Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hasselsnok

Organismgrupp Grod- och kräldjur, Kräldjur Coronella austriaca
Hasselsnok Grod- och kräldjur, Kräldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt liten grå- eller brunaktig snok med släta fjäll i 19 längsgående rader, räknat mitt på kroppen. Total kroppslängd upp till 80 cm, men vanligtvis är den avsevärt mindre. Huvudet är litet och endast svagt avsatt mot kroppen, samt täckt med stora plåtar på ovansidan. Ögonen har rund pupill. Arten kan vid hastig anblick förväxlas med huggorm, men ryggens två längsgående mörka fläckrader eller band är tillsammans med den runda pupillen, den släta fjällstrukturen och den jämförelsevis slanka kroppsformen karakteristiska för hasselsnoken.
Utbredning
Länsvis förekomst för hasselsnok Observationer i  Sverige för hasselsnok
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hasselsnoken har i Norden en lokal utbredning i följande områden; från Österlen i Skåne längs ostkusten till och med Uppland, på Öland och Gotland. Dessutom förekommer den längs västkusten från Bjärehalvön till Oslofjorden och i Vänerområdet, lokalt runt Vättern, i Värmland, Närke och Mälardalen. I Norge finns hasselsnoken lokalt längs sydvästkusten, i Finland endast på Åland. Sista observationen i Danmark gjordes 1914, sannolikt utgången. Saknas i Sverige i stora delar av Skåne och på centrala småländska högplatån. Enstaka äldre fynduppgifter finns från Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, men dessa är inte verifierade. Angiven utbredning är till stor del baserad på museimaterial av äldre årgång. Någon klar bild av nuvarande utbredning finns inte och populationsstorleken är dåligt känd. Det är dock sannolikt att totalpopulationen minskat avsevärt under senare decennier till följd av förändrad markanvändning i odlingslandskapet. Hasselsnokens totala utbredning omfattar större delen av Europa och västra Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ac; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Hasselsnok förekommer på Öland och Gotland, lokalt i Skåne och lokalt längs ostkusten till Uppland och runt Mälardalen - Vättern. En mer sammanhängande utbredning finns längs Västkusten från södra Halland till Oslofjorden och i Vänernområdet. Arten är värmekrävande med förhållandevis bred biotoppreferens. Biotoperna karaktäriseras av tät markvegetation och arten anträffas ofta på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Exempel på biotoper är lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (6000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (1000-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea (lokaler försvinner), kvalitén på artens habitat (igenväxning och igenplantering av öppna och halvöppna gräs- och hedbiotoper), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-45) % under de senaste 20 åren. Beståndet minskar med 1-3 % årligen (Claes Andrén). Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2ac; C1).
Ekologi
Förekomsten i Norden utgörs av reliktpopulationer som är isolerade från det huvudsakliga utbredningsområdet i centrala Europa. Hasselsnoken är en värmekrävande art med förhållandevis bred biotoppreferens. Biotoperna karaktäriseras av tät markvegetation och arten anträffas ofta på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Exempel på biotoper är lövskogsbryn, ljung och hagmarker samt hällar med gles tallskog. Är knuten till områden med tillgång på reptiler, näbbmöss och/eller smågnagare, vilka utgör den viktigaste födan. Påträffas inte sällan i eller i anslutning till byggnader. Övervintrar från början av oktober till slutet av mars, eller april. Parningstiden infaller i maj. Ungarna (3-15 per kull) föds i augusti/september. Reproducerar sig troligen inte varje år. Till artens predatorer hör kråkfåglar, vråkar och mårddjur.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Levande djur
Levande djur
· egentliga insekter
· egentliga insekter
· huggorm
· huggorm
· kopparödla
· kopparödla
· näbbmöss
· näbbmöss
· skogsödla
· skogsödla
· åkersork
· åkersork
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Squamata (fjällbärande kräldjur), Familj Colubridae (snokar), Släkte Coronella, Art Coronella austriaca Laurenti, 1768 - hasselsnok Synonymer slätsnok

