Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brun ekvårvecklare

Organismgrupp Fjärilar, Vecklare Acleris quercinana
Brun ekvårvecklare Fjärilar, Vecklare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Med sitt vingspann på 12-15 mm hör arten till våra mindre vecklare. Framvingarnas grundfärg är blekgul med lätt pärlglans och är överlagrad av ett finmaskigt ockragult-rostfärgat nätmönster. Hos flertalet exemplar finns antydan till en mörkare, trekantig framkantsfläck. Höstgenerationen förefaller genomgående vara något mörkare i färgen. Huvudet och mellankroppen överensstämmer i allmänhet i färg med framvingarnas nätmönster. Bakvingarna är enfärgat grå. Arten kan förväxlas med främst glansig bokvårvecklare Acleris ferrugana och matt björkvårvecklare A. notana men har otydligare framkantsfläck och är genomsnittligt mindre och mer bredvingad. Säkrast skiljs den från dessa släktingar på genitalierna.
Utbredning
Länsvis förekomst för brun ekvårvecklare Observationer i  Sverige för brun ekvårvecklare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffades arten första gången 1953 av Per Benander i Skåne, på sluttningarna av Kullaberg mellan Solvik och Ramsvik. Här förekommer arten fortfarande. I mitten av 1960-talet upptäcktes en population av brun vårvecklare på St. Amundön i Askim söder om Göteborg (Västergötland). Här förekom den allmänt inom ett begränsat område åtminstone fram till slutet av 1980-talet. Därefter har den inte eftersökts målinriktat förrän år 2011 men då med negativt resultat. Man kan ändå inte utesluta att den finns kvar men missgynnats av de senaste årens stränga vintrar. I övriga Norden är arten endast känd från mycket lokala förekomster i Danmark: Bornholm, norra halvan av Jylland samt Læsø. Den övriga utbredningen omfattar Mellan- och Sydeuropa och vidare österut till Mindre Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast känd från Kullaberg och Stora Amundön söder om Göteborg, möjligen är arten redan försvunnen på den senare lokalen. Fjärilens biotop på båda lokalerna är varma sydbranter med öppen ekkrattskog. Larven är troligen beroende av att ha tillgång till låga ekbuskar för att få ett tillräckligt gynnsamt mikroklimat. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv)).
Ekologi
Larven är grön med svart huvud och nacksköld och svarta bröstfötter. Den lever på ek, företrädesvis låga buskar och nedre grenar på mindre träd, som växer intill solvända klippor. Larven spinner ihop bredsidorna av två blad och lever och förpuppar sig i mellanrummet. Arten har två generationer med larver i juni resp. augusti. Fjärilen flyger i Sverige i juli och åter från slutet av augusti till långt in på hösten (senaste observation i mitten av oktober). Förmodligen övervintrar arten som imago, även om knappast några vårflygande fjärilar setts i Sverige. De lokal- och mikroklimatiska förhållandena på brun vårvecklares två svenska utpostlokaler antyder att den är en värmekrävande art. På Kullaberg förekommer den bara på bergets solvarma sydvästsluttning. På St. Amundön är biotopen en lågvuxen ekkrattskog, som växer längs den bergiga sydvästvända stranden av en vik, som skär djupt in i ön. En stor del av populationen föreföll koncentrerad till några solitära ekbuskar, som växte lutade mot de branta strandklipporna ett fåtal meter från strandlinjen. Det exponerade läget mot havet erbjöd effektiv direkt solinstrålning, vars värmeverkan förlängdes ytterligare när den låga kvällssolen reflekterades av blanka havsytor. Bladen på trädens nedre grenar var kraftigt angripna av larverna, i synnerhet sådana blad som låg an mot de soluppvärmda bergsidorna. Under flygtiden kunde fjärilar lätt skrämmas upp från bladverket såväl dag- som kvällstid.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergek
· bergek
· ekar
· ekar
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tortricidae (vecklare), Släkte Acleris, Art Acleris quercinana (Zeller, 1849) - brun ekvårvecklare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast känd från Kullaberg och Stora Amundön söder om Göteborg, möjligen är arten redan försvunnen på den senare lokalen. Fjärilens biotop på båda lokalerna är varma sydbranter med öppen ekkrattskog. Larven är troligen beroende av att ha tillgång till låga ekbuskar för att få ett tillräckligt gynnsamt mikroklimat. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv)).
Med sitt vingspann på 12-15 mm hör arten till våra mindre vecklare. Framvingarnas grundfärg är blekgul med lätt pärlglans och är överlagrad av ett finmaskigt ockragult-rostfärgat nätmönster. Hos flertalet exemplar finns antydan till en mörkare, trekantig framkantsfläck. Höstgenerationen förefaller genomgående vara något mörkare i färgen. Huvudet och mellankroppen överensstämmer i allmänhet i färg med framvingarnas nätmönster. Bakvingarna är enfärgat grå. Arten kan förväxlas med främst glansig bokvårvecklare Acleris ferrugana och matt björkvårvecklare A. notana men har otydligare framkantsfläck och är genomsnittligt mindre och mer bredvingad. Säkrast skiljs den från dessa släktingar på genitalierna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brun ekvårvecklare

