Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vårpälsbi

Organismgrupp Steklar, Bin Anthophora plumipes
Vårpälsbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 14–16 mm. Vårpälsbi har liksom flera av de övriga arterna i släktet tydliga könsskillnader. Hos honan är behåringen på huvudet svart, men kroppsbehåringens färg varierar avsevärt. Ofta är de längre håren på mellankroppen svarta i topparna medan underpälsen har ljust brun färgton, vilket ger ett lite nedsmutsat intryck. Bakkroppen ger ibland ett randigt intryck hos ljusa honor genom att ryggplåtarnas smala ändfransar då är ljusa. Nästan helsvarta honor förekommer i den svenska populationen, liksom honor med övervägande mörkt brun behåring på mellankroppen. Behåringen på bakskenbenen kan variera i färg från ljust gråbeige till brunorange. Honan kan vara svår att skilja från övriga pälsbin på grund av sitt varierande utseende men kroppsstorleken, pälslängden och det tidiga uppträdandet ger goda ledtrådar. Svarta vårpälsbihonor kan med säkerhet skiljas från honor av svartpälsbi A. retusa på att bakskenbenens sporrar är svarta och inte gulaktiga.

Hanen är huvudsakligen ljusbrunt behårad på huvud, mellankropp och främre delen av bakkroppen, vars bakre del är mörkhårig. Han har utbredd gul teckning i nedre delen av ansikte, munsköld och överläpp. Framsidan av antennskaften är också gula och käkarna har i regel en liten gul fläck. Unikt för vårpälsbihanen är utformningen av mellanbenen. Längs fotsegmentens bakkant sitter glesa, mycket långa penselhår. Första och femte fotsegmentet har tät, svart behåring längs framkantens nedre del.
Utbredning
Länsvis förekomst för vårpälsbi Observationer i  Sverige för vårpälsbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den historiskt enda kända svenska populationen bestod i en koloni i ett äldre korsvirkeshus i Skåne, Skanör (1938). Sedan dess saknas belägg för att arten skulle ha förekommit i Sverige fram till år 2005, då en hona observerades vid ett par tillfällen i det lilla samhället Viken söder om Landskrona i Skåne (Högmo 2017). År 2009 kunde en hona fotograferas i Trelleborg, vilket ingav hopp om att arten börjat expandera. De senaste åren har populationsutvecklingen varit starkt positiv med otaliga observationer i Skåne, huvudsakligen i västra delen av landskapet men också i Simrishamn och Hässleholm. År 2013 dök arten oväntat upp i Närke (Hallsberg) där den observerats årligen sedan dess. Sannolikt har den spridits med transporter på något sätt, kanske med vårblommande trädgårdsväxter eller liknande. Den senaste populationsökningen och geografiska expansionen visar att arten inte längre är att betrakta som hotad.

Nordgränsen har under lång tid gått genom Danmark där den tidigt varit känd från sydöstra Lolland och där en nordlig utpostlokal på västra Sjælland vid Røsnæs nyligen blivit känd (Madsen 2000). Arten är inte känd från Norge eller Finland, annat än som ett tillfälligt fynd av en hona 1954 i syvästra Finland.

Vårpälsbi är en relativt vanligt förekommande art i hela Mellan- och Sydeuropa samt norrut till mellersta England.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC°)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Vårpälsbi var tidigare känd från en lokal i Skåne (Skanör senast belagd 1938). Därefter har arten eftersökts och borde, pga sin storlek och sitt beteende, ha påträffats om den funnits kvar. En rimlig tolkning är att arten dog ut i Sverige. 2005 återupptäcktes den dock i ett kustnära samhälle söder om Höganäs där den tycks ha etablerat en liten population. Därefter har arten spritt sig i urbana miljöer och är relativt vanlig på många platser i Skåne. 2013 påträffades den så långt norrut som i Närke. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (160-1000) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Rödlistningskategorin markeras därför med en gradsymbol som indikerar att justering har skett. Kategorin påverkas inte av detta utan behåller sitt värde LC.
Ekologi
Vårpälsbiet födosöker i ädellövskog, kantzoner mot odlingsmark, parker och trädgårdar. Boet anläggs i naturligt varma, gärna skyddade lägen i erosionsbranter, längs vägkanter och vattendrag eller täkter med vertikala väggar av lera eller mycket tätpackad sand (mjuk sandsten). Även i äldre murar med lerbruk eller gamla bristfälligt underhållna husväggar av obränd lersten har bon påträffats. Flera sådana har noterats på Österlen under senare år. Bogången är ca 10 mm i diameter och grävs ut efter att leran fuktats upp med vatten. Ofta används tidigare gångsystem, även av andra mindre arter och vidgas då till lämplig storlek. Cellerna storlek är ungefär 10×18 mm och fodras vid behov med uppfuktad lera för att bli täta och få rundad form (Mader 1999). I varje cell läggs först en blandning av pollen med ett visst nektarinslag, sedan en flytande blandning som huvudsakligen består av nektar med endast en ringa del pollen ovanpå. Ägget läggs överst varvid det flyter på nektarblandningen.

