Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Bechsteins fladdermus

Organismgrupp Däggdjur Myotis bechsteinii
Bechsteins fladdermus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bechsteins fladdermus är en medelstor fladdermus med mycket långa och nedtill breda öron. Tragus är långa, avsmalnande och når knappt halva öronlängden. Underarmen är 39-47 mm och örat är 21-26 mm långt. Vingarna är breda och har en spännvidd av 250-286 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för Bechsteins fladdermus Observationer i  Sverige för Bechsteins fladdermus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast anträffad i Skåne. Det första fyndet gjordes i ett ihåligt träd vid Tjörnarp 1863. År 1867 hittades arten för första gången i de underjordiska kalkbrotten i Ignaberga och vid ungefär samma tid i Kristianstad där man troligen avsåg Balsbergsgrottan. Från Stehag och Lyngby rapporterades fleras fynd i början av 1900-talet. Under 1960-talet rapporterades en yngelkoloni i ett hålträd vid Karlarp nära Tjörnarp i mellersta Skåne. Ett dött exemplar anträffades 1976 hängande på en taggtråd nära Sövdesjön. Flygande exemplar observerades 1983, 1984 och 1986 på fyra platser i Södra Mellby och Rörum socknar i östra Skåne (Forsemölla och Stenshuvud). Arten observerades och spelades in 2006 nära Tjörnarp, med tydliga indikationer på en koloni i en gammal bok. Inspelningarna analyserades på nytt 2012 och då kunde artbestämningen bekräftas. Tyvärr avverkades hela gruppen av gamla bokar men det är möjligen så att arten finns kvar i området eftersom en enstaka observation gjordes 2012. Bechsteins fladdermus har använt Ignaberga-gruvorna som övervintringsplats i snart 150 år. Eftersom gruvorna i trakten funnits under ett flertal sekler är det inte omöjligt att Bechsteins fladdermus egentligen har en flerhundraårig historia i Ignaberga. Det finns heller inga uppgifter om att de någonsin varit helt borta när man letat efter dem. Sedan 2005 har Göingebygdens biologiska förening varje vinter genomfört inventeringar av antalet fladdermöss i de tre gruvorna i Ignaberga. Det största antalet Bechsteins fladdermus som räknats per vinter sedan dess är 18 och det minsta 5 individer. Variationer i antalet övervintrare beror troligen mest på att en del av dem under milda vintrar väljer andra tillhåll, t.ex. i gamla ekar, rasbranter och stenrösen. På grund av Nordkalks planer på utvidgad kalkbrytning uppkom farhågor om att verksamheten skulle komma för nära en av gruvorna, Champinjongruvan. Förslag om att man skulle stoppa täkten på längre avstånd från gruvan och installera en vibrationsmätning som tillsammans med ultraljudsregistreringen kan påvisa eventuell påverkan från brytningen när den närmar sig eller från tunga transporter i närheten. Frågan ledde till en överenskommelse som Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen fastställde. Försök att hitta artens tillhåll sommartid inleddes 2012 med autoboxar, lyssning och nätfångst. Den skånska populationen är helt isolerad från bestånden på kontinenten och kan mycket väl ha funnits i Skåne i tusentals år. Populationsstorleken är okänd men antas vara färre än 50 adulta individer. Utbredningsområdet för sommarfynd har troligen minskat till mindre än hälften av det tidigare kända. Huvuddelen av artens population finns nu inskränkt till Göingebygden. Vid ArtDatabankens bedömning för rödlistningen 2015 är Bechsteins fladdermus klassad som akut hotad (CR) och anses vara Sveriges mest hotade däggdjur. Förutom i Skåne har arten i Norden endast påvisats på Bornholm, där en liten reproducerande population upptäckts. I övrigt förekommer den sällsynt i väster från Spanien och Sydengland österut till Kaukasus. Fynd av benrester i grottor i Mellaneuropa tyder på att Bechsteins fladdermus har varit mycket vanligare förr.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Bechsteins fladdermus är känd i Sverige sedan 1863 då den anträffades i ett ihåligt träd vid Tjörnarp i Skåne. Övervintrande exemplar hittades för första gången i de underjordiska kalkgruvorna i Ignaberga 1867. En yngelkoloni av Bechsteins fladdermus rapporterades på 1960-talet från Karlarp (nära Tjörnarp). Under 2006 observerades jagande exemplar och tydliga indikationer på en koloni i ett gammalt bokbestånd i Tjörnarp. Bokbeståndet avverkades men arten finns troligen kvar i området. Bechsteins fladdermus har i övrigt påträffats vid Stenshuvud, Sträntemölla, Lyngby, Stehag och Dösjöskogen vid Sövdesjön. Under senare år har dessa förekomster troligen försvunnit. Fynd från de senaste årens försök att kartlägga sommartillhåll i Skåne har gett observationer från Munkarp, Hallaröd, Hovdala, Göingeåsen och Nävlingeåsen. Bechsteins fladdermus kräver gammal, ofta mager lövskog med bok, ek, avenbok m.fl. trädarter och med små naturliga gläntor. Förekomst av hackspetthål är en viktig resurs för arten men den kan också använda fågelholkar för kolonier eller viloplatser. De främsta hoten mot sommarbiotoperna idag är avverkning eller gallring av gammal naturlövskog med kontinuitet och planer på vindkraftsparker. Arten har troligen använt Ignaberga-gruvorna som övervintringsplats i snart 150 år. Det största antalet som räknats sedan 2005 är 18 individer. Troligen finns det också övervintringslokaler på andra platser, t.ex. i rasbranter och gamla hålträd. Den skånska populationen är helt isolerad från bestånden på kontinenten och kan mycket väl ha funnits i Skåne i tusentals år. Det är den mest stationära av alla europeiska fladdermusarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (20-50). Populationsstorlek okänd men troligen färre än 50 individer. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1000-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Utbredningsområdet för sommarfynd har troligen minskat till mindre än hälften av det tidigare kända. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har sannolikt minskat starkt under de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Ekologi
Bechsteins fladdermus kräver gammal, ofta mager naturlövskog med bok, ek, avenbok m.fl. trädarter och med små naturliga gläntor. Förekomst av hackspetthål är en viktig resurs för arten, men den kan också använda fågelholkar för kolonier eller viloplatser. Arten är mycket stationär och rör sig över mindre områden än någon annan europeisk fladdermusart. Furageringsområdena för enskilda individer är oftast inte större än cirka 10 ha. Avstånd mellan koloniträd och födosöksområde är sällan över 1000 m. De kan flyga över öppen mark till och från jaktbiotoper men är i stort bundna till skog för födosök. Arten kan klara sig i små områden tack vare förmågan att ta byten i skogens alla skikt, såväl från marken som lövverk och stammar. Den anses kunna använda de stora öronen för att krypande på marken upptäcka ljud prassel från smådjur. En stor del av artens bytesdjur (85 %) utgörs av arter tillhörande icke flygande djurgrupper, såsom tvestjärtar, spindlar, lockespindlar, dubbelfotingar och fjärilslarver.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· spindeldjur
· spindeldjur
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Myotis, Art Myotis bechsteinii (Kuhl, 1817) - Bechsteins fladdermus Synonymer Myotis bechsteini, Vespertilio bechsteinii Kuhl, 1817

