Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre timmerman

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Acanthocinus griseus
Mindre timmerman Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En påfallande långsmal och platt skalbagge som blir 12–14 mm lång. Honan är försedd med ett långt äggläggningsrör. Antennerna är mycket långa, hos hanen blir de två gånger längre än resten av kroppen. Färgen är svart med en tät grå behåring som på täckvingarna bildar två tvärband.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre timmerman Observationer i  Sverige för mindre timmerman
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad i Småland, på Gotska Sandön, i Västergötland, Uppland, Västmanland, Gästrikland, Hälsingland samt i Lycksele lappmark. Sentida fynd föreligger från Gotska Sandön samt från norra Uppland och Gästrikland. Vidare påträffad i Norge, Finland och Baltikum samt i Mellan- och Sydeuropa och Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, gärna brända stammar och grenar av barrträd. Påträffad i Småland, på Gotska Sandön, i Västergötland, Uppland, Västmanland, Gästrikland, Hälsingland samt i Lycksele lappmark. Sentida fynd föreligger från Gotska Sandön samt från norra Uppland och Gästrikland. Nyare fynd antyder att arten även kan leva i mer ordinära vindfällen och högstubbar av gran i hyggeskanter, och till viss del är förbisedd. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (40-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (160-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, gärna brända stammar och grenar av barrträd. Nyare fynd antyder att arten även kan leva i mer ordinära vindfällen och högstubbar av gran i hyggeskanter, och till viss del är förbisedd. Utvecklingen sker under barken, där larven gnager slingrande gångar. I grovbarkiga tallar sker förpuppningen under eller t.o.m. delvis inne i barken, i granar och tunnbarkiga tallar inne i splintveden. Larvutvecklingen tar ofta endast ett år. Förpuppningen börjar i senare hälften av maj och den fullbildade skalbaggen lämnar träden från början av juni. Arten är nattaktiv och mycket skygg. Trots att den sitter utanpå barken, till hälften gömd under barkflagor, under dagtid är den mycket svår att se på grund av sin färgteckning.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· blomväxter
· blomväxter
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Acanthocinus, Art Acanthocinus griseus (Fabricius, 1792) - mindre timmerman Synonymer liten timmerman

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, gärna brända stammar och grenar av barrträd. Påträffad i Småland, på Gotska Sandön, i Västergötland, Uppland, Västmanland, Gästrikland, Hälsingland samt i Lycksele lappmark. Sentida fynd föreligger från Gotska Sandön samt från norra Uppland och Gästrikland. Nyare fynd antyder att arten även kan leva i mer ordinära vindfällen och högstubbar av gran i hyggeskanter, och till viss del är förbisedd. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (40-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (160-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En påfallande långsmal och platt skalbagge som blir 12–14 mm lång. Honan är försedd med ett långt äggläggningsrör. Antennerna är mycket långa, hos hanen blir de två gånger längre än resten av kroppen. Färgen är svart med en tät grå behåring som på täckvingarna bildar två tvärband.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre timmerman

Länsvis förekomst och status för mindre timmerman baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre timmerman

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad i Småland, på Gotska Sandön, i Västergötland, Uppland, Västmanland, Gästrikland, Hälsingland samt i Lycksele lappmark. Sentida fynd föreligger från Gotska Sandön samt från norra Uppland och Gästrikland. Vidare påträffad i Norge, Finland och Baltikum samt i Mellan- och Sydeuropa och Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Acanthocinus  
  • Art
    Acanthocinus griseus(Fabricius, 1792) - mindre timmerman
    Synonymer
    liten timmerman

Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda, gärna brända stammar och grenar av barrträd. Nyare fynd antyder att arten även kan leva i mer ordinära vindfällen och högstubbar av gran i hyggeskanter, och till viss del är förbisedd. Utvecklingen sker under barken, där larven gnager slingrande gångar. I grovbarkiga tallar sker förpuppningen under eller t.o.m. delvis inne i barken, i granar och tunnbarkiga tallar inne i splintveden. Larvutvecklingen tar ofta endast ett år. Förpuppningen börjar i senare hälften av maj och den fullbildade skalbaggen lämnar träden från början av juni. Arten är nattaktiv och mycket skygg. Trots att den sitter utanpå barken, till hälften gömd under barkflagor, under dagtid är den mycket svår att se på grund av sin färgteckning.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Arten tycks enbart förekomma i områden med höga naturvärden och som hyser större arealer med gammal barrskog. På grund av att arten utvecklas i nyligen döda barrträd ställs höga krav på en ständig kontinuitet av träddöd inom bestånden för att A. griseus skall kunna överleva. Bristen därpå är ett uppenbar hot mot arten i kulturskogen. Trots att den är funnen i flera spridda län i gamla tider föreligger numera fynd från enbart från två begränsade områden. Detta indikerar en stark tillbakagång och tyder på att arten ställer högre krav än vad vi förstår med dagens kunskaper. Den har tydligt en stark attraktion till brända träd och även bristen på bränd barrskog utgör därför naturligtvis ett starkt hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
A. griseus är knuten till nyligen döda barrträd och en angelägen sak är naturligtvis att spara fler döda träd i skogen. Då mindre timmerman dessutom tycks föredra brända barrträd bör man spara områden med bränd barrskog, samt i samband med hyggesbränning spara levande barrträd på hygget eller i kantzonen som tillåts skadas eller dödas vid branden.

Baranowski, R. 1980. Några bidrag till kännedom om coleopterfaunan vid nedre Dalälven. 2. Ent. Tidskr. 101: 41.

Bílý, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 148–149.

Hellrigl, K. 1967. Die Cerambyciden-fauna von Südtirol. Kol. Rundsch. 45: 50–51.

Lundberg, S. 1964. Bidrag till kännedom om skalbaggsfaunan på Gotska Sandön. Ent. Tidskr. 85: 48.

Palm, T. 1984. Svenska fynd av larven till långhorningen Acanthocinus griseus F. Ent. Tidskr. 105: 155.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Acanthocinini  
  • Släkte
    Acanthocinus  
  • Art
    Acanthocinus griseus, (Fabricius, 1792) - mindre timmerman
    Synonymer
    liten timmerman
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.