Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  asp

Organismgrupp Fiskar Leuciscus aspius
Asp Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och kraftig rovfisk som kännetecknas av det markanta underbettet och de spetsiga fenorna. Aspens lek på våren är spektakulär och lockar till sig åskådare. Den är en utpräglad rovfisk, vilket är unikt bland de svenska karpfiskarna.

Totallängd 120 cm, vanligen 60-75 cm. Kropp långsträckt och sammanpressad från sidorna. Rygg svagt sluttande från ryggfenan och framåt, rundad mot nacken fram till huvudet. Mun framåtriktad, med kraftiga, tandlösa käkar. Underkäkens spets framskjutande i ett tydligt underbett. Ögon små; diametern motsvarar mindre än halva noslängden hos större individer. Stjärtspole hög, stjärtfena inskuren med spetsiga lober. Analfena starkt konkav eller inskuren. Övriga fenor spetsiga.
Första gälbågen har vanligen 9-10 gälräfständer. Vardera svalgbenet har två rader svalgbenständer; tre i den yttre och fem i den inre raden.
Unga fiskar har silverblanka kroppssidor, ibland med en dragning åt guld, medan ryggen är mörkare grågrön och buken silvrigt vit. Fenorna skiftar svagt i rött, som ibland är den dominerande färgen på analfenan samt på bröst- och bukfenorna. Äldre fiskar är överlag mörkare, och fenorna är då också mörkt grågröna. Under leken får hanen stora lekvårtor på huvudet och främre delen av kroppen.
Fenstrålar och fjäll: D iii.7-8, A iii.12-15, P i.16-17, V i.8. Fjäll längs sidan 64-76, mellan ryggfenan och sidolinjen 11-12 fjällrader.
Arten kan i undantagsfall väga upp till 10 kg. Fjällen är ofta tvåfärgade med mörkare bas på större exemplar. Det som tydligt skiljer asp från andra svenska karpfiskar är ett tillspetsat huvud med en stor mun där underkäken är tydligt längre än överkäken. Gapet är tämligen litet och även stora aspar lever på små fiskar (<12 cm). Yngre stadier påminner mycket om löja.
Utbredning
Länsvis förekomst för asp Observationer i  Sverige för asp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Asp har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den förekommer i Mälardalen (bl.a. Mälaren, Hjälmaren och Fyrisån), i Vänern med Göta älv, i Motala ströms vattensystem (bl.a. Roxen och Svartån) samt i Emån och Dalälven. Enstaka fynd har gjorts längs Östersjökusten upp till Rånön söder om Kalix i Norrbotten. Asp finns lokalt även i sydöstra Norge och södra Finland. I övrigt förekommer den över större delen av centrala och östra Kontinentaleuropa österut till Uralbergen.
Aspen invandrade till Sverige under Östersjöns Ancylusstadium. Den asp som till och från fångas i Östersjöns skärgårdar kommer ursprungligen från något inlandsvatten. En påbörjad undersökning av fisket på asp pekar på att bestånden i Mälaren, Hjälmaren och Vänern kraftigt försvagats under de senaste 50 åren. I det kortare tidsperspektivet, sedan början av 1990-talet, förefaller bestånden dock ha stabiliserats. Populationen beräknas i dagsläget uppgå till färre än 10 000 könsmogna individer. I Europa har arten en i huvudsak östlig utbredning med förekomster inom ett område från Kaspiska havet till Rhen. I Finland förekommer aspen sällsynt i de södra delarna av landet, söder om Kuopio/Saarijärvi. I Norge finns arten bara i sjön Öjeren sydost om Oslo, i ett par strömvatten som faller ut i sjön samt sparsamt i Glommas södra del. I Danmark saknas aspen helt. Generellt sett tycks den europeiska aspen, med undantag för bestånden i vissa smärre avsnitt av Donau, vara allmänt hotad och är mycket mer sällsynt än tidigare.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
