Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korthårig kulhalsbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Acmaeops septentrionis
Korthårig kulhalsbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En svart 7–10 mm lång långhorning med ganska bred kropp och antenner som är längre än halva kroppen. Ytterkanten på täckvingarna är gulbruna, och i mycket sällsynta fall kan hela täckvingarna vara gulbruna. Färgen på antenner och ben är svarta till skillnad från den mycket närstående kantad kulhalsbock A. marginata, som har delvis gulbruna ben och antenner.
Utbredning
Länsvis förekomst för korthårig kulhalsbock Observationer i  Sverige för korthårig kulhalsbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Södermanland och Värmland till Torne lappmark, äldre fynd finns även från Gotland och Västergötland. Senare år har den visat en positiv respons till utförda naturvårdsbränningar, och har långsamt börjat återta delar av sitt forna utbredningsområde. Den är även funnen i Norge, Finland och Estland samt österut i Europa och finns även i Karpaterna och Alperna ner till södra Frankrike.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c; B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på barrträd, främst på brända träd. Utbredd från Södermanland och Värmland till Torne lappmark, äldre fynd finns även från Gotland och Västergötland. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-500). Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-20) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (5-20) %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (pga fortsatt snabb avverkning av kontinuitetsskog). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c+3c; B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på barrträd, oftast gran. Arten föredrar brända träd och kan efter skogsbrand bygga upp individrika populationer under loppet av några år. Den påträffas dock även i obränd granskog, och har flera gånger hittats i ljusöppen sumpgranskog med senvuxna träd. Arten utnyttjar nästan uteslutande stående träd och samma stammar används flera år i rad. Larvutvecklingen sträcker sig över två år. Larven gnager otydliga gångar under den lösa barken, och livnär sig främst av död innerbark. På hösten det andra året gnager den fullväxta larven sig ut genom barken och faller ner till marken. Den går sedan gärna in i mosskuddar eller i förna i anslutning till rotbenen och gör en puppkammare där. Förpuppningen sker under slutet av maj och början av juni, och den nykläckta skalbaggen lämnar marken från mitten av juni till mitten av juli.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Acmaeops, Art Acmaeops septentrionis (Thomson, 1866) - korthårig kulhalsbock Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c; B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under nyligen död bark på barrträd, främst på brända träd. Utbredd från Södermanland och Värmland till Torne lappmark, äldre fynd finns även från Gotland och Västergötland. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-500). Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-20) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (5-20) %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (pga fortsatt snabb avverkning av kontinuitetsskog). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c+3c; B2ab(iii,iv)).
En svart 7–10 mm lång långhorning med ganska bred kropp och antenner som är längre än halva kroppen. Ytterkanten på täckvingarna är gulbruna, och i mycket sällsynta fall kan hela täckvingarna vara gulbruna. Färgen på antenner och ben är svarta till skillnad från den mycket närstående kantad kulhalsbock A. marginata, som har delvis gulbruna ben och antenner.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korthårig kulhalsbock

Länsvis förekomst och status för korthårig kulhalsbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korthårig kulhalsbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Södermanland och Värmland till Torne lappmark, äldre fynd finns även från Gotland och Västergötland. Senare år har den visat en positiv respons till utförda naturvårdsbränningar, och har långsamt börjat återta delar av sitt forna utbredningsområde. Den är även funnen i Norge, Finland och Estland samt österut i Europa och finns även i Karpaterna och Alperna ner till södra Frankrike.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops septentrionis(Thomson, 1866) - korthårig kulhalsbock

Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på barrträd, oftast gran. Arten föredrar brända träd och kan efter skogsbrand bygga upp individrika populationer under loppet av några år. Den påträffas dock även i obränd granskog, och har flera gånger hittats i ljusöppen sumpgranskog med senvuxna träd. Arten utnyttjar nästan uteslutande stående träd och samma stammar används flera år i rad. Larvutvecklingen sträcker sig över två år. Larven gnager otydliga gångar under den lösa barken, och livnär sig främst av död innerbark. På hösten det andra året gnager den fullväxta larven sig ut genom barken och faller ner till marken. Den går sedan gärna in i mosskuddar eller i förna i anslutning till rotbenen och gör en puppkammare där. Förpuppningen sker under slutet av maj och början av juni, och den nykläckta skalbaggen lämnar marken från mitten av juni till mitten av juli.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av att äldre gles granskog omvandlas till plantager, samt av upphörda skogsbränder. Den kräver tillgång till stående granved, gärna ved från långsamvuxna träd, vilka idag blir allt ovanligare.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Naturvårdsbränning i granbestånd samt åtminstone temporärt skydd av bränd granskog. Glesa granskogar på fuktig mark undantas all skogskötsel.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, Uppsala.

Lundberg, S. 1984. Den brända skogens skalbaggsfauna. Ent. Tidskr. 105: 131, 134, 137.

Palm, T. 1946. Coleopterfaunan i en Jämtländsk lavgranskog. 1. Träd- och trädsvampfaunan. Ent. Tidskr. 67: 109–111, 120.

Palm, T. 1957. Studien über Acmaeops septentrionis Thoms. (Col. Cerambycidae). Opusc. Ent. 22: 184–188.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops septentrionis, (Thomson, 1866) - korthårig kulhalsbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.