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Bechsteins fladdermus är känd i Sverige sedan 1863 då den anträffades i ett ihåligt träd vid Tjörnarp i Skåne. Övervintrande exemplar hittades för första gången i de underjordiska kalkgruvorna i Ignaberga 1867. En yngelkoloni av Bechsteins fladdermus rapporterades på 1960-talet från Karlarp (nära Tjörnarp). Under 2006 observerades jagande exemplar och tydliga indikationer på en koloni i ett gammalt bokbestånd i Tjörnarp. Bokbeståndet avverkades men arten finns troligen kvar i området. Bechsteins fladdermus har i övrigt påträffats vid Stenshuvud, Sträntemölla, Lyngby, Stehag och Dösjöskogen vid Sövdesjön. Under senare år har dessa förekomster troligen försvunnit. Fynd från de senaste årens försök att kartlägga sommartillhåll i Skåne har gett observationer från Munkarp, Hallaröd, Hovdala, Göingeåsen och Nävlingeåsen. Bechsteins fladdermus kräver gammal, ofta mager lövskog med bok, ek, avenbok m.fl. trädarter och med små naturliga gläntor. Förekomst av hackspetthål är en viktig resurs för arten men den kan också använda fågelholkar för kolonier eller viloplatser. De främsta hoten mot sommarbiotoperna idag är avverkning eller gallring av gammal naturlövskog med kontinuitet och planer på vindkraftsparker. Arten har troligen använt Ignaberga-gruvorna som övervintringsplats i snart 150 år. Det största antalet som räknats sedan 2005 är 18 individer. Troligen finns det också övervintringslokaler på andra platser, t.ex. i rasbranter och gamla hålträd. Den skånska populationen är helt isolerad från bestånden på kontinenten och kan mycket väl ha funnits i Skåne i tusentals år. Det är den mest stationära av alla europeiska fladdermusarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (20-50). Populationsstorlek okänd men troligen färre än 50 individer. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1000-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Utbredningsområdet för sommarfynd har troligen minskat till mindre än hälften av det tidigare kända. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har sannolikt minskat starkt under de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning NT (2008)
Bechsteins fladdermus är en medelstor fladdermus med mycket långa och nedtill breda öron. Tragus är långa, avsmalnande och når knappt halva öronlängden. Underarmen är 39-47 mm och örat är 21-26 mm långt. Vingarna är breda och har en spännvidd av 250-286 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Bechsteins fladdermus

Länsvis förekomst och status för Bechsteins fladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Bechsteins fladdermus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast anträffad i Skåne. Det första fyndet gjordes i ett ihåligt träd vid Tjörnarp 1863. År 1867 hittades arten för första gången i de underjordiska kalkbrotten i Ignaberga och vid ungefär samma tid i Kristianstad där man troligen avsåg Balsbergsgrottan. Från Stehag och Lyngby rapporterades fleras fynd i början av 1900-talet. Under 1960-talet rapporterades en yngelkoloni i ett hålträd vid Karlarp nära Tjörnarp i mellersta Skåne. Ett dött exemplar anträffades 1976 hängande på en taggtråd nära Sövdesjön. Flygande exemplar observerades 1983, 1984 och 1986 på fyra platser i Södra Mellby och Rörum socknar i östra Skåne (Forsemölla och Stenshuvud). Arten observerades och spelades in 2006 nära Tjörnarp, med tydliga indikationer på en koloni i en gammal bok. Inspelningarna analyserades på nytt 2012 och då kunde artbestämningen bekräftas. Tyvärr avverkades hela gruppen av gamla bokar men det är möjligen så att arten finns kvar i området eftersom en enstaka observation gjordes 2012. Bechsteins fladdermus har använt Ignaberga-gruvorna som övervintringsplats i snart 150 år. Eftersom gruvorna i trakten funnits under ett flertal sekler är det inte omöjligt att Bechsteins fladdermus egentligen har en flerhundraårig historia i Ignaberga. Det finns heller inga uppgifter om att de någonsin varit helt borta när man letat efter dem. Sedan 2005 har Göingebygdens biologiska förening varje vinter genomfört inventeringar av antalet fladdermöss i de tre gruvorna i Ignaberga. Det största antalet Bechsteins fladdermus som räknats per vinter sedan dess är 18 och det minsta 5 individer. Variationer i antalet övervintrare beror troligen mest på att en del av dem under milda vintrar väljer andra tillhåll, t.ex. i gamla ekar, rasbranter och stenrösen. På grund av Nordkalks planer på utvidgad kalkbrytning uppkom farhågor om att verksamheten skulle komma för nära en av gruvorna, Champinjongruvan. Förslag om att man skulle stoppa täkten på längre avstånd från gruvan och installera en vibrationsmätning som tillsammans med ultraljudsregistreringen kan påvisa eventuell påverkan från brytningen när den närmar sig eller från tunga transporter i närheten. Frågan ledde till en överenskommelse som Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen fastställde. Försök att hitta artens tillhåll sommartid inleddes 2012 med autoboxar, lyssning och nätfångst. Den skånska populationen är helt isolerad från bestånden på kontinenten och kan mycket väl ha funnits i Skåne i tusentals år. Populationsstorleken är okänd men antas vara färre än 50 adulta individer. Utbredningsområdet för sommarfynd har troligen minskat till mindre än hälften av det tidigare kända. Huvuddelen av artens population finns nu inskränkt till Göingebygden. Vid ArtDatabankens bedömning för rödlistningen 2015 är Bechsteins fladdermus klassad som akut hotad (CR) och anses vara Sveriges mest hotade däggdjur. Förutom i Skåne har arten i Norden endast påvisats på Bornholm, där en liten reproducerande population upptäckts. I övrigt förekommer den sällsynt i väster från Spanien och Sydengland österut till Kaukasus. Fynd av benrester i grottor i Mellaneuropa tyder på att Bechsteins fladdermus har varit mycket vanligare förr.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis bechsteinii(Kuhl, 1817) - Bechsteins fladdermus
    Synonymer
    Myotis bechsteini
    Vespertilio bechsteinii Kuhl, 1817