I Europa förekommer asp framför allt i de östra och centrala delarna. Arten är väl spridd i områdena söder om Östersjön samt i Baltikum. I Finland förekommer asp sällsynt i de sydligaste delarna av landet och i Norge finns den endast längst i sydost. I Sverige finns det reproducerande bestånd av asp i vattendrag som rinner ut i Mälaren, Hjälmaren och Vänern, i Göta älv med tillflöden, i de nedre delarna av Motala ströms avrinningsområde samt mycket fåtaligt i Dalälven och Emån. Egentliga övervakningsdata saknas. Uppgifter från yrkesfiskare i Mälaren och Hjälmaren antyder dock att bestånden där är stabila eller svagt ökande. Bestånden i Emån, Motala ström och Dalälven är mycket svaga. Runt Mälaren bedrivs det sedan 2005 arbete för att öppna upp vandringsvägar så att arten kan nå upp till tidigare lekplatser. Aspens storlek gör den intressant för riktat fiske, ett fiske som tidigare framför allt bedrivs i samband med leken, numera mera genom trolling lugna sommarkvällar. Under 2000-talet har intresset för asp som matfisk ökat, vilka effekter det har på bestånden är oklart. Sedan 2004 är det förbjudet att fiska efter asp under perioden 1 april-31 maj i alla till Vänern, Mälaren och Hjälmaren tillrinnande vatten. Fredningen under lekperioden bedöms vara nödvändig för att förhindra minskning. Asp är förtecknad på bilaga 2 till EU:s art och habitatdirektiv samt globalt klassad som Livskraftig LC (IUCN 2008). Antalet reproduktiva individer skattas till 14000 (3000-25000). Baserat på en uppskattad lekpopulation om 50-200 individer per lekplats. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (60-125). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 472 (450-600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC). Arten bedöms inte vara hotad i dagsläget eftersom åtgärder genomförs för att minska utdöenderisken. Skulle dessa åtgärder upphöra kommer arten sannolikt att uppfylla kriterierna för lägst kategorin Sårbar (VU).
Ekologi
Asp söker föda i det öppna, fria vattnet i större sjöar och floder. Vintern tillbringar den på djupare vatten. Som ung, upp till en längd av 20-30 cm, livnär den sig av planktiska kräftdjur och insektslarver. Den övergår sedan till en fiskdiet, som framför allt består av små fiskarter som nors Osmerus eperlanus och löja Alburnus alburnus samt mindre individer av mört Rutilus rutilus. Arten vandrar upp i strömmande vatten för att leka. Den rikliga förekomsten i sjön Ärlången (Stångån, Östergötland) antyder att asp även kan vandra nedströms till lämpliga leklokaler, eftersom sjöns tillflöde stängs av vandringshinder. Leken sker under omkring en veckas tid i april-maj, när vattentemperaturen nått 6 °C. Vid leken vandrar många aspar upp tillsammans i relativt små bäckar där lekfiskarna är fullt synliga. På flera platser är aspleken i slutet av april ett skådespel som drar många besökare. Leken sker över stenbotten i rinnande vatten på 1-2 meters djup. Honan lägger mellan 80 000 och 500 000 ägg, som klibbar fast på och stenar och växter. Äggen kläcks efter 10-21 dygn beroende på temperaturen. Hanen når könsmognad vid en ålder av fyra år, honan vid fem års ålder. Livslängden är vanligen 12-17 år, undantagsvis mer än 20 år.
Asp kan hybridisera med id Leuciscus idus.
Unga aspar påträffas i mindre stim, ofta i anslutning till strandvegetationen, medan vuxna individer lever solitärt och i regel pelagiskt. Observationer under år 2000 på fem leklokaler i Oxsundaån norr om Stockholm visade att leken pågick mellan 15 och 28 april. Temperaturintervallet var 4,5–13,7°C. Leken var som intensivast före midnatt (kl. 22–23). Leken sker över grus- och stenbottnar på ner till åtminstone 2 m djup, helst i klart rinnande vatten. Uppgifter från Mälaren och Hjälmaren pekar på att lek även sker på grunda platser (moränryggar) ute i sjöar. De yngel som kläcks i rinnande vatten driver nedströms till lugnare områden. Med tiden söker sig den unga fisken mer aktivt nedströms i vattendragen.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· kräftdjur
· kräftdjur
· löja
· löja
· nors
· nors
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Cypriniformes (karpartade fiskar), Familj Cyprinidae (karpfiskar), Släkte Leuciscus, Art Leuciscus aspius (Linnaeus, 1758) - asp Synonymer Cyprinus aspius Linnaeus, 1758, Aspius aspius (Linnaeus, 1758)

