Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordsångare

Organismgrupp Fåglar Phylloscopus borealis
Nordsångare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nordsångaren är i storlek, färgsättning och form förväxlingsbar med flera andra phylloscopus-arter, bl.a. lövsångare (Sveriges vanligaste fågel). Ovansidan är gröngrå och undersidan smutsvit. Kännetecknas av ett distinkt och långt, ljust ögonbrynsstreck samt ett kort, smalt vitaktigt vingband. Sången är en snabb, svirrande drill med låg tonhöjd.
Utbredning
Länsvis förekomst för nordsångare Observationer i  Sverige för nordsångare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige anträffades arten första gången 1881 i Karesuando och under 1940- och 1950-talen fanns en liten fast stam i Abiskoområdet. Under den senaste 20-årsperioden har nordsångaren framför allt rapporterats från fjälldalarna runt Ammarnäs och Tärnaby i Lycksele lappmark samt återigen från Abiskoområdet. Anhopningen av fynd till dessa områden kan med stor säkerhet förklaras av en högre ornitologisk aktivitet i dessa marker jämfört med fjällen i övrigt. Annars finns ströfynd rapporterade relativt jämnt fördelade längs fjällkedjan från Åsele lappmark till Karesuando. Dessutom har flera sjungande hanar rapporterats från Västerbotten och Norrbotten. Dessa fynd kan möjligen ha ett samband med förekomsten i mellersta Finland på andra sidan Kvarken. Under 1950- och 1960-talen gjordes några fynd inklusive två häckningar i nordligaste Värmland, västra Dalarna och Femundmarken i Norge. Även under senare tid har några enstaka fynd gjorts i de södra fjälltrakterna, t.ex. i Oviksfjällen i Jämtland 2006-2008. Totalantalet häckande par i Sverige är svårbedömt men beräkningar gör gällande att det sannolikt häckar cirka 100 par årligen. De senaste säkert konstaterade häckningarna var annars vid Hemavan 1982, vid Njulla, Abisko 1993, 1996 och 2006, vid Ammarnäs 1996 och vid Kurravara berg, Kiruna 2002. En trolig häckning genomfördes vid Skaite i Lu lpm 1991. Nordsångaren är utbredd från Alaska i öster till nordligaste Skandinavien i väster. I Norge fanns arten redan i slutet av 1800-talet i stora delar av Finnmarken, alltså i samma område där den alltjämt förekommer (125-500 par). I Finland (totalt 2 000–5 000 par) förekommer den dels i norra Lappland – i direkt anslutning till det norska beståndet – dels glest i norra delen av den finska sjöplatån medan den mer eller mindre saknas i mellanliggande områden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU°)
Nordsångare häckar i regel i fjällbjörkskog med rik undervegetation. Den förekommer sällsynt i Lycksele till Torne lappmark. Arten har tidigare nedgraderats från EN till VU, men eftersom en påtaglig populationsminskning skett i Finland de senaste tio åren sker inte detta 2015. Populationstrenden i Sverige är okänd. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (120-260). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (480-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (240-500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Nordsångaren anländer normalt till Sverige under andra hälften av juni (tidigaste fynddatum 31/5). I Sverige har arten i regel anträffats i fjällbjörkskog med rik undervegetation. I Finland häckar arten även i barr- och blandskog vilket också är det normala i Ryssland. Häckningen inleds mycket snart efter ankomsten till häckplatsen. Boet, som läggs på marken, är klotformat med ingångshål på sidan och byggs av mossa och fina strån, undantagsvis ingår även renhår och fjädrar. Uppgifterna om kullstorleken i litteraturen är något motstridiga och anges både till 3–6 och 5–7 ägg. Enligt litteraturen inleds flyttningen till övervintringsområdena i Sydostasien redan under första hälften av augusti. Fem av de elva fynden av nordsångare som t.o.m. 2008 rapporterats från sträcklokaler längs svenska ostkusten har dock gjorts under perioden 31.8–8.10.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Phylloscopidae (lövsångare), Släkte Phylloscopus (phylloscopussångare), Art Phylloscopus borealis (Blasius, 1858) - nordsångare Synonymer Phyllopneuste borealis Blasius, 1858

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU°)

Dokumentation Nordsångare häckar i regel i fjällbjörkskog med rik undervegetation. Den förekommer sällsynt i Lycksele till Torne lappmark. Arten har tidigare nedgraderats från EN till VU, men eftersom en påtaglig populationsminskning skett i Finland de senaste tio åren sker inte detta 2015. Populationstrenden i Sverige är okänd. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (120-260). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (480-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (240-500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Nordsångaren är i storlek, färgsättning och form förväxlingsbar med flera andra phylloscopus-arter, bl.a. lövsångare (Sveriges vanligaste fågel). Ovansidan är gröngrå och undersidan smutsvit. Kännetecknas av ett distinkt och långt, ljust ögonbrynsstreck samt ett kort, smalt vitaktigt vingband. Sången är en snabb, svirrande drill med låg tonhöjd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordsångare

Länsvis förekomst och status för nordsångare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordsångare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige anträffades arten första gången 1881 i Karesuando och under 1940- och 1950-talen fanns en liten fast stam i Abiskoområdet. Under den senaste 20-årsperioden har nordsångaren framför allt rapporterats från fjälldalarna runt Ammarnäs och Tärnaby i Lycksele lappmark samt återigen från Abiskoområdet. Anhopningen av fynd till dessa områden kan med stor säkerhet förklaras av en högre ornitologisk aktivitet i dessa marker jämfört med fjällen i övrigt. Annars finns ströfynd rapporterade relativt jämnt fördelade längs fjällkedjan från Åsele lappmark till Karesuando. Dessutom har flera sjungande hanar rapporterats från Västerbotten och Norrbotten. Dessa fynd kan möjligen ha ett samband med förekomsten i mellersta Finland på andra sidan Kvarken. Under 1950- och 1960-talen gjordes några fynd inklusive två häckningar i nordligaste Värmland, västra Dalarna och Femundmarken i Norge. Även under senare tid har några enstaka fynd gjorts i de södra fjälltrakterna, t.ex. i Oviksfjällen i Jämtland 2006-2008. Totalantalet häckande par i Sverige är svårbedömt men beräkningar gör gällande att det sannolikt häckar cirka 100 par årligen. De senaste säkert konstaterade häckningarna var annars vid Hemavan 1982, vid Njulla, Abisko 1993, 1996 och 2006, vid Ammarnäs 1996 och vid Kurravara berg, Kiruna 2002. En trolig häckning genomfördes vid Skaite i Lu lpm 1991. Nordsångaren är utbredd från Alaska i öster till nordligaste Skandinavien i väster. I Norge fanns arten redan i slutet av 1800-talet i stora delar av Finnmarken, alltså i samma område där den alltjämt förekommer (125-500 par). I Finland (totalt 2 000–5 000 par) förekommer den dels i norra Lappland – i direkt anslutning till det norska beståndet – dels glest i norra delen av den finska sjöplatån medan den mer eller mindre saknas i mellanliggande områden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Phylloscopidae - lövsångare 
  • Släkte
    Phylloscopus - phylloscopussångare 
  • Art
    Phylloscopus borealis(Blasius, 1858) - nordsångare
    Synonymer
    Phyllopneuste borealis Blasius, 1858

Nordsångaren anländer normalt till Sverige under andra hälften av juni (tidigaste fynddatum 31/5). I Sverige har arten i regel anträffats i fjällbjörkskog med rik undervegetation. I Finland häckar arten även i barr- och blandskog vilket också är det normala i Ryssland. Häckningen inleds mycket snart efter ankomsten till häckplatsen. Boet, som läggs på marken, är klotformat med ingångshål på sidan och byggs av mossa och fina strån, undantagsvis ingår även renhår och fjädrar. Uppgifterna om kullstorleken i litteraturen är något motstridiga och anges både till 3–6 och 5–7 ägg. Enligt litteraturen inleds flyttningen till övervintringsområdena i Sydostasien redan under första hälften av augusti. Fem av de elva fynden av nordsångare som t.o.m. 2008 rapporterats från sträcklokaler längs svenska ostkusten har dock gjorts under perioden 31.8–8.10.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Har betydelse)
Inga kända hot föreligger. Exploatering i fjällbjörkskog och fjällnära barrskog kan emellertid påverka förekomsten lokalt.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
En mer intensiv eftersökning av arten, både i fjällkedjan och i skogslandet (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Ångermanland) är önskvärd för att få en bättre bild av artens förekomst och biotopkrav. Skogsområden med regelbunden förekomst av nordsångare bör inte avverkas eller exploateras.
Utländska namn; NO: Lappsanger, DK: Nordsanger, FI: Lapinuunilintu, GB: Arctic Warbler. Nordsångaren är kvalificerad för placering i kategorin Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet (liten population). Försvinnanderisken nedgraderas till Sårbar (VU) eftersom invandringsmöjligheterna bedöms vara goda från de stabila och starka bestånden i Finland och Ryssland. Arten är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter) och Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter). Nordsångaren är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Carpelan, J. 1927. Beitrag zur Kenntnis von der Vorkommen und der Brutbiologie des nordischen Laubsängers im nördlichsten Finnland. Beit. Fortpfl. biol. Vögel 3: 145–147.

Finnilä, C. 1918. Über das vorkommen des nordischen Laubsänger (Phylloscopus borealis Blas.) im finnischen Lappland. Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 44: 14–19.

Hedenström, S. 1944. Om nordsångarens förekomst i Sverige. Fauna och Flora 39: 39–46.

Hyytiä, K. m.fl. 1983. Suomen Lintuatlas. Helsinki.

McNeile, J.H. 1952. Some notes on the nesting-habits of Phylloscopus b. borealis (Blasius). Stavanger Mus. småskr. zool. ser. No. 4.

Swanberg, P.O. 1953. Om nordsångaren (Phylloscopus borealis Blas.). Vår Fågelvärld 12: 49–77.

Ulfstrand, S. 1953. Iakttagelser rörande nordsångaren (Phylloscopus borealis). Fauna och Flora 48: 25–27.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Tyrberg 1987. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Phylloscopidae - lövsångare 
  • Släkte
    Phylloscopus - phylloscopussångare 
  • Art
    Phylloscopus borealis, (Blasius, 1858) - nordsångare
    Synonymer
    Phyllopneuste borealis Blasius, 1858
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Tyrberg 1987. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.