Lynx lynx
Lo
Däggdjur
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Carnivora (rovdjur), Familj Felidae (kattdjur), Släkte Lynx, Art Lynx lynx (Linnaeus, 1758) - lo Synonymer lodjur, Felis lynx Linnaeus, 1758
Kriterier C1; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
-
2005 Sårbar (VU)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Lo, som är ett skogsdjur, finns i Norrland och Svealand samt lokalt men under spridning i Götaland. Sverige och Norge delar samma population och därmed ökar livskraften för delpopulationerna i respektive land. Åren 2009/2010- 2012/2013 konstaterades genom inventeringar i medeltal 302 familjegrupper i Skandinavien, varav 231 i Sverige. Detta motsvarar 1800 (1400-2200) individer i Skandinavien, varav 1400 (1100-1600) i Sverige. Antalet könsmogna uppgår till 70-75 % av totala antalet individer, dvs. ca 1250 i Skandinavien, varav knappt 1000 i Sverige. Inventeringen som genomfördes 2013/2014 resulterade i 750-950 individer (525-712 reproduktiva). Även om denna inventering inte blev tillfredsställande genomförd i vissa delar av landet så tyder allt på att antalet reproduktiva individer understiger 1000. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (800-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Populationen minskar med mer än 10% inom 15 (= 3 generationer) år. Minskningen avser antalet reproduktiva individer (populationen var relativt stabil i början av seklet, men har minskat under senare tid - data från årliga lodjursinventeringar). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C1; D1).
Åtgärdsprogram Avslutat
Länsvis förekomst och status för lo baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
.png)
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Under tidigare delen av 1800-talet var lodjuret relativt allmänt över hela fastlandet med undantag för de nordligaste områdena, främst Lappland och Norrbotten, där det var ovanligt. Lodjurets utrotning i södra Sverige följde i stort vargens. Kring 1860 försvann det från Götaland och ett par årtionden senare från större delen av Svealand. Avskjutningen var omfattande och enstaka år sköts hundratals djur - exempelvis år 1835 då 308 lodjur fälldes. År 1920 ansågs endast en spillra finnas kvar i delar av Jämtlands och Västernorrlands län och 1927 fridlystes lodjuret. Fridlysningen hade avsedd verkan och 1943 infördes åter jakt på lodjur. År 1950 beräknades lodjursstammen till 175 individer och den bedömdes öka in på 1970-talet då antalet uppskattades till mellan 500-1200. Arten ansågs då finnas i de flesta landskap. Detta har senare visat sig vara en överskattning av såväl numerär som utbredning. Kontroller av rapporterade lodjursspår i Göta- och Svealand under 1980-talets senare del tydde på att föryngring då inte förekom söder om en tänkt linje genom de södra delarna av landskapen Gästrikland, Dalarna och Värmland. Även i Norrbottens fjällvärld visade inventeringar på en halvering av lodjursstammen mellan åren 1974 och 1983. För att vända lodjursstammens då negativa utveckling gjordes följande förvaltningsåtgärder; 1983 senarelades och avkortades jakttiden på lodjur, 1986 fredades lodjuret utanför renbetesfjällen i Jämtlands län och landskapet Lappland och 1991 fredades lodjuret i hela landet. I delar av det mellansvenska skogslandskapet gjordes vintrarna 1992/93 och 1993/94 inventeringar av lodjur. De visade att fredningsåtgärderna hade avsedd effekt och tydde på en lodjursstam utanför renskötselområdet på omkring 700 djur. I renskötselområdet bedrivs sedan vintern 1995/1996 årliga inventeringar, som en konsekvens av det ersättningssystem, som då infördes i renskötselområdet. Från och med 2002 ansvarar länsstyrelserna för inventeringar av rovdjur i hela landet. Inventering av lodjur sker på spårsnö under vinterhalvåret, då främst antalet föryngringar kartläggs, dvs. antalet honor och medföljande ungar. Under de senaste fem vintrarna (2007/2008 - 2011/2012) har antalet funna föryngringar i Sverige varit 216, 304, 222, 213 och 245. År 2001 sattes politiska mål för de stora rovdjuren i landet. För lodjur sattes en miniminivå på 300 årliga föryngringar. Det målet sänktes 2010 då den nya rovdjurspolitiken antogs av riksdagen. Där sägs att antalet föryngringar kan variera ner till 250 föryngringar. Inventeringsresultaten visar att stammen varierar och har i