Kategori Nära hotad (NT)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation I Europa förekommer asp framför allt i de östra och centrala delarna. Arten är väl spridd i områdena söder om Östersjön samt i Baltikum. I Finland förekommer asp sällsynt i de sydligaste delarna av landet och i Norge finns den endast längst i sydost. I Sverige finns det reproducerande bestånd av asp i vattendrag som rinner ut i Mälaren, Hjälmaren och Vänern, i Göta älv med tillflöden, i de nedre delarna av Motala ströms avrinningsområde samt mycket fåtaligt i Dalälven och Emån. Egentliga övervakningsdata saknas. Uppgifter från yrkesfiskare i Mälaren och Hjälmaren antyder dock att bestånden där är stabila eller svagt ökande. Bestånden i Emån, Motala ström och Dalälven är mycket svaga. Runt Mälaren bedrivs det sedan 2005 arbete för att öppna upp vandringsvägar så att arten kan nå upp till tidigare lekplatser. Aspens storlek gör den intressant för riktat fiske, ett fiske som tidigare framför allt bedrivs i samband med leken, numera mera genom trolling lugna sommarkvällar. Under 2000-talet har intresset för asp som matfisk ökat, vilka effekter det har på bestånden är oklart. Sedan 2004 är det förbjudet att fiska efter asp under perioden 1 april-31 maj i alla till Vänern, Mälaren och Hjälmaren tillrinnande vatten. Fredningen under lekperioden bedöms vara nödvändig för att förhindra minskning. Asp är förtecknad på bilaga 2 till EU:s art och habitatdirektiv samt globalt klassad som Livskraftig LC (IUCN 2008). Antalet reproduktiva individer skattas till 14000 (3000-25000). Baserat på en uppskattad lekpopulation om 50-200 individer per lekplats. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (60-125). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 472 (450-600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC). Arten bedöms inte vara hotad i dagsläget eftersom åtgärder genomförs för att minska utdöenderisken. Skulle dessa åtgärder upphöra kommer arten sannolikt att uppfylla kriterierna för lägst kategorin Sårbar (VU).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga III, Habitatdirektivets bilaga 5, Typisk art i 3260 Mindre vattendrag (Boreal region (BOR))
Åtgärdsprogram Fastställt
En stor och kraftig rovfisk som kännetecknas av det markanta underbettet och de spetsiga fenorna. Aspens lek på våren är spektakulär och lockar till sig åskådare. Den är en utpräglad rovfisk, vilket är unikt bland de svenska karpfiskarna.

