Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grön kulhalsbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Acmaeops smaragdulus
Grön kulhalsbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska bred och cirka 10 mm lång, svart skalbagge med antenner som är längre än halva kroppen. Ovansidan är täckt med en ganska lång och tät, grönaktig behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för grön kulhalsbock Observationer i  Sverige för grön kulhalsbock
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Påträffad från Dalarna till Torne lappmark, mest i fjällnära områden. Inga fynd efter 1950. De senaste fynden gjordes i norra Norrbotten (Övre Soppero). Grön kulhalsbock är även känd från Norge, norra Finland (varifrån det även föreligger sentida fynd), Ryssland bort mot Sibirien och Mongoliet samt Mellaneuropa, där några fynd finns runt de högsta områdena i Alperna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Larvutvecklingen är dåligt känd, men sker sannolikt under nyligen död bark av barrträd. Påträffad från Dalarna till Torne lappmark, mest i fjällnära områden. Inga fynd efter 1950. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Larvutvecklingen sker sannolikt under nyligen död bark av barrträd. Larvutveckling i barrträd är konstaterad från Sibirien, och artens biologi tycks sammanfalla med de andra barrträdslevande Acmaeops-arternas. Från Skandinavien finns dock inga nogrannare iakttagelser om var larvutvecklingen sker. Arten är knuten till orörda barrskogsbestånd, och de flesta fynden ligger nära fjällkedjan eller till och med inne i barrskogsklädda fjälldalar. Med stor sannolikhet är larvutvecklingen tvåårig, och den fullbildade larven går ut i förnan på hösten innan förpuppningen sker. Den fullbildade skalbaggen uppsöker gärna blommor av bl.a. rölleka och rosor, och de flesta fynden av denna art är gjorda just i blommor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
· tallväxter
· tallväxter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· rosor
· rosor
· rönn
· rönn
· älggräs
· älggräs
Dött träd
Dött träd
· tallväxter
· tallväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Acmaeops, Art Acmaeops smaragdulus (Fabricius, 1792) - grön kulhalsbock Synonymer Acmaeops smaragdula (Fabricius, 1792)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Larvutvecklingen är dåligt känd, men sker sannolikt under nyligen död bark av barrträd. Påträffad från Dalarna till Torne lappmark, mest i fjällnära områden. Inga fynd efter 1950. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En ganska bred och cirka 10 mm lång, svart skalbagge med antenner som är längre än halva kroppen. Ovansidan är täckt med en ganska lång och tät, grönaktig behåring.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för grön kulhalsbock

Länsvis förekomst och status för grön kulhalsbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grön kulhalsbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad från Dalarna till Torne lappmark, mest i fjällnära områden. Inga fynd efter 1950. De senaste fynden gjordes i norra Norrbotten (Övre Soppero). Grön kulhalsbock är även känd från Norge, norra Finland (varifrån det även föreligger sentida fynd), Ryssland bort mot Sibirien och Mongoliet samt Mellaneuropa, där några fynd finns runt de högsta områdena i Alperna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops smaragdulus(Fabricius, 1792) - grön kulhalsbock
    Synonymer
    Acmaeops smaragdula (Fabricius, 1792)

Larvutvecklingen sker sannolikt under nyligen död bark av barrträd. Larvutveckling i barrträd är konstaterad från Sibirien, och artens biologi tycks sammanfalla med de andra barrträdslevande Acmaeops-arternas. Från Skandinavien finns dock inga nogrannare iakttagelser om var larvutvecklingen sker. Arten är knuten till orörda barrskogsbestånd, och de flesta fynden ligger nära fjällkedjan eller till och med inne i barrskogsklädda fjälldalar. Med stor sannolikhet är larvutvecklingen tvåårig, och den fullbildade larven går ut i förnan på hösten innan förpuppningen sker. Den fullbildade skalbaggen uppsöker gärna blommor av bl.a. rölleka och rosor, och de flesta fynden av denna art är gjorda just i blommor.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
· tallväxter - Pinaceae (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· rosor - Rosa (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· älggräs - Filipendula ulmaria (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· tallväxter - Pinaceae (Har betydelse)
Eftersom arten är knuten till döda barrträd är bristen på sådana det viktigaste hotet mot den. Dock behöver vi lära oss mera om dess larvutveckling för att närmare kunna precisera hotbilden.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Spara fler naturskogsbestånd med gammal barrskog, främst i den fjällnära regionen. Återinventera gamla lokaler för arten för att se om den fortfarande finns kvar i områdena, och förbättra kunskaperna om dess biologi.

Bilý, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 47–48.

Gaunitz, C. B. 1927. Bidrag till kännedom om Cerambycidernas förekomst inom Sorsele socken av Lycksele lappmark. Ent. Tidskr. 48: 178.

Svacha P. & Danilevsky, M. 1989. Cerambycoid larvae of Europe and Sovjet Union (Coleoptera, Cerambycoidea). Part III. Acta Univers. Carol. Biologi Vol. 32: 89. Prag.

Wirén, E. 1945. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i norra delen av det nordsvenska barrskogsområdet. – från insamlingar vid Pålkem. 1. Ent. Tidskr. 66: 24–26, 40.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Acmaeops  
  • Art
    Acmaeops smaragdulus, (Fabricius, 1792) - grön kulhalsbock
    Synonymer
    Acmaeops smaragdula (Fabricius, 1792)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.