Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  trolldruvelobmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Acasis appensata
Trolldruvelobmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Trolldruvelobmätare ger ett första intryck av gammaldags svartvitt fotografi. Framvingen är gråaktig med mörkare pudring och mjukt avrundad vingspets. Mellanlinjen och ytterligare en till två parallella linjer i yttre mellanfältet är mörkt brunaktiga med svarta punkter på vingribborna. Vingfransarna är skäckiga i mörkare och ljusare nyanser av gråbrunt. De brungrå bakvingarna har en mycket liten mörk mittfläck. Vingspann 21–26 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för trolldruvelobmätare Observationer i  Sverige för trolldruvelobmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En oansenlig och troligen i stor utsträckning förbisedd art som sällan påträffas annat än vid målmedvetet efterforskande. Det första fyndet av arten i landet är från Uppland: Älvkarleö bruk, 22 maj 1938. Totalt påträffades tre djur under förloppet av två veckor. Trots att arten efterföljande år flitigt eftersöktes i trakten skulle det dröja nästan 40 år innan den återfanns. Nästa fynd av arten i Sverige gjordes först 1974 vid Kengisbruk i Norrbotten. Sedan dess har den upptäckts på ett tiotal lokaler runt Tornedalen, på bland annat Seskarö och Mörön efter Norrbotten kusten och på Bjuröklubb i Västerbotten. Arten har i Sverige endast påträffats i något större antal och under en längre följd av år vid Kengisbruk i Norrbotten och Masungsbyn i gränsen till Torne lappmark. Arten återfanns 1977 vid Älvkarleö bruk nära den ursprungliga lokalen efter flera års träget letande. Ett tiotal fynd har därefter visat att arten har en sparsam men någorlunda stabil population i trakten. Under 1990 talet har arten även anträffats i enstaka exemplar på två lokaler i Gästrikland. Samtliga lokaler i det sydliga utbredningsområdet ligger samlade inom ett par mils radie, och alla utom en ligger inom Dalälvens vattensystem. Utbredningen i Sverige är tydligt bifokal med minst 60 mil mellan de kända utbredningsområdena. Fynddata tyder på att den nordliga populationen har expanderat söderut under de senaste tjugo åren. Arten verkar här vara instabil och fluktuera kraftigt mellan olika år. Vid upprepat efterforskande av trolldruvelobmätare vid Masungsbyn och Mörön i Norrbotten visade den sig inte alls under t.ex. 1994, trots att arten hade påträffats ett par år tidigare på bägge lokalerna. Arten saknas i Danmark, men förekommer i Norge, Finland, Estland och Lettland. Den norska utbredningen är begränsad till två lokaler på Vestlandet: Østerøy i Ydre Hordaland och Kvam i Indre Hordaland. I Finland är arten känd från Åland/Ahvenanmaa, Södra Savolax/Etelä-Savo, Södra Österbotten/Etelä-Phojanmaa, Norra Tavastland/Pohjois-Häme och Mellersta Österbotten/Keski-Phojanmaa samt från Kusamo till Enare lappmark/Inarin Lappi (Kaisila 1947, Skou 1984). Arten är överallt sällsynt och lokal utom möjligen i Lappland, där den lokalt kan vara mer allmän. Världsutbredningen sträcker sig från Japan, Sakhalin samt Amur- och Ussuriområdena, genom Sibirien till Ural, Ryssland och Västeuropa från Nordskandinavien ner till Alperna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Trolldruvelobmätare förekommer mycket lokalt i Nedre dalälvsområdet samt i Norrbottens kustland och vidare upp längs Tornedalen. Eventuella förekomster mellan dessa förekomstområden är inte kända men kan inte uteslutas. Totalt är knappt 10 svenska lokaler kända, men flera har på senare år växt igen och arten tycks ha försvunnit från flera av dem. På dessa lokaler lever arten på blomrika ängsmarker med strandveronika (Veronica longifolia) som värdväxt. I Nedre dalälvsområdet görs endast enstaka fynd då och då. Den gamla kända lokalen vid Älvkarleby är till stora delar igenväxt med körvel (Myrrhis odorata), som på många håll förvildats och hotar att på mullrika lundskogsbiotoper helt kväva den naturliga floran. Här är arten möjligen knuten till trolldruva (Actaea spicata) eller vänderot (Valeriana sambucifolia). Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten är känd för att huvudsakligen förekomma i anslutning till rinnande vatten. Typiska lokaler är ängsmark eller ljus lövskogsmark med bäckar och mindre vattendrag. Den är även funnen på öppna marker längs älvar och infjärdar. Flertalet kända lokaler är påverkade av återkommande översvämningar, bete eller slåtter. Sannolikt är kantzonen mellan öppen mark och skog artens habitat i Dalälvsområdet, medan förekomster på öppna marker mer dominerar norrut. I äldre litteratur anges endast trolldruva Actaea spicata som näringsväxt. I Norrbotten har honor av trolldruvelobmätare observerats som av beteendet att döma lade ägg på strandveronika Veronica longifolia. Försök med infångade honor har visat att arten verkligen lägger ägg på denna växt, som larverna även äter. Dessutom har åtminstone vid ett tillfälle larven påträffats på växten. Eftersom några av fyndorterna för arten, t.ex. älvängarna vid Mörön söder om Luleå, saknar bägge dessa växter har även möjligheten att arten kan ha ytterligare näringsväxter diskuterats. Mutanen (2003) visade att den på havsstränderna öster om Bottniska viken huvudsakligen lever på flädervänderot Valeriana sambucifolia. Larver på strandveronika uppges leva sällskapligt i spånad. Koch (1983) påstår att A. appensata-larver på trolldruva lever på blommor och bär, medan Nordström (1941) anger att de lever mellan löst sammanspunna blad. Från Finland rapporteras att larver på rödtrolldruva Actaea erythrocarpa lever av bären, medan larver på Valeriana sambucifolia äter blommor och frön och lever inspunna i silkesrör. Alla källor är överens om att arten övervintrar som puppa i en spånad i jorden. Fjärilarna påträffas främst vid håvning sent på kvällen men har i sitt sydliga utbredningsområde även fångats med UV-ljus. Flygtiden infaller i Dalälvsområdet från slutet på maj till slutet på juni. I norra delen av utbredningen har fjärilen vissa år påträffats från midsommartid ända fram till mitten på juli.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flädervänderot
· flädervänderot
· strandveronika
· strandveronika
· trolldruvor
· trolldruvor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Acasis, Art Acasis appensata (Eversmann, 1842) - trolldruvelobmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Trolldruvelobmätare förekommer mycket lokalt i Nedre dalälvsområdet samt i Norrbottens kustland och vidare upp längs Tornedalen. Eventuella förekomster mellan dessa förekomstområden är inte kända men kan inte uteslutas. Totalt är knappt 10 svenska lokaler kända, men flera har på senare år växt igen och arten tycks ha försvunnit från flera av dem. På dessa lokaler lever arten på blomrika ängsmarker med strandveronika (Veronica longifolia) som värdväxt. I Nedre dalälvsområdet görs endast enstaka fynd då och då. Den gamla kända lokalen vid Älvkarleby är till stora delar igenväxt med körvel (Myrrhis odorata), som på många håll förvildats och hotar att på mullrika lundskogsbiotoper helt kväva den naturliga floran. Här är arten möjligen knuten till trolldruva (Actaea spicata) eller vänderot (Valeriana sambucifolia). Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Trolldruvelobmätare ger ett första intryck av gammaldags svartvitt fotografi. Framvingen är gråaktig med mörkare pudring och mjukt avrundad vingspets. Mellanlinjen och ytterligare en till två parallella linjer i yttre mellanfältet är mörkt brunaktiga med svarta punkter på vingribborna. Vingfransarna är skäckiga i mörkare och ljusare nyanser av gråbrunt. De brungrå bakvingarna har en mycket liten mörk mittfläck. Vingspann 21–26 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för trolldruvelobmätare

Länsvis förekomst och status för trolldruvelobmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för trolldruvelobmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En oansenlig och troligen i stor utsträckning förbisedd art som sällan påträffas annat än vid målmedvetet efterforskande. Det första fyndet av arten i landet är från Uppland: Älvkarleö bruk, 22 maj 1938. Totalt påträffades tre djur under förloppet av två veckor. Trots att arten efterföljande år flitigt eftersöktes i trakten skulle det dröja nästan 40 år innan den återfanns. Nästa fynd av arten i Sverige gjordes först 1974 vid Kengisbruk i Norrbotten. Sedan dess har den upptäckts på ett tiotal lokaler runt Tornedalen, på bland annat Seskarö och Mörön efter Norrbotten kusten och på Bjuröklubb i Västerbotten. Arten har i Sverige endast påträffats i något större antal och under en längre följd av år vid Kengisbruk i Norrbotten och Masungsbyn i gränsen till Torne lappmark. Arten återfanns 1977 vid Älvkarleö bruk nära den ursprungliga lokalen efter flera års träget letande. Ett tiotal fynd har därefter visat att arten har en sparsam men någorlunda stabil population i trakten. Under 1990 talet har arten även anträffats i enstaka exemplar på två lokaler i Gästrikland. Samtliga lokaler i det sydliga utbredningsområdet ligger samlade inom ett par mils radie, och alla utom en ligger inom Dalälvens vattensystem. Utbredningen i Sverige är tydligt bifokal med minst 60 mil mellan de kända utbredningsområdena. Fynddata tyder på att den nordliga populationen har expanderat söderut under de senaste tjugo åren. Arten verkar här vara instabil och fluktuera kraftigt mellan olika år. Vid upprepat efterforskande av trolldruvelobmätare vid Masungsbyn och Mörön i Norrbotten visade den sig inte alls under t.ex. 1994, trots att arten hade påträffats ett par år tidigare på bägge lokalerna. Arten saknas i Danmark, men förekommer i Norge, Finland, Estland och Lettland. Den norska utbredningen är begränsad till två lokaler på Vestlandet: Østerøy i Ydre Hordaland och Kvam i Indre Hordaland. I Finland är arten känd från Åland/Ahvenanmaa, Södra Savolax/Etelä-Savo, Södra Österbotten/Etelä-Phojanmaa, Norra Tavastland/Pohjois-Häme och Mellersta Österbotten/Keski-Phojanmaa samt från Kusamo till Enare lappmark/Inarin Lappi (Kaisila 1947, Skou 1984). Arten är överallt sällsynt och lokal utom möjligen i Lappland, där den lokalt kan vara mer allmän. Världsutbredningen sträcker sig från Japan, Sakhalin samt Amur- och Ussuriområdena, genom Sibirien till Ural, Ryssland och Västeuropa från Nordskandinavien ner till Alperna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Acasis  
  • Art
    Acasis appensata(Eversmann, 1842) - trolldruvelobmätare