Totallängd 120 cm, vanligen 60-75 cm. Kropp långsträckt och sammanpressad från sidorna. Rygg svagt sluttande från ryggfenan och framåt, rundad mot nacken fram till huvudet. Mun framåtriktad, med kraftiga, tandlösa käkar. Underkäkens spets framskjutande i ett tydligt underbett. Ögon små; diametern motsvarar mindre än halva noslängden hos större individer. Stjärtspole hög, stjärtfena inskuren med spetsiga lober. Analfena starkt konkav eller inskuren. Övriga fenor spetsiga.
Första gälbågen har vanligen 9-10 gälräfständer. Vardera svalgbenet har två rader svalgbenständer; tre i den yttre och fem i den inre raden.
Unga fiskar har silverblanka kroppssidor, ibland med en dragning åt guld, medan ryggen är mörkare grågrön och buken silvrigt vit. Fenorna skiftar svagt i rött, som ibland är den dominerande färgen på analfenan samt på bröst- och bukfenorna. Äldre fiskar är överlag mörkare, och fenorna är då också mörkt grågröna. Under leken får hanen stora lekvårtor på huvudet och främre delen av kroppen.
Fenstrålar och fjäll: D iii.7-8, A iii.12-15, P i.16-17, V i.8. Fjäll längs sidan 64-76, mellan ryggfenan och sidolinjen 11-12 fjällrader.
Arten kan i undantagsfall väga upp till 10 kg. Fjällen är ofta tvåfärgade med mörkare bas på större exemplar. Det som tydligt skiljer asp från andra svenska karpfiskar är ett tillspetsat huvud med en stor mun där underkäken är tydligt längre än överkäken. Gapet är tämligen litet och även stora aspar lever på små fiskar (<12 cm). Yngre stadier påminner mycket om löja.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för asp

Länsvis förekomst och status för asp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för asp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Asp har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den förekommer i Mälardalen (bl.a. Mälaren, Hjälmaren och Fyrisån), i Vänern med Göta älv, i Motala ströms vattensystem (bl.a. Roxen och Svartån) samt i Emån och Dalälven. Enstaka fynd har gjorts längs Östersjökusten upp till Rånön söder om Kalix i Norrbotten. Asp finns lokalt även i sydöstra Norge och södra Finland. I övrigt förekommer den över större delen av centrala och östra Kontinentaleuropa österut till Uralbergen.
Aspen invandrade till Sverige under Östersjöns Ancylusstadium. Den asp som till och från fångas i Östersjöns skärgårdar kommer ursprungligen från något inlandsvatten. En påbörjad undersökning av fisket på asp pekar på att bestånden i Mälaren, Hjälmaren och Vänern kraftigt försvagats under de senaste 50 åren. I det kortare tidsperspektivet, sedan början av 1990-talet, förefaller bestånden dock ha stabiliserats. Populationen beräknas i dagsläget uppgå till färre än 10 000 könsmogna individer. I Europa har arten en i huvudsak östlig utbredning med förekomster inom ett område från Kaspiska havet till Rhen. I Finland förekommer aspen sällsynt i de södra delarna av landet, söder om Kuopio/Saarijärvi. I Norge finns arten bara i sjön Öjeren sydost om Oslo, i ett par strömvatten som faller ut i sjön samt sparsamt i Glommas södra del. I Danmark saknas aspen helt. Generellt sett tycks den europeiska aspen, med undantag för bestånden i vissa smärre avsnitt av Donau, vara allmänt hotad och är mycket mer sällsynt än tidigare.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Otocephala  
  • Överordning
    Ostariophysi - ostariofyser 
  • Ordning
    Cypriniformes - karpartade fiskar 
  • Familj
    Cyprinidae - karpfiskar 
  • Underfamilj
    Leuciscinae  
  • Släkte
    Leuciscus  
  • Art
    Leuciscus aspius(Linnaeus, 1758) - asp
    Synonymer
    Cyprinus aspius Linnaeus, 1758
    Aspius aspius (Linnaeus, 1758)

