Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kantad kulhalsbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Acmaeops marginatus
Kantad kulhalsbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska bred, svart 7–11 mm lång långhorning med antenner som är längre än halva kroppen. Täckvingarnas sidokant är gul, och ibland kan den gula färgen breda ut sig på sidorna av täckvingarna. De första antennlederna samt benen (skenben och tarser) är normalt tvåfärgade i gulbrunt och svart. Täckvingarnas spets har en rundad urskärning som bildar två skarpa hörn i spetsen på varje täckvinge. Den mycket närstående arten korthårig kulhalsbock A. septentrionis har helsvarta ben och antenner samt saknar urskärning i täckvingespetsen. Viss variation förekommer dock hos båda arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för kantad kulhalsbock Observationer i  Sverige för kantad kulhalsbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare utbredd med vissa luckor från Halland och Öland till Torne lappmark. Sentida fynd finns från Gotska Sandön, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Fynd är även gjorda i Norge, Finland, Baltikum, Ryssland samt Mellan- och norra delen av Sydeuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på stammar och grövre grenar av tall, främst på brända träd. På Gotska Sandön är arten även påträffad på bergtall. Förr utbredd med vissa luckor från Halland och Öland till Torne lappmark. Sentida fynd finns från Gotska Sandön, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på stammar och grövre grenar av tall, främst på brända träd. Främst i urskogsliknande tallbestånd på sandmark och nyligen bränd barrskog. På Gotska Sandön lever dock arten på bergtall. Arten utnyttjar nydöda solexponerade tallar (enstaka observationer gjorda på bränd gran) och troligen enbart stående träd. Samma barkpartier kan äggläggas under flera år i rad. Larvutvecklingen, som sker under barken, är tvåårig. Förpuppningen, som sker i marken, inträder normalt i slutet av maj och början av juni, och från mitten av juni börjar de första nykläckta skalbaggarna visa sig. De påträffas främst flygande kring och krypande på nyligen döda tallar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bergtall
· bergtall
· tall
· tall
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Acmaeops, Art Acmaeops marginatus (Fabricius, 1781) - kantad kulhalsbock Synonymer Acmaeops marginata (Fabricius, 1781)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på stammar och grövre grenar av tall, främst på brända träd. På Gotska Sandön är arten även påträffad på bergtall. Förr utbredd med vissa luckor från Halland och Öland till Torne lappmark. Sentida fynd finns från Gotska Sandön, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En ganska bred, svart 7–11 mm lång långhorning med antenner som är längre än halva kroppen. Täckvingarnas sidokant är gul, och ibland kan den gula färgen breda ut sig på sidorna av täckvingarna. De första antennlederna samt benen (skenben och tarser) är normalt tvåfärgade i gulbrunt och svart. Täckvingarnas spets har en rundad urskärning som bildar två skarpa hörn i spetsen på varje täckvinge. Den mycket närstående arten korthårig kulhalsbock A. septentrionis har helsvarta ben och antenner samt saknar urskärning i täckvingespetsen. Viss variation förekommer dock hos båda arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kantad kulhalsbock

Länsvis förekomst och status för kantad kulhalsbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kantad kulhalsbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare utbredd med vissa luckor från Halland och Öland till Torne lappmark. Sentida fynd finns från Gotska Sandön, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Fynd är även gjorda i Norge, Finland, Baltikum, Ryssland samt Mellan- och norra delen av Sydeuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops marginatus(Fabricius, 1781) - kantad kulhalsbock
    Synonymer
    Acmaeops marginata (Fabricius, 1781)

Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på stammar och grövre grenar av tall, främst på brända träd. Främst i urskogsliknande tallbestånd på sandmark och nyligen bränd barrskog. På Gotska Sandön lever dock arten på bergtall. Arten utnyttjar nydöda solexponerade tallar (enstaka observationer gjorda på bränd gran) och troligen enbart stående träd. Samma barkpartier kan äggläggas under flera år i rad. Larvutvecklingen, som sker under barken, är tvåårig. Förpuppningen, som sker i marken, inträder normalt i slutet av maj och början av juni, och från mitten av juni börjar de första nykläckta skalbaggarna visa sig. De påträffas främst flygande kring och krypande på nyligen döda tallar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bergtall - Pinus mugo (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Hotas främst av bristen på öppen äldre sandtallskog med inslag av döda, stående tallar. Den är ofta påträffad på brända tallar i Norrland, vilket torde innebära att den även hotas av bristen på bränd tallskog.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Äldre sandtallskog bör skyddas, liksom bränd tallskog. Naturvårdsbränning bör utföras nära kända lokaler, samt i vissa fall användas för restaurering av redan skyddad tallskog.

Åtgärdsprogram Fastställt

Bense, U. 1995. Longhorn Beetles – Illustrated Key to the Cerambycidae and Vesperidae of Europe. p 123. Weikersheim.

Lundberg, S. 1981. Gotska Sandöns skalbaggsfauna – nytillskott och intressanta arter. Ent. Tidskr. 102: 153.

Lundberg, S. 1984. Den brända skogens skalbaggsfauna. Ent. Tidskr. 105: 131, 134, 137.

Palm, T & Lundberg, S. 1959. Studier över Acmaeops marginata. Opuscula Entomologica 24: 185-191.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops marginatus, (Fabricius, 1781) - kantad kulhalsbock
    Synonymer
    Acmaeops marginata (Fabricius, 1781)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.