Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grönfläckig padda

Organismgrupp Grod- och kräldjur, Groddjur Bufotes variabilis
Grönfläckig padda Grod- och kräldjur, Groddjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storlek hos vuxna djur upp till 10 cm. Honan störst; hanen sällan över 7,5 cm. Ryggsidan vackert grönmarmorerad med stora oregelbundna fläckar på ljusgrå till gråbrun eller ljust oliv grundfärg. Ögats iris är grön eller gröngul. Välutvecklade parotidkörtlar som ofta är bredare i främre delen. Längre bakextremiteter än våra övriga paddarter. Enkla tåledesknutor på bakfoten och simhuden når cirka halvvägs till längsta tån. Könen skiljes vanligen genom hanens mindre kontrastrika färger på ryggsidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för grönfläckig padda Observationer i  Sverige för grönfläckig padda
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En huvudsakligen östlig art som i nordväst förekommer upp till delar av sydligaste Sverige. Den svenska utbredningen har tidigare omfattat mer än 50 kända, främst kustnära, lokaler i Skåne, Blekinge, Småland (Kalmar), Öland, Gotland och Östergötland (Häradsskär). Numera mycket sällsynt art med mestadels små och väl åtskilda förekomster. Arten har minskat stark på Falsterbonäset och f.n. finns endast ett 10-tal individer kvar och endast hanar har observerats under de senaste åren och ingen reproduktion. Grönfläckig padda har försvunnit från Foteviken men finns kvar på Eskilstorps ängar (ca 70 individer, varav flera gamla djur med dålig fertilitet). På Utklippan i Blekinge skärgård utanför Karlskrona fanns i början av 1990-talet endast honor kvar. Efter utsättning av 10 hanar och ett 100-tal nymetamorfoserade småpaddor har populationen haft en kraftig uppgång och för närvarande finns ca 300 vuxna djur på denna lokal. I dag finns en stark population i Limhamns kalkbrott (med ca 400 vuxna djur). Flera positiva åtgärder har utförts i kalkbrottet för att gynna artens poulationsutveckling. I övrigt finns små populationer eller observationer av enstaka vuxna djur (bekräftade under senaste åren) som resultat av utsättningar av tidiga utvecklingsstadier vid Landskrona golfklubb, vid Klagshamns udde, på Högaborg, på Ravlunda och vid Kättelvik (södra Gotland).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Grönfläckig padda finns på sex lokaler i Skåne, på Utklippan i Blekinge samt på Ölands södra udde. Utplantering på södra Gotland har inte medfört någon reproducerande stam. Fyra av populationerna är för närvarande livskraftiga. Leker på klimatiskt gynnsamma platser med hög ljusinstrålning. Typiska biotoper är kustnära våtmarker, åmynningar och grustag men även flacka klippkuster med grunda vattensamlingar och med omgivande gräs- och buskmarker på sandig grund. Förflyttningen från CR (2010) till VU beror framför allt på att de insatser som gjorts för att gynna arten har lett till att populationen långsamt har börjat öka. Antalet reproduktiva individer skattas till 1900 (1700-2100). Enligt åtgärdsprogrammet för grönfläckig padda uppgick population 2010 till 600 ad. ind. Utklippan + 450 Limhamn + 40 Lernacken + 80 Eskiltorps ängar + 30 Flommen + 30 Högaborg + 10-tal Ölands södra udde. En stor population är senare funnen i Malmö industriområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 4. (Öland + SÖ Blekinge + östra Skåne + sydvästra Skåne). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9720 km² och förekomstarean (AOO) till 104 km². Under de kommande 18 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (10-50) %. Åtgärdsprogrammet löper ut 2016, därefter finns en uppenbar risk för bl.a. uteblivna stödåtgärder som t.ex. biotoprestaurering. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (exploatering, friluftsliv, igenväxning) och negativ påverkan (epidemiska sjukdomar som ranavirus och chytridsjukan och predation från hästigel, snok och ätlig groda). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A3ce). Global rödlistningskategori: DD (2001).
Ekologi