Asp söker föda i det öppna, fria vattnet i större sjöar och floder. Vintern tillbringar den på djupare vatten. Som ung, upp till en längd av 20-30 cm, livnär den sig av planktiska kräftdjur och insektslarver. Den övergår sedan till en fiskdiet, som framför allt består av små fiskarter som nors Osmerus eperlanus och löja Alburnus alburnus samt mindre individer av mört Rutilus rutilus. Arten vandrar upp i strömmande vatten för att leka. Den rikliga förekomsten i sjön Ärlången (Stångån, Östergötland) antyder att asp även kan vandra nedströms till lämpliga leklokaler, eftersom sjöns tillflöde stängs av vandringshinder. Leken sker under omkring en veckas tid i april-maj, när vattentemperaturen nått 6 °C. Vid leken vandrar många aspar upp tillsammans i relativt små bäckar där lekfiskarna är fullt synliga. På flera platser är aspleken i slutet av april ett skådespel som drar många besökare. Leken sker över stenbotten i rinnande vatten på 1-2 meters djup. Honan lägger mellan 80 000 och 500 000 ägg, som klibbar fast på och stenar och växter. Äggen kläcks efter 10-21 dygn beroende på temperaturen. Hanen når könsmognad vid en ålder av fyra år, honan vid fem års ålder. Livslängden är vanligen 12-17 år, undantagsvis mer än 20 år.
Asp kan hybridisera med id Leuciscus idus.
Unga aspar påträffas i mindre stim, ofta i anslutning till strandvegetationen, medan vuxna individer lever solitärt och i regel pelagiskt. Observationer under år 2000 på fem leklokaler i Oxsundaån norr om Stockholm visade att leken pågick mellan 15 och 28 april. Temperaturintervallet var 4,5–13,7°C. Leken var som intensivast före midnatt (kl. 22–23). Leken sker över grus- och stenbottnar på ner till åtminstone 2 m djup, helst i klart rinnande vatten. Uppgifter från Mälaren och Hjälmaren pekar på att lek även sker på grunda platser (moränryggar) ute i sjöar. De yngel som kläcks i rinnande vatten driver nedströms till lugnare områden. Med tiden söker sig den unga fisken mer aktivt nedströms i vattendragen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Vattendrag, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· löja - Alburnus alburnus (Viktig)
· nors - Osmerus eperlanus (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Tillbakagången i landet och internationellt har tillskrivits utbyggnaden av vattenkraft, kanalisering av större vattendrag samt torrläggningsföretag. Sådana ingrepp har bl.a. reducerat antalet lekområden avsevärt samt delat upp bestånden genom tillkomsten av nya vandringshinder. Även i sjöar har lekplatser försvunnit genom muddring och byggande i vattnet (t.ex. broar). Det finns inte närmare beskrivet hur de inhemska bestånden påverkats av eutrofiering och utsläpp. Däremot bör man beakta att en förhöjd eutrofiering kan resultera i en ökad sedimentation och påväxt på lekbottnar, vilket i sin tur leder till försämrad reproduktion. Det hävdas att det allt effektivare nätfisket sedan 1950- och 1960-talet har bidragit till den minskning som skett. Idag fångas aspen huvudsakligen som bifångst på nät och bottengarn. De flesta yrkesfiskare i de tre stora sjöarna fångar inga eller endast några få exemplar (=10 individer) per år. Däremot finns det några yrkesfiskare i Mälaren och Vänern som fångar stora mängder asp inom vissa områden. En yrkesfiskare i Mälaren uppger att fångsten vissa år kan bli ända upp mot ett ton.
Aspen är upptagen på bilaga 2 i EU:s habitatdirektiv, vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Arten är globalt rödlistad som DD (Kunskapsbrist).

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Idag är det förbjudet att fiska efter asp fr.o.m. 1 april t.o.m. 31 maj i alla Vänern, Mälaren och Hjälmaren tillrinnande vatten (FIFS 2004:37). Skyddet täcker inte de aspar som leker i sjöar eller de som är på väg genom sjön upp till lekplatserna. Dessutom står de allra svagaste bestånden i Emån och Dalälven helt utan skydd. De nämnda förhållandena bör leda till att nuvarande lagstiftning kompletteras, så att den gäller hela populationen och att bifångster av lekvandrande asp begränsas. För att förstärka beståndet ytterligare bör åtgärds-planer upprättas för de vattendrag vilka har särskild betydelse för reproduktionen i landet. Det som bör beaktas i planerna är områdesskydd (enligt Miljöbalken), biotopförbättringar (t.ex. fiskvägar) och återintroduktion. Dessutom är det viktigt att skyddet och säkerställandet av asp tas upp och lyfts fram i samband med omprövning av gällande domar och bestämmelser. Aspen bör även beaktas i andra domstolsprövningar av vattenverksamheter vilka kan få konsekvenser för artens långsiktiga överlevnad. För inventering och övervakning av befintliga bestånd måste en skonsam provfiskemetod utvecklas.