Arten är känd för att huvudsakligen förekomma i anslutning till rinnande vatten. Typiska lokaler är ängsmark eller ljus lövskogsmark med bäckar och mindre vattendrag. Den är även funnen på öppna marker längs älvar och infjärdar. Flertalet kända lokaler är påverkade av återkommande översvämningar, bete eller slåtter. Sannolikt är kantzonen mellan öppen mark och skog artens habitat i Dalälvsområdet, medan förekomster på öppna marker mer dominerar norrut. I äldre litteratur anges endast trolldruva Actaea spicata som näringsväxt. I Norrbotten har honor av trolldruvelobmätare observerats som av beteendet att döma lade ägg på strandveronika Veronica longifolia. Försök med infångade honor har visat att arten verkligen lägger ägg på denna växt, som larverna även äter. Dessutom har åtminstone vid ett tillfälle larven påträffats på växten. Eftersom några av fyndorterna för arten, t.ex. älvängarna vid Mörön söder om Luleå, saknar bägge dessa växter har även möjligheten att arten kan ha ytterligare näringsväxter diskuterats. Mutanen (2003) visade att den på havsstränderna öster om Bottniska viken huvudsakligen lever på flädervänderot Valeriana sambucifolia. Larver på strandveronika uppges leva sällskapligt i spånad. Koch (1983) påstår att A. appensata-larver på trolldruva lever på blommor och bär, medan Nordström (1941) anger att de lever mellan löst sammanspunna blad. Från Finland rapporteras att larver på rödtrolldruva Actaea erythrocarpa lever av bären, medan larver på Valeriana sambucifolia äter blommor och frön och lever inspunna i silkesrör. Alla källor är överens om att arten övervintrar som puppa i en spånad i jorden. Fjärilarna påträffas främst vid håvning sent på kvällen men har i sitt sydliga utbredningsområde även fångats med UV-ljus. Flygtiden infaller i Dalälvsområdet från slutet på maj till slutet på juni. I norra delen av utbredningen har fjärilen vissa år påträffats från midsommartid ända fram till mitten på juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flädervänderot - Valeriana sambucifolia (Viktig)
· strandveronika - Veronica longifolia (Viktig)
· trolldruvor - Actaea (Viktig)
Arten är beroende av miljöer som hålls öppna genom någon form av störning. Troligen är den sammanlagda ytan där arten förekommer i Sverige mycket liten. Den hotas främst av vattenregleringar i småbäckar och större vattendrag, som omintetgör den naturliga störningsregimen på tidvis översvämmade ängsmarker. Anläggandet av minikraftverk bör nämnas som ett allvarligt hot i det här sammanhanget. Andra tänkbara hot är igenväxning och igenplantering av ängar och betesmarker, alltför intensivt bete av strandängar samt dikning av tidvis översvämmad mark. Nedläggning av mjölkproduktionen och omläggning av jordbruket i Kengisbruk riskerar att på några års sikt spoliera denna klassiska lokal.

