Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lappuggla

Organismgrupp Fåglar Strix nebulosa
Lappuggla Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lappugglan är en stor uggla med ett vingspann på 130–150 cm och med en kroppslängd på närmare 70 cm. Kroppsfärg grå. Har ett proportionellt mycket stort och runt huvud. Ansiktet utmärks av fina koncentriska ringar som omgärdar de små, gula ögonen och gulaktig näbb. Ger ett mäktigt intryck i flykten då den flyger med långsamma, djupa vingslag. I flykten skiljer den sig från slagugglan genom att ha ett brett mörkt ändband på stjärten samt genom att ha ljusa fält på yttre delen av vingens ovansida. Sången består av en räcka mycket dova, pumpande hoanden som sjunker i tonhöjd och styrka mot slutet. Sången hörs normalt endast cirka 500 m.
Utbredning
Länsvis förekomst för lappuggla Observationer i  Sverige för lappuggla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Då lappugglan är helt beroende av smågnagartillgången är populationssvängningarna stora i Sverige. Vissa år påträffas häckande lappuggla inte alls (t.ex. 1979) eller endast med enstaka par, medan ett förhållandevis stort antal kan gå till häckning under goda sorkår och då vanligtvis med koncentration till vissa delar av Norr- och Västerbotten samt Jämtland. Under goda sorkår påträffas häckande lappugglor dessutom i övriga landskap i Norrland ned till Hälsingland, numera även i flera landskap i Svealand. Enstaka häckningar har dessutom hittats i Götaland söderut till Blekinge och Västergötland. Tidigare var arten mest känd som häckfågel i Pajala- och Övertorneåområdena, men där är den inte längre regelbundet häckande ens under goda sorkår. Även i övriga delar av Norrbotten har en påtaglig minskning av stammen skett under 2000-talet. De senaste toppåren för lappuggla i Sverige under perioden 1991–2011 ägde rum (antal kända häckningar inom parentes) 1991 (78), 1992 (57), 1995 (53), 1996 (67), 1998 (61), 1999 (49), 2001 (63), 2002 (55), 2004 (100), 2005 (67), 2007 (70) 2008 (39), 2010 (77) och 2011 (81). Noterbart är att medelkullstorleken under de goda sorkåren har minskat, jämfört med 1970- och 1980- talets kullar, som en följd av den lägre populationsnivån hos smågnagarna i Norrland. Under 1980-talet bedöms det totala antalet häckande par ha varierat mellan cirka 200–700 (på eftersommaren, inklusive ungfåglar, mellan 1000–3500 individer). Eftersomrarnas populationsstorlek vid sekelskiftet bedömdes ligga mellan 2000–3000 individer, vilket är en jämnare men något lägre högsta nivå relativt 1980-talet. Lappugglan, som i Sverige är företrädd av underarten lapponica Thunberg 1798, har en cirkumpolär utbredning i skogsområden av taigatyp. Artens europeiska utbredning omfattar, förutom Sverige, Norge (0-10 par), Finland (300-1500 par), Ukraina (15-100 par), Vitryssland (50-100 par) samt Ryssland (1500-4500 par).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)
Lappuggla häckar i skogsmark där den i första hand utnyttjar risbon efter ormvråk, bivråk och duvhök. Den förekommer i Norrbottens och Västerbottens län, Jämtland, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och stora delar av Svealand, tillfälligt även i Götaland. Rödlistekategorin nedgraderas inte, vilket gjordes 2010, beroende på att utbredningsområdet totalt sett minskat i Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 1400 (1000-2000). Ny beståndsberäkning visar att populationen är större än vad som ansågs 2010. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Lappugglan hör till de nomadiska predatorerna och häckar nästan uteslutande under goda sorkår. En övervägande majoritet av födan utgörs av smågnagare och näbbmöss varför flexibilitet i bytesval saknas. Det finns inga belägg för att dödligheten under smågnagarnas bottenår är utpräglat stor hos lappugglorna. Lappugglan har ett opportunistiskt levnadssätt vilket gör att den kan överleva perioder med liten tillgång på smågnagare och näbbmöss, även under extrema vinterförhållanden. Modern forskning har konstaterat att vissa individer kan företa omfattande nomadiska vandringar, framför allt under ogynnsamma förhållanden, medan andra individer (oavsett ålder eller kön) kan vara utpräglat stationära även under flera perioder av dålig födotillgång. Lappugglan föredrar att jaga på eller i anslutning till öppna ytor såsom hyggen, kraftledningsgator, ängsmarker och myrkanter där smågnagare och lämpliga utkiksplatser för jakten finns. Arten saknar helt förmåga att bygga bo varför den är hänvisad till att häcka i risbon av främst duvhök, ormvråk och bivråk. I brist på risbon häckar den också på stubbar (både låga och höga), på jakttorn, myrstackar, rotvältor och liknande. Häckar även i restaurerade duvhöks- och vråkbon samt artificiella bon. Under de senaste decennierna har en allt större andel av de kända häckningarna skett i artificiella bon som med ideella insatser ersatt i många fall vid avverkningar förstörda naturliga risbon och häckningsstubbar. Tidpunkten för äggläggning kan variera betydligt mellan olika år och mellan olika lappugglor. Oavsett geografiska förhållanden sker äggläggningen från andra veckan i april till mitten av maj. Lägger 3–6 (1–7) ägg vilka ruvas i 28–30 dygn. Ungarna lämnar boet vanligtvis vid en ålder av fyra veckor. De kan flyga kortare sträckor vid 40–45 dygns ålder och när de är 70–75 dygn gamla är de fullt flygfärdiga och därmed mogna att börja träningen att själv skaffa sig föda.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Lövskog
Lövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· Arvicolinae
· Arvicolinae
· Murinae
· Murinae
· näbbmöss
· näbbmöss
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Strigiformes (ugglefåglar), Familj Strigidae (ugglor), Släkte Strix, Art Strix nebulosa J.R. Forster, 1772 - lappuggla Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)

Dokumentation Lappuggla häckar i skogsmark där den i första hand utnyttjar risbon efter ormvråk, bivråk och duvhök. Den förekommer i Norrbottens och Västerbottens län, Jämtland, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och stora delar av Svealand, tillfälligt även i Götaland. Rödlistekategorin nedgraderas inte, vilket gjordes 2010, beroende på att utbredningsområdet totalt sett minskat i Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 1400 (1000-2000). Ny beståndsberäkning visar att populationen är större än vad som ansågs 2010. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, CITES bilaga A
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Lappugglan är en stor uggla med ett vingspann på 130–150 cm och med en kroppslängd på närmare 70 cm. Kroppsfärg grå. Har ett proportionellt mycket stort och runt huvud. Ansiktet utmärks av fina koncentriska ringar som omgärdar de små, gula ögonen och gulaktig näbb. Ger ett mäktigt intryck i flykten då den flyger med långsamma, djupa vingslag. I flykten skiljer den sig från slagugglan genom att ha ett brett mörkt ändband på stjärten samt genom att ha ljusa fält på yttre delen av vingens ovansida. Sången består av en räcka mycket dova, pumpande hoanden som sjunker i tonhöjd och styrka mot slutet. Sången hörs normalt endast cirka 500 m.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lappuggla

Länsvis förekomst och status för lappuggla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lappuggla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Då lappugglan är helt beroende av smågnagartillgången är populationssvängningarna stora i Sverige. Vissa år påträffas häckande lappuggla inte alls (t.ex. 1979) eller endast med enstaka par, medan ett förhållandevis stort antal kan gå till häckning under goda sorkår och då vanligtvis med koncentration till vissa delar av Norr- och Västerbotten samt Jämtland. Under goda sorkår påträffas häckande lappugglor dessutom i övriga landskap i Norrland ned till Hälsingland, numera även i flera landskap i Svealand. Enstaka häckningar har dessutom hittats i Götaland söderut till Blekinge och Västergötland. Tidigare var arten mest känd som häckfågel i Pajala- och Övertorneåområdena, men där är den inte längre regelbundet häckande ens under goda sorkår. Även i övriga delar av Norrbotten har en påtaglig minskning av stammen skett under 2000-talet. De senaste toppåren för lappuggla i Sverige under perioden 1991–2011 ägde rum (antal kända häckningar inom parentes) 1991 (78), 1992 (57), 1995 (53), 1996 (67), 1998 (61), 1999 (49), 2001 (63), 2002 (55), 2004 (100), 2005 (67), 2007 (70) 2008 (39), 2010 (77) och 2011 (81). Noterbart är att medelkullstorleken under de goda sorkåren har minskat, jämfört med 1970- och 1980- talets kullar, som en följd av den lägre populationsnivån hos smågnagarna i Norrland. Under 1980-talet bedöms det totala antalet häckande par ha varierat mellan cirka 200–700 (på eftersommaren, inklusive ungfåglar, mellan 1000–3500 individer). Eftersomrarnas populationsstorlek vid sekelskiftet bedömdes ligga mellan 2000–3000 individer, vilket är en jämnare men något lägre högsta nivå relativt 1980-talet. Lappugglan, som i Sverige är företrädd av underarten lapponica Thunberg 1798, har en cirkumpolär utbredning i skogsområden av taigatyp. Artens europeiska utbredning omfattar, förutom Sverige, Norge (0-10 par), Finland (300-1500 par), Ukraina (15-100 par), Vitryssland (50-100 par) samt Ryssland (1500-4500 par).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Strigiformes - ugglefåglar 
  • Familj
    Strigidae - ugglor 
  • Släkte
    Strix  
  • Art
    Strix nebulosaJ.R. Forster, 1772 - lappuggla

Lappugglan hör till de nomadiska predatorerna och häckar nästan uteslutande under goda sorkår. En övervägande majoritet av födan utgörs av smågnagare och näbbmöss varför flexibilitet i bytesval saknas. Det finns inga belägg för att dödligheten under smågnagarnas bottenår är utpräglat stor hos lappugglorna. Lappugglan har ett opportunistiskt levnadssätt vilket gör att den kan överleva perioder med liten tillgång på smågnagare och näbbmöss, även under extrema vinterförhållanden. Modern forskning har konstaterat att vissa individer kan företa omfattande nomadiska vandringar, framför allt under ogynnsamma förhållanden, medan andra individer (oavsett ålder eller kön) kan vara utpräglat stationära även under flera perioder av dålig födotillgång. Lappugglan föredrar att jaga på eller i anslutning till öppna ytor såsom hyggen, kraftledningsgator, ängsmarker och myrkanter där smågnagare och lämpliga utkiksplatser för jakten finns. Arten saknar helt förmåga att bygga bo varför den är hänvisad till att häcka i risbon av främst duvhök, ormvråk och bivråk. I brist på risbon häckar den också på stubbar (både låga och höga), på jakttorn, myrstackar, rotvältor och liknande. Häckar även i restaurerade duvhöks- och vråkbon samt artificiella bon. Under de senaste decennierna har en allt större andel av de kända häckningarna skett i artificiella bon som med ideella insatser ersatt i många fall vid avverkningar förstörda naturliga risbon och häckningsstubbar. Tidpunkten för äggläggning kan variera betydligt mellan olika år och mellan olika lappugglor. Oavsett geografiska förhållanden sker äggläggningen från andra veckan i april till mitten av maj. Lägger 3–6 (1–7) ägg vilka ruvas i 28–30 dygn. Ungarna lämnar boet vanligtvis vid en ålder av fyra veckor. De kan flyga kortare sträckor vid 40–45 dygns ålder och när de är 70–75 dygn gamla är de fullt flygfärdiga och därmed mogna att börja träningen att själv skaffa sig föda.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog, Lövskog, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· Murinae (Viktig)
· näbbmöss - Soricidae (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Det allvarligaste hotet utgörs av minskad tillgång på lämplig häckningsmiljö och särskilt på boplatser på grund av skogsbruk. Speciellt påtagligt har detta blivit sedan arten konstaterats vara regelbunden i Norr- och Västerbottens kustland, i centrala Jämtland samt tidigare även i Tornedalen. Skogsområden som under många år utgjort häckningslokaler för lappuggla har utan hänsyn avverkats, i flera fall t.o.m. under häckningsperioden för lappugglan eller dess värdarter. Flera kända häckningslokaler är akut hotade av förestående avverkningar. Andra hot utgörs av okynnesskjutning av rovfåglar och ugglor, däribland lappugglor, samt handeln med hotade och sällsynta arter och deras ägg. Trafiken och eldöden har också konstaterats drabba många lappugglor, särskilt under vårvintern och häckningstiden.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Inom lappugglans häckningsområden bör särskild hänsyn tas till de arter som förser lappugglan med bon. Biotopskyddsåtgärderna måste därför inriktas på att bibehålla möjligheten för ursprungsarterna (duvhök, ormvråk och bivråk) att upprätthålla sina häckningsplatser med bibehållen bomiljö. Eftersom lappugglan sliter mycket hårt på bona i samband med häckningen raseras dessa efter kort tid om inte ursprungsarterna ges möjlighet att under mellanår, då lappugglorna inte häckar, själva häcka i och underhålla sina bon. Den svenska lappugglepopulationens fortsatta utveckling bör noggrant och kontinuerligt följas med avseende på dess numerär, utbredning, boval, biotopval, populationsstruktur, häckningsbiologi, biotoputnyttjande, ortstrohet och fluktuationer samt förhållandet mellan lappugglan och andra arter. Studier och uppföljning bör ske av lappugglan och de rovfågelarter som den är beroende av, även avseende störningstolerans och miljöanpassning. Skogsbrukets påverkan på dessa arter bör särskilt studeras. Lappugglans status som häckfågel upprätthålls numera till mycket stor del på artificiell väg genom ideella insatser inom artens kärnområden i Sverige.
Utländska namn – NO: Lappugle, DK: Laplandsugle, SF: Lapinpöllö, GB: Great Grey Owl.

Berggren, V. & Wahlstedt, J. 1977. Lappugglans Strix nebulosa läten. Vår Fågelvärld 36: 243–249.

Dementiev, G.P. m.fl. (red.) 1966. Birds of the Soviet Union. Band 1. Jerusalem.

Hedvall, O. 1980. Lappugglan. Fåglar i Medelpad 2: 19.

Hedvall, O. & Wahlstedt, J. 1969. Ladrikets fåglar. Stockholm.

Hildén, O. & Helo, P. 1981. The Great Grey Owl Strix nebulosa – a bird of the northern taiga. Ornis Fennica 58: 159–166.

Höglund, N. & Lansgren, E. 1968. The great grey owl and its prey in Sweden. Viltrevy 5(7): 363–421.

Johnsen, R.A. & Rolstad, J. 1979. Lappugle Strix nebulosa i Øst-Finnmark 1978. Vår Fuglefauna 3: 150–157.

Loisa, K. & Pulliainen, E. 1977. Breeding biology and food of the Great Grey Owl Strix nebulosa in northeastern Finnish Forest Lapland. Aquilo Ser. Zool. 17: 23–33.

Mikkola, H. 1973. Der Bartkauz und seine Nahrung in Finland. Der Falke 20: 196–204.

Mikkola, H. 1981. Der Bartkauz Strix nebulosa. Wittenberg Lutherstadt 1981.

Mikkola, H. & Sulkava, S. 1969. On the occurence of great grey owl in Finland 1955–1968. Ornis Fennica 46: 121–131.

Nero, R.W. & Taylor, R.R. 1980. The Great Grey Owl, Phantom of the Northern Forest. Smithsonian Institution Press, Washington, D.C. 1980.

Nilsson, L-E. 1981. Lappugglan Strix nebulosa i Västerbotten 1979. Fåglar i Västerbotten 3: 45–54.

Quinton, M.S. 1988. Ghost of the Forest. The Great Grey Owl. Northland Press, Arizona.

Stefansson, O. 1979. Lappugglan Strix nebulosa i Norrbotten 1975–78. Vår Fågelvärld 38: 11–22.

Stefansson, O. 1983. Lappugglan Strix nebulosa i Sverige 1979–82. Vår Fågelvärld 42: 245–250.

Stefansson, O. 1985. Projekt Lappuggla. Vår Fågelvärld 44: 231–232.

Stefansson, O. 1986. Projekt Lappuggla 1985. Vår Fågelvärld 45: 301–302.

Stefansson, O. 1987. Projekt Lappuggla 1986. Vår Fågelvärld 46: 201–203.

Stefansson, O. 1997. Nordanskogens vagabond. Lappugglan (Strix nebulosa lapponica). Boden. [Uppdatering 1997–2008 finns i PDF-format på CD-R, årlig uppdatering].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ove Stefansson 1987. Rev. Ove Stefansson 1991, 1994, 2001 & 2005. Martin Tjernberg 2010, Rev Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Strigiformes - ugglefåglar 
  • Familj
    Strigidae - ugglor 
  • Släkte
    Strix  
  • Art
    Strix nebulosa, J.R. Forster, 1772 - lappuggla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ove Stefansson 1987. Rev. Ove Stefansson 1991, 1994, 2001 & 2005. Martin Tjernberg 2010, Rev Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.