ägg värps. Äggen kläcks efter 43-45 dygns ruvning, normalt under inledande hälften av maj. Ruvningen startar redan vid värpning av det första ägget och i tvåkullar är det därför en tydlig storleksskillnad mellan ungarna. Ungen (oftast blir endast en fullvuxen) blir flygfärdig efter 65-90 dygn, som regel i mitten till slutet av juli. Den genomsnittliga årsreproduktionen i Sverige, liksom i Finland, ligger på drygt 0,5 flygfärdiga ungar per par och år. Reproduktionen kan emellertid variera kraftigt mellan olika år och mellan olika områden, bl.a. beroende på variationer i bytes­tillgång och väderförhållanden i mars-april. Dödligheten hos ungfåglar är normalt hög, vilket bl.a. kan förklaras av en väsentligt sämre jaktförmåga jämfört med äldre fåglars. Kungsörnen blir könsmogen vid 3-5 års ålder men ofta sker lyckad häckning inte förrän några år senare. Kan uppnå hög ålder; den äldsta frilevande kungsörnen i Sverige blev bevisligen minst 32 år. Uppträder vintertid i Syd- och Mellansverige, men ytterst få kungsörnar lämnar numera landet mot kontinenten vilket var vanligt runt förra sekelskiftet. Kungsörnar från Finland flyttar regelbundet över Ålands hav oktober-december, dock i betydligt mindre omfattning nu än under 1970-talet. Födan utgörs av små och medelstora däggdjur och fåglar, i Norrlands skogsland framför allt av skogshare, tjäder, orre och ripa, i fjällen dal- och fjällripa och på Gotland igelkott, kanin, fält- och skogshare, sjöfågel. Lever i viss utsträckning även på kadaver. I rennäringsområdet är renkalvar, i första hand döda men även levande, en viktig födoresurs för vissa par under viss del av året. När kungsörnen slagit ett byte kan den sätta i sig stora mängder kött. Som mest har åtta hekto hittats i krävan hos förolyckad örn. När krävan är ordentligt fylld med föda kan örnen förlora sin flygförmåga under en kortare tid - örnen blir alltför framtung för att få luft under vingarna!

