Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hårdyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aphodius scrofa
Hårdyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 2,5-3,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen brunaktiga, täckvingarna mörkt bruna eller nästan svarta. Översidan har en tät behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för hårdyngbagge Observationer i  Sverige för hårdyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från Skåne, Blekinge, södra Halland, östra Småland samt på Öland. Starkt minskande, efter 1950 med säkerhet endast känd från Skåne, västra Blekinge och Öland (två lokaler). Har möjligen ökat något i Skåne de senaste åren, men är alltjämt begränsad till några få områden. Närmast i Danmark, vidare i Mellan- och Sydeuropa, Baltikum, Ryssland, Kaukasus, Turkistan och Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark. Endast känd från Skåne, södra Halland, östra Småland samt på Öland. Starkt minskande, efter 1950 med säkerhet endast känd från sandfält i Skåne (Vombsänkan och östra Skåne), västra Blekinge samt två lokaler på Öland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning av får, ko och häst på varm, öppen sandmark. Gemensamt för lokalerna är en kortbetad vegetation och ett brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna påträffas under våren och försommaren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Aphodius, Art Aphodius scrofa (Fabricius, 1787) - hårdyngbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark. Endast känd från Skåne, södra Halland, östra Småland samt på Öland. Starkt minskande, efter 1950 med säkerhet endast känd från sandfält i Skåne (Vombsänkan och östra Skåne), västra Blekinge samt två lokaler på Öland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 2,5-3,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen brunaktiga, täckvingarna mörkt bruna eller nästan svarta. Översidan har en tät behåring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hårdyngbagge

Länsvis förekomst och status för hårdyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hårdyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från Skåne, Blekinge, södra Halland, östra Småland samt på Öland. Starkt minskande, efter 1950 med säkerhet endast känd från Skåne, västra Blekinge och Öland (två lokaler). Har möjligen ökat något i Skåne de senaste åren, men är alltjämt begränsad till några få områden. Närmast i Danmark, vidare i Mellan- och Sydeuropa, Baltikum, Ryssland, Kaukasus, Turkistan och Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius scrofa(Fabricius, 1787) - hårdyngbagge

Lever i spillning av får, ko och häst på varm, öppen sandmark. Gemensamt för lokalerna är en kortbetad vegetation och ett brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna påträffas under våren och försommaren.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Ett generellt sett lägre betestryck leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor. Detta leder till ett mindre gynnsamt mikroklimat, och den tätare grässvålen missgynnar också på ett mer direkt sätt de grävande arterna. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll en relativt hård hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius scrofa, (Fabricius, 1787) - hårdyngbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.