Arten påträffas ofta på marker med relativt hög salthalt (särskilt österut) och är i Sverige till stor del knuten till områden med bräckt vatten. Den grönfläckiga paddan är i huvudsak en kontinental art och hög vattentemperatur i lekdammarna är nödvändig för att klara utvecklingen av ägg och larver under sommaren. Leker under mild väderlek redan från mitten av april till juni månad och larverna metamorfoserar under augusti-september. De svenska lokalerna är belägna på klimatiskt mycket gynnsamma platser med hög ljusinstrålning och många solskenstimmar. Typiska biotoper är kustnära våtmarker vid åmynningar, men även flacka klippkuster med grunda vattensamlingar och med omgivande gräs- och buskmarker på sandig grund. Förekommer också i grunda vattensamlingar på botten av kalkbrott och i sandtag liksom på klippöar med sparsam vegetation. En genetisk studie under 2005 har visat att den svenska populationen av grönfläckig padda sannolikt härstammar från norra Turkiet. Efter den senaste istiden har den grönfläckiga paddan spritt sig i en östlig korridor genom Bulgarien, Rumänien, Polen, kanske de baltiska länderna och nått Sverige via nordöstra Tyskland och Danmark. Dessa överraskande nya rön kan innebära dels att den svenska populationen skall ha en särskild bevarandestatus och att det kan finnas ekologiska anpassningar som vi för närvarande har dålig kunskap om.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Vattenmassa
Vattenmassa
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Vatten
Vatten
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Amphibia (groddjur), Ordning Anura (stjärtlösa groddjur), Familj Bufonidae (paddor), Släkte Bufotes, Art Bufotes variabilis (Pallas, 1769) - grönfläckig padda Synonymer Bufo viridis Laurenti, 1768, Rana variabilis Pallas, 1769, Bufo (Bufotes) variabilis (Pallas, 1769)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Grönfläckig padda finns på sex lokaler i Skåne, på Utklippan i Blekinge samt på Ölands södra udde. Utplantering på södra Gotland har inte medfört någon reproducerande stam. Fyra av populationerna är för närvarande livskraftiga. Leker på klimatiskt gynnsamma platser med hög ljusinstrålning. Typiska biotoper är kustnära våtmarker, åmynningar och grustag men även flacka klippkuster med grunda vattensamlingar och med omgivande gräs- och buskmarker på sandig grund. Förflyttningen från CR (2010) till VU beror framför allt på att de insatser som gjorts för att gynna arten har lett till att populationen långsamt har börjat öka. Antalet reproduktiva individer skattas till 1900 (1700-2100). Enligt åtgärdsprogrammet för grönfläckig padda uppgick population 2010 till 600 ad. ind. Utklippan + 450 Limhamn + 40 Lernacken + 80 Eskiltorps ängar + 30 Flommen + 30 Högaborg + 10-tal Ölands södra udde. En stor population är senare funnen i Malmö industriområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 4. (Öland + SÖ Blekinge + östra Skåne + sydvästra Skåne). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9720 km² och förekomstarean (AOO) till 104 km². Under de kommande 18 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (10-50) %. Åtgärdsprogrammet löper ut 2016, därefter finns en uppenbar risk för bl.a. uteblivna stödåtgärder som t.ex. biotoprestaurering. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (exploatering, friluftsliv, igenväxning) och negativ påverkan (epidemiska sjukdomar som ranavirus och chytridsjukan och predation från hästigel, snok och ätlig groda). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A3ce). Global rödlistningskategori: DD (2001).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning DD (2001)
Storlek hos vuxna djur upp till 10 cm. Honan störst; hanen sällan över 7,5 cm. Ryggsidan vackert grönmarmorerad med stora oregelbundna fläckar på ljusgrå till gråbrun eller ljust oliv grundfärg. Ögats iris är grön eller gröngul. Välutvecklade parotidkörtlar som ofta är bredare i främre delen. Längre bakextremiteter än våra övriga paddarter. Enkla tåledesknutor på bakfoten och simhuden når cirka halvvägs till längsta tån. Könen skiljes vanligen genom hanens mindre kontrastrika färger på ryggsidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grönfläckig padda