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Fjällbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Buskmark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· fasanfåglar - Phasianidae (Har betydelse)
· harar och kaniner - Leporidae (Viktig)
· tamren - Rangifer tarandus tarandus, domestic form (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· däggdjur - Mammalia (Viktig)
· fåglar - Aves (Har betydelse)
Förföljelsen av kungsörn har troligen, i viss mån, minskat i Norrlands skogsland jämfört med situationen under 1970- och början av 1980-talet. Däremot har en intensifierad för­följelse registrerats på flera håll längs hela den svenska fjällkedjan liksom i de fjällnära skogarna under de senaste 10-20 åren. Förföljelsen är lokalt av sådan omfattning att det numera finns stora områden som saknar häckande kungsörnar eller där det finns en onormalt stor omsättning av etablerade par. Krav på skydds- och licensjakt har framförts från vissa håll, men en jakt utöver den förföljel­se som sker skulle vara förödande för fjällbeståndet. Kungsörnen har på lång sikt även en något osäker framtid på grund av den genomhuggning och kalavverkning av äldre, urskogsartade bestånd som fortfarande sker långt upp mot fjällområdena. Därvid kan brist på lämpliga boträd uppstå, likaså försämrad bytestillgång. Boträden, tallar i minst 95 % av fallen, bör vara kraftiga och i Norrland helst minst 200 år gamla. Medelåldern på 97 friska träd var 311 år vid en studie i Norrland 1975-1980. På Gotland har medelåldern på boträden konstaterats vara 145 år. Den gammelskog som i dagens läge finns kvar i Norrland hittas framför allt i svåravverkade, branta sluttningar i anslutning till berg, på blockrika berg, i eller i anslutning till raviner och sprickdalar eller på myrholmar. Eftersom ungefär halva den svenska kungsörnsstammen är beroende av lämpliga boträd skulle en mer omfattande avverk­ning i ovan nämnda terrängtyper troligen vara starkt negativ för artens fortbestånd. Ett starkt utbyggt skogsbilvägnät samt en omfattande trafik med flyg och snöskoter har medfört att tidigare vildmarksområden blivit lättåtkomliga för friluftsliv (störningar vid boplatser, underlättad förföljelse etc.). För de fjällhäckande kungsörnarna har även den år 1993 införda fria småviltjakten och det fria fisket gett upphov till farhågor. Den fria småviltjakten kan medföra brist på föda för kungsörnen genom minskande stammar av ripa och skogshare, åtminstone lokalt i områden med hård jakt. Hur detta egentligen förhåller sig är emellertid inte utrett. Fritt fiske kan lokalt medföra att utsatta boplatser överges p.g.a. ökad störningsfrekvens under vårvintern. Kungsörnen är inte utsatt för miljögifter i samma omfattning som havsörnen. Emellertid har blyförgiftning i ganska stor omfattning konsta­terats, sannolikt som en effekt av att örnarna utnyttjar slaktrens efter villebråd skjutna med hagel eller mantlade blykulor. Dålig tillgång på småvilt kan resultera i utebliven häckning. Det är okänt huruvida mer långsiktig tillbakagång på viktiga bytesdjur (t.ex. tjäder, ripor, skogshare), bland annat genom skogsbrukets förändring av biotoperna, kan leda till en minskande kungsörnspopu­lation. De nya EU-bestämmelser som trädde i kraft 1997, nämligen att utläggning av självdöda djur (mest svin) inte längre får ske om kropparna inte är veterinärbesiktiga, har medfört att den ideella örnmatningen vintertid minskat i omfattning. Vintermatning medför en högre överlevnad hos de unga örnarna, som är dåliga jägare. Man kan misstänka att örnmatningen hittills kompenserat, åtminstone till viss del, för den förföljelse som kungsörnen är utsatt för. Under perioden 1993-2011 inkom 503 kungsörnar till Naturhistoriska Riksmuseét (NRM). Av de örnar bland dessa där dödsorsak med bestämdhet kunde fastställas var 13 förgiftade, 20 hade dödats avsiktligt av människor med slagfällor, gevär eller med händerna, fem var fällda i nödvärn, 133 hade dödats av trafik (varav 83 % av tåg), 86 avlidit av sjukdom (svält m.m.), 84 dödats genom kollision med ledningar och andra elskador, fem av vindkraft samt 16 av andra olyckor. Den pågående kraftiga utbyggnaden av vindkraft i Sverige är ett stort orosmoment. För närvarande finns drygt 2000 vindkraftverk i Sverige och det beräknas att det inom tio år skall finnas uppemot 6000. Hittills (januari 2011) har 16 havsörnar och 5 kungsörnar påträffats dödade av vindkraftverk trots att inga organiserade eftersök gjorts. Även 12 röda glador, 2 berguvar och flera andra rovfåglar har hittats. Förutom själva dödsrisken vid vindkraftverken och tillhörande kraftledningar medför etableringen av kraftverksparker omfattande irreversibel biotopförstöring.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Havs- och kungsörn är totalfredade i Sverige sedan 1924. Den illegala jakt som trots detta fortfarande förekommer i förhållandevis stor omfattning måste stoppas framför allt genom ökad information om artens roll i ekosystemen, men även genom att straffpåföljden höjs väsentligt för jaktbrott och jakthäleri. Under senare års rutinmässiga röntning av örnar inkomna till NRM uppvisade 14 procent metallfragment, vilket visar att de påskjutits men inte dött omedelbart. Siffran är en absolut minimisiffra, eftersom de örnar som dött vid påskjutning rimligen inte skickats in till NRM. En fortlöpande kontroll av örnpopulationens utveckling bör ske inom miljöövervakningens ramar. Åtelutläggning gynnar kungsörnen såtillvida att ungfågeldödligheten minskar. Boträd får inte avverkas och skyddande skog bör vid avverkning alltid sparas runt örnbon, även runt s.k. alternativbon. Som ut­gångspunkt vid bedömning av hur mycket skog som skall lämnas runt boträdet bör 200 meters radie gälla. Representant för Skogsvårdsstyrelsen och/eller ansvarig markägare kan därefter i sam­råd med personer med kännedom om kungsörnens boplatskrav besöka platsen och gemensamt komma fram till den lösning som bedöms vara bäst för lokalen i fråga. Arealen på det sparade skogspartiet kan variera från något hektar till åtskilliga tiotals hektar beroende på t.ex. topografi, vindexponering och insyn. Det är även värdefullt om sammanhängande skog kan lämnas i någon riktning. Vid planering kan man därför överväga att dela upp avverkningen kring en boplats så att ungskogen hinner sluta sig innan nästa del avverkas. De kring örnbon sparade skogsbestånden bör ha mjuka, "flytande" gränser (inte iögonenfallande "rutor"). Avverkning av gammelskog i bergs­branter och annan svår terräng måste undvikas. Enstaka eller små grupper av fröträd (tallar) bör rutinmässigt lämnas på lämpliga platser (helst ca tio träd/ha) så att dessa kan bli omslutna av ungskog. De träd som sparas (”evighetsträd”) bör tillhöra de grövsta tallarna i avverkningsytan och helst ha breda kronor, gärna med missformade toppar och med häxkvastbildningar. Vid en avverkning i tidigare orörda skogar eller i skogsområden nära ett känt örnbo bör alltid dessa bestånd noggrant genomletas för att lokalisera eventuella boplatser. I de flesta fall kan lokala ornitologiska föreningar eller naturskyddsföreningar vidtalas för denna uppgift. Störande verk­samhet måste undvikas i närheten av kungsörnsbon under tiden 1 januari till 31 juli (söder om Västerbotten) eller 1 februari till 31 juli (Norr- och Västerbotten). Inga aktiviteter ska förekomma närmare än 500 m under denna tidsperiod. Kungsörnen är som mest störningskänslig under den inledande delen av reproduktionssäsongen (januari/februari - maj). Vägdragningar ska planeras så att de inte passerar i närheten av kungsörnsbon. Minst 500 m avstånd bör eftersträvas. Skogsbil­vägar i områden med kungsörn ska om möjligt vara avstängda, i första hand under perioden januari/februari - maj. Skotertrafik ska kanaliseras på ett fåtal leder så att detta störningsmoment blir minimalt. Åtgärder mot kraftledningsdöd och tågdöd bör vidtagas snarast. Transformatorer och annan teknisk utrustning måste förses med isolerade anslutningar som förhindrar att fåglarna dödas av strömgenomgång. Förslaget att förbjuda bly i jaktammunition bör återigen realiseras. Vindkraftsetableringar bör föregås av seriöst utförda miljökonsekvensbeskrivningar. Aktuell forskning som kan kvantifiera omfattningen av kungsörnens predation på tamdjur som rankalvar och lamm bör genomföras. Den årliga ersättningen från staten för slagna renkalvar är f.n. 1,1 miljoner kronor och beräknas efter samebyarnas areal