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ac; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Hasselsnok förekommer på Öland och Gotland, lokalt i Skåne och lokalt längs ostkusten till Uppland och runt Mälardalen - Vättern. En mer sammanhängande utbredning finns längs Västkusten från södra Halland till Oslofjorden och i Vänernområdet. Arten är värmekrävande med förhållandevis bred biotoppreferens. Biotoperna karaktäriseras av tät markvegetation och arten anträffas ofta på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Exempel på biotoper är lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (6000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (1000-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea (lokaler försvinner), kvalitén på artens habitat (igenväxning och igenplantering av öppna och halvöppna gräs- och hedbiotoper), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-45) % under de senaste 20 åren. Beståndet minskar med 1-3 % årligen (Claes Andrén). Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2ac; C1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
En relativt liten grå- eller brunaktig snok med släta fjäll i 19 längsgående rader, räknat mitt på kroppen. Total kroppslängd upp till 80 cm, men vanligtvis är den avsevärt mindre. Huvudet är litet och endast svagt avsatt mot kroppen, samt täckt med stora plåtar på ovansidan. Ögonen har rund pupill. Arten kan vid hastig anblick förväxlas med huggorm, men ryggens två längsgående mörka fläckrader eller band är tillsammans med den runda pupillen, den släta fjällstrukturen och den jämförelsevis slanka kroppsformen karakteristiska för hasselsnoken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hasselsnok

Länsvis förekomst och status för hasselsnok baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hasselsnok

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hasselsnoken har i Norden en lokal utbredning i följande områden; från Österlen i Skåne längs ostkusten till och med Uppland, på Öland och Gotland. Dessutom förekommer den längs västkusten från Bjärehalvön till Oslofjorden och i Vänerområdet, lokalt runt Vättern, i Värmland, Närke och Mälardalen. I Norge finns hasselsnoken lokalt längs sydvästkusten, i Finland endast på Åland. Sista observationen i Danmark gjordes 1914, sannolikt utgången. Saknas i Sverige i stora delar av Skåne och på centrala småländska högplatån. Enstaka äldre fynduppgifter finns från Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, men dessa är inte verifierade. Angiven utbredning är till stor del baserad på museimaterial av äldre årgång. Någon klar bild av nuvarande utbredning finns inte och populationsstorleken är dåligt känd. Det är dock sannolikt att totalpopulationen minskat avsevärt under senare decennier till följd av förändrad markanvändning i odlingslandskapet. Hasselsnokens totala utbredning omfattar större delen av Europa och västra Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Lepidosauria - lepidosaurier 
  • Ordning
    Squamata - fjällbärande kräldjur 
  • Underordning
    Serpentes - ormar 
  • Familj
    Colubridae - snokar 
  • Släkte
    Coronella  
  • Art
    Coronella austriacaLaurenti, 1768 - hasselsnok
    Synonymer
    slätsnok