Påverkan
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
En närmare studie över artens habitatkrav och värdväxter är önskvärd. Troligen krävs unika lösningar vad gäller typen av insats på respektive lokal. Generellt kan sägas att åtgärder som gynnar artens näringsväxter är gynnsamma. En röjning av busksly vid Älvkarleöbruk 1985 ledde t.ex. till en tillfällig uppblomstring av både trolldruvelobmätare och näringsväxten trolldruva. Reglering av vattendrag med stränder där arten förekommer bör undvikas. Sannolikt gynnas den även av extensivt bete av nötboskap och hästar.
Stig Torstenius har bidragit med värdefulla uppgifter i artfaktabladet.

Andersen, A. & Fjeldså, A. 1974. Lepidoptera new to Norway. Norsk Ent. Tidskr. 21: 53–57.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 67: 136–155.

Forster W. Wohfahrt. 1973. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Band V, Spanner (Geometridae). Franckh’sche Verlagshandlung, Stuttgart.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Kaisila, J. 1947. Die Makrolepidopterenfauna des Aunus-Gebietes. Acta Ent. Fenn. 1: 1–112.

Källander C. 1994. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1993. Insectifera 2(1): 42–47 Källander C. 1996. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1995. Insectifera 4: 29–40.

Mutanen, M., Välimäki, P. & Pöykkö H. Pohjanliuskamittarin (Acasis appensata) merenrantamuodon ravintokasvi ja biologia. 2003. Baptria 28 (3): 18–21.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Palmqvist, G. 1975. Intressantare fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1974. Ent. Tidskr. 96(1–2): 58–59.

Palmqvist, G. 1977. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31–33.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85–89.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.

Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104: 55–58.

Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109: 59–64.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 98–102.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117: 35–48.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115: 37–44.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Clas Källander 2002. Rev. Clas Källander 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Acasis  
  • Art
    Acasis appensata, (Eversmann, 1842) - trolldruvelobmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Clas Källander 2002. Rev. Clas Källander 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.