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Kongeørn, DK: Kongeørn, FI: Kotka, GB: Golden Eagle. Kungsörn är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter), CITES bilaga A samt är förtecknad i Artskyddsförordningen (2007:845) bilaga 1. Kungsörnen är fredad enligt jaktförordningen (1987:905) och tillhör statens vilt enligt 33 § jaktförordningen. Ett åtgärdsprogram för arten fastställdes av Naturvårdsverket 2011.

Ahlgren, C-G. 1995. 107 utfodringsplatser i Sverige 1994-95. Kungsörnen 1995, s. 2-8.

Bengtsson, K. 1995. Kungsörnen i Skåne 1989-95. Anser 34: 215-216.

Bergquist, M. & Lindström, B-O. 1996. Kungsörnen i Norrbotten 1995. Kungsörnen 1996, s. 18-19.

Bernhoft-Osa, A. 1973. Hvor tungt bytte klarer rovfuglene å fly avsted med? Sterna 12: 73-83.

Birkö, T. 1995. Kungsörnen i Ångermanland. Kungsörnen 1995, s. 26-31.

Brown, L.H. & Watson, A. 1964. The Golden Eagle in realtion to its food supply. Ibis 106: 78-100.

Franzén, R. 1996. Kungsörnen som predator på ren. Kungsörnen 1996, s. 2-11.

Franzén, R & Lindström, B-O. 2012. Kungsörn - illegal jakt, förföljelse och annan dödlighet. Rapport från WWF augusti 2012.

Gjershaug, J.O. & Frydelund Steen, O. 1998. Kungsörnens status i Norge. Kungsörnen 1998, s. 2-8.

Hedgren, S. 1996. Kungsörnen på Gotland. Kungsörnen 1996, s. 20-22.

Hemmingsson, E. & Tjernberg, M. 2004. Kungsörnen i Sverige. s. 37-40 I: SOF 2004. Fågelåret 2003. Stockholm.

Hjernquist, M. 2007. Döda örnar på Gotland. Bläcku 33: 24-31.

Hoover, S. 2002. The Response of Red-Tailed Hawks and Golden Eagles to Topographical Features, Weather, and Abundance of a Dominant Prey Species at the Altamont Pass Wind Resource Area, California. Report to National Renewable Energy laboratory, Subcontract XAT-9-29208-01. Predatory Bird Research Group, University.

Hunt, W.G., R.E. Jackman, T.L. Hunt,.D.E. Driscoll and L. Culp. 1998. A population study of golden eagles in the Altamont Pass Wind Resource Area: population trend analysis 1997. Report to National Renewable Energy laboratory, Subcontract XAT-6-16459-01. Predatory Bird Research Group, University.

