Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartråtta

Organismgrupp Däggdjur Rattus rattus
Svartråtta Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd: kropp 95–240 mm, svans 115–260 mm (ca 120 % av kroppslängden). Vikt upp till 250 g. Pälsfärgen varierar men är oftast mörkbrun, svartbrun eller ibland svart. Det går därför inte att säkert skilja svartråtta och brunråtta på pälsfärgen. Svansen är längre än kroppen och nästan kal så att man kan se tydliga ringar kring varje svanskota, totalt ca 220–290 ringar. Den har samma färg på över- och undersidan. Öronen är långa och tunna. Om de viks framåt når de tydligt ut över ögat. De stora öronen gör att svartråtta påminner mer om en stor mus än vad brunråtta gör.

Liknande arter: Svartråtta kan närmast förväxlas med brunråtta Rattus norvegicus, som är det enda råttdjur i Sverige som är i samma storlek. Det går inte med säkerhet att skilja arterna på pälsfärgen. Brunråtta har kortare svans (75–90 % av kroppslängden) med ca 180 ringar och kortare öron, som om de viks framåt når till ögats bakkant, inte ut över ögat. Husmus Mus musculus är mycket mindre och har hårig svans där inga ringar kan ses. Skogsmöss Apodemus är också betydligt mindre och har tvåfärgad päls, där gränsen mellan översidan och undersidan oftast är skarp. Såväl brunråtta som svartråtta har längre bakfot än husmus och skogsmöss (mer än 28 mm mot oftast betydligt kortare än 28 mm).
Utbredning
Länsvis förekomst för svartråtta Observationer i  Sverige för svartråtta
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Svartråtta anses härstamma från sydöstra Asien. Via båttrafik etc har den spritt sig och förekommer numera över större delen av jordens varma och tempererade områden. Till Europa kom arten sannolikt under förhistorisk tid. I Sverige omfattade artens utbredning södra och mellersta delarna upp till Hälsingland och Ångermanland. Redan 30 år efter brunråttans, Rattus norvegicus, kolonisation av landet (1790-talet) angavs svartråtta som alltmer sällsynt. Omkring 1890 fanns endast spridda rester kvar av artens tidigare sammanhängande utbredningsområde; restpopulationer i delar av Hälsingland samt i norra Halland med angränsande delar av Västergötland. Från det senare området försvann svartråttan omkring 1940 medan den fanns kvar i Arbrå socken i Hälsingland ännu 1951. Därefter rapporterades endast sporadiska fynd, främst från vissa större hamnstäder. I mitten av 1980-talet etablerade sig en liten population i ett sädesmagasin i Kalmars hamnområde. Trots bekämpningsåtgärder, kemiska (råttgift) och biologiska (katter), överlevde populationen i cirka tio år och försvann först 1994. Det är för närvarande okänt om arten fortfarande finns kvar med en fast stam i Sverige. Närmast kända fasta populationer finns i norra Tyskland, norra Polen och i Baltikum.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Svart råtta har tidigare haft en utbredning över södra och mellersta Sverige upp till Hälsingland och Ångermanland. Arten minskade kraftigt i och med den bruna råttans kolonisation av landet under 1790-talet och 1890 fanns endast spridda rester kvar av artens tidigare sammanhängande utbredningsområde. Ännu 1951 fanns svarta råttan kvar i Arbrå socken i Hälsningland men därefter rapporterades endast sporadiska fynd från vissa hamnstäder. Regelbunden reproduktion skedde senast i ett sädesmagasin i Kalmars hamnområde från mitten av 1980-talet till 1994. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Svartråtta är anpassningsbar och förekommer ursprungligen såväl i det fria som i anslutning till människans boningar och odlingar. Den är liksom brunråtta allätare men äter mest vegetabilisk föda, främst frukt och frön. Den har spritts med människans hjälp med fartyg över stora delar av Jorden. En undersökning visade att av över 27 000 råttor på fartyg utgjordes 96 % av svartråttor. På många öar där den etablerat sig har den orsakat stor skada för den inhemska faunan. Den äter bl.a. ägg och fågelungar, vilket har lett till katastrofala följder för flera fågelarter. I tempererade områden lever svartråtta nästan helt i människans omedelbara närhet. Den lever i ladugårdar, källare och diverse förrådsbyggnader. I byggnader där både brunråtta och svartråtta uppehåller sig, finns den förra i källarregionen, den senare på tak och i vindsutrymmen. Den klättrar och hoppar utmärkt men simmar inte gärna och gräver inte gångar som brunråtta. Svartråtta bygger ofta bo av mjukt material, gräs och andra mjuka material på vindar, logar och liknande. Den får i tempererade områden 2–4 kullar med 4–9 ungar per år; i varmare områden reproducerar den sig året runt. Könsmognaden infaller vid tre månaders ålder och dräktighetstiden är 20–29 dygn.

Svartråtta anses i Sverige bli utkonkurrerad av brunråtta där båda arterna utnyttjar gemensamma biotoper. Populationen som fanns kvar länge i Kalmar vållade problem genom råttorna gnagde av elektriska ledningar. Däremot medförde de inga speciella sanitära problem.

 
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Rodentia (gnagare), Familj Muridae (råttdjur), Släkte Rattus, Art Rattus rattus (Linnaeus, 1758) - svartråtta Synonymer Mus rattus Linnaeus, 1758, hanråtta, takråtta, svart råtta

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Svart råtta har tidigare haft en utbredning över södra och mellersta Sverige upp till Hälsingland och Ångermanland. Arten minskade kraftigt i och med den bruna råttans kolonisation av landet under 1790-talet och 1890 fanns endast spridda rester kvar av artens tidigare sammanhängande utbredningsområde. Ännu 1951 fanns svarta råttan kvar i Arbrå socken i Hälsningland men därefter rapporterades endast sporadiska fynd från vissa hamnstäder. Regelbunden reproduktion skedde senast i ett sädesmagasin i Kalmars hamnområde från mitten av 1980-talet till 1994. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Längd: kropp 95–240 mm, svans 115–260 mm (ca 120 % av kroppslängden). Vikt upp till 250 g. Pälsfärgen varierar men är oftast mörkbrun, svartbrun eller ibland svart. Det går därför inte att säkert skilja svartråtta och brunråtta på pälsfärgen. Svansen är längre än kroppen och nästan kal så att man kan se tydliga ringar kring varje svanskota, totalt ca 220–290 ringar. Den har samma färg på över- och undersidan. Öronen är långa och tunna. Om de viks framåt når de tydligt ut över ögat. De stora öronen gör att svartråtta påminner mer om en stor mus än vad brunråtta gör.

Liknande arter: Svartråtta kan närmast förväxlas med brunråtta Rattus norvegicus, som är det enda råttdjur i Sverige som är i samma storlek. Det går inte med säkerhet att skilja arterna på pälsfärgen. Brunråtta har kortare svans (75–90 % av kroppslängden) med ca 180 ringar och kortare öron, som om de viks framåt når till ögats bakkant, inte ut över ögat. Husmus Mus musculus är mycket mindre och har hårig svans där inga ringar kan ses. Skogsmöss Apodemus är också betydligt mindre och har tvåfärgad päls, där gränsen mellan översidan och undersidan oftast är skarp. Såväl brunråtta som svartråtta har längre bakfot än husmus och skogsmöss (mer än 28 mm mot oftast betydligt kortare än 28 mm).

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för svartråtta

Länsvis förekomst och status för svartråtta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartråtta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svartråtta anses härstamma från sydöstra Asien. Via båttrafik etc har den spritt sig och förekommer numera över större delen av jordens varma och tempererade områden. Till Europa kom arten sannolikt under förhistorisk tid. I Sverige omfattade artens utbredning södra och mellersta delarna upp till Hälsingland och Ångermanland. Redan 30 år efter brunråttans, Rattus norvegicus, kolonisation av landet (1790-talet) angavs svartråtta som alltmer sällsynt. Omkring 1890 fanns endast spridda rester kvar av artens tidigare sammanhängande utbredningsområde; restpopulationer i delar av Hälsingland samt i norra Halland med angränsande delar av Västergötland. Från det senare området försvann svartråttan omkring 1940 medan den fanns kvar i Arbrå socken i Hälsingland ännu 1951. Därefter rapporterades endast sporadiska fynd, främst från vissa större hamnstäder. I mitten av 1980-talet etablerade sig en liten population i ett sädesmagasin i Kalmars hamnområde. Trots bekämpningsåtgärder, kemiska (råttgift) och biologiska (katter), överlevde populationen i cirka tio år och försvann först 1994. Det är för närvarande okänt om arten fortfarande finns kvar med en fast stam i Sverige. Närmast kända fasta populationer finns i norra Tyskland, norra Polen och i Baltikum.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Myomorpha - råttartade gnagare 
  • Överfamilj
    Muroidea  
  • Familj
    Muridae - råttdjur 
  • Underfamilj
    Murinae  
  • Släkte
    Rattus  
  • Art
    Rattus rattus(Linnaeus, 1758) - svartråtta
    Synonymer
    Mus rattus Linnaeus, 1758
    hanråtta
    takråtta
    svart råtta

Svartråtta är anpassningsbar och förekommer ursprungligen såväl i det fria som i anslutning till människans boningar och odlingar. Den är liksom brunråtta allätare men äter mest vegetabilisk föda, främst frukt och frön. Den har spritts med människans hjälp med fartyg över stora delar av Jorden. En undersökning visade att av över 27 000 råttor på fartyg utgjordes 96 % av svartråttor. På många öar där den etablerat sig har den orsakat stor skada för den inhemska faunan. Den äter bl.a. ägg och fågelungar, vilket har lett till katastrofala följder för flera fågelarter. I tempererade områden lever svartråtta nästan helt i människans omedelbara närhet. Den lever i ladugårdar, källare och diverse förrådsbyggnader. I byggnader där både brunråtta och svartråtta uppehåller sig, finns den förra i källarregionen, den senare på tak och i vindsutrymmen. Den klättrar och hoppar utmärkt men simmar inte gärna och gräver inte gångar som brunråtta. Svartråtta bygger ofta bo av mjukt material, gräs och andra mjuka material på vindar, logar och liknande. Den får i tempererade områden 2–4 kullar med 4–9 ungar per år; i varmare områden reproducerar den sig året runt. Könsmognaden infaller vid tre månaders ålder och dräktighetstiden är 20–29 dygn.

Svartråtta anses i Sverige bli utkonkurrerad av brunråtta där båda arterna utnyttjar gemensamma biotoper. Populationen som fanns kvar länge i Kalmar vållade problem genom råttorna gnagde av elektriska ledningar. Däremot medförde de inga speciella sanitära problem.

 

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Exploaterad miljö, Inomhusmiljöer

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
Svartråtta lär ha stora svårigheter att åter etablera en fast stam i vårt land, huvudsakligen beroende på den giftbekämpning som förekommer mot råttor inom hamnområden etc. Tillgången på lämpliga uppehållsorter är dessutom begränsad.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Genom inventeringar, eller framför allt kontroll av inkomna rapporter, bör man undersöka huruvida arten lever kvar i landet med någon reproducerande population.
Svensk synonym: takråtta, hamnråtta.

Namn på andra språk. Norska: Svartrotte, danska: Sort rotte, finska: Mustarotta, Engelska: Black Rat.

Bergström, U. 1953. Den svarta och den bruna råttan.I: Notini, G. & Haglund, B. (red.). Svenska Djur, Däggdjuren. Band 1. Stockholm.

Bjärvall, A. & Ullström, S. 2010. Däggdjur i Sverige. Bonnier Fakta.

Hanström, B. 1963. Svarta råttan. I: Hanström, B. (red.). Djurens Värld. Band 12. Malmö.

Malmquist, G. 1984. En mumifierad svart råtta i Junsele, Ångermanland. Fauna och Flora 79: 44.

Mitchell-Jones, A.J., Amori, G., Bogdanowicz, W., Krystufek, B., Reijnders, P.J.H., Spitzenberger, F., Stubbe, M., Thissen, J.B.M., Vohralík, V. & Zima, J. 1999. The Atlas of European Mammals. London.

Nybelin, O. 1952. Lever svarta råttan kvar i Halland? I: Skottsberg, C. & Curry-Lindahl, K. Natur i Halland. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg & Lennart Hansson 1977. Rev. Ingemar Ahlén 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010. Ragnar Hall 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Myomorpha - råttartade gnagare 
  • Överfamilj
    Muroidea  
  • Familj
    Muridae - råttdjur 
  • Underfamilj
    Murinae  
  • Släkte
    Rattus  
  • Art
    Rattus rattus, (Linnaeus, 1758) - svartråtta
    Synonymer
    Mus rattus Linnaeus, 1758
    hanråtta
    takråtta
    svart råtta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg & Lennart Hansson 1977. Rev. Ingemar Ahlén 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010. Ragnar Hall 2018.