huvudsak legat under den såväl tidigare som nu gällande miniminivån. Stammen beräknas uppgå till mellan 1200-1350 lodjur (2012). Lodjursstammen har åter minskat i delar av renskötselområdet, men också i delar av södra Norrland och Bergslagen. En spridning av lodjursstammen längre söderut till södra Svealands och Götalands skogsbygder var förväntad, men har gått mycket långsamt. Större andel slättbygd, tätorter och vintertid större ofta isfria sjöar och vattendrag utgör hinder för en spridning söderut, men även andra orsaker, som en ökad dödlighet i skabb och trafik verkar fördröja etableringen, liksom en ökad jakt i spridningszonen. Det faktum att lodjurshonor utvandrar korta sträckor, oftast mindre än 50 km från födelseplatsen, bidrar också till att spridningen går långsamt. Detta till trots har föryngringar av lodjur konstaterats under de senaste åren i samtliga svenska landskap.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösSynapsida - synapsider
-
KlassMammalia - däggdjur
-
InfraklassPlacentalia - högre däggdjur
-
RanglösBoreoeutheria
-
ÖverordningLaurasiatheria
-
OrdningCarnivora - rovdjur
-
UnderordningFeliformia - kattartade rovdjur
-
FamiljFelidae - kattdjur
-
SläkteLynx
-
ArtLynx lynx(Linnaeus, 1758) - loSynonymerlodjurFelis lynx Linnaeus, 1758
Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur, som under mitten av 1900-talet även expanderat till vissa fjällnära områden. Primärt kan lodjuret klassas som predator på småvilt, men i renskötselområdet har ren och i Mellansverige har rådjur under senare år blivit allt viktigare bytesdjur. Under 1800-talet fanns knappast rådjur i södra och mellersta Sverige och hare utgjorde huvudfödan. Skogshöns och i fjällområdet ripor men även räv och bäver finns på byteslistan. De under senare decennier kraftigt växande stammarna av främst rådjur, men även av dovhjort har utgjort viktiga tillskott i bytesunderlaget. Lodjurets expansion upp i renskötselområdet har förorsakat allvarliga konflikter med renskötarna. Lodjurspredation på ren var dessförinnan ett relativt okänt begrepp. Skador på andra tamdjur, t.ex. får, förekommer också, men är relativt begränsad. Lodjurets jaktmetod är den för kattdjuren typiska smygjakten följd av en kort explosiv attack från nära håll. Misslyckas denna förföljer lodjuret inte bytet någon längre sträcka. Lodjurets jaktområde är dock stort och omfattar hela hemområdet. Lodjurets hemområden är stora - honor 3-5 kvadratmil och hanar 6-10 kvadratmil. Utanför familjegruppen vandrar djuren i allmänhet ensamma. Parningstiden infaller i början av mars. Dräktighetstiden är omkring 65 dygn. Ungarna, 1-4 per kull, föds i månadsskiftet maj/juni på en skyddad plats, som kan vara en bergskreva eller i tät ung- eller snårskog. Ungarna utvecklas i likhet med vanliga kattungar tämligen långsamt och de diar ännu i december. Ungarnas separerar från modern först efterföljande år vid parningstiden i mars, dvs vid cirka 10 månaders ålder.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog
Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Våtmark, Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Buskmark, Fjällbiotoper
Substrat/Föda:Påverkan
- Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
- Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Åtgärdsprogram Avslutat
Andrén, H. 1999. Kvantifiering av illegal jakt på lodjur i Sverige. I: SOU 1999:146.
Andrén, H., Linnell, J.D.C., Liberg, O., Ahlqvist, P., Andersen, R., Danell, A., Franzén, R., Kvam, T., Odden, J. & Segerström, P. 2002. Estimating total lynx (Lynx lynx) population size from censuses of family groups. Wildlife Biology 8: 299-306.
Andrén, H., Svensson, L., Liberg, O., Hensel, H., Hobbs, N.T. och Chapron, G. 2010. Den svenska lodjurspopulationen 2009-2010 samt prognos för 2011-2012. - Inventeringsrapport från Viltskadecenter 2010-4, Grimsö forskningsstation, SLU. 29 sidor.
Bjärvall, A. & Lindström, D. 1984. Lodjuret 1974-83 i Norrbottens fjällvärld - samt något om röd- och fjällräven i samma område. Fauna och Flora 79: 213-266.
Bjärvall, A. & Lindström, D. 1991. Vinterns däggdjur och fåglar i fjällvärlden. Naturvårdsverket. Rapport 3919.
Bjärvall, A., Franzén, R., Nordkvist, M. & Åhman, G. 1990. Renar och rovdjur. Rovdjurens effekter på rennäringen. Naturvårdsverkets förlag.
Bjärvall, A. & Ullström, S. 2010. Däggdjur i Sverige. Bonnier Fakta.
