Dendrocopos medius
Mellanspett
Fåglar
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Aves (fåglar), Ordning Piciformes (hackspettartade fåglar), Familj Picidae (hackspettar), Släkte Dendrocopos, Art Dendrocopos medius (Linnaeus, 1758) - mellanspett Synonymer Picus medius Linnaeus, 1758
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nationellt utdöd (RE)
-
2005 Nationellt utdöd (RE)
-
2000 Nationellt utdöd (RE)
Dokumentation Mellanspett är bunden till äldre ekskogar där träden utvecklat grov bark och har stort inslag av döda eller döende grenar. Arten häckade tidigare i Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Södermanland. Den sista förekomsten fanns i centrala Östergötland där den sista kända häckningen skedde 1980. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1994.
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Länsvis förekomst och status för mellanspett baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
.png)
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Mellanspetten har försvunnit från Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Sörmland. Förekom i centrala Östergötland fram till 1982 där den sista kända häckningen ägde rum 1980. I Östergötland beräknades beståndet i åtskilliga år uppgå till cirka 15 par, men minskade kraftigt i slutet av 1970-talet. Efter 1982 har mellanspetten observerats endast fyra gånger i landet (i Skåne 1989, 1994, två fynd på Gotland 2015). Mellanspetten har en liten världsutbredning med huvudparten av sitt utbredningsområde beläget i Europa (utanför Europa finns den endast i Iran och norra Turkiet). Utbredningen är vidsträckt och mer eller mindre sammanhängande i östra och sydöstra Europa, medan förekomsterna är betydligt mer fragmenterade i västra Europa. Världspopulationen uppgår till 140 000 - 310 000 par, med de största bestånden i Frankrike, Grekland, Rumänien, Tyskland, Polen, Bulgarien och Ungern. I flera länder i sydöstra Europa minskar mellanspetten i antal medan den är stabil eller svagt ökande i länderna söder och sydost om Östersjön. Under senare årtionden har den ökat i t.ex. Nederländerna, Belgien och Schweiz. Den är utdöd i Danmark, men fynd tyder på att den kan vara på väg tillbaka.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningPiciformes - hackspettartade fåglar
-
FamiljPicidae - hackspettar
-
SläkteDendrocopos
-
ArtDendrocopos medius(Linnaeus, 1758) - mellanspettSynonymerPicus medius Linnaeus, 1758
Bebor gamla ekskogar, blandskogar av ek och avenbok eller skogar av andra lövträd med grov bark och riklig förekomst av döda och döende grenar. I Östergötland förekom arten främst i ekhagar med angränsande lövskogar. Att döma av de områden i bl.a. Belgien och Schweiz där arten expanderar är den mer anpassningsbar än man tidigare trott, och fram för allt associerad till en hög diversitet av olika lövträd (Barbalat & Bram 2009, Colmant 2006, 2007, Lehaire m fl 2009, ) Söker föda (spindlar och insekter) i barkspringor, sprickor och ruttet trä genom att använda näbben som pincett. Näringssök medelst hackning förekommer i begränsad utsträckning. Under en viss period på våren dricker den sav från lövträdsgrenar och under försommaren livnär den sig av insektsfaunan i lövträdskronor. Boet utmejslas i stammar eller grova grenar, företrädesvis i döda eller döende träd. Utpräglad stannfågel med endast svag tendens till längre flyttningsrörelser.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö
Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog
Substrat/Föda:Påverkan
- Avverkning (Viss negativ effekt)
Ahlén, I. 1976. Projekt hotade hackspettars ekologi. Vår Fågelvärld 35: 46–49.
Ahlén, I., Andersson, Å., Aulén, G. & Pettersson, B. 1978. Mellanspett och vitryggig hackspett. Två hotade arters ekologi. Anser supplementum 3: 5–11.
Barbalat, A. & Bram, P. 2009. Progression récente du pic mar Dendrocopius medius dans le Bassin Genevois. Nos Oiseaux 56 : 87-98.
BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).
Blume, D. 1963. Die Buntspechte. Die neue Brehm-Bücherei 315. Wittenberg.
Bühler, U. 1976. Untersuchung über die Rolle der waldbaulichen Betriebsart und der Waldstruktur für die Verbreitung des Mittelspechts (Dendrocopos medius L.). Diplomarbeit Inst. f. Waldbau. ETH Zürich.
Colmant, L. 2006. Evolution récente de la population du pic mar Dendrocopos medius dans la région de chimay (Belgique). Alauda 74: 353–364
Colmant, L. 2007. Réflexions sur la progression du Pic mar Dendrocopos medius en Belgique. Nos Oiseaux 54: 205-212.
Conrads, K. 1975. Beobachtungen an Mittelspechten (Dendrocopos medius L.) in Ostwestfalen. Natur und Heimat 35: 49–57.
Feindt, P. & Reblin, K. 1959. Die Brutbiologie des Mittelspechts. Beitr. z. Naturkunde Niedersachsens 12: 36–48.
Haas, F., Barbet-Massin, M., Green, M., Jiguet, F. & Lindström, Å. 2014. Artomsättningen i den svenska fågelfaunan 1850-2009 samt en prognos för 2050. Ornis Svecica 24:106-128.
Hannerz, D. 1951. Ekängens fågel. Sveriges Natur Årsbok 42: 66–74.
Holmbring, J.-Å. 1972. Mellanspettens Dendrocopos medius förekomst i Sverige. Vår Fågelvärld 31: 252–256.
Holmbring, J.-Å. 1982. Mellanspetten i Sverige – en historik. Vingspegeln 1: 9–21.
Holmbring, J.-Å. & Pettersson, B. 1983. Mellanspetten utdöd i Sverige. Vår Fågelvärld 42: 454–458.
Jenni, L. 1977. Zur Bestandesentwicklung und Biotopwahl von Mittelspecht und Buntspecht, Dendrocopos medius und major, im Allschwilerwald bei Basel. Orn. Beob. 74: 62–70.
Jenni, L. 1983. Habitatnutzung, Nahrungserwerb und Nahrung von Mittel- und Buntspecht (Dendrocopos medius und D.major) sowie Bemerkungen zur Verbreitungsgeschichte des Mittelspechts. Orn. Beob. 80: 29–57.
Kosenko, S.M. & Kaigorodova, E.Y. 2001. Effect of habitat fragmentation on distribution, density and breeding performance of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius (Aves, Picidae) in Nerussa-Desna Polesye. Zoologichesky zhurnal 80 (1): 71–78.
Lehaire, F., Monticelli, D., Paquet, J.-Y., Delahaye, L., Claessens, H. & Rondeux, J. 2009. Étude des habitats utilisés par le Pic mar (Dendrocopos medius) en Région wallonne
à partir des données de l’inventaire permanent des ressources forestières. Aves 46: 149-163.
Müller, W. 1982. Die Besiedlung der Eichenwälder im Kanton Zürich durch den Mittelspecht, Dendrocopos medius. Orn. Beob. 79: 105–119.
Pasinelli, G. 2000. Oaks (Quercus sp.) and only oaks? Relations between habitat structure and home range size of the middle spotted woodpecker (Dendrocopos medius). Biological conservation 93(2): 227–235.
Pasinelli, G. & Hegelbach, J. 1997. Characteristics of trees preferred by foraging Middle Spotted Woodpecker Dendrocopos medius in northern Switzerland. Ardea 85 (2): 203–209.
Pasinelli, G., Hegelbach, J. & Reyer, H.U. 2001. Spacing behavior of the middle spotted woodpecker in central Europe. Journal of Wildlife Management 65(3): 432–441.
Pettersson, B. 1975. Mellanspetten 1975. Dendrocopos 3: 63–64.
Pettersson, B. 1976. Mellanspetten 1976. Dendrocopos 4: 78–79.
Pettersson, B. 1977. Mellanspetten 1977. Dendrocopos 5: 68–69.
