Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sidendyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aphodius tomentosus
Sidendyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 5-6,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen rödbruna, täckvingarna brunröda-brunsvarta. Täckvingarnas översida är tätt behårad. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för sidendyngbagge Observationer i  Sverige för sidendyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Flertