Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dammfladdermus

Organismgrupp Däggdjur Myotis dasycneme
Dammfladdermus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Dammfladdermus är en medelstor, mörk fladdermus med stora, fria fötter. Underarmen är 43-49 mm och örat är 16-19 mm. Vingarna har en spännvidd på 200-300 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för dammfladdermus Observationer i  Sverige för dammfladdermus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Länge fanns endast två fynd i Sverige, båda i Skåne (Krapperup 1852, Bosjökloster 1939). I november 1978 påträffades en dammfladdermus i ett källarvalv vid Skedviken i centrala Uppland (Fasterna socken, AB-län). Ytterligare observationer av övervintrare har gjorts på Värmdö i Uppland. Observationer av flygande dammfladdermöss har under perioden 1978–2010 gjorts på flera platser i södra och sydöstra Uppland (Össeby-Garn, Angarn, Rånäs, Mörby, Krusenberg, Älvsalaviken, Värmdö) och i nordvästra Uppland (Lillån), i Gästrikland (Sevedskvarn) och i Västmanland (Smedsjön), i Småland (Huseby, Gamleby, Vidöstern, Flåren, Hindsen och Fegen), i Halland ( Fegen), i Västergötland (Tvärsjön, St. Hålsjön, Vänerns utlopp till Göta älv vid Fredrikslund, Östersjön i Valle hd och Hornborgasjön, medan en publicerad äldre observation vid Lången ej kan bekräftas), i Dalsland (Laxsjön, Hängeleviken i Vänern), i Skåne (Svaneholm, Ringsjön, Hovdala, Ivösjön, Fyledalen), i Blekinge (Eriksberg, Ronnebyfjärden, Listersjön, Mållsjön, Lyckebyfjärden, Knösö, Möcklö), på Öland (Hornsjön och Beijershamn) samt på Gotland (Bogeviken, Näsudden). Sommaren 1985 påträffades vid Svaneholm en yngelkoloni som 1986 innehöll upp till cirka 60 dammfladdermöss. Kolonin höll till i hålträd och i ett obebott hus. Efter det att huvudsakliga tillhållet för kolonin, ett gammalt lövträd, blåste ner i en vinterstorm 1989 tycks kolonin ha flyttat eller splittrats. Troligen har också störningar spelat in. Ett mindre antal dammfladdermöss har dock observerats jagande inom området. Jagande fladdermöss observerades flerstädes till havs över Kalmarsund (bl.a. utanför Eckelsudde, Grönhögen och Ottenby) och utanför Blekingekusten (Yttre Stengrund) 2005 och 2006. Dammfladdermusen är känd från Holland och Nordfrankrike i väster till Centralasien i öster. De sydligaste enstaka fynden har gjorts i Italien, Jugoslavien och Rumänien. I Norden utanför Sverige förekommer arten i Danmark. Förutom regelbunden förekomst på norra och centrala Jylland har också enstaka exemplar påvisats på Bornholm. Omkring ett par tusen individer övervintrar årligen i gamla kalkgruvor på Jylland. Ett mindre antal yngelkolonier har hittills blivit kända på Jylland. I Ryssland finns dammfladdermöss som regelbundna övervintrare upp till trakten av S:t Petersburg och yngelkolonier är i Balticum kända norrut till norra Estland inklusive Ösel och Dagö. I östra Lettland har man hittat yngelkolonier om flera tusen exemplar. Många av observationerna i Sverige kan utgöras av genomflyttande eller icke könsmogna individer som stannat till och jagar över insektrika vatten. Som regel återfinns de inte i samma områden under följande år. Först när arten uppträder regelbundet under längre tid kan det indikera möjlig reproduktion i trakten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Dammfladdermus är mycket sällsynt i Sverige men observeras så gott som årligen i södra och sydöstra Sverige upp till Norrlandsgränsen. Inga kolonier är kända under senaste 15-årsperioden, men av observationer att döma finns troligen åtminstone ett tiotal, bl.a. i Västsverige där nya fynd av jagande individer gjorts. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 70 (40-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Troligen är beståndet stabilt men dataunderlaget är dåligt. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Ekologi
Kolonier har anträffats i bostadshus, kyrkor, hålträd och övervintring sker framför allt i gamla gruvor och grottor. Genom märkningar har man påvisat flyttningar på upp till 300 km mellan sommar- och vintertillhållen. Dammfladdermusen jagar insekter över sjöar och vattendrag samt även långt ute till havs. Den jagar stundom även över land. Till skillnad från vattenfladdermusen utnyttjar dammfladdermusen sällan mindre vattendrag och mycket små dammar utan snarare floder, större sjöar och vid Östersjön ses de regelbundet jaga över vikar och fjärdar. Yngelkolonier i Lettland kan ligga upp till drygt 5 km från närmaste jaktbiotoper vid sjöar och större vattendrag.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Havsstrand
Havsstrand
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattenyta
Vattenyta
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Hav
Hav
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Myotis, Art Myotis dasycneme (F.Boie, 1825) - dammfladdermus Synonymer Vespertilio dasycneme F.Boie, 1825

