Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
  Minimera
 Minimera
Hem  mellanspett
 Lägg till mitt urval

Organismgrupp Fåglar Dendrocopos medius
Mellanspett Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Något mindre än större hackspetten och med märkbart klenare näbb. Dräktens utseende liknar större hackspettens, men bägge könen har helröd hjässa (som hos ung större hackspett), vitare kindsida med ett mustaschstreck som inte når näbben, skär undergump med diffus gräns mot gulbruntonad buk samt har fina mörka längsstreck på kroppssidorna. Revirlätet består av gnälliga, nasala toner som yttras 4–8 ggr i lugn takt.
Utbredning
Länsvis förekomst för mellanspett Observationer i Sverige för mellanspett
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Mellanspetten har försvunnit från Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Sörmland. Förekom i centrala Östergötland fram till 1982 där den sista kända häckningen ägde rum 1980. I Östergötland beräknades beståndet i åtskilliga år uppgå till cirka 15 par, men minskade kraftigt i slutet av 1970-talet. Efter 1982 har mellanspetten observerats endast fyra gånger i landet (i Skåne 1989, 1994, två fynd på Gotland 2015). Mellanspetten har en liten världsutbredning med huvudparten av sitt utbredningsområde beläget i Europa (utanför Europa finns den endast i Iran och norra Turkiet). Utbredningen är vidsträckt och mer eller mindre sammanhängande i östra och sydöstra Europa, medan förekomsterna är betydligt mer fragmenterade i västra Europa. Världspopulationen uppgår till 140 000 - 310 000 par, med de största bestånden i Frankrike, Grekland, Rumänien, Tyskland, Polen, Bulgarien och Ungern. I flera länder i sydöstra Europa minskar mellanspetten i antal medan den är stabil eller svagt ökande i länderna söder och sydost om Östersjön. Under senare årtionden har den ökat i t.ex. Nederländerna, Belgien och Schweiz. Den är utdöd i Danmark, men fynd tyder på att den kan vara på väg tillbaka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Mellanspett är bunden till äldre ekskogar där träden utvecklat grov bark och har stort inslag av döda eller döende grenar. Arten häckade tidigare i Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Södermanland. Den sista förekomsten fanns i centrala Östergötland där den sista kända häckningen skedde 1980. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1994.
Ekologi
Bebor gamla ekskogar, blandskogar av ek och avenbok eller skogar av andra lövträd med grov bark och riklig förekomst av döda och döende grenar. I Östergötland förekom arten främst i ekhagar med angränsande lövskogar. Att döma av de områden i bl.a. Belgien och Schweiz där arten expanderar är den mer anpassningsbar än man tidigare trott, och fram för allt associerad till en hög diversitet av olika lövträd (Barbalat & Bram 2009, Colmant 2006, 2007, Lehaire m fl 2009, ) Söker föda (spindlar och insekter) i barkspringor, sprickor och ruttet trä genom att använda näbben som pincett. Näringssök medelst hackning förekommer i begränsad utsträckning. Under en viss period på våren dricker den sav från lövträdsgrenar och under försommaren livnär den sig av insektsfaunan i lövträdskronor. Boet utmejslas i stammar eller grova grenar, företrädesvis i döda eller döende träd. Utpräglad stannfågel med endast svag tendens till längre flyttningsrörelser.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· spindlar
· spindlar
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
· skogsek
· skogsek
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Piciformes (hackspettartade fåglar), Familj Picidae (hackspettar), Släkte Dendrocopos, Art Dendrocopos medius (Linnaeus, 1758) - mellanspett Synonymer Picus medius Linnaeus, 1758

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Mellanspett är bunden till äldre ekskogar där träden utvecklat grov bark och har stort inslag av döda eller döende grenar. Arten häckade tidigare i Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Södermanland. Den sista förekomsten fanns i centrala Östergötland där den sista kända häckningen skedde 1980. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1994.
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Något mindre än större hackspetten och med märkbart klenare näbb. Dräktens utseende liknar större hackspettens, men bägge könen har helröd hjässa (som hos ung större hackspett), vitare kindsida med ett mustaschstreck som inte når näbben, skär undergump med diffus gräns mot gulbruntonad buk samt har fina mörka längsstreck på kroppssidorna. Revirlätet består av gnälliga, nasala toner som yttras 4–8 ggr i lugn takt.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för mellanspett

Länsvis förekomst och status för mellanspett baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i Sverige för mellanspett