Bona parasiteras av sorgbiet Melecta albifrons som tycks följa värdartens nordgräns väl i Danmark (Madsen 2000), men som i Sverige endast är känt i ett mycket gammalt museiexemplar utan närmare fynduppgifter. Vårpälsbiet är den tidigast flygande pälsbiarten i Nordeuropa och flygtiden sträcker sig från början av mars till mitten av maj. För pollen- och nektarsamling besöks ett stort antal tidigblommande, långpipiga arter såsom plister Lamium, lungört Pulmonaria, nunneört Corydalis, gullviva Primula veris, samt diverse tidigblommande lökväxter. Honans snabel är försedd med en tät borstbehåring som används för att skrapa ut pollen ur rörformiga blommor (Müller m.fl. 1997).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Buskmark
Buskmark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gullviva
· gullviva
· liljeväxter
· liljeväxter
· lungörter
· lungörter
· nunneörter
· nunneörter
· plistrar
· plistrar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Anthophora (pälsbin), Art Anthophora plumipes (Pallas, 1772) - vårpälsbi Synonymer Anthophora pilipes, Apis plumipes Pallas, 1772

Kategori Livskraftig (LC°)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Vårpälsbi var tidigare känd från en lokal i Skåne (Skanör senast belagd 1938). Därefter har arten eftersökts och borde, pga sin storlek och sitt beteende, ha påträffats om den funnits kvar. En rimlig tolkning är att arten dog ut i Sverige. 2005 återupptäcktes den dock i ett kustnära samhälle söder om Höganäs där den tycks ha etablerat en liten population. Därefter har arten spritt sig i urbana miljöer och är relativt vanlig på många platser i Skåne. 2013 påträffades den så långt norrut som i Närke. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (160-1000) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Rödlistningskategorin markeras därför med en gradsymbol som indikerar att justering har skett. Kategorin påverkas inte av detta utan behåller sitt värde LC.
Längd 14–16 mm. Vårpälsbi har liksom flera av de övriga arterna i släktet tydliga könsskillnader. Hos honan är behåringen på huvudet svart, men kroppsbehåringens färg varierar avsevärt. Ofta är de längre håren på mellankroppen svarta i topparna medan underpälsen har ljust brun färgton, vilket ger ett lite nedsmutsat intryck. Bakkroppen ger ibland ett randigt intryck hos ljusa honor genom att ryggplåtarnas smala ändfransar då är ljusa. Nästan helsvarta honor förekommer i den svenska populationen, liksom honor med övervägande mörkt brun behåring på mellankroppen. Behåringen på bakskenbenen kan variera i färg från ljust gråbeige till brunorange. Honan kan vara svår att skilja från övriga pälsbin på grund av sitt varierande utseende men kroppsstorleken, pälslängden och det tidiga uppträdandet ger goda ledtrådar. Svarta vårpälsbihonor kan med säkerhet skiljas från honor av svartpälsbi A. retusa på att bakskenbenens sporrar är svarta och inte gulaktiga.

Hanen är huvudsakligen ljusbrunt behårad på huvud, mellankropp och främre delen av bakkroppen, vars bakre del är mörkhårig. Han har utbredd gul teckning i nedre delen av ansikte, munsköld och överläpp. Framsidan av antennskaften är också gula och käkarna har i regel en liten gul fläck. Unikt för vårpälsbihanen är utformningen av mellanbenen. Längs fotsegmentens bakkant sitter glesa, mycket långa penselhår. Första och femte fotsegmentet har tät, svart behåring längs framkantens nedre del.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vårpälsbi

Länsvis förekomst och status för vårpälsbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vårpälsbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den historiskt enda kända svenska populationen bestod i en koloni i ett äldre korsvirkeshus i Skåne, Skanör (1938). Sedan dess saknas belägg för att arten skulle ha förekommit i Sverige fram till år 2005, då en hona observerades vid ett par tillfällen i det lilla samhället Viken söder om Landskrona i Skåne (Högmo 2017). År 2009 kunde en hona fotograferas i Trelleborg, vilket ingav hopp om att arten börjat expandera. De senaste åren har populationsutvecklingen varit starkt positiv med otaliga observationer i Skåne, huvudsakligen i västra delen av landskapet men också i Simrishamn och Hässleholm. År 2013 dök arten oväntat upp i Närke (Hallsberg) där den observerats årligen sedan dess. Sannolikt har den spridits med transporter på något sätt, kanske med vårblommande trädgårdsväxter eller liknande. Den senaste populationsökningen och geografiska expansionen visar att arten inte längre är att betrakta som hotad.

