Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödpannad vägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Agenioideus ciliatus
Rödpannad vägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 6–10 mm, hane 4–7 mm. Kroppens grundfärg är svart med smala rödaktiga fält längs facettögats övre del, på käkarnas centrala del och hos honan ibland längs munsköldens framkant. Baklårens yttre del är hos hanen ibland brunröda och det sista synliga bakkroppssegmentet har en vit fläck i mitten. Kroppsytan är tydligt grynig (granulerad), särskilt efterryggen som hos stora exemplar även kan vara svagt tvärstrimmig (strierad). Bakkroppen har en tät åtliggande, brun behåring. Hos hanen bildar den ljusa behåringen på efterryggen en solfjäderformad virvel, vilket också finns hos murvägstekel Agenioideus sericeus. Kroppsytans grova struktur (vid hög förstoring), som ger ett matt intryck, är då en god skiljekaraktär. Honans första framfotssegment har en gles kam bestående av tre tunna borst. Hanens analbukplåt är blank och med en skarp köl vars yttre del har en rak eller svagt konkav kontur utan utstående behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödpannad vägstekel Observationer i  Sverige för rödpannad vägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rödpannad vägstekel förekommer i Sverige endast på Gotland och Gotska Sandön. Första fyndet i landet gjordes på Fårö 1944. På Gotska Sandön gjordes de första fynden inte förrän på 1990-talet, och först 2008 konstaterades arten för första gången på huvudön (södra Gotland). Arten uppträder i låga antal och är därför svår att hitta. Troligen har arten funnits på Gotland under en längre tid. Den har inte påträffats i övriga delar av Norden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordvästafrika genom södra och centrala Europa, vidare österut genom Turkiet (Özbek m.fl. 2000) till Centralasien (Wolf 1998). Utbredningens tyngdpunkt ligger i medelhavsregionen, men arten är sällsynt i hela utbredningsområdet och endast enstaka fynd är gjorda norr om Alperna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast påträffad på Gotland (aktuella förekomster på Fårö, Stånga och Gotska Sandön), vilket sannolikt är de enda förekomsterna i landet. Bedömningen baseras på observerad och prognosticerad minskning av biotopareal och habitatkvalitet, både i skyddad och i oskyddad skogsmark på grund av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1850 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (24-32) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Igenväxning av sanddyner (förhindrande av bränder i tallskog) minskar artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)).
Ekologi
Rödpannad vägstekel förekommer i Sverige endast i större, glest bevuxna dynområden med stort antal soltimmar under högsommaren. Trots att arten förekommer i en miljö med god tillgång på olika typer av spindlar, där en del andra förekommande vägsteklar har ett brett bytesval, så tycks denna art uteslutande angripa vaxspindeln Steatoda albomaculata (Theridiidae) (Gros & Wahis 2002). Stekelhonan söker upp spindeln i anslutning till dess fångstnät och efter attacken transporterar hon den förlamade spindeln till något befintligt hålrum i sanden där boet anläggs. Samtliga fynd av arten i Sverige har gjorts under första halvan av juli. I Sydeuropa är arten aktiv även tidigare under sommaren. I Sverige har hanar påträffats på blommor av gulmåra Galium verum.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· fläckvaxspindel
· fläckvaxspindel
· spindlar
· spindlar
· vaxspindlar
· vaxspindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Agenioideus (slankvägsteklar), Art Agenioideus ciliatus (Lepeletier, 1845) - rödpannad vägstekel Synonymer rödpannad slankvägstekel, Pompilus ciliatus Lepeletier, 1845, Pompilus rubiginicollis Costa, 1885, Psammochares rubigidorsum Haupt, 1929, Psammochares orbiculatus Haupt, 1927, Pompilus lichtensteini Tournier, 1889

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast påträffad på Gotland (aktuella förekomster på Fårö, Stånga och Gotska Sandön), vilket sannolikt är de enda förekomsterna i landet. Bedömningen baseras på observerad och prognosticerad minskning av biotopareal och habitatkvalitet, både i skyddad och i oskyddad skogsmark på grund av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1850 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (24-32) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Igenväxning av sanddyner (förhindrande av bränder i tallskog) minskar artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)).
Längd hona 6–10 mm, hane 4–7 mm. Kroppens grundfärg är svart med smala rödaktiga fält längs facettögats övre del, på käkarnas centrala del och hos honan ibland längs munsköldens framkant. Baklårens yttre del är hos hanen ibland brunröda och det sista synliga bakkroppssegmentet har en vit fläck i mitten. Kroppsytan är tydligt grynig (granulerad), särskilt efterryggen som hos stora exemplar även kan vara svagt tvärstrimmig (strierad). Bakkroppen har en tät åtliggande, brun behåring. Hos hanen bildar den ljusa behåringen på efterryggen en solfjäderformad virvel, vilket också finns hos murvägstekel Agenioideus sericeus. Kroppsytans grova struktur (vid hög förstoring), som ger ett matt intryck, är då en god skiljekaraktär. Honans första framfotssegment har en gles kam bestående av tre tunna borst. Hanens analbukplåt är blank och med en skarp köl vars yttre del har en rak eller svagt konkav kontur utan utstående behåring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödpannad vägstekel