Åtgärdsprogram Fastställt
Namngivning: Aspius aspius (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Cyprinus Aspius. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 325.
Etymologi: aspius = latinisering av det svenska namnet asp.
Uttal: [Áspius áspius]
Namn på andra språk. Norska: Asp, danska: Asp, finska: Toutain, engelska: Asp.

Andersson, K.A. 1964. Fiskar och fiske i Norden. Band II. Esselte, Stockholm.

Berglund, J. 2004. Leklokaler för asp i Göta älvs, Hjälmarens och Vänerns avrinningsområde. Fiskeriverket informerar 2004: 10.

Blanc, M., Banarescu, P., Gaudet, J.-L. & Hureau, J.C. 1971. European Inland Water Fish: A Multilingual Catalogue. Fishing News Books Ltd, London.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Dörner, G. & Kjell, G. 2000. Asparna leker i Oxundaåns vattensystem! Examensarbete, Naturgeografiska inst., Stockholms Universitet. Gustafsson, P. 2004. Aspen inom Linköpings, Norrköpings och Finspångs kommuner – sammanfattning av delrapport mars 2004. Rapport. Linköpings kommun.

Gustafsson, P. 2005. Aspen inom Linköpings, Norrköpings och Finspångs kommuner. Rapport september 2005. Rapport. Linköpings kommun.

Hagberg T. 2001. Aspens leklokaler i Mälarens tillrinningsområde. Examensarbete 20 p, ht 2001. Institutionen för biologi och kemiteknik. Kaukoranta, M. & Pennanen, J.T. 1988. Propagation and management of the asp, Aspius aspius (L), in Finland.

Finnish Game and Fisheries Research Institute, Helsinki, Finland.

Lelek, A. 1987. The Freshwater Fishes of Europe: Threatened Fishes of Europe 9. AULA-Verlag, Wiesbaden.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Nilsson, O.W. 1996. Några hotade fiskarter i Sverige. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (3).

Phillips, R. & Rix, M. 1985. Freshwater Fish of Britain, Ireland and Europe. Pan Books Ltd, London.

Rundberg, H. 1968. Fisket i Mälaren: Intervjuundersökning angående det yrkesmässiga fisket 1964–1966.

Information från Sötvattenslaboratoriet (13). Schröder, S. 2004. Aspens (Aspius aspius) lek och lekplatser i Hjälmaren och Mälaren. Examensarbete i biologi 10 p. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för vattenbruk. Umeå.

Tenfält, L. 2003. Asp Aspius aspius i Sävjaån 2002. Underlag för övervakning av karpfisken asp. Länsstyrelsen i Uppsala län. Meddelande 2003:10.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Lennart Nyman 1991. Rev. Olle W. Nilsson 1995, Jan Eric Nathanson 2002, 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Otocephala  
  • Överordning
    Ostariophysi - ostariofyser 
  • Ordning
    Cypriniformes - karpartade fiskar 
  • Familj
    Cyprinidae - karpfiskar 
  • Underfamilj
    Leuciscinae  
  • Släkte
    Leuciscus  
  • Art
    Leuciscus aspius, (Linnaeus, 1758) - asp
    Synonymer
    Cyprinus aspius Linnaeus, 1758
    Aspius aspius (Linnaeus, 1758)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Lennart Nyman 1991. Rev. Olle W. Nilsson 1995, Jan Eric Nathanson 2002, 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).