Förekomsten i Norden utgörs av reliktpopulationer som är isolerade från det huvudsakliga utbredningsområdet i centrala Europa. Hasselsnoken är en värmekrävande art med förhållandevis bred biotoppreferens. Biotoperna karaktäriseras av tät markvegetation och arten anträffas ofta på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Exempel på biotoper är lövskogsbryn, ljung och hagmarker samt hällar med gles tallskog. Är knuten till områden med tillgång på reptiler, näbbmöss och/eller smågnagare, vilka utgör den viktigaste födan. Påträffas inte sällan i eller i anslutning till byggnader. Övervintrar från början av oktober till slutet av mars, eller april. Parningstiden infaller i maj. Ungarna (3-15 per kull) föds i augusti/september. Reproducerar sig troligen inte varje år. Till artens predatorer hör kråkfåglar, vråkar och mårddjur.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Buskmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· egentliga insekter - Insecta (Har betydelse)
· huggorm - Vipera berus (Har betydelse)
· kopparödla - Anguis fragilis (Har betydelse)
· näbbmöss - Soricidae (Har betydelse)
· skogsödla - Zootoca vivipara (Har betydelse)
· åkersork - Microtus agrestis (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Hasselsnoken är hotad av biotopförändringar till följd av ändrad markanvändning, framförallt genom igenväxning och igenplantering av öppna och halvöppna gräs- och hedbiotoper. Slås ofta ihjäl då den förväxlas med huggorm. I Norden är hasselsnoken endast lokalt allmän och utarmning av dessa förekomster genom försämrat näringsunderlag (sekundäreffekt av biocidspridning) och förstörelse eller påverkan av viktiga biotoper, såsom övervintringsplatser, utgör allvarliga hot. Hasselsnoken rör sig förhållandevist långsamt och många faller lokalt offer för biltrafik, speciellt under parningstiden då hannarna rör sig över relativt stora ytor.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Skydd och eventuell skötsel av biotoper på lokaler där hasselsnoken har en god förekomst. Information till allmänheten om hasselsnokens fridlysning i Sverige (sedan 1971), om dess utseende för att undvika förväxling huggorm, samt upplysning om dess ofarlighet (helt ogiftig). Kunskap om den nordiska hasselsnokens ekologi är bristfällig. Således är forskning liknande den som tidigare genomförts i England angelägen för att adekvata skyddsåtgärder skall kunna vidtas. Inventering av lokaler med tidigare känd förekomst, samt av förmodat lämpliga biotoper, bör genomföras snarast. För närvarande pågår sporadiskt lokala inventeringar och studier av biotopval och rörelsemönster. De nordiska populationerna är isolerade från den kontinentala utbredningen genom en bred zon i Danmark och Nordtyskland. Även de engelska populationerna är geografiskt isolerade och har visat sig vara lokalt anpassade fysiologiskt. Detta gäller förmodligen även de nordiska populationerna, vilket innebär att återinplanteringar med utomnordiskt material vid en försämrad situation inte självklart kan genomföras.
Utländska namn; NO: Slettsnog, DK: Glatsnog, FI: Kangaskäärme, GB: Smooth Snake. Hasselsnoken kallas även slät snok. Arten är förtecknad i EU:s habitatdirektiv, bilaga 4.

Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995. Sveriges grodor, ödlor och ormar. ArtDatabanken och Naturskyddsföreningen. Uppsala och Stockholm. 2:a uppl.

Andrén, C. & Nilson, G. 1976. Hasselsnoken (Coronella austriaca) en hotad ormart! Fauna och Flora 71: 61–76.

Andrén, C. & Nilson, G. 1979a. Hasselsnoken (Coronella austriaca) i Norden – en isolerad och ekologiskt särställd ras? Fauna och Flora 74: 89–96.

Berglind, S-Å. 1990. Hotade grod- och kräldjur i Värmland – större vattensalamander, sandödla och hasselsnok. Värmlands natur 1990 (2): 9–11.

Berglind, S-Å. 2010. Hotade arter i Värmland. Länsstyrelsen Värmland.

Bont, R.G.de, Gelder, J.J. van & Olders, J.H.J. 1986. Thermal ecology of the smooth snake, Coronella austriaca Laurenti, during spring. Oecologia (Berlin) 69: 72–78.

Brodin, T. 1951. Hasselsnoken. I: Swanberg, P.O. & Curry-Lindahl, K. Natur i Västergötland, s. 139–143. Stockholm.

Cederberg, B., Ehnström, B., Gärdenfors, U., Hallingbäck, T., Ingelög, T. & Tjernberg, M. 1997. De trädlevande impedimentens betydelse för rödlistade arter. ArtDatabanken rapporterar 1. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.

Curry-Lindahl, K. 1946. Något om Hasselsnoken och dess förekomst i Halland. Hallands natur 10: 7–16.

Dolmen, D. 1978. Norwegian amphibians and reptiles. Fauna (Oslo) 31: 165–174.

