Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gråspett

Organismgrupp Fåglar Picus canus
Gråspett Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lik gröngölingen, men något mindre, mindre rött på huvudet (enbart hanar) och framför allt med mindre svarta teckningar i ansiktet. De flesta läten är också väl skilda från gröngölingens.
Utbredning
Länsvis förekomst för gråspett Observationer i  Sverige för gråspett
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar från västra och norra Svealand och norrut. De tätaste förekomsterna finns i södra Norrlands kustlandskap, i Värmland, Dalarna och Västerbottens landskap, i synnerhet i Gäveborgs och Västernorrlands län. Utanför detta områden är den sparsammare. Enstaka par häckar i nordligaste Västergötland och i Närke. Antalet har beräknats till 1300-2600 par (2008), troligen ligger sanningen i övre ändan av intervallet. Antalet har ökat sedan 1980-talet men är nu troligen stabilt. Det finns inga historiska uppgifter som tyder på att den har varit talrikare under historisk tid. Gråspetten har i stort sett haft samma utbredning under historisk tid, men en viss expansion mot norr respektive söder har skett.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Gråspetten häckar i björk- och aspblandad barrskog. Den förekommer från västra Värmland-Uppland och norrut till sydöstra Lappland-södra Norrbotten, troligen även i östra Pite och Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 2200 (1600-3000). (Riksinventering 2007). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har vuxit sett i ett något längre tidsperspektiv men av allt att döma varit relativt konstant de senaste 10-15 åren, trots att utbredningsområdet vidgat sig söderut. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Gråspetten föredrar mosaikartade områden med glesa, lövträdsrika blandskogsbestånd, hällmarker, bergssluttningar, hyggen och andra ljusöppna, solexponerade områden. Ett stort inslag av grova lövträd och död lövved är positivt. Häckningsreviret är stort, cirka 50–100 hektar. Under vintern kan gråspettarna röra sig över betydligt större områden, uppemot 2000–5000 hektar. 

Under sommarhalvåret är den viktigaste födan myror, andra marklevande insekter och spindlar som tas på marken på hyggen och i unga plantskogar. Arten utnyttjar ofta nyupptagna hyggen med kvarlämnade grova aspar. Under andra delar av året, särskilt när marken är snötäckt, är gråspetten mer beroende av äldre skog och döda träd. Näringssöket riktar sig då främst efter smådjur som finns i eller under barken. Den äter också rönnbär. Vintertid besöker den i stor utsträckning fågelmatningar, där talg är favoritfödan.

Arten är beroende av lämpliga boträd, främst grov asp men också björk och gråal. Boträdet ligger vanligtvis i anslutning till öppna miljöer, till exempel på nyupptagna hyggen eller i gles skog. Asprika hyggen överges efterhand som ungskogen växer sig allt högre.

 
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
· skalbaggar
· skalbaggar
· spindlar
· spindlar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Piciformes (hackspettartade fåglar), Familj Picidae (hackspettar), Släkte Picus (grönspettar), Art Picus canus J.F. Gmelin, 1788 - gråspett Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Gråspetten häckar i björk- och aspblandad barrskog. Den förekommer från västra Värmland-Uppland och norrut till sydöstra Lappland-södra Norrbotten, troligen även i östra Pite och Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 2200 (1600-3000). (Riksinventering 2007). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har vuxit sett i ett något längre tidsperspektiv men av allt att döma varit relativt konstant de senaste 10-15 åren, trots att utbredningsområdet vidgat sig söderut. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Lik gröngölingen, men något mindre, mindre rött på huvudet (enbart hanar) och framför allt med mindre svarta teckningar i ansiktet. De flesta läten är också väl skilda från gröngölingens.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gråspett

Länsvis förekomst och status för gråspett baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gråspett

