Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  långbensgroda

Organismgrupp Grod- och kräldjur, Groddjur Rana dalmatina
Långbensgroda Grod- och kräldjur, Groddjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En brungroda med långa ben och spetsig nos. Är oftast jämnbrun på ryggsidan och på undersidan ljusare gulgrå med laxröd ton. Tåleder ofta skära. Säkraste artkännetecken är att trumhinnorna är placerade omedelbart bakom ögonen och ungefär lika stora som ögonen. Liknande arter är vanlig groda och åkergroda. Den senare förväxlas ganska ofta med långbensgroda. Storleken är något mindre än de andra brungrodorna. Kroppslängden hos adulta hanar 41–63 mm, honor 49–67 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för långbensgroda Observationer i  Sverige för långbensgroda
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Långbensgrodan har en vidsträckt men gles förekomst i södra Centraleuropa och har i Nordeuropa en fläckvis reliktartad utbredningsbild. I Sverige finns arten i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Totalt är ca 720 lekvatten kända. Av dessa ligger 139 i Skåne, 212 i Blekinge, 51 i Småland och 316 på Öland. Utbredningsområdet är cirka 2000 kvadratkilometer och förekomstarean är cirka 750 kvadratkilometer. I Danmark finns arten på flera öar i landets södra hälft, bl.a. Bornholm, södra Sjælland, Lolland och Fyn. Utbredningsbilden i Nordeuropa visar ett reliktmönster som antyder att arten tidigare kan ha haft en större och mer sammanhängande utbredning. Olika teorier om orsakerna till detta har presenterats.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Långbensgroda finns i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Det totala antalet till och med 2010 kända lekvatten, gamla och nya, uppgår till ca 720. Arten leker i små, grunda och permanenta vatten, oftast i eller i anslutning till lövskogsbestånd. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. Antalet reproduktiva individer skattas till 19000 (9600-32000). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (7-9). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11378 km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (750-1470) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (skogsplantering på inägor och intill lekvatten, dikesrensning, minskad konnektivitet mellan leklokaler), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Långbensgrodan leker i små grunda kärr, dammar etc. som permanent håller vatten, oftast i eller invid lövskogsbestånd. Leken äger rum på vårvintern och är tidigast bland alla svenska amfibier. Oftast äger leken rum i mars och början av april men vissa år börjar den redan i februari, undantagsvis redan i januari. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. I Sverige finns arten normalt inte i helt öppet landskap utan är knuten till större skogskomplex.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Vattenmassa
Vattenmassa
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Amphibia (groddjur), Ordning Anura (stjärtlösa groddjur), Familj Ranidae (egentliga grodor), Släkte Rana, Art Rana dalmatina Bonaparte, 1840 - långbensgroda Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Långbensgroda finns i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Det totala antalet till och med 2010 kända lekvatten, gamla och nya, uppgår till ca 720. Arten leker i små, grunda och permanenta vatten, oftast i eller i anslutning till lövskogsbestånd. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. Antalet reproduktiva individer skattas till 19000 (9600-32000). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (7-9). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11378 km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (750-1470) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (skogsplantering på inägor och intill lekvatten, dikesrensning, minskad konnektivitet mellan leklokaler), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
En brungroda med långa ben och spetsig nos. Är oftast jämnbrun på ryggsidan och på undersidan ljusare gulgrå med laxröd ton. Tåleder ofta skära. Säkraste artkännetecken är att trumhinnorna är placerade omedelbart bakom ögonen och ungefär lika stora som ögonen. Liknande arter är vanlig groda och åkergroda. Den senare förväxlas ganska ofta med långbensgroda. Storleken är något mindre än de andra brungrodorna. Kroppslängden hos adulta hanar 41–63 mm, honor 49–67 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för långbensgroda

Länsvis förekomst och status för långbensgroda baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för långbensgroda

