Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunoxe

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aesalus scarabaeoides
Brunoxe Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En brun, 5–7 mm lång, klumpigt byggd skalbagge. Antennerna är mycket små och vinkelböjda med en liten klubba längst ut. Behåringen på täckvingarna är samlad till små borstar som är spridda över hela ytan.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunoxe Observationer i  Sverige för brunoxe
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Blekinge, Halland, östra Småland och Öland. Ej påträffad i övriga Norden eller i Baltikum, närmast i Tyskland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig från Sydvästeuropa österut till Turkmenistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i marknära eller underjordiska delar av stubbar eller grövre rötter av döda lövträd, ofta djupt ner i gamla avverkningsstubbar och stängselpålar eller i döda stamdelar som ligger med god markkontakt. Främst i ek, men angrepp är även påträffade i bokved och i på marken liggande björklågor med brunrötad ved. Känd från Blekinge, Halland, östra Småland och Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i marknära eller underjordiska delar av stubbar eller grövre rötter av döda lövträd, ofta djupt ner i gamla avverkningsstubbar och stängselpålar eller i döda stamdelar som ligger med god markkontakt. Främst i ek, men angrepp är även påträffade i bokved och i på marken liggande björklågor med brunrötad ved. Arten kan stanna i samma träddelar under flera decennier. Larverna gnager cirkelrunda gångar som kan vara mycket slingrande i avverkningsstubbar men är rakare då utvecklingen sker i lågor. Gångarna är tätt fyllda med gnagmjöl. Larverna tycks ha en treårig larvutveckling. Den fullbildade skalbaggen kan påträffas under en stor del av sommaren, men är på grund av sin tröghet svår att finna utom då den ligger kvar i sin puppkammare i veden. Det verkar som den sällan lämnar det inre av stubbarna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· bok
· bok
· ekar
· ekar
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· svampar
· svampar
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Lucanidae (ekoxbaggar), Släkte Aesalus, Art Aesalus scarabaeoides (Panzer, 1794) - brunoxe Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i marknära eller underjordiska delar av stubbar eller grövre rötter av döda lövträd, ofta djupt ner i gamla avverkningsstubbar och stängselpålar eller i döda stamdelar som ligger med god markkontakt. Främst i ek, men angrepp är även påträffade i bokved och i på marken liggande björklågor med brunrötad ved. Känd från Blekinge, Halland, östra Småland och Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Konventioner CITES bilaga C
Åtgärdsprogram Fastställt
En brun, 5–7 mm lång, klumpigt byggd skalbagge. Antennerna är mycket små och vinkelböjda med en liten klubba längst ut. Behåringen på täckvingarna är samlad till små borstar som är spridda över hela ytan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunoxe

Länsvis förekomst och status för brunoxe baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunoxe

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Blekinge, Halland, östra Småland och Öland. Ej påträffad i övriga Norden eller i Baltikum, närmast i Tyskland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig från Sydvästeuropa österut till Turkmenistan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Lucanidae - ekoxbaggar 
  • Underfamilj
    Aesalinae  
  • Tribus
    Aesalini  
  • Släkte
    Aesalus  
  • Art
    Aesalus scarabaeoides(Panzer, 1794) - brunoxe

Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i marknära eller underjordiska delar av stubbar eller grövre rötter av döda lövträd, ofta djupt ner i gamla avverkningsstubbar och stängselpålar eller i döda stamdelar som ligger med god markkontakt. Främst i ek, men angrepp är även påträffade i bokved och i på marken liggande björklågor med brunrötad ved. Arten kan stanna i samma träddelar under flera decennier. Larverna gnager cirkelrunda gångar som kan vara mycket slingrande i avverkningsstubbar men är rakare då utvecklingen sker i lågor. Gångarna är tätt fyllda med gnagmjöl. Larverna tycks ha en treårig larvutveckling. Den fullbildade skalbaggen kan påträffas under en stor del av sommaren, men är på grund av sin tröghet svår att finna utom då den ligger kvar i sin puppkammare i veden. Det verkar som den sällan lämnar det inre av stubbarna.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
Svampar och lavar (Har betydelse)
· svampar - Fungi (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Arten kräver en obruten succession av rödmurken ved. Att populationerna är individsvaga och att spridningsförmågan förmodligen är svag, gör att arten är sårbar för kontinuitetsbrott i substrattillgång.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Arten kräver större mängder av rödmurken ved för sin överlevnad. Eftersom den gynnas av gamla avverkningsstubbar torde en kontinuerlig avverkning av ek inom de områden där den fortfarande finns kvar vara av nöden. Det gäller även att öka mängden av död ved generellt inom samma områden samt att verka för att vi får behålla gammal ek i Sydsverige.

Åtgärdsprogram Fastställt

Landin, B.-O. 1957. Skalbaggar, Lamellicornia Svensk Insektfauna 9: 44.

Leiler, T.-E. 1949. Bidrag till kännedomen om Aesalus scarabaeoides (Panz.) (Col. Lucan.). Ent. Tidskr. 70: 245–248.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar i Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 86.

Palm, T. 1951. Anteckningar om svenska skalbaggar. VI. Ent. Tidskr. 72: 49–50.

Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar. VII. Ent. Tidskr. 74: 180–181.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 304–305.

Palm, T. 1982. Förändringar i den svenska skalbaggsfaunan. Ent. Tidskr. 103: 29.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Lucanidae - ekoxbaggar 
  • Underfamilj
    Aesalinae  
  • Tribus
    Aesalini  
  • Släkte
    Aesalus  
  • Art
    Aesalus scarabaeoides, (Panzer, 1794) - brunoxe
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.