Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klövfåfoting

Organismgrupp Mångfotingar Decapauropus helveticus
Klövfåfoting Mångfotingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En knappt millimeterlång fåfoting. Hela djuret är vitt. Släktet Decapauropus utmärks av att undre antenngrenens framkant är kortare än dess bakkant, samt att den s.k. antennglobulus är kortskaftad. Klövfåfoting känns igen på att analsegmentets ryggdel baktill har en halvcirkelformig utbuktning och att analsegmentets undre del har två par borst. Vidare är analplattan tungformig, bakåt avsmalnande och kluven likt en klöve, därav det svenska namnet.
Utbredning
Länsvis förekomst för klövfåfoting Observationer i  Sverige för klövfåfoting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd endast från tre lokaler i Sverige: en ädellövskogslokal i Västergötland och två blandskogslokaler i Jämtland – alla tre på kalkgrund. Förekomsterna här indikerar att den kan vara värme- och kalkkrävande. Även om totalutbredningen är stor, åtminstone västpalearktisk-nearktisk, är arten mycket sällsynt även i våra grannländer. Dess locus typicus på Jylland är tillika dess enda kända lokal i Danmark. Vidare är en lokal känd från sydligaste Finland och två från södra Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Förekommer i ädel- och blandlövskogar på kalkrik grund. Kan vara kalk- och värmekrävande. Hittills endast påträffad på tre lokaler i Västergötland och Jämtland. Utbredningen och biologi för arten är ofullständigt känd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
I Sverige är arten funnen i ädellövskog och blandlövskog. Vid en undersökning i Österrike visade det sig att arten föredrog mull-humusskikt i lövskogar på kalkgrund. Förekomsterna i Norden indikerar att den kan vara värme- och kalkgynnad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Pauropoda (fåfotingar), Ordning Tetramerocerata, Familj Pauropodidae (fåfotingar), Släkte Decapauropus, Art Decapauropus helveticus (Hansen, 1902) - klövfåfoting Synonymer tvåspetsfåfoting, Allopauropus helveticus (Hansen, 1902), tvåspetsad småfåfoting

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Förekommer i ädel- och blandlövskogar på kalkrik grund. Kan vara kalk- och värmekrävande. Hittills endast påträffad på tre lokaler i Västergötland och Jämtland. Utbredningen och biologi för arten är ofullständigt känd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En knappt millimeterlång fåfoting. Hela djuret är vitt. Släktet Decapauropus utmärks av att undre antenngrenens framkant är kortare än dess bakkant, samt att den s.k. antennglobulus är kortskaftad. Klövfåfoting känns igen på att analsegmentets ryggdel baktill har en halvcirkelformig utbuktning och att analsegmentets undre del har två par borst. Vidare är analplattan tungformig, bakåt avsmalnande och kluven likt en klöve, därav det svenska namnet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klövfåfoting

Länsvis förekomst och status för klövfåfoting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klövfåfoting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd endast från tre lokaler i Sverige: en ädellövskogslokal i Västergötland och två blandskogslokaler i Jämtland – alla tre på kalkgrund. Förekomsterna här indikerar att den kan vara värme- och kalkkrävande. Även om totalutbredningen är stor, åtminstone västpalearktisk-nearktisk, är arten mycket sällsynt även i våra grannländer. Dess locus typicus på Jylland är tillika dess enda kända lokal i Danmark. Vidare är en lokal känd från sydligaste Finland och två från södra Norge.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Pauropoda - fåfotingar 
  • Ordning
    Tetramerocerata  
  • Familj
    Pauropodidae - fåfotingar 
  • Släkte
    Decapauropus  
  • Art
    Decapauropus helveticus(Hansen, 1902) - klövfåfoting
    Synonymer
    tvåspetsfåfoting
    Allopauropus helveticus (Hansen, 1902)
    tvåspetsad småfåfoting

I Sverige är arten funnen i ädellövskog och blandlövskog. Vid en undersökning i Österrike visade det sig att arten föredrog mull-humusskikt i lövskogar på kalkgrund. Förekomsterna i Norden indikerar att den kan vara värme- och kalkgynnad.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Löv-/barrblandskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Avverkning eller annan exploatering av för arten lämpliga biotoper.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Förbättrade kunskaper om artens biologi och miljökrav. Likaså är en förnyad inventering av de svenska lokalerna angelägen. Vidare bör arten mer systematiskt eftersökas på potentiellt nya platser. Först därefter kan behov och typ av närmare åtgärder preciseras.
Arten har på svenska även kallats tvåspetsfåfoting.

Andersson, G., Djursvoll, P. & Scheller, U. 2008. Katalog över Nordens mångfotingar. Entomologisk Tidskrift 129: 173-190.

Hansen, H. J. 1902. On the genera and species of the order Pauropoda. Vidensk. Medd. fra den Naturhistoriske Forening i Kjøbenhavn 1901: 323–424.

Meyer, E. & Scheller, U. 1992. Abundance and species composition of Pauropoda in forest soils of western Austria. Berichte naturhistorische-medizinische Verein Innsbruck, Suppl. 10: 431–439.

Scheller, U. 1982. Pauropoda from southern Finland. Memoranda Societas Fauna Flora Fennica 58: 27–31.

Scheller, U. 1998. The pauropoda of Norway. Fauna norvegica B 45: 1-10.

Scheller, U. 2005. Klövfåfoting, sid. 290-291. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Mångfotingar. Myriapoda. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Scheller 1993. Rev. Ulf Gärdenfors 2005. Rev. Göran Andersson & Ulf Scheller 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Pauropoda - fåfotingar 
  • Ordning
    Tetramerocerata  
  • Familj
    Pauropodidae - fåfotingar 
  • Släkte
    Decapauropus  
  • Art
    Decapauropus helveticus, (Hansen, 1902) - klövfåfoting
    Synonymer
    tvåspetsfåfoting
    Allopauropus helveticus (Hansen, 1902)
    tvåspetsad småfåfoting
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Scheller 1993. Rev. Ulf Gärdenfors 2005. Rev. Göran Andersson & Ulf Scheller 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.