Pettersson, B. 1978. Mellanspetten 1978. Dendrocopos 6: 66–67.
Pettersson, B. 1980. Åtgärdsprogram för bevarande av mellanspetten. Dendrocopos 8: 37–39.
Pettersson, B. 1980. Åtgärdsprogram för bevarande av mellanspetten i Sverige. Slutrapport till SNV. Stencil 13 s. med kartbilagor (1980-04-22).
Pettersson, B. 1980. Skötsel av mellanspettbiotoper i Östergötland. Rapp. Inst. Viltekol. 2. 29 s. Uppsala.
Pettersson, B. 1980. Mellanspetten hotad – förslag till räddningsåtgärder. Vår Fågelvärld 39: 255–256.
Pettersson, B. 1980. Fortsatt nedgång för mellanspetten 1980. Vår Fågelvärld 39: 316.
Pettersson, B. 1981. Mellanspetten 1981. Vår Fågelvärld 40: 512–514.
Pettersson, B. 1981. Aktionsplan för bevarande av mellanspetten i Sverige. Skrivelse till statens naturvårdsverk (1981–04–21).
Pettersson, B. 1982. Kan mellanspetten räddas? Utplantering osäkert hopp. Vingspegeln 1: 2–8.
Pettersson, B. 1982. Förslag till utformning av en inplanteringsaktion av mellanspett i Östergötland. Skrivelse till statens naturvårdsverk (1982–02–24).
Pettersson, B. 1982. Mellanspetten 1982. Rapport till statens naturvårdsverk (1982–08–31).
Pettersson, B. 1983. Foraging behaviour of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius in Sweden. Holarctic Ecology 6: 263–269.
Pettersson, B. 1984. Ecology of an isolated population of the middle spotted woodpecker, Dendrocopos medius (L.), in the extinction phase. Rapp. Inst. Viltekol. 11, 139 s. Uppsala.
Pettersson, B. 1984. Territory size and habitat characters of the middle spotted woodpecker Dendrocopos medius (L.) in Sweden. Statens naturvårdsverk PM 1813.
Pettersson, B. 1984. Finns det några förutsättningar för en återintroduktion av mellanspett i Sverige. Rapport till statens naturvårdsverk och Världsnaturfonden. Stencil 11 s. (1984–01–09, Dnr.116,117).
Pettersson, B. 1985. Relative importance of habitat area, isolation and quality for the occurrence of middle spotted woodpecker, Dendrocopos medius L., in Sweden. Holarctic Ecology 8: 53–58.
Pettersson, B. 1985. Extinction of an Isolated Population of the Middle Spotted Woodpecker, Dendrocopos medius (L.), in Sweden and its Relations to General Theories on Extinction. Biological Conservation 32: 335–354.
Ruge, K. 1979. Beobachtungen am Mittelspecht (Dendrocopos medius) im Naturschutzgebiet Favoritepark. Veröff. Landesstelle Naturschutz und Landschaftspflege Baden-Würtenberg 39: 143–155.
Schubert, W. 1978. Verbreitung, Bestandsgrösse und Daten zur Brutbiologie des Mittelspechts, Dendrocopos medius, im Raum zwischen Stuttgart, Schönbuch und Schwarzwald. Anz. orn. Ges. Bayern. 17: 125–131.
Winkler, H. 1973. Nahrungserwerb und Konkurrenz des Blutspechts, Picoides (Dendrocopos) syriacus. Oecologia (Berl.) 12: 193–208.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Börje Pettersson 1987. Rev. Börje Pettersson 2001. Martin Tjernberg 2010. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-09-08.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningPiciformes - hackspettartade fåglar
-
FamiljPicidae - hackspettar
-
SläkteDendrocopos
-
ArtDendrocopos medius, (Linnaeus, 1758) - mellanspettSynonymerPicus medius Linnaeus, 1758
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Börje Pettersson 1987. Rev. Börje Pettersson 2001. Martin Tjernberg 2010. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-09-08.