Länsvis förekomst och status för grönfläckig padda baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grönfläckig padda

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En huvudsakligen östlig art som i nordväst förekommer upp till delar av sydligaste Sverige. Den svenska utbredningen har tidigare omfattat mer än 50 kända, främst kustnära, lokaler i Skåne, Blekinge, Småland (Kalmar), Öland, Gotland och Östergötland (Häradsskär). Numera mycket sällsynt art med mestadels små och väl åtskilda förekomster. Arten har minskat stark på Falsterbonäset och f.n. finns endast ett 10-tal individer kvar och endast hanar har observerats under de senaste åren och ingen reproduktion. Grönfläckig padda har försvunnit från Foteviken men finns kvar på Eskilstorps ängar (ca 70 individer, varav flera gamla djur med dålig fertilitet). På Utklippan i Blekinge skärgård utanför Karlskrona fanns i början av 1990-talet endast honor kvar. Efter utsättning av 10 hanar och ett 100-tal nymetamorfoserade småpaddor har populationen haft en kraftig uppgång och för närvarande finns ca 300 vuxna djur på denna lokal. I dag finns en stark population i Limhamns kalkbrott (med ca 400 vuxna djur). Flera positiva åtgärder har utförts i kalkbrottet för att gynna artens poulationsutveckling. I övrigt finns små populationer eller observationer av enstaka vuxna djur (bekräftade under senaste åren) som resultat av utsättningar av tidiga utvecklingsstadier vid Landskrona golfklubb, vid Klagshamns udde, på Högaborg, på Ravlunda och vid Kättelvik (södra Gotland).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Bufonidae - paddor 
  • Släkte
    Bufotes  
  • Art
    Bufotes variabilis(Pallas, 1769) - grönfläckig padda
    Synonymer
    Bufo viridis Laurenti, 1768
    Rana variabilis Pallas, 1769
    Bufo (Bufotes) variabilis (Pallas, 1769)

Arten påträffas ofta på marker med relativt hög salthalt (särskilt österut) och är i Sverige till stor del knuten till områden med bräckt vatten. Den grönfläckiga paddan är i huvudsak en kontinental art och hög vattentemperatur i lekdammarna är nödvändig för att klara utvecklingen av ägg och larver under sommaren. Leker under mild väderlek redan från mitten av april till juni månad och larverna metamorfoserar under augusti-september. De svenska lokalerna är belägna på klimatiskt mycket gynnsamma platser med hög ljusinstrålning och många solskenstimmar. Typiska biotoper är kustnära våtmarker vid åmynningar, men även flacka klippkuster med grunda vattensamlingar och med omgivande gräs- och buskmarker på sandig grund. Förekommer också i grunda vattensamlingar på botten av kalkbrott och i sandtag liksom på klippöar med sparsam vegetation. En genetisk studie under 2005 har visat att den svenska populationen av grönfläckig padda sannolikt härstammar från norra Turkiet. Efter den senaste istiden har den grönfläckiga paddan spritt sig i en östlig korridor genom Bulgarien, Rumänien, Polen, kanske de baltiska länderna och nått Sverige via nordöstra Tyskland och Danmark. Dessa överraskande nya rön kan innebära dels att den svenska populationen skall ha en särskild bevarandestatus och att det kan finnas ekologiska anpassningar som vi för närvarande har dålig kunskap om.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten, Havsstrand, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Småvatten, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand, Exploaterad miljö, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark, Sötvattensstrand, Vattenyta

