Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rördrom

Organismgrupp Fåglar Botaurus stellaris
Rördrom Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Karaktäristiskt för rördrommen är hanens vittljudande bastuta, hörbar ibland mer än fem kilometer. Arten är svår att få se genom sitt undangömda leverne i täta vassar, där den dessutom ”försvinner” genom sin strimmiga gul-brun-svarta, vassliknande kamouflagefärgade dräkt. Könen är lika men hanen är större och tyngre än honan. Gamla hanar väger under våren 1,5–2 kg, honor omkring 1 kg. Könen kan skiljas åt på vinglängderna, som inte överlappar. Bland Europas fåglar har rördrommen det största fotspannet; hanens mäter hela 18–21 cm klorna inräknade. Anatomiskt skiljer sig rördrommar av släktet Botaurus från hägrar (Ardea) bl.a. genom att innertån är längre än yttertån, en nyttig detalj vid bestämning av färska spårstämplar i vårvintersnö.
Utbredning
Länsvis förekomst för rördrom Observationer i  Sverige för rördrom
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rördrommen är en gammal svensk häckfågel, men var sällsynt eller saknades helt under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Arten började återinvandra till Sverige under 1920- och 1930-talen. Sedan 1943, då den plötsligt uppträdde mera talrikt och på ett decennium återbesatte tidigare bebodda områden i södra och mellersta Sverige, har den varit årsviss. Vid den senaste riksinventeringen i Sverige år 2000 uppgick antalet tutande hanar till omkring 650. Detta var mer än dubbelt så många som vid den föregående inventeringen 1979 och mer än tre gånger så många som vid den första inventeringen 1969. Även efter riksinventeringen har arten haft en positiv populationstillväxt och 2009 rapporterades, utan målinriktade eftersök, drygt 700 revirhållande hanar. Det ser alltså bra ut för denna art i Sverige som nu är vanligare i våra vassrika sjöar än någon gång tidigare under de sista hundra åren. Huvuddelen av rördrommarna återfanns år 2000, liksom under de tidigare två inventeringarna, i det mellansvenska slättsjöområdet kring Vänern, i Östergötland, Närke och Mälarlandskapen. Sörmland blev det rördromtätaste landskapet med 149 rapporterade hanar i 56 sjöar/vattendrag, därnäst Uppland (87 hanar), Värmland (78), Östergötland (75) och Västergötland (64). En förskjutning av utbredningen allt längre norrut tycks pågå och allt fler rördrommar påträffas nu i södra Dalarna och Gästrikland. Till och med uppe i Västerbotten (Älgträsket i Lövånger) och i Norrbotten (Persöfjärden på 65.47° N) kunde man år 2000 rapportera var sin tutande rördrom. Även i södra Sverige har rördrommen ökat påtagligt och är numera väl etablerad på många håll både i Skåne och i Småland. En liten population finns sedan länge också på Gotland. Bland de bästa rördromsjöarna år 2000 fanns sju sjöar med minst 10 tutande rördromhanar. Dessa var Vänern (92 hanar), Mälaren (90), Tåkern (43), Hjälmaren (27), Långhalsen i Sörmland (17), Hornborgasjön (11) och Tämnaren i Uppland (10). Mälaren, som tidigare toppat listan, tycks ha blivit bristfälligt undersökt och hyste säkerligen över 100 hanar, kanske 120. Uppvisar kraftiga populationssvängningar då arten är känslig för isvintrar inom övervintringsområdet i Västeuropa (Danmark-Spanien). 30–50% av populationen kan slås ut under en enda svår vinter men återhämtning sker snabbt så snart mildvintrarna återkommer, vilket tyder på god reproduktion. Senaste populationssvackan inträffade 1996 efter den långa och kalla vintern 1995/96. Rördrommen har en spridd förekomst i Europa och Nordafrika, men är vanligare i östra Europa och vidare i ett stråk österut genom hela Asien. Utanför Ryssland finns goda populationer i Ukraina, Vitryssland, Polen och Rumänien. Enligt BirdLife (2004) uppgår europapopulationen till 34 000-54 000 par, varav 13 000-25 000 par i Ryssland. Enligt samma källa så har arten ökat i antal i samtliga länder runt Östersjön de senaste 10 åren, undantaget Tyskland och Estland. Arten minskar dock på många håll i västra och centrala Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Sårbar (VU)