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Dammfladdermus är mycket sällsynt i Sverige men observeras så gott som årligen i södra och sydöstra Sverige upp till Norrlandsgränsen. Inga kolonier är kända under senaste 15-årsperioden, men av observationer att döma finns troligen åtminstone ett tiotal, bl.a. i Västsverige där nya fynd av jagande individer gjorts. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 70 (40-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Troligen är beståndet stabilt men dataunderlaget är dåligt. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning NT (2008)
Dammfladdermus är en medelstor, mörk fladdermus med stora, fria fötter. Underarmen är 43-49 mm och örat är 16-19 mm. Vingarna har en spännvidd på 200-300 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dammfladdermus

Länsvis förekomst och status för dammfladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dammfladdermus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Länge fanns endast två fynd i Sverige, båda i Skåne (Krapperup 1852, Bosjökloster 1939). I november 1978 påträffades en dammfladdermus i ett källarvalv vid Skedviken i centrala Uppland (Fasterna socken, AB-län). Ytterligare observationer av övervintrare har gjorts på Värmdö i Uppland. Observationer av flygande dammfladdermöss har under perioden 1978–2010 gjorts på flera platser i södra och sydöstra Uppland (Össeby-Garn, Angarn, Rånäs, Mörby, Krusenberg, Älvsalaviken, Värmdö) och i nordvästra Uppland (Lillån), i Gästrikland (Sevedskvarn) och i Västmanland (Smedsjön), i Småland (Huseby, Gamleby, Vidöstern, Flåren, Hindsen och Fegen), i Halland ( Fegen), i Västergötland (Tvärsjön, St. Hålsjön, Vänerns utlopp till Göta älv vid Fredrikslund, Östersjön i Valle hd och Hornborgasjön, medan en publicerad äldre observation vid Lången ej kan bekräftas), i Dalsland (Laxsjön, Hängeleviken i Vänern), i Skåne (Svaneholm, Ringsjön, Hovdala, Ivösjön, Fyledalen), i Blekinge (Eriksberg, Ronnebyfjärden, Listersjön, Mållsjön, Lyckebyfjärden, Knösö, Möcklö), på Öland (Hornsjön och Beijershamn) samt på Gotland (Bogeviken, Näsudden). Sommaren 1985 påträffades vid Svaneholm en yngelkoloni som 1986 innehöll upp till cirka 60 dammfladdermöss. Kolonin höll till i hålträd och i ett obebott hus. Efter det att huvudsakliga tillhållet för kolonin, ett gammalt lövträd, blåste ner i en vinterstorm 1989 tycks kolonin ha flyttat eller splittrats. Troligen har också störningar spelat in. Ett mindre antal dammfladdermöss har dock observerats jagande inom området. Jagande fladdermöss observerades flerstädes till havs över Kalmarsund (bl.a. utanför Eckelsudde, Grönhögen och Ottenby) och utanför Blekingekusten (Yttre Stengrund) 2005 och 2006. Dammfladdermusen är känd från Holland och Nordfrankrike i väster till Centralasien i öster. De sydligaste enstaka fynden har gjorts i Italien, Jugoslavien och Rumänien. I Norden utanför Sverige förekommer arten i Danmark. Förutom regelbunden förekomst på norra och centrala Jylland har också enstaka exemplar påvisats på Bornholm. Omkring ett par tusen individer övervintrar årligen i gamla kalkgruvor på Jylland. Ett mindre antal yngelkolonier har hittills blivit kända på Jylland. I Ryssland finns dammfladdermöss som regelbundna övervintrare upp till trakten av S:t Petersburg och yngelkolonier är i Balticum kända norrut till norra Estland inklusive Ösel och Dagö. I östra Lettland har man hittat yngelkolonier om flera tusen exemplar. Många av observationerna i Sverige kan utgöras av genomflyttande eller icke könsmogna individer som stannat till och jagar över insektrika vatten. Som regel återfinns de inte i samma områden under följande år. Först när arten uppträder regelbundet under längre tid kan det indikera möjlig reproduktion i trakten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis dasycneme(F.Boie, 1825) - dammfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio dasycneme F.Boie, 1825

Kolonier har anträffats i bostadshus, kyrkor, hålträd och övervintring sker framför allt i gamla gruvor och grottor. Genom märkningar har man påvisat flyttningar på upp till 300 km mellan sommar- och vintertillhållen. Dammfladdermusen jagar insekter över sjöar och vattendrag samt även långt ute till havs. Den jagar stundom även över land. Till skillnad från vattenfladdermusen utnyttjar dammfladdermusen sällan mindre vattendrag och mycket små dammar utan snarare floder, större sjöar och vid Östersjön ses de regelbundet jaga över vikar och fjärdar. Yngelkolonier i Lettland kan ligga upp till drygt 5 km från närmaste jaktbiotoper vid sjöar och större vattendrag.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten, Havsstrand, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Vattenyta, Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Vattendrag, Sjöar, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö, Inomhusmiljöer, Hav

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Kolonier i byggnader kan lätt uppmärksammas och därmed störas genom att arten hörs och syns väl och kan bilda stora kolonier. Den enda kända kolonin i Sverige har försvunnit eller flyttat/splittrats upp, delvis på grund av störningar. På övervintringsplatserna kan den också bli utsatt för störningar.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Såväl yngelkolonier som andra dagvisten liksom övervintringsplatser måste skyddas så snart de upptäcks. Fortsatt sökande efter arten bör ske i Syd- och Mellansverige så att artens utbredning, biotopval och vanor i övrigt blir bättre kända. Med hänsyn till observationer under de senaste åren bör arten framför allt eftersökas i Skåne, Blekinge, längs Smålandskusten, på Öland och Gotland samt i Uppland - Gästrikland. I västra Småland, Halland, Västergötland och Dalsland har nya fynd gjorts under senare år. Där arten påträffats bör fortsatt eftersök av kolonier genomföras med hjälp av nätfångst och radiopejling.
Utländska namn – NO: Damflaggermus, DK: Damflagermus, FI: Lampisiippa, GB: Pond Bat. Därtill är arten förtecknad i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2 och 4, som bl.a. innebär att ”särskilda bevarandeområden” skall upprättas. Detta kan först ske sedan man kunnat påvisa regelbunden förekomst under mer än ett år och i synnerhet om man kan lokalisera en yngelkoloni. Dammfladermus är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 § samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Ahlén, I. 1979. Dammfladdermus Myotis dasycneme (Boie 1825) funnen i Uppland. Fauna och Flora 74: 259–262.

Ahlén, I. 1994. Fladdermusfaunan vid Skedviken. I: Skedviken. Naturinventering med förslag till skötselåtgärder. Norrtälje kommun. Norrtälje.

Ahlén, I. 1997. Ölands fladdermusfauna. Länsstyrelsen Kalmar län, Meddelanden 1997:7. Kalmar.

Ahlén, I. 2009. Gotlands fladdermöss. Natur på Gotland 25(3-4):18-23.

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Ahlén, I. & Gerell, R. 1989. Distribution and status of bats in Sweden. I: Hanak, V., Horacek, I. & Gaisler, J. (red.). European Bat Research 1987. Charles Univ., Praha.

Ahlén, I. & de Jong, J. 1996. Upplands fladdermöss – Utbredning, täthet och populationsutveckling 1978–1995. Länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsens meddelandeserie 1996:8.

Baagøe, H.J. 2001. Danish bats (Mammalia: Chiroptera): Atlas and analysis of distribution, occurrence, and abundance. Steenstrupia 26(1): 1–117. Köpenhamn.

Curry-Lindahl, K. 1975. Däggdjur i färg. Stockholm.

Egsbaek, W., Kirk, K. & Roer, H. 1971. Beringungsergebnisse an der Wasserfledermaus (Myotis daubentoni) und Teichfledermaus (Myotis dasycneme) in Jutland. Decheniana-Beihefte 18: 51–55.

Horacek, I. & Hanak, V. 1989. Distributional status of Myotis dasycneme. I: Hanak, V., Horacek, I. & Gaisler, J. (red.). European Bat Research 1987. Charles Univ., Praha.

Jensen, B. 1969. Damflagermus. I: Hvass, H. (red.). Danmarks Dyreverden . Bind 9. Köpenhamn.

Jensen, B. 1993. Nordens däggdjur. Norstedts. Stockholm.

Masing, M. 1984. Lendlased. Tallinn.

Masing, M. 1984. Nahkhiirte leiukohad ja varjepagad Eestis. Eesti ulukid II: 71–82.

Mitchell-Jones, A.J., Amori, G., Bogdanowicz, W., Kryštufek, B., Reijnders, P.J.H., Spitzenberger, F., Stubbe, M., Thissen, J.B.M., Vohralík, V. & Zima, J. 1999. The Atlas of European Mammals. London.

Roer, H. 2001. Myotis dasycneme (Boie, 1825). Teichfledermaus. s. 303–319 I: Niethammer, J. & Krapp, F. (red.). Handbuch der Säugetiere Europas. Fledertiere I. Aula Verlag, Wiesbaden.

Ryberg, O. 1947. Studies on bats and bat parasites. Svensk Natur, Stockholm.

Sluiter, J.W., van Heerdt, P.F. & Voute, A.M. 1971. Contribution to the population biology of the pond bat, Myotis dasycneme (Boie, 1825). Decheniana-Beihefte 18: 1–44.

Voute, A.M. 1971. Bijdrade tot de oecologie van der meervleermuis, Myotis dasycneme (Boie, 1825). Amsterdam.

Voute, A.M., Sluiter, J.W. & Grimm, M.P. 1974. The influence of the natural light-dark cycle on the activity rhythm of pond bats (Myotis dasycneme Boie, 1825) during summer. Oecologia 17: 221–243.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis dasycneme, (F.Boie, 1825) - dammfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio dasycneme F.Boie, 1825
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011.