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Vatten (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Den grönfläckiga paddan har sin huvudsakliga utbredning och sina största populationer i områden med kontinentalt klimat d.v.s. hög sommartemperatur och kalla vintrar. Kritiskt för artens överlevnad på den nordvästra utbredningsgränsen, t.ex. den svenska utbredningen, är tillgång till grunda vattensamlingar med hög temperatur och dammarna får inte torka ut oftare än cirka vart femte år. De svenska lokalerna ligger ofta kustnära med hög solinstrålning. Lekdammarna kan vara flata hällkar, eller grunda vindskyddade dammar i fuktiga ängsmarker. Gemensamt för de flesta dammarna är att de försörjs av grundvattenflöden som bara undantagsvis sinar. Flera gånger har lek även observerats i Öresund, bl.a. vid Klagshamn och i Lundåkrabukten. Tillgången till övervintringsplatser och födosöksområden är också nödvändiga förutsättningar, men dessa är normalt uppfyllda på de svenska lokalerna. Den viktigaste orsaken till artens generella tillbakagång är sannolikt en sänkning av grundvattennivån så att lekdammarna nu huvudsakligen fylls på av ytvattenflöden, vilket ofta innebär att de torkar ut på sommaren före metamorfosen. På flera lokaler har även ytvattenflödet dränerats bort så att lekdammarna helt torrlagts. Lokalt har biotopen försvunnit genom exploatering främst genom skogsplantering och jordbruk. I jordbruksområden har också vattenkvalitén starkt försämrats genom gödsling och biocidanvändning. I några fall (vid Kungsgården på Ven) har lekdammar "restaurerats" genom dumpning av sten och tegel längs kanterna för intensiv kräftodling. Övergödning av lekdammar och omgivande ängsmarker genom luftburet kvävenedfall är sannolikt ett allvarligt problem.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Situationen för den grönfläckiga paddan i Sverige är mycket allvarlig och de få återstående populationerna måste få ett reellt skydd. Lekdammarnas vattennivåer och vattenkvalitet skall garanteras. Markexploatering och större tryck från friluftsaktiviteter, t.ex. camping och badplatser, måste undvikas på områden där arten ännu finns kvar. Lokalt kan särskilda åtgärder mot trafikdöden vara nödvändiga, t.ex. varningsskyltar, finmaskigt nätstängsel eller vägtunnlar för att hindra att djuren blir överkörda under vandringsperioder. Dessa senare åtgärder kräver dock kunskap om övervintringsplatsernas och lekdammarnas lägen liksom god kännedom om populationernas rörelsemönster under olika delar av säsongen. Ingående studier över artens miljökrav, reproduktion och vandringsmönster, inte minst hos de unga djuren, skulle ge oss bättre möjlighet att förstå orsakerna till populationernas fortgående nedgång och vidta verksamma åtgärder. Det är nödvändigt med en årlig uppföljning av alla svenska förekomster under de kommande åren. Ytterligare data om individantal, reproduktionsframgång etc. kan då säkerställas och användas för allt bättre prognoser för artens överlevnad i Sverige och på de enskilda lokalerna. Uppfödning av grönfläckig padda i större skala för utsättning av olika tidiga utvecklingsstadier är nödvändig på flertalet lokaler. Verksamheten förutsätter också biotoprestaurering och bör fortgå under minst ytterligare fem år. Före utsättning bör konkurrenssituationen och eventuella konflikter med andra groddjursarter noga analyseras. Grönfläckiga paddans försvinnande från de tidigare lokalerna mellan Vik och Baskemölla är med största sannolikhet beroende på det nu stora antalet av vanlig padda. Denna saknades eller var sällsynt i nämnda område för 20 år sedan. I flera områden, såsom i Högaborgs naturreservat, har larver och nymetamorfoserade djur utplanterats med gott resultat. Under de senaste har både vuxna djur och naturlig reproduktion observerats här.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Grønn (Grønnspraglet) padde, DK: Grønbroget tudse, FI: Viherkonna, GB: Green Toad. Grönfläckig padda är förtecknad i EU:s art- och habitatdirektiv bilaga 4 (noggrant skydd; Rådets direktiv 92/43/EEG) samt i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter).

Ahlén, I. & Berglund, B. 1980. Hotade och sällsynta groddjur – Status, miljökrav och förslag till åtgärder. Statens Naturvårdsverk PM 1383.

Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995. Sveriges grodor, ödlor och ormar. ArtDatabanken och Naturskydds-föreningen. Uppsala och Stockholm. 2:a uppl.

Andrén, C. & Nilson, G. 1993. Grönfläckiga paddan och framtiden. Skånes Natur 80: 27–30.

Berglund, B. 1976. Inventering av Skånes sällsynta groddjur. Statens Naturvårdsverk PM 765.

Berglund, B. 2000. Projekt Strandpadda 1998–1999. Länsstyrelsen i Skåne län. Rapportserien Skåne i utveckling. Meddelande nr 99: 39: 1–115.

Degani, G., Silanekove, N. & Shkolnik, A. 1984. Adaptation of green toad (Bufo viridis) to terrestrial life by urea accumulation. Comp. Biochem. Physiol. 77A: 585–587.

Gislén, T. & Kauri, H. 1959. Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles, with notes on their growth and ecology. Acta Vertebratica 1: 191–397.

Jörgensen, C.B. 1983. Pattern of growth in a temperate zone anuran (Bufo viridis Laur.). J. Exp. Zool. 227: 433–439.

Katz, U. 1973. Studies on the adaptation of the toad Bufo viridis to high salinities: oxygen consumption, plasma concentration and water content of the tissues. J. Exp. Biol. 58: 785–796.

Katz, U. 1981. The effect of salt adaptation and amiloride on the in vivo acid-base status of the euryhaline toad Bufo viridis. J. Exp. Biol. 93: 93–99.

Katzmann, S., Waringer-Löschenkohl, A. & Waringer, J. 2003. Effects of inter- and intraspecific competition on growth and development of Bufor viridis and Bufo bufo tadpoles. Limnologica 33: 122–130.

Kauri, H. 1948. Über die Ausbreitung und die Ausbreitungsumstände der Wechselkröte (Bufo viridis) im Ostseegebiet. Kungl. Fysiogr. Sällsk. Handl. 59(12): 1–30.

Leskovar, C. & Sinsch, U. 2005. Harmonic direction finding: A novel tool to monitor the dispersal of small-sized anurans. Herpet. J. 15: 173–180. Pröjts, J. 2003. Grönfläckig padda och lökgroda 2003, lägesrapport från åtta områden i Skåne. Ekologgruppen i Landskrona. Societas Europaea Herpetologica 1994. Atlas of European Reptiles and Amphibians. Mapping Committee & Secretariat de la Fauna et de la Flore, Museum National dHistoire Naturelle, Paris.

Strömberg, G. 1979. Förekomst av paddor på Utklippan i Blekinge. Fauna och Flora 74: 217–222.

Strömberg, G. 1996. Förnyelse av beståndet grönfläckiga paddor (Bufo viridis) på Utklippan år 1994. Årsboken Blekinges Natur 1996.

Stöck, M. 2005. Preliminary report on the phylogenographic analysis of green toads (Bufo viridis) subgroup from Sweden. Rapport till Länsstyrelsen i Skåne län.

Wirén, M. 2006. Grönfläckig padda (Bufo viridis) i Sverige – Utvärdering av utförda bevarandeåtärder (1994–2005), förslag om framtida åtgärder samt artens tidigare och nuvarande förekomst. Rapport till Länsstyrelsen i Skåne och Naturvårdsverket.

Zahn, A. 1997. Triturus alpestris and Triturus vulgaris as predators of anuran larvae. Salamandra 33: 89–91.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes Andrén & Göran Nilson 1990. Rev. Gunnar Strömberg 1996, Boris Berglund 2002, Claes Andrén 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Bufonidae - paddor 
  • Släkte
    Bufotes  
  • Art
    Bufotes variabilis, (Pallas, 1769) - grönfläckig padda
    Synonymer
    Bufo viridis Laurenti, 1768
    Rana variabilis Pallas, 1769
    Bufo (Bufotes) variabilis (Pallas, 1769)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes Andrén & Göran Nilson 1990. Rev. Gunnar Strömberg 1996, Boris Berglund 2002, Claes Andrén 2006.