Rördrom häckar i kulturslättslättsjöar med stora och täta vassbestånd med god tillgång på fisk, grodor och vatteninsektar. Den förekommer främst i de mellansvenska slättsjöarna men även längre söderut till Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 1300 (980-1620). Bedömningen är gjord utifrån antal revirhållande hanar x 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 km². Cirka 250 lokaler x 4 km2. Populationen är ökande. Beståndet har ökat med 120-200 % de senaste 30 åren. Under de senaste 15 åren (tre generationer) har arten uppvisat en svag ökning, dock stabil population de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Rördrommen bebor kulturslättsjöar med stora och täta bladvassbestånd och med god tillgång på fisk, grodor och vatteninsekter. Brun kärrhök är ofta nära granne. Lever undangömt i vassarna, men fiskar gärna i glesare vegetation intill kanaler eller i vassens ytterområden. Hanens revirläte kan höras under omkring tre månader, från islossningen till midsommar. Tidiga tutare, som sannolikt är övervintrare, kan i södra Sverige börja höras redan i februari. Reviret omfattar vanligen 20–40 hektar innehållande minst 2–10 hektar vass samt starrängar, kanaler och klarvattenytor. Endast i undantagsfall brukar det finnas mer än en hane per kilometer vassbevuxen strand. Lever polygynt (en hane, flera honor) varför ibland flera honor har bo nära varandra inom samma hanrevir. Hanen deltar inte i ruvning eller matning av ungar, men tillkännager dygnet runt (mest i skymning och gryning) sin närvaro med sin vittljudande bastuta och hävdar med auktoritet sitt vassrevir mot varje inkräktande hane. Äggläggningen påbörjas i slutet av april (Mälardalen). Kullen består av 4–6 ägg, som kläcks i turordning efter 26 dygn. De olikstora ungarna matas med fisk och är flygfärdiga efter åtta veckor. Redan efter 14 dagar kan ungarna vid störning kliva av boplattformen och gömma sig i omgivande vass. Återsamlas och matas vid boet när honan anländer från sina ofta långa fiskeutflykter. Ungfågelströvtåg sker i augusti. Flyttar i september-november nattetid till Västeuropa, åter i mars-april. Enstaka fåglar övervintrar regelbundet även i Skåne och under milda vintrar ibland ända uppe i Mälardalen.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· groddjur
· groddjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· säv
· säv
· vassläktet
· vassläktet
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Pelecaniformes (pelikanfåglar), Familj Ardeidae (hägrar), Släkte Botaurus, Art Botaurus stellaris (Linnaeus, 1758) - rördrom Synonymer Ardea stellaris Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Rördrom häckar i kulturslättslättsjöar med stora och täta vassbestånd med god tillgång på fisk, grodor och vatteninsektar. Den förekommer främst i de mellansvenska slättsjöarna men även längre söderut till Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 1300 (980-1620). Bedömningen är gjord utifrån antal revirhållande hanar x 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 km². Cirka 250 lokaler x 4 km2. Populationen är ökande. Beståndet har ökat med 120-200 % de senaste 30 åren. Under de senaste 15 åren (tre generationer) har arten uppvisat en svag ökning, dock stabil population de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Karaktäristiskt för rördrommen är hanens vittljudande bastuta, hörbar ibland mer än fem kilometer. Arten är svår att få se genom sitt undangömda leverne i täta vassar, där den dessutom ”försvinner” genom sin strimmiga gul-brun-svarta, vassliknande kamouflagefärgade dräkt. Könen är lika men hanen är större och tyngre än honan. Gamla hanar väger under våren 1,5–2 kg, honor omkring 1 kg. Könen kan skiljas åt på vinglängderna, som inte överlappar. Bland Europas fåglar har rördrommen det största fotspannet; hanens mäter hela 18–21 cm klorna inräknade. Anatomiskt skiljer sig rördrommar av släktet Botaurus från hägrar (Ardea) bl.a. genom att innertån är längre än yttertån, en nyttig detalj vid bestämning av färska spårstämplar i vårvintersnö.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rördrom