Hunt, G. (red.) 2002. Golden Eagles In A Perilous Landscape: Predicting The Effects Of Mitigation For Wind Turbine Blade-Strike Mortality. University of California, Santa Cruz.

Högström, S. & Wiss, L-E. 1992. Diet of the Golden Eagle Aquila chrysaetus (L.) in Gotland, Sweden during the breeding season. Ornis Fennica 69: 39-44.

Karlsen, S. 1978. Tap av bufe og rein og vare ørners forhold till disse dyra. Direktoratet for vilt og ferskvanns-fisk, Viltrapport 6, 59 sid.

McGahan, J. 1967. Quantified estimates of predation by a golden eagle population. J. Wildl. Manage. 31: 496-501.

Nyström, J., Ekenstedt, J., Angerbjörn, A., Thulin, L. & Dalén, L. 2004. Golden eagles on the Swedish artctic tundra - diet and breeding success in relation to prey fluctuations. I: Nyström, J. 2004. Predator-prey interactions of raptors in an arctic community. Doktorsavhandling, Stockholms universitet.

Ollila, T. 1999. Kungsörnen i Finland 1999. Kungsörnen 1999, s. 36-37.

Staav, R. 1990. Rekordgammal kungsörn. Vår Fågelvärld 49: 34.

Sulkava, S. 1966. Zur Nahrung des Steinadlers Aquila chrysaetos (L.), in Finnland südlich vom Rentierzucht-gebiet. Aquilo. Zool. 5: 1-13.

Sulkava, S. & Rajala, P. 1966. Kotkan pesimisaikaisesta ravinnosta poronhoitoalueella. (Summary: Diet of the golden eagle (Aquila chrysaetos) during the nesting period in the Finnish reideer husbandry area). Suomen Riista 19: 7-19.

Sulkava, S., Huhtala, K. & Rajala, P. 1984. Diet and breeding success of the Golden Eagle in Finland. Ann. Zool. Fennici 21: 283-286.

Tjernberg, M. 1981. Diet of the golden eagle Aquila chrysaetos during the breeding season in Sweden. Holarct. Ecol. 4: 12-19.

Tjernberg, M. 1983. Prey abundance and reproductive success of the golden eagle Aquila chrysaetos in Sweden. Holarct. Ecol. 6: 17-23.

Tjernberg, M. 1983. Breeding ecology of the Golden Eagle, Aquila chrysaetos (L.), in Sweden. Doktorsavhandling. Rapp. Inst. Viltekol. 10, Uppsala.

Tjernberg, M. 1983. Habitat and nest site features of golden eagle Aquila chrysaetos (L.), in Sweden. Viltrevy 12: 131-163.

Tjernberg, M. 1985. Spacing of Golden Eagle Aquila chrysaetos nests in relation to nest site and food availability. Ibis 127: 250-255.

Tjernberg, M. 1986. Jaktmetoder, bytesval och jaktframgång hos övervintrande kungsörnar i södra Sverige. Vår Fågelvärld 45: 327-339.

Tjernberg, M. 1986. Kungsörnen och skogsbruket - En utvärdering av skogsbrukets inverkan på häckningslokaler för kungsörn i Norrbottens län, samt förslag till hänsynsregler. Rapp. Inst. Viltekol. 12, Uppsala.

Tjernberg, M. 1990. Kungsörnen Aquila chrysaetos i Sverige - utbredning, status och hot. Vår Fågelvärld 49: 337-348.

Tjernberg, M. 1999. Kungsörnens demografi. CBM:s Skriftserie 1: 125-130.

Tjernberg, M. 1999. Kungsörnens status och ekologi i Sverige samt tänkbara prognoser för artens utveckling. En kunskapssammanställning. s. 7-63 I: Bilagor till Sammanhållen rovdjurspolitik. Slutbetänkande av Rovdjursutredningen. SOU 1999:146. Stockholm.

Watson, J. 1997. The Golden Eagle. London.

Tjernberg, M. 2007. Artbeskrivning kungsörn. s. 77-93. I: Rovdjuren och deras förvaltning. Betänkande av utbredningen om de stora rovdjuren. SOU 2007:89.

Wiss, L.-E. 2008. Häckningsbiotop och boplatsval hos kungsörn Aquila chrysaetos (L.) på Gotland. [Breeding habitat and nest site selection of the Golden Eagle Aquila chrysaetos in Gotland]. Ornis Svecica 18: 108-113.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2001. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Aquila  
  • Art
    Aquila chrysaetos, (Linnaeus, 1758) - kungsörn
    Synonymer
    Falco Chrysaëtos Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2001. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2012.