Bechsteins fladdermus kräver gammal, ofta mager naturlövskog med bok, ek, avenbok m.fl. trädarter och med små naturliga gläntor. Förekomst av hackspetthål är en viktig resurs för arten, men den kan också använda fågelholkar för kolonier eller viloplatser. Arten är mycket stationär och rör sig över mindre områden än någon annan europeisk fladdermusart. Furageringsområdena för enskilda individer är oftast inte större än cirka 10 ha. Avstånd mellan koloniträd och födosöksområde är sällan över 1000 m. De kan flyga över öppen mark till och från jaktbiotoper men är i stort bundna till skog för födosök. Arten kan klara sig i små områden tack vare förmågan att ta byten i skogens alla skikt, såväl från marken som lövverk och stammar. Den anses kunna använda de stora öronen för att krypande på marken upptäcka ljud prassel från smådjur. En stor del av artens bytesdjur (85 %) utgörs av arter tillhörande icke flygande djurgrupper, såsom tvestjärtar, spindlar, lockespindlar, dubbelfotingar och fjärilslarver.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Buskmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· spindeldjur - Arachnida (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Bechsteins fladdermus har sannolikt missgynnats av begränsad tillgång på lämpliga jaktbiotoper i form av bok- och ekbestånd med lång skoglig kontinuitet och av att grova hålträd, t.ex. gamla ekar och bokar, minskat i antal, men möjligen också av minskning av naturbetesmarker med träd och träddungar. Planer på vindkraftsparker anses också kunna hota en del förekomster. Mosaiken naturlövskog-fruktodlingar i östra Skåne har ofta ersatts av granplantering-åker vilket också kan ha missgynnat arten. Arten torde vara störningskänslig på övervintringsplatserna bl.a. genom vanan att hänga fritt i taket. En del av de övervintringsplatser som skyddats genom låsning har ändå utsatts för störningar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Alla kända övervintringsplatser bör skyddas mot störningar. Galler och låsta grindar har redan satts upp på de viktigaste ställena. Eftersom det har förekommit inbrott och störningar måste eventuellt kvarvarande träkonstruktioner bytas mot järngaller etc. och förses med säkrare typer av lås och eventuellt larm. Grova hålträd i sannolika övervintringsområden bör sparas i möjligaste mån. Gamla bokbestånd av utmarkstyp inom artens sommartillhåll bör om möjligt få åldras utan gallring eller avverkning. Utbredning och biotopval bör klarläggas genom en inventering av arten, framför allt i centrala och östra Skåne och kanske även i Blekinge. Förutom inventeringar med detektorer, automatisk registrering och kontroll av övervintringsplatser bör man även pröva med holkuppsättning i lämplig terräng. Nätfångst och radiopejling för att hitta kolonier och klarlägga de viktigaste jaktbiotoperna är också önskvärd. DNA-analyser av fladdermusspillning i hålträd bör också användas för att finna aktuella sommarbiotoper.
Utländska namn - NO: Bechsteinflaggermus, DK: Bechsteins flagermus, FI: Korvasiippa, GB: Bechsteins bat. Därtill är arten upptagen bland arterna i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Vidare är den är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 § samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strängt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Ahlén, I. 1993. Stenshuvud - refugium för fauna och flora. sid. 100-107 I: K.-R. Johansson (red.). Stenshuvud - nationalparken på Österlen. Naturvårdsverket, Solna.

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige - Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Ahlén, I. 2014. Bechsteins fladdermus och andra arter i Göingebygden. Natur i Göinge. Under tryckning.

Ahlén, I. & Gerell, R. 1989. Distribution and status of bats in Sweden. I: V. Hanak, I. Horacek & J. Gaisler (red.). European Bat Research 1987. Charles Univ., Praha.

Baagøe, H.J. 2001. Danish bats (Mammalia: Chiroptera): Atlas and analysis of distribution, occurrence, and abundance. Steenstrupia 26 (1): 1-117. Köpenhamn.

Baagøe, H.J. 2001. Myotis bechsteinii. s. 443-471 I: J. Niethammer & F. Krapp (red.). Handbuch der Säugetiere Europas. Fledertiere I. Aula Verlag, Wiesbaden.