Länsvis förekomst och status för rördrom baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rördrom

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rördrommen är en gammal svensk häckfågel, men var sällsynt eller saknades helt under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Arten började återinvandra till Sverige under 1920- och 1930-talen. Sedan 1943, då den plötsligt uppträdde mera talrikt och på ett decennium återbesatte tidigare bebodda områden i södra och mellersta Sverige, har den varit årsviss. Vid den senaste riksinventeringen i Sverige år 2000 uppgick antalet tutande hanar till omkring 650. Detta var mer än dubbelt så många som vid den föregående inventeringen 1979 och mer än tre gånger så många som vid den första inventeringen 1969. Även efter riksinventeringen har arten haft en positiv populationstillväxt och 2009 rapporterades, utan målinriktade eftersök, drygt 700 revirhållande hanar. Det ser alltså bra ut för denna art i Sverige som nu är vanligare i våra vassrika sjöar än någon gång tidigare under de sista hundra åren. Huvuddelen av rördrommarna återfanns år 2000, liksom under de tidigare två inventeringarna, i det mellansvenska slättsjöområdet kring Vänern, i Östergötland, Närke och Mälarlandskapen. Sörmland blev det rördromtätaste landskapet med 149 rapporterade hanar i 56 sjöar/vattendrag, därnäst Uppland (87 hanar), Värmland (78), Östergötland (75) och Västergötland (64). En förskjutning av utbredningen allt längre norrut tycks pågå och allt fler rördrommar påträffas nu i södra Dalarna och Gästrikland. Till och med uppe i Västerbotten (Älgträsket i Lövånger) och i Norrbotten (Persöfjärden på 65.47° N) kunde man år 2000 rapportera var sin tutande rördrom. Även i södra Sverige har rördrommen ökat påtagligt och är numera väl etablerad på många håll både i Skåne och i Småland. En liten population finns sedan länge också på Gotland. Bland de bästa rördromsjöarna år 2000 fanns sju sjöar med minst 10 tutande rördromhanar. Dessa var Vänern (92 hanar), Mälaren (90), Tåkern (43), Hjälmaren (27), Långhalsen i Sörmland (17), Hornborgasjön (11) och Tämnaren i Uppland (10). Mälaren, som tidigare toppat listan, tycks ha blivit bristfälligt undersökt och hyste säkerligen över 100 hanar, kanske 120. Uppvisar kraftiga populationssvängningar då arten är känslig för isvintrar inom övervintringsområdet i Västeuropa (Danmark-Spanien). 30–50% av populationen kan slås ut under en enda svår vinter men återhämtning sker snabbt så snart mildvintrarna återkommer, vilket tyder på god reproduktion. Senaste populationssvackan inträffade 1996 efter den långa och kalla vintern 1995/96. Rördrommen har en spridd förekomst i Europa och Nordafrika, men är vanligare i östra Europa och vidare i ett stråk österut genom hela Asien. Utanför Ryssland finns goda populationer i Ukraina, Vitryssland, Polen och Rumänien. Enligt BirdLife (2004) uppgår europapopulationen till 34 000-54 000 par, varav 13 000-25 000 par i Ryssland. Enligt samma källa så har arten ökat i antal i samtliga länder runt Östersjön de senaste 10 åren, undantaget Tyskland och Estland. Arten minskar dock på många håll i västra och centrala Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Pelecaniformes - pelikanfåglar 
  • Familj
    Ardeidae - hägrar 
  • Släkte
    Botaurus  
  • Art
    Botaurus stellaris(Linnaeus, 1758) - rördrom
    Synonymer
    Ardea stellaris Linnaeus, 1758