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Långbensgrodan har en vidsträckt men gles förekomst i södra Centraleuropa och har i Nordeuropa en fläckvis reliktartad utbredningsbild. I Sverige finns arten i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Totalt är ca 720 lekvatten kända. Av dessa ligger 139 i Skåne, 212 i Blekinge, 51 i Småland och 316 på Öland. Utbredningsområdet är cirka 2000 kvadratkilometer och förekomstarean är cirka 750 kvadratkilometer. I Danmark finns arten på flera öar i landets södra hälft, bl.a. Bornholm, södra Sjælland, Lolland och Fyn. Utbredningsbilden i Nordeuropa visar ett reliktmönster som antyder att arten tidigare kan ha haft en större och mer sammanhängande utbredning. Olika teorier om orsakerna till detta har presenterats.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Ranidae - egentliga grodor 
  • Släkte
    Rana  
  • Art
    Rana dalmatinaBonaparte, 1840 - långbensgroda

Långbensgrodan leker i små grunda kärr, dammar etc. som permanent håller vatten, oftast i eller invid lövskogsbestånd. Leken äger rum på vårvintern och är tidigast bland alla svenska amfibier. Oftast äger leken rum i mars och början av april men vissa år börjar den redan i februari, undantagsvis redan i januari. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. I Sverige finns arten normalt inte i helt öppet landskap utan är knuten till större skogskomplex.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Småvatten, Öppen fastmark, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Vattendrag, Sötvattensstrand, Vattenyta

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Det största hotet mot artens existens i Sverige är den gradvisa omföringen av löv- och blandskog till planterad granskog. Genom uppväxten av gran kring skogskärren försämras lokalklimatet i lekvattnen så att de inte längre blir tjänliga. Vidare missgynnas arten om allt större del av födosöksterrängen och förbindelseleder på land omförs till granskog. Igenplantering och spontan igenväxning av öppna ängar och f.d. betesmarker i skogen är särskilt negativ för arten. Bortröjning av hässlen för bete eller för flisning försämrar det lokalklimat som möjliggjort artens existens i världens nordligaste förekomster. Utdikning av kärr i skogen och i marginell jordbruksmark har tidigare förstört många biotoper för arten. Urgrävning av kärr till bevattningsbassänger, inplantering av fisk och kräftor samt dumpning av bortröjda stengärdesgårdar m.m. har också under senare tid förstört åtskilliga lekvatten. Ett nytt hot är grundvattentäkt på Öland. Viktiga lekvattenbiotoper i ett stort kärrstråk har nu torrlagts och förstörts av verksamheten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Alla kända lekvatten med regelbunden reproduktion måste skyddas mot gran-plantering inom 100 m från vattnet. Själva vattnet måste givetvis skonas från dikningspåverkan, urgrävning, dumpning och sönderkörning. Man bör vidare sträva efter att omgivande skogsmarker behåller betydande inslag av öppen äng, lövskog, sumpskog och kärr. Viktigast av allt är att bevara stora arealer med hässlen. Vid anläggning av viltvatten skall man se till att någon sida får en väl tilltagen grund zon genom att slänta av bottenstranden. Fisk eller kräftor får inte planteras in i lekvattnen. För att säkra populationers överlevnad måste man se till att grupper av lekvatten sammanbinds av biotoper som inte blir till barriärer genom granplantering, bebyggelse eller annan förstörelse av miljöerna. Kalavverkning bör undvikas i de viktigaste delarna av artens förekomstområden. Restaurering eller nyskapande av kärr och småvatten bör göras i områden där populationernas överlevnad behöver säkras och samband mellan populationsdelar måste stärkas. Fortsatt eller återupptaget skogsbete i områden med långbensgroda bör uppmuntras och gynnas. Inventeringen av artens utbredning och lekvatten bör snarast kompletteras med genomsökning av ofullständigt kända områden i Blekinge och sydöstra Småland samt de nordligaste populationerna i Skåne och på Öland. En fortlöpande uppföljning av populationerna på Öland och fastlandet bör göras. Data från hittillsvarande inventeringar visar att man måste upprepa insatserna flera år i sträck för att upptäcka trender, och inte begränsa dem till enstaka år.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Springfrosk, DK: Springfrø, FI: Hyppysammakko, GB: Agile frog. Långbensgroda är förtecknad i EU:s art- och habitatdirektiv bilaga 4 (noggrant skydd; Rådets direktiv 92/43/EEG) samt i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Arten är fridlyst enligt 4 § och 5 § Artskyddsförordningen (2007:845).

Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995. Sveriges grodor, ödlor och ormar. ArtDatabanken och Naturskyddsföreningen. Uppsala och Stockholm. 2:a uppl.

Ahlén, I. & Berglund, B. 1980. Hotade och sällsynta groddjur – Status, miljökrav och förslag till åtgärder. Statens naturvårdsverk PM 1383: 1–24.

Ahlén, I. 1983. Långbensgroda Faunavård i skogsbruket. Faktablad utgivet av Skogsstyrelsen.

Ahlén, I. 1984. Theories about the distribution of the Agile Frog Rana dalmatina in Sweden. Gunneria 46: 7–9.

Ahlén, I. 1986. Inför kritiska områden för hotade arter. Sveriges Natur 77(3): 12–15.

Ahlén, I. 1997. Distribution and habitats of Rana dalmatina in Sweden. Rana, Sonderheft 2: 13–22.

Ahlén, I. 1998b. Långbensgrodan. I: Inventering av hässlen på Ölands mittland. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar. Meddelande 1998:8.

Ahlén, I. 2001. Kräldjur och groddjur. I: Forslund, M. (red.). Natur och Kultur på Öland. Länsstyrelsen, Kalmar. Berglund, B. 1976. Skånes sällsynta groddjur. Statens naturvårdsverk PM 765: 1–22.

Berglund, B. 1976. Långbensgrodans utbredning och status i Skåne. Skånes Natur (1976) 63: 102–107.

Berglund, B. 1994. Österlens egen groda. Skånes Natur 81: 106–109.

Christaller, J. 1981. Beobachtungen an Springfröschen (Rana dalmatina Bonaparte, 1840) in der Laichzeit. Herpetofauna 15: 6–9.

Fog, K., Schmedes, A., & Rosenørn de Lasson, D. 1997. Nordens padder og krybdyr. G. E.C. Gad, København.

Gasc, J-P., Cabela, A., Crnobrnja-Isailovic, J., Dolmen, D., Grossenbacher, K., Haffner, P., Lescure, J., Martens, H., Martínez Rica, J.P., Maurin, H., Oliveira, M.E., Sofianidou, T.S., Veith, M. & Zuiderwijk, A. (red). 1997. Atlas of Amphibians and Reptiles in Europe. Societas Europaea Herpetologica & Museum National dHistoire Naturelle (IEGB/SPN), Paris.

Gislén, T. & Kauri, H. 1959. Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles with notes on their growth and ecology. Acta Vertebratica 1: 191–397.

Pfaff, J.R. 1945. Springfrøen, en relikt fra slutningen af fastlandstiden. Dyr i Natur og Museum. Aarbog for Universitetets zoologiske Museum 1944–1945.

Riis, N. 1986. Springfrøen på Sydfyn. En autøkologisk undersøgelse af Rana dalmatina. Biologisk Institut, Odense Universitet.

Sofianidou, Th.S. & Kyriakopoulou-Sklavounou, P. 1983. Studies on the biology of the frog Rana dalmatina Bonaparte during the breeding season in Greece (Amphibia:Anura:Ranidae). Amphibia-Reptilia 4: 125–36.

Strömberg, G. 1987. Blekingestudie över långbensgrodan. Fauna och Flora 82: 58–62.

Strömberg, G. 1988. A study of the Jumping Frog (Rana dalmatina) in Blekinge, Sweden, 1982–1988. Memoranda Soc. Fauna et Flora fennica 64: 108–109.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011 © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Ranidae - egentliga grodor 
  • Släkte
    Rana  
  • Art
    Rana dalmatina, Bonaparte, 1840 - långbensgroda
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011 © ArtDatabanken, SLU 2006.