Länsvis förekomst och status för rödpannad vägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödpannad vägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rödpannad vägstekel förekommer i Sverige endast på Gotland och Gotska Sandön. Första fyndet i landet gjordes på Fårö 1944. På Gotska Sandön gjordes de första fynden inte förrän på 1990-talet, och först 2008 konstaterades arten för första gången på huvudön (södra Gotland). Arten uppträder i låga antal och är därför svår att hitta. Troligen har arten funnits på Gotland under en längre tid. Den har inte påträffats i övriga delar av Norden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordvästafrika genom södra och centrala Europa, vidare österut genom Turkiet (Özbek m.fl. 2000) till Centralasien (Wolf 1998). Utbredningens tyngdpunkt ligger i medelhavsregionen, men arten är sällsynt i hela utbredningsområdet och endast enstaka fynd är gjorda norr om Alperna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Agenioideus - slankvägsteklar 
  • Undersläkte
    Agenioideus (Schizanoplius)  
  • Art
    Agenioideus ciliatus(Lepeletier, 1845) - rödpannad vägstekel
    Synonymer
    rödpannad slankvägstekel
    Pompilus ciliatus Lepeletier, 1845
    Pompilus rubiginicollis Costa, 1885
    Psammochares rubigidorsum Haupt, 1929
    Psammochares orbiculatus Haupt, 1927
    Pompilus lichtensteini Tournier, 1889

Rödpannad vägstekel förekommer i Sverige endast i större, glest bevuxna dynområden med stort antal soltimmar under högsommaren. Trots att arten förekommer i en miljö med god tillgång på olika typer av spindlar, där en del andra förekommande vägsteklar har ett brett bytesval, så tycks denna art uteslutande angripa vaxspindeln Steatoda albomaculata (Theridiidae) (Gros & Wahis 2002). Stekelhonan söker upp spindeln i anslutning till dess fångstnät och efter attacken transporterar hon den förlamade spindeln till något befintligt hålrum i sanden där boet anläggs. Samtliga fynd av arten i Sverige har gjorts under första halvan av juli. I Sydeuropa är arten aktiv även tidigare under sommaren. I Sverige har hanar påträffats på blommor av gulmåra Galium verum.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· fläckvaxspindel - Steatoda albomaculata (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
· vaxspindlar - Steatoda (Viktig)
Igenväxning av för arten passande biotoper är det direkta pågående hotet. Två av lokalerna (Gotska Sandön och Ulla Hau) är skyddade som nationalpark och naturreservat. I Ulla Hau och andra inlandsdyner på Fårö är pågående spontan igenväxning med tall efter tidigare stabilisering av flygsanddynerna ett allvarligt hot. Utanför reservatet kan även exploatering eller aktiv skogsplantering av inlandsdyner med gles markvegetation på Fårö vara ett hot. Om arten finns kvar på Sudersand är, förutom igenväxning av de inre stranddynerna i detta område, även störning och fysisk påverkan från badturismen ett möjligt hot. På sikt kan även framgångsrik brandbekämpning på Gotska Sandön vara ett hot mot arten eftersom dess lämpliga miljöer är knutna till tidiga successionsstadier.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss positiv effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss positiv effekt)
Röjning av träd och buskar som hotar att invadera förekomstplatserna är önskvärt. Särskilt viktigt är att igenväxningen hejdas i Ulla Hau och att reservatets skötsel riktas mot att gynna den unika värmekrävande insektsfaunan.
Etymologi: ciliatus (lat) = hårbeklädd; av cilium = fint hår, (i antikt latin = ögonlock); suffixet -atus. Uttal: [agenoídeus siliátus].

Gros, E. 1983. Note sur la biologie de quelques Pompilides (2e partie). – L’Entomologiste 39:24–35.

Gros, E. & Wahis, R. 2002. Contribution à la connaissance des Agenioideus de la faune franco-belge (Hymenoptera, Pompilidae). – Bull. Soc. ent. France 107(3):313–334.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur insektenfauna der DDR: Hymenoptera – Pompilidae. Beitr. Ent., Berlin 37(2):279–390.

Sörensson, M. 1989. Insektsfaunan i Ulla Hau och några andra gotländska sanddynområden. Länsstyrelsen i Gotlands län. Naturvårdsfunktionen. 122 sid.

Sörensson, M. 1990. Agenioideus ciliatus (Lep.) – en sydeuropeisk vägstekel (Hym. Pompilidae) från Ulla Hau, Fårö. Fazett 3(1–2):1–28.

Wolf, H. 1971. Prodromus der Hymenopteren der Tschechoslowakei. Pars 10. Pompiloidea. Acta Faun. Ent. Musei Nat. Pragae 14, suppl. 3:1–76.

Wolf, H. 1998. Wegwespen (Hymenoptera, Pompilidae) des Oberösterreichischen Landesmuseums Linz (Austria) aus Zentralasien. – Linz. biol. Beitr. 30:331–348.

Özbek, H., Yildirim, E., Wolf, H. & Wahis, R. 2000. The Pompilidae (Hymenoptera: Aculeata) fauna of Turkey: Part II. Pompilinae. – Zoology in the Middle East 21:109–128. Heidelberg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1991. Rev. Johan Abenius 2001, 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Agenioideus - slankvägsteklar 
  • Undersläkte
    Agenioideus (Schizanoplius)  
  • Art
    Agenioideus ciliatus, (Lepeletier, 1845) - rödpannad vägstekel
    Synonymer
    rödpannad slankvägstekel
    Pompilus ciliatus Lepeletier, 1845
    Pompilus rubiginicollis Costa, 1885
    Psammochares rubigidorsum Haupt, 1929
    Psammochares orbiculatus Haupt, 1927
    Pompilus lichtensteini Tournier, 1889
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1991. Rev. Johan Abenius 2001, 2013.