Rördrommen bebor kulturslättsjöar med stora och täta bladvassbestånd och med god tillgång på fisk, grodor och vatteninsekter. Brun kärrhök är ofta nära granne. Lever undangömt i vassarna, men fiskar gärna i glesare vegetation intill kanaler eller i vassens ytterområden. Hanens revirläte kan höras under omkring tre månader, från islossningen till midsommar. Tidiga tutare, som sannolikt är övervintrare, kan i södra Sverige börja höras redan i februari. Reviret omfattar vanligen 20–40 hektar innehållande minst 2–10 hektar vass samt starrängar, kanaler och klarvattenytor. Endast i undantagsfall brukar det finnas mer än en hane per kilometer vassbevuxen strand. Lever polygynt (en hane, flera honor) varför ibland flera honor har bo nära varandra inom samma hanrevir. Hanen deltar inte i ruvning eller matning av ungar, men tillkännager dygnet runt (mest i skymning och gryning) sin närvaro med sin vittljudande bastuta och hävdar med auktoritet sitt vassrevir mot varje inkräktande hane. Äggläggningen påbörjas i slutet av april (Mälardalen). Kullen består av 4–6 ägg, som kläcks i turordning efter 26 dygn. De olikstora ungarna matas med fisk och är flygfärdiga efter åtta veckor. Redan efter 14 dagar kan ungarna vid störning kliva av boplattformen och gömma sig i omgivande vass. Återsamlas och matas vid boet när honan anländer från sina ofta långa fiskeutflykter. Ungfågelströvtåg sker i augusti. Flyttar i september-november nattetid till Västeuropa, åter i mars-april. Enstaka fåglar övervintrar regelbundet även i Skåne och under milda vintrar ibland ända uppe i Mälardalen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sjöar

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· groddjur - Amphibia (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· säv - Schoenoplectus lacustris (Har betydelse)
· vassläktet - Phragmites (Viktig)
Naturliga fiender (duvhök, pilgrimsfalk, berguv, kråka, korp, räv, grävling, mård och mink) torde endast medföra marginella förluster. En varning dock för minken som är etablerad på de flesta rördromlokalerna och som kan angripa och döda rördromungar. Den bruna kärrhöken kan också visa intresse för små ungar på boet men avvisas normalt av rördromhonan, som i stället i kärrhökarna har tillgång till en skicklig kråkpolis. Omfattande beståndsväxlingar kan även i framtiden förväntas genom väderleksbetingade variationer i vinterdödligheten. Det allvarligaste hotet på sikt är en minskning av bladvassarealerna. Torrläggning och uppodling har successivt förstört åtskilliga lämpliga rördromvassar både i Sverige och i övriga Europa. Tidigare har rördrommen jagats i samband med flyttningen. Av de återfynd som under 1950-, 1960- och 1970-talet rapporterades av i Sverige ringmärkta rördrommar utgjordes nästan hälften av fåglar skjutna på kontinenten. Sedan rördrommen fridlysts i många länder (i Frankrike sedan 1975) har dock inga svenska rördrommar rapporterats som skjutna i Västeuropa under de sista 20 åren. Förhoppningsvis är det verkligen så att färre fåglar nu blir skjutna, men det finns säkerligen ett mörkertal. I Sverige är rördrommen fredad och tillhör kategorin ”Statens vilt”.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss positiv effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Rördrommen är väl representerad på lämpliga lokaler och dess förekomst i Sverige är för närvarande god. Antalet storvassar som ger skyddade häckplatser och goda näringsbetingelser är dock så begränsat att negativa biotopförändringar bör uppmärksammas och hindras. Vid eventuell vasstäkt måste beaktas att tillräckligt stora arealer gammelvass lämnas orörda. Restaureringar av grunda och illa medfarna våtmarker kan vara positiva för rördrommen genom höjning av medelvattenståndet, skapande av större fria vattenytor och upptagande av fiskelaguner i vassarna som gör dessa mindre kompakta. Ett bra sådant exempel är den restaurering av Hornborgasjön som beslöts av riksdagen 1977 och som därefter förverkligades. Rördrommarna återvände därmed till sjön och under 2000 hördes där 11 tutande hanar. Emellertid har nya problem uppstått i denna sjö genom de talrika grågässens hårda betning av den uppstickande grönvassen och därmed kraftigt minskad vassareal. Under senare år har endast ett fåtal rödrommar hörts i sjön.
Utländska namn – NO: Rørdrum, DK: Rørdrum, FI: Kaulushaikara, GB: Bittern. Rördrom är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt i AEWA (African-Eurasian Waterbird Agreement). Rördrommen är fredad enligt jaktförordningen (1987:905) och tillhör Statens Vilt enligt 33 § jaktförordningen.

Bauer, K.M. & Glutz von Blotzheim, U.N. (red.) 1966. Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 1. Frankfurt am Main.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Broberg, L. 1948. Häckande rördrom Botaurus stellaris i Mälaren 1948. Vår Fågelvärld 7: 97–105.

Broberg, L. 1952. Söderfjärden, rördrommens högborg i Mälaren. I: Bergman, S. & Curry-Lindahl, K. (red.). Natur i Södermanland. Stockholm.

Broberg, L. 1971. Rördrommen Botaurus stellaris i Sverige 1969. Vår Fågelvärld 30: 91–98.

Broberg, L. 1980. Rördrommen i Sörmland 1969 och 1979. Fåglar i Sörmland 13: 41–50.

Broberg, L. 1986. Rördrommen Botaurus stellaris i Sverige 1979. Vår Fågelvärld 45: 275–284.

Broberg, L. 1994. Rördrom i Sörfjärden – fångst/återfångst av revirhävdande rördromhanar. Fåglar i Sörmland 27: 26–29.

Broberg, L. 2002. Rördrommen i Sverige - resultat av riksinventeringen 2000. Vår Fågelvärld 61(2): 6–13.

Broberg, L. 2002. Rördrommen i Sörmland 2002. Fåglar i Sörmland nr 2/2002.

Carlsson, U.T. 2001. Rördrommen Botaurus stellaris i Värmland – historik samt resultat av riksinventeringen år 2000. Värmlandsornitologen 29: 53–64.

Douhan, B. 2001. Rördrommen i Uppland. Resultat av riksinventeringen år 2000 och en tillbakablick på artens tidigare förekomst i Upplands rapportområde. Fåglar i Uppland 28: 20–30.

Dybbro, T. 1983. Rørdrummen. Danmarks Naturfredningsforenings Forlag.

Elf, A. 2001. Rördrom och dvärgmås i Östergötland 2000 – utbredning och numerär. Vingspegeln 20: 2–6.

Fransson, T. & Pettersson, J. 2001. Svensk ringmärkningsatlas. Vol.1. Stockholm.

Gentz, K. 1965. Die Grosse Dommel. Die neue Brehm-Bücherei 345, Wittenberg.

Hancoch, J. & Kushlan, J. 1984. The Herons Handbook. Croom Helm, London & Sydney.

Hagenmeijer, E J M. & Blair, M J. 1997. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T & A D Poyser, London.

Johansson, R. 2001. Rördrommen Botaurus stellaris i Småland – Riksinventeringen 2000. Milvus nr 1/2001: 10–17.

Laike, I. & Åhsberg, B. 2001. Rördrommen i Skåne år 2000. Anser 40: 217–222.

Larsson, L. 2001. Rördrommen Botaurus stellaris i Närke. Fåglar i Närke nr 1/2001.

Snow, D.W. & Perrins, C.M.1998. The Birds of the Western Palearctic, Concise Edition, Volume 1, Non-Passerines.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Voisin, C. 1991. The Herons of Europe. T & A D Poyser, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Broberg 1987. Rev. Lars Broberg 1994 & 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Pelecaniformes - pelikanfåglar 
  • Familj
    Ardeidae - hägrar 
  • Släkte
    Botaurus  
  • Art
    Botaurus stellaris, (Linnaeus, 1758) - rördrom
    Synonymer
    Ardea stellaris Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Broberg 1987. Rev. Lars Broberg 1994 & 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.