Elmberg, J. 1995. Grod- och kräldjurens utbredning i Norrland. Natur i Norr 14: 57–82.

Engelmann,W.E. 1993. Coronella austriaca - Schlingnatter. I: Böhme,W. (red.). Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas. Band 3/I., Schlangen (Serpentes) I. Aula-Verlag Wiesbaden.

Fog, K., Schmedes, A. & Rosenørn de Lasson, D. 1996. Nordens padder og krybdyr. Gads forlag.

Gasc, J-P., Cabela, A., Crnobrnja-Isailovic, J., Dolmen, D., Grossenbacher, K., Haffner, P., Lescure, J., Martens, H., Martínez Rica, J.P., Maurin, H., Oliveira, M.E., Sofianidou, T.S., Veith, M. & Zuiderwijk, A. (red.).1997. Atlas of Amphibians and Reptiles in Europe. Societas Europaea Herpetologica & Museum National dHistoire Naturelle (IEGB/SPN), Paris.

Gislén, T. & Kauri, H. 1959. Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles with notes on their growth and ecology. Acta Vertebratica 1(3): 191–397.

Goddard, P. 1981. Ecology of the smooth snake Coronella austriaca Laurenti in Britain. Ph. D. thesis at the University of Southampton.

Goddard, P. 1984. Morphology, growth, food habits and population characteristics of the smooth snake Coronella austriaca in southern Britain. J. Zool. Lond. 204: 241–254.

Goddard, P. & Spellerberg, I. 1980. Reproduction as a factor in the conservation of Coronella austriaca in southern England. Bull. Ecol. 11: 535–541.

Hagström, T. & Proschwitz, T. von. 1987. Reptiler och amfibier i Dalsland – förekomst, levnadssätt och tendenser. Västgöta-Dal 1987: 156–175.

Hofer, U. 1993. Zur Situation der Schlingnatter (Coronella austriaca Laurenti 1768) in der Schweiz. Mertensiella 3: 91–104.

Höggren, M. 2006. Ormarna i Kolmården. Opublicerad rapport till länsstyrelsen i Östergötland.

Larsson, A. M. 1994. Radiopejling av hasselsnoken (Coronella austriaca) – en studie av habitatval, hemområde och temperaturreglering i sydvästra Sverige. Opublicerat examensarbete vid zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Monney, J-C., Luiselli, L. & Capula, M. 1995. Notes on the natural history of the smooth snake, Coronella austriaca, in the Swiss Alps. British Herpetological Society Bulletin 54: 21–27.

Sjögren, B. 1973. Våra groddjur, ödlor och ormar. Göteborg.

Steward, J.W. 1959. Observations on the feeding habits of the smooth snake. Brit. J. Herpetol. 2: 149–152.

Smith, M. 1967. The British amphibians and reptiles. London.

Spellerberg, I.F. 1974. Saving the smooth snake. The Illustrated London News. September 1974. 38.

Spellerberg, I.F. & Phelps, T.E. 1975. Voluntary temperatures of the snake, Coronella austriaca. Copeia 1: 183–185.

Street, D. 1979. Reptiles of northern and central Europe. Batsford. London.

Terhivuo, J. 1981. Provisional atlas and population status of the Finnish amphibian and reptile species with reference to their ranges in northern Europe. Ann. Zool. Fenn. 18: 139–164.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes Andrén & Göran Nilson 1991. Rev. Mats Höggren 2001, 2006 & 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Lepidosauria - lepidosaurier 
  • Ordning
    Squamata - fjällbärande kräldjur 
  • Underordning
    Serpentes - ormar 
  • Familj
    Colubridae - snokar 
  • Släkte
    Coronella  
  • Art
    Coronella austriaca, Laurenti, 1768 - hasselsnok
    Synonymer
    slätsnok
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes Andrén & Göran Nilson 1991. Rev. Mats Höggren 2001, 2006 & 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011.