Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Lasiocampa

Organismgrupp Fjärilar Släkte - Lasiocampa
  Fjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. 2 arter LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilarna i detta släkte är stora eller mycket stora, kraftigt byggda och tecknade i olika bruna och gula färgtoner. Några av dem varierar ganska kraftigt i utseendet, och hos vissa arter finns åtskilliga geografiska färgformer. Flera arter uppvisar en utvecklad könsdimorfism. Hanarnas antenner är jämförelsevis långa med bred, dubbel kamtandning, och honornas med kort, dubbel sågtandning. Honorna saknar analull. Hanarna är hos vissa arter aktiva på dagen i solsken medan flera andra arter är skymnings- eller nattaktiva. Larverna är täthåriga, och hos flera arter finns på ryggen filtaktiga hårpartier som består av korta, hullingförsedda hår som lätt lossnar och kan orsaka hud- och slemhinneirritationer.
Det finns två arter i Norden och sex i Europa. Totalt består släktet av minst 15 arter, varav flertalet finns i Nordafrika, Medelhavsområdet och österut i Mellanöstern. Några arter finns också i de norra delarna av den indoaustraliska regionen, men arterna i släktet når inte till Australien.
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lasiocampidae (ädelspinnare), Släkte Lasiocampa Schrank, 1802 Synonymer

Fjärilarna i detta släkte är stora eller mycket stora, kraftigt byggda och tecknade i olika bruna och gula färgtoner. Några av dem varierar ganska kraftigt i utseendet, och hos vissa arter finns åtskilliga geografiska färgformer. Flera arter uppvisar en utvecklad könsdimorfism. Hanarnas antenner är jämförelsevis långa med bred, dubbel kamtandning, och honornas med kort, dubbel sågtandning. Honorna saknar analull. Hanarna är hos vissa arter aktiva på dagen i solsken medan flera andra arter är skymnings- eller nattaktiva. Larverna är täthåriga, och hos flera arter finns på ryggen filtaktiga hårpartier som består av korta, hullingförsedda hår som lätt lossnar och kan orsaka hud- och slemhinneirritationer.
Det finns två arter i Norden och sex i Europa. Totalt består släktet av minst 15 arter, varav flertalet finns i Nordafrika, Medelhavsområdet och österut i Mellanöstern. Några arter finns också i de norra delarna av den indoaustraliska regionen, men arterna i släktet når inte till Australien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Lasiocampoidea  
  • Familj
    Lasiocampidae - ädelspinnare 
  • Underfamilj
    Lasiocampinae  
  • Släkte
    LasiocampaSchrank, 1802
Namngivning: Lasiocampa Schrank, 1802. Fauna Boica 2 (2): 153. Synonym: Pachygastria Hübner, [1820].
Etymologi: Lasiocampa = ullig larv; lasios (gr.) = ullig, raggig; kampe (gr.) = larv.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Lasiocampoidea  
  • Familj
    Lasiocampidae - ädelspinnare 
  • Underfamilj
    Lasiocampinae  
  • Släkte
    Lasiocampa
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.