Nordgränsen har under lång tid gått genom Danmark där den tidigt varit känd från sydöstra Lolland och där en nordlig utpostlokal på västra Sjælland vid Røsnæs nyligen blivit känd (Madsen 2000). Arten är inte känd från Norge eller Finland, annat än som ett tillfälligt fynd av en hona 1954 i syvästra Finland.

Vårpälsbi är en relativt vanligt förekommande art i hela Mellan- och Sydeuropa samt norrut till mellersta England.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Anthophora - pälsbin 
  • Art
    Anthophora plumipes(Pallas, 1772) - vårpälsbi
    Synonymer
    Anthophora pilipes
    Apis plumipes Pallas, 1772

Vårpälsbiet födosöker i ädellövskog, kantzoner mot odlingsmark, parker och trädgårdar. Boet anläggs i naturligt varma, gärna skyddade lägen i erosionsbranter, längs vägkanter och vattendrag eller täkter med vertikala väggar av lera eller mycket tätpackad sand (mjuk sandsten). Även i äldre murar med lerbruk eller gamla bristfälligt underhållna husväggar av obränd lersten har bon påträffats. Flera sådana har noterats på Österlen under senare år. Bogången är ca 10 mm i diameter och grävs ut efter att leran fuktats upp med vatten. Ofta används tidigare gångsystem, även av andra mindre arter och vidgas då till lämplig storlek. Cellerna storlek är ungefär 10×18 mm och fodras vid behov med uppfuktad lera för att bli täta och få rundad form (Mader 1999). I varje cell läggs först en blandning av pollen med ett visst nektarinslag, sedan en flytande blandning som huvudsakligen består av nektar med endast en ringa del pollen ovanpå. Ägget läggs överst varvid det flyter på nektarblandningen.

Bona parasiteras av sorgbiet Melecta albifrons som tycks följa värdartens nordgräns väl i Danmark (Madsen 2000), men som i Sverige endast är känt i ett mycket gammalt museiexemplar utan närmare fynduppgifter. Vårpälsbiet är den tidigast flygande pälsbiarten i Nordeuropa och flygtiden sträcker sig från början av mars till mitten av maj. För pollen- och nektarsamling besöks ett stort antal tidigblommande, långpipiga arter såsom plister Lamium, lungört Pulmonaria, nunneört Corydalis, gullviva Primula veris, samt diverse tidigblommande lökväxter. Honans snabel är försedd med en tät borstbehåring som används för att skrapa ut pollen ur rörformiga blommor (Müller m.fl. 1997).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Buskmark, Lövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gullviva - Primula veris (Har betydelse)
· liljeväxter - Liliaceae (Har betydelse)
· lungörter - Pulmonaria (Har betydelse)
· nunneörter - Corydalis (Har betydelse)
· plistrar - Lamium (Har betydelse)


Påverkan
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)

Erlandsson, S. 1975. Notiser om svenska Apiders utbredning. Entomologen 4:19–23.

Falk, S. 2015. Field guide to the bees of Great Britain and Irland. British Wildlife Field Guides. Bloomsbury Publishing Plc.

Högmo, O. 2007. Vårpälsbiet Anthophora plumipes (Pallas 1772) tillbaka i Sverige (Hymenoptera: Anthophoridae). Ent. Tidskr. 128(1–2):33–35.

Mader, D. 1999. Geologische und biologische Entomoökologie der rezenten Seidenbiene Colletes. Band 1. Logabook, Köln.

Madsen, P.B. 2000. En ny dansk hvepsebi Nomada fucata Panzer, 1798 og andere sjældne bier fundet på Røsnæs – samt en preliminær status over den danske bifauna. Ent. Meddr. 69:111–114.

Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen, Mitteleuropaeische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Scheuchl, E. 1995. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band I: Anthophoridae. Eget förlag, Velden.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiainen ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, sid. 558–561.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Anthophora - pälsbin 
  • Art
    Anthophora plumipes, (Pallas, 1772) - vårpälsbi
    Synonymer
    Anthophora pilipes
    Apis plumipes Pallas, 1772
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.