Länsvis förekomst och status för brun ekvårvecklare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brun ekvårvecklare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffades arten första gången 1953 av Per Benander i Skåne, på sluttningarna av Kullaberg mellan Solvik och Ramsvik. Här förekommer arten fortfarande. I mitten av 1960-talet upptäcktes en population av brun vårvecklare på St. Amundön i Askim söder om Göteborg (Västergötland). Här förekom den allmänt inom ett begränsat område åtminstone fram till slutet av 1980-talet. Därefter har den inte eftersökts målinriktat förrän år 2011 men då med negativt resultat. Man kan ändå inte utesluta att den finns kvar men missgynnats av de senaste årens stränga vintrar. I övriga Norden är arten endast känd från mycket lokala förekomster i Danmark: Bornholm, norra halvan av Jylland samt Læsø. Den övriga utbredningen omfattar Mellan- och Sydeuropa och vidare österut till Mindre Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tortricoidea  
  • Familj
    Tortricidae - vecklare 
  • Släkte
    Acleris  
  • Art
    Acleris quercinana(Zeller, 1849) - brun ekvårvecklare

Larven är grön med svart huvud och nacksköld och svarta bröstfötter. Den lever på ek, företrädesvis låga buskar och nedre grenar på mindre träd, som växer intill solvända klippor. Larven spinner ihop bredsidorna av två blad och lever och förpuppar sig i mellanrummet. Arten har två generationer med larver i juni resp. augusti. Fjärilen flyger i Sverige i juli och åter från slutet av augusti till långt in på hösten (senaste observation i mitten av oktober). Förmodligen övervintrar arten som imago, även om knappast några vårflygande fjärilar setts i Sverige. De lokal- och mikroklimatiska förhållandena på brun vårvecklares två svenska utpostlokaler antyder att den är en värmekrävande art. På Kullaberg förekommer den bara på bergets solvarma sydvästsluttning. På St. Amundön är biotopen en lågvuxen ekkrattskog, som växer längs den bergiga sydvästvända stranden av en vik, som skär djupt in i ön. En stor del av populationen föreföll koncentrerad till några solitära ekbuskar, som växte lutade mot de branta strandklipporna ett fåtal meter från strandlinjen. Det exponerade läget mot havet erbjöd effektiv direkt solinstrålning, vars värmeverkan förlängdes ytterligare när den låga kvällssolen reflekterades av blanka havsytor. Bladen på trädens nedre grenar var kraftigt angripna av larverna, i synnerhet sådana blad som låg an mot de soluppvärmda bergsidorna. Under flygtiden kunde fjärilar lätt skrämmas upp från bladverket såväl dag- som kvällstid.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· bergek - Quercus petraea (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Röjningar i ekkrattbestånd. Det ständigt ökande trycket från det rörliga friluftslivet i artens strandnära biotoper kan påverka arten negativt genom direkta störningar, slitage o.d. (gäller kanske i synnerhet St. Amundö-lokalen).

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att säkra skyddet och bevarandet av alla kustnära ekkrattbestånd längs västkusten.

Benander, P. 1960. Kullabergs småfjärilar. Kullabergs Natur, häfte 3.

Svensson, I. 2006. Nordens vecklare. Entomologiska Sällskapet i Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1997. Rev. Jan Å. Jonasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tortricoidea  
  • Familj
    Tortricidae - vecklare 
  • Släkte
    Acleris  
  • Art
    Acleris quercinana, (Zeller, 1849) - brun ekvårvecklare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1997. Rev. Jan Å. Jonasson 2012.