Breitenmoser, U., Breitenmoser-Würsten, C., Okarma, H., Kaphegyi, T., Kaphegyi-Wallmann, U, & Müller, U. 2000. Action plan for the conservation of the Eurasian Lynx in Europe (Lynx lynx). Nature and Environment, No. 112. Council of Europe Publishing.
Curry-Lindahl, K. 1951. Lons (Lynx lynx) historia och nuvarande förekomst i Sverige och övriga Europa. Sveriges Natur, Årsbok 46: 122-162.
Haglund, B. 1966. De stora rovdjurens vintervanor. Viltrevy 4(3): 81-299.
Jonsson, S. 1983. Lodjur. Stockholm.
Karlsson, J., Danell, A., Månsson, J och Jaxgård, P. 2012. Viltskadestatistik 2011. Skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda. Viltskadecenter. Rapport 2012-1.
Kempf, C., Balestreri, A., Wotschikowsky, U. & Fernex, M. 1979. Chez nous, le lynx? Mythes et réalité. Les guides Gesta.
Kvam, T. 1990. Population biology of the European lynx (Lynx lynx) in Norway. Trondheims universitet.
Liberg, O. 1997. Lodjuret - viltet, ekologin och människan. Jägareförbundet.
Linnell, J.D.C., Andersen, R., Kvam, T., Andrén, H., Liberg, O., Odden, J., & Moa, P.F.2001. Home range size and choice of management strategy for lynx in Scandinavia. Environmental Management 27: 869-879.
Lönnberg, E. 1930. Lodjurets förekomst i Sverige de sista hundra åren. K. Svenska Vetenskapsakademiens skrifter i naturskyddsärenden, Nr. 14.
Naturvårdsverket. 2012. Rovdjursforum. Databas.
Mattisson, J., Andrén, H., Persson, J. & Segerström, P. 2011. Influence of intraguild interactions on resource use by wolverines and Eurasian lynx. Journal of Mammalogy 92 (6): 1321-1330.
Mattisson J., Persson J., Andren H., Segerström P. 2011. Temporal and spatial interactions between an obligate predator, the Eurasian lynx (Lynx lynx) and a facultative scavenger, the wolverine (Gulo gulo) Canadian Journal of Zoology vol. 89 nr 2 79-89.
Mattisson, J., Odden, J., Nilsen, E.B., Linell, J.D.C., Persson, A. & Andrén, H. 2011. Factors affecting Eurasian lynx kill rates on semi-domestic reindeer in northern Scandinavia: Can ecological research contribute to the development of a fair compensation system? Biological Conservation vol 144:3009-3017.Pulliainen, E. & Hyypiä, V. 1975. Winterfood and feeding habits of lynxes in south-eastern Finland. Suomen Riista 26.
Regeringen 2000. Sammanhållen rovdjurspolitik. Proposition 2000/01:57.
Regeringen, 2009. En ny rovdjursförvaltning. Proposition 2008/09: 210.
Riksdagen 2001. Sammanhållen rovdjurspolitik. Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2000/01:MJU9.
Zetterberg, A & Svensson, L. 2012. Resultat från inventering av lodjur i Sverige vintern 2011/2012. Viltskadecenter. Rapport 2012-5.
Östergren, A., Asheim, M., Bergström, M-R., Fangel, K., Franzen, R., Kjørstad, M. & Nieminen, M. 2001. Järv, lodjur, varg och björn på Nordkalotten 1992-2000. Nordkalottrådets rapportserie. Nr 54.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Faktablad. Lynx lynx - lodjur. Förf. Robert Franzén 1991. Rev. Anders Bjärvall 1994, Lena Berg 2002, Henrik Andrén 2005, Robert Franzén 2006, 2010, 2012 © ArtDatabanken, SLU 2010.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösSynapsida - synapsider
-
KlassMammalia - däggdjur
-
InfraklassPlacentalia - högre däggdjur
-
RanglösBoreoeutheria
-
ÖverordningLaurasiatheria
-
OrdningCarnivora - rovdjur
-
UnderordningFeliformia - kattartade rovdjur
-
FamiljFelidae - kattdjur
-
SläkteLynx
-
ArtLynx lynx, (Linnaeus, 1758) - loSynonymerlodjurFelis lynx Linnaeus, 1758
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Faktablad. Lynx lynx - lodjur. Förf. Robert Franzén 1991. Rev. Anders Bjärvall 1994, Lena Berg 2002, Henrik Andrén 2005, Robert Franzén 2006, 2010, 2012 © ArtDatabanken, SLU 2010.