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar från västra och norra Svealand och norrut. De tätaste förekomsterna finns i södra Norrlands kustlandskap, i Värmland, Dalarna och Västerbottens landskap, i synnerhet i Gäveborgs och Västernorrlands län. Utanför detta områden är den sparsammare. Enstaka par häckar i nordligaste Västergötland och i Närke. Antalet har beräknats till 1300-2600 par (2008), troligen ligger sanningen i övre ändan av intervallet. Antalet har ökat sedan 1980-talet men är nu troligen stabilt. Det finns inga historiska uppgifter som tyder på att den har varit talrikare under historisk tid. Gråspetten har i stort sett haft samma utbredning under historisk tid, men en viss expansion mot norr respektive söder har skett.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Piciformes - hackspettartade fåglar 
  • Familj
    Picidae - hackspettar 
  • Släkte
    Picus - grönspettar 
  • Art
    Picus canusJ.F. Gmelin, 1788 - gråspett

Gråspetten föredrar mosaikartade områden med glesa, lövträdsrika blandskogsbestånd, hällmarker, bergssluttningar, hyggen och andra ljusöppna, solexponerade områden. Ett stort inslag av grova lövträd och död lövved är positivt. Häckningsreviret är stort, cirka 50–100 hektar. Under vintern kan gråspettarna röra sig över betydligt större områden, uppemot 2000–5000 hektar. 

Under sommarhalvåret är den viktigaste födan myror, andra marklevande insekter och spindlar som tas på marken på hyggen och i unga plantskogar. Arten utnyttjar ofta nyupptagna hyggen med kvarlämnade grova aspar. Under andra delar av året, särskilt när marken är snötäckt, är gråspetten mer beroende av äldre skog och döda träd. Näringssöket riktar sig då främst efter smådjur som finns i eller under barken. Den äter också rönnbär. Vintertid besöker den i stor utsträckning fågelmatningar, där talg är favoritfödan.

Arten är beroende av lämpliga boträd, främst grov asp men också björk och gråal. Boträdet ligger vanligtvis i anslutning till öppna miljöer, till exempel på nyupptagna hyggen eller i gles skog. Asprika hyggen överges efterhand som ungskogen växer sig allt högre.

 

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
· skalbaggar - Coleoptera (Har betydelse)
· spindlar - Araneae (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Gråspett försvinner när gles, flerskiktad, lövrik skog med hög andel döda och döende träd ersätts av täta, barrdominerade likåldriga bestånd. Arten missgynnas av skogliga åtgärder som minskar mängden död ved, som t.ex. bortrensning av vindfällen, avverkning i sumpskogsmiljöer och på brandfält. Eventuellt kan det ökade nedfallet av luftburet kväve och den därmed följande övergången från bärris till kruståtel på hyggen medföra minskad förekomst av myror och därmed sämre födotillgång för gråspetten.


Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Undvik avverkning och andra skogliga åtgärder (markberedning, röjning, gallring) inom 100 m från boplatser under perioden 20 april–31 juli.

Spara grövre aspar, sälgar och rönnar samt en del övrigt löv, gärna i grupp vid alla skogsbruksåtgärder. Lämna också yngre aspar för att låta dessa växa in i den nya skogsgenerationen.

Spara försvagade, döende och döda träd enstaka eller i grupper.

Skapa gärna högstubbar av såväl barr som lövträd, särskilt i kanterna av hygget.

Undvik stubbrytning i miljöer med gråspett.

Undvik att förstöra myrstackar vid avverkning och markberedning.

Skapa stående död ved, till exempel genom ringbarkning.

Återställ dikade sumpskogar genom att dämma eller täppa igen diken.

Edenius, L., Brodin, T. & Sunesson, P. 1999. Winter behaviour of the Grey-headed Woodpecker Picus canus in relation to recent population trends in Sweden. Ornis Svecica 9: 65-74.

Forsling, B. 2008. Gråspetten (Picus canus) på Ödmorden. Fåglar i X-län 39: 32-43.

Rolstad, J. & Rolstad, E.1995. Seasonal patterns in home range and habitat use of the greyheaded woodpecker Picus canus as influenced by the availability of food. Ornis Fennica 72: 1-13.

Olsson, C. 2008. Gråspett...XXX Vår fågelvärld XXX.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015, Mikael Svensson och Marting Tjernberg, editerat av Henrik Thurfjell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Piciformes - hackspettartade fåglar 
  • Familj
    Picidae - hackspettar 
  • Släkte
    Picus - grönspettar 
  • Art
    Picus canus, J.F. Gmelin, 1788 - gråspett
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015, Mikael Svensson och Marting Tjernberg, editerat av Henrik Thurfjell 2016.