Baagøe, H.J. 2007. Bechsteins flagermus Myotis bechsteinii (Kuhl, 1817). Sid. 40-41 I: Dansk pattedyratlas. H. J. Baagøe & T. Secher Jensen (red.). Gyldendal, Köpenhamn.

Baagøe, H.J. 2012: Bechsteins flagermus - ynglende bestand på Bornholm. Natur på Bornholm. Nr. 10, 2012, s 55-59.

Baagøe, H.J. opubl. uppgift: Ett mumifierat ex anträffades hängande på taggtråd vid Dösjö-skogens sydbryn (Sjöbo kommun) den 18 september 1987 av Lars Serritslev Petersen. Förvaras nu på Zoologisk Museum, Köpenhamn.

Dietz, C., von Helversen, O. & Nill, D. 2007. Handbuch der Fledermäuse Europas und Nordwestafrikas. Kosmos, Stuttgart.

Dietz, M. & Pir, J.B. 2011. Distribution, ecology and habitat selection by Bechstein’s bat (Myotis bechsteinii) in Luxembourg. Ökologie der Säugetiere 6. Sid. 1-88. Laurenti-Verlag, Bielefeld.

Ekman, S. 1922. Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Albert Bonniers Förlag, Stockholm.

Gerell, R.1980. Fladdermöss i några nordöstskånska grottor. Skånes Natur, Årsskrift 67: 63-69.

Gerell, R. 1993. Ljus över fladdermössen. Skånes Natur 80: 93-97.

Gerell, R. 1997. Fladdermössen i Ignaberga. Natur i Göinge - Årsskrift för Göingebygdens biologiska förening. Ny serie 28: 19-23.

Heintze, A. 1909. Fynd av M. bechstienii i Stehag enligt Ekman (1922) där referensen saknas.

Hill, D.A. & Greenaway, F. 2005. Effectiveness of an acoustic lure for surveying bats in British woodlands. Mammal Review 35: 116-122.

Hutson, T. et al. 2008. Myotis bechsteinii. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. [[http://www.iucnredlist.org/]]. Downloaded on 27 October 2010.

Lilljeborg, W. 1874. Sveriges och Norges ryggradsdjur. I. Däggdjuren. W. Schultz, Upsala.

Napal Fraile, M. 2011. Comparative study of Bechstein’s bats in contrasting climates: The legacy of forest transformations. PhD thesis, Universidad del Pais Vasco. Leioa. 194 pp.

Nilsson, N.-O. & Gustafsson, M. 2005. Bechsteins fladdermus återfunnen vid Ignaberga i Skåne. Fauna och Flora 100 (3): 8-13.

Rybar, P. 1976. Contribution to the analysis of quaternary populations of Myotis bechsteini, with a description of M. bechsteini intermedius sp. nov. Zool. Listy 25(1): 13-26.

Ryberg, O.1947. Studies on bats and bat parasites. Svensk Natur, Stockholm.

Siemers, B. M. & Schnitzler, H.U. 2004. Echolocation signals reflect niche differentiation in five sympatric congeneric bat species. Nature 429:657-661.

Siemers, B.M. & Swift, S.M. 2006. Differences in sensory ecology contribute to resource partitioning in the bats Myotis bechsteinii and Myotis nattereri (Chiroptera: Vespertilionidae). Behavioral Ecology and Sociobiology 59: 373-380.

Stebbings, R.E. 1982. Distribution and status of bats in Europe. Report prepared for the Commission of the European Communities.

Stebbings, R.E. 1988. Conservation of European Bats. With the assistance of the IUCN/SSC Chiroptera Specialist Group. Christopher Helm. London.

Wahlgren, E. 1865. Öfversigt af Kongl. Wetenskaps Akademiens Förh. 1864, sid. 77.

Wolz, I. 1986. Wochenstuben-Quartierwechsel bei der Bechsteinfledermaus. Z. Säugetierkunde 51: 65-74.

Wolz, I. 1993. Das Beutespektrum der Bechsteinfledermaus Myotis bechsteini (Kuhl, 1818) ermittelt aus kotanalysen. Myotis 31: 27-68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis bechsteinii, (Kuhl, 1817) - Bechsteins fladdermus
    Synonymer
    Myotis bechsteini
    Vespertilio bechsteinii Kuhl, 1817
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2014.