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mellanspetten har försvunnit från Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Sörmland. Förekom i centrala Östergötland fram till 1982 där den sista kända häckningen ägde rum 1980. I Östergötland beräknades beståndet i åtskilliga år uppgå till cirka 15 par, men minskade kraftigt i slutet av 1970-talet. Efter 1982 har mellanspetten observerats endast fyra gånger i landet (i Skåne 1989, 1994, två fynd på Gotland 2015). Mellanspetten har en liten världsutbredning med huvudparten av sitt utbredningsområde beläget i Europa (utanför Europa finns den endast i Iran och norra Turkiet). Utbredningen är vidsträckt och mer eller mindre sammanhängande i östra och sydöstra Europa, medan förekomsterna är betydligt mer fragmenterade i västra Europa. Världspopulationen uppgår till 140 000 - 310 000 par, med de största bestånden i Frankrike, Grekland, Rumänien, Tyskland, Polen, Bulgarien och Ungern. I flera länder i sydöstra Europa minskar mellanspetten i antal medan den är stabil eller svagt ökande i länderna söder och sydost om Östersjön. Under senare årtionden har den ökat i t.ex. Nederländerna, Belgien och Schweiz. Den är utdöd i Danmark, men fynd tyder på att den kan vara på väg tillbaka.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Piciformes - hackspettartade fåglar 
  • Familj
    Picidae - hackspettar 
  • Släkte
    Dendrocopos  
  • Art
    Dendrocopos medius(Linnaeus, 1758) - mellanspett
    Synonymer
    Picus medius Linnaeus, 1758

Bebor gamla ekskogar, blandskogar av ek och avenbok eller skogar av andra lövträd med grov bark och riklig förekomst av döda och döende grenar. I Östergötland förekom arten främst i ekhagar med angränsande lövskogar. Att döma av de områden i bl.a. Belgien och Schweiz där arten expanderar är den mer anpassningsbar än man tidigare trott, och fram för allt associerad till en hög diversitet av olika lövträd (Barbalat & Bram 2009, Colmant 2006, 2007, Lehaire m fl 2009, ) Söker föda (spindlar och insekter) i barkspringor, sprickor och ruttet trä genom att använda näbben som pincett. Näringssök medelst hackning förekommer i begränsad utsträckning. Under en viss period på våren dricker den sav från lövträdsgrenar och under försommaren livnär den sig av insektsfaunan i lövträdskronor. Boet utmejslas i stammar eller grova grenar, företrädesvis i döda eller döende träd. Utpräglad stannfågel med endast svag tendens till längre flyttningsrörelser.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Mellanspetten var på de sista lokalerna i Sverige bunden till äldre ekskogar där träden utvecklat grov bark och har stort inslag av döda eller döende grenar och stundom rik epifytvegetation. Större samlade bestånd av nämnt slag finns endast på ett fåtal platser i landet och den begränsade arealen av sådan lövskog var avgörande för mellanspettpopulationens storlek. En successiv minskning av ek och andra äldre lövträd i perifera områden till följd av ändrat markutnyttjande kan ha haft negativa effekter på mellanspettbeståndets överlevnad. Populationens ringa storlek och begränsade geografiska utbredning medförde att arten sannolikt utsattes för inavelsdefekter i form av en kraftigt försämrad reproduktion. Extremt kalla vintrar under slutfasen påskyndade utdöendet.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Den östgötska populationens ekologi och hotsituation studerades inom projektet "Hotade hackspettars ekologi" under perioden 1975–83. Slutsatsen från detta arbete var att de kvarvarande ekbiotoperna i Östergötland har en alltför ringa omfattning och isolerad geografisk belägenhet för att ett långsiktigt bevarande av arten skall vara möjligt. Om en ny population av livskraftig karaktär skall kunna återskapas krävs först att samtliga nuvarande biotoper säkerställs. Skötseln av biotoperna måste vara inriktad på ett långsiktigt gynnande av eken. I ett förslag till åtgärdsprogram (1980-04-22) presenterades förslag till naturreservatsbildning inom artens häckningsområden och även samrådsområden i mindre biotopavsnitt av central betydelse för arten som vinterbiotoper och kommunikationslänkar mellan häckningsreviren. Ett sådant omfattande skydd av biotoper skulle behöva kombineras med nyskapande av ekbiotoper för att en ny population skall kunna nå en livskraftig nivå. Ett förslag till en akut stödinplantering av mellanspett i Östergötland tillställdes SNV av projektet 1981-04-21, men planerna hann aldrig sättas i verket. Under 1984 genomfördes en utredning om förutsättningarna att utplantera mellanspett i Sverige (1984-01-09). Förutsättningarna bedömdes då som mycket små såvida inte nya ekbiotoper kan skapas. En planmässig satsning på bevarande av ekhagslandskapet och en styrning mot ekskogsbruk främst i Östergötland och Blekinge skulle teoretiskt på lång sikt kunna ge möjlighet till en ny svensk framtid för arten. - Erfarenheter från andra delar av Europa där mellanspetten ökar tyder på att artens habitatkrav är bredare, och ökade arealer skyddade naturområden med lövskog kan i kombination med pågående klimatförändringar innebära att arten återinvandrar till södra Sverige (se Haas m fl 2014).
Utländska namn – NO: Mellomspett, DK: Mellemflagspætte, FI: Tammitikka, GB: Middle Spotted Woodpecker.

Ahlén, I. 1976. Projekt hotade hackspettars ekologi. Vår Fågelvärld 35: 46–49.

Ahlén, I., Andersson, Å., Aulén, G. & Pettersson, B. 1978. Mellanspett och vitryggig hackspett. Två hotade arters ekologi. Anser supplementum 3: 5–11.

Barbalat, A. & Bram, P. 2009. Progression récente du pic mar Dendrocopius medius dans le Bassin Genevois. Nos Oiseaux 56 : 87-98.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Blume, D. 1963. Die Buntspechte. Die neue Brehm-Bücherei 315. Wittenberg.

Bühler, U. 1976. Untersuchung über die Rolle der waldbaulichen Betriebsart und der Waldstruktur für die Verbreitung des Mittelspechts (Dendrocopos medius L.). Diplomarbeit Inst. f. Waldbau. ETH Zürich.

Colmant, L. 2006. Evolution récente de la population du pic mar Dendrocopos medius dans la région de chimay (Belgique). Alauda 74: 353–364

Colmant, L. 2007. Réflexions sur la progression du Pic mar Dendrocopos medius en Belgique. Nos Oiseaux 54: 205-212.

Conrads, K. 1975. Beobachtungen an Mittelspechten (Dendrocopos medius L.) in Ostwestfalen. Natur und Heimat 35: 49–57.

Feindt, P. & Reblin, K. 1959. Die Brutbiologie des Mittelspechts. Beitr. z. Naturkunde Niedersachsens 12: 36–48.

Haas, F., Barbet-Massin, M., Green, M., Jiguet, F. & Lindström, Å. 2014. Artomsättningen i den svenska fågelfaunan 1850-2009 samt en prognos för 2050. Ornis Svecica 24:106-128.

Hannerz, D. 1951. Ekängens fågel. Sveriges Natur Årsbok 42: 66–74.

Holmbring, J.-Å. 1972. Mellanspettens Dendrocopos medius förekomst i Sverige. Vår Fågelvärld 31: 252–256.

Holmbring, J.-Å. 1982. Mellanspetten i Sverige – en historik. Vingspegeln 1: 9–21.

Holmbring, J.-Å. & Pettersson, B. 1983. Mellanspetten utdöd i Sverige. Vår Fågelvärld 42: 454–458.

Jenni, L. 1977. Zur Bestandesentwicklung und Biotopwahl von Mittelspecht und Buntspecht, Dendrocopos medius und major, im Allschwilerwald bei Basel. Orn. Beob. 74: 62–70.

Jenni, L. 1983. Habitatnutzung, Nahrungserwerb und Nahrung von Mittel- und Buntspecht (Dendrocopos medius und D.major) sowie Bemerkungen zur Verbreitungsgeschichte des Mittelspechts. Orn. Beob. 80: 29–57.

Kosenko, S.M. & Kaigorodova, E.Y. 2001. Effect of habitat fragmentation on distribution, density and breeding performance of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius (Aves, Picidae) in Nerussa-Desna Polesye. Zoologichesky zhurnal 80 (1): 71–78.

Lehaire, F., Monticelli, D., Paquet, J.-Y., Delahaye, L., Claessens, H. & Rondeux, J. 2009. Étude des habitats utilisés par le Pic mar (Dendrocopos medius) en Région wallonne

à partir des données de l’inventaire permanent des ressources forestières. Aves 46: 149-163.

Müller, W. 1982. Die Besiedlung der Eichenwälder im Kanton Zürich durch den Mittelspecht, Dendrocopos medius. Orn. Beob. 79: 105–119.

Pasinelli, G. 2000. Oaks (Quercus sp.) and only oaks? Relations between habitat structure and home range size of the middle spotted woodpecker (Dendrocopos medius). Biological conservation 93(2): 227–235.

Pasinelli, G. & Hegelbach, J. 1997. Characteristics of trees preferred by foraging Middle Spotted Woodpecker Dendrocopos medius in northern Switzerland. Ardea 85 (2): 203–209.

Pasinelli, G., Hegelbach, J. & Reyer, H.U. 2001. Spacing behavior of the middle spotted woodpecker in central Europe. Journal of Wildlife Management 65(3): 432–441.

Pettersson, B. 1975. Mellanspetten 1975. Dendrocopos 3: 63–64.

Pettersson, B. 1976. Mellanspetten 1976. Dendrocopos 4: 78–79.

Pettersson, B. 1977. Mellanspetten 1977. Dendrocopos 5: 68–69.

Pettersson, B. 1978. Mellanspetten 1978. Dendrocopos 6: 66–67.

Pettersson, B. 1980. Åtgärdsprogram för bevarande av mellanspetten. Dendrocopos 8: 37–39.

Pettersson, B. 1980. Åtgärdsprogram för bevarande av mellanspetten i Sverige. Slutrapport till SNV. Stencil 13 s. med kartbilagor (1980-04-22).

Pettersson, B. 1980. Skötsel av mellanspettbiotoper i Östergötland. Rapp. Inst. Viltekol. 2. 29 s. Uppsala.

Pettersson, B. 1980. Mellanspetten hotad – förslag till räddningsåtgärder. Vår Fågelvärld 39: 255–256.

Pettersson, B. 1980. Fortsatt nedgång för mellanspetten 1980. Vår Fågelvärld 39: 316.

Pettersson, B. 1981. Mellanspetten 1981. Vår Fågelvärld 40: 512–514.

Pettersson, B. 1981. Aktionsplan för bevarande av mellanspetten i Sverige. Skrivelse till statens naturvårdsverk (1981–04–21).

Pettersson, B. 1982. Kan mellanspetten räddas? Utplantering osäkert hopp. Vingspegeln 1: 2–8.

Pettersson, B. 1982. Förslag till utformning av en inplanteringsaktion av mellanspett i Östergötland. Skrivelse till statens naturvårdsverk (1982–02–24).

Pettersson, B. 1982. Mellanspetten 1982. Rapport till statens naturvårdsverk (1982–08–31).

Pettersson, B. 1983. Foraging behaviour of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius in Sweden. Holarctic Ecology 6: 263–269.

Pettersson, B. 1984. Ecology of an isolated population of the middle spotted woodpecker, Dendrocopos medius (L.), in the extinction phase. Rapp. Inst. Viltekol. 11, 139 s. Uppsala.

Pettersson, B. 1984. Territory size and habitat characters of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius (L.) in Sweden. Statens naturvårdsverk PM 1813.

Pettersson, B. 1984. Finns det några förutsättningar för en återintroduktion av mellanspett i Sverige. Rapport till statens naturvårdsverk och Världsnaturfonden. Stencil 11 s. (1984–01–09, Dnr.116,117).

Pettersson, B. 1985. Relative importance of habitat area, isolation and quality for the occurrence of middle spotted woodpecker, Dendrocopos medius L., in Sweden. Holarctic Ecology 8: 53–58.

Pettersson, B. 1985. Extinction of an Isolated Population of the Middle Spotted Woodpecker, Dendrocopos medius (L.), in Sweden and its Relations to General Theories on Extinction. Biological Conservation 32: 335–354.

Ruge, K. 1979. Beobachtungen am Mittelspecht (Dendrocopos medius) im Naturschutzgebiet Favoritepark. Veröff. Landesstelle Naturschutz und Landschaftspflege Baden-Würtenberg 39: 143–155.

Schubert, W. 1978. Verbreitung, Bestandsgrösse und Daten zur Brutbiologie des Mittelspechts, Dendrocopos medius, im Raum zwischen Stuttgart, Schönbuch und Schwarzwald. Anz. orn. Ges. Bayern. 17: 125–131.

Winkler, H. 1973. Nahrungserwerb und Konkurrenz des Blutspechts, Picoides (Dendrocopos) syriacus. Oecologia (Berl.) 12: 193–208.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Börje Pettersson 1987. Rev. Börje Pettersson 2001. Martin Tjernberg 2010. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-09-08.

Bilder i Artportalen (196)
Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Piciformes - hackspettartade fåglar 
  • Familj
    Picidae - hackspettar 
  • Släkte
    Dendrocopos  
  • Art
    Dendrocopos medius, (Linnaeus, 1758) - mellanspett
    Synonymer
    Picus medius Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Börje Pettersson 1987. Rev. Börje Pettersson 2001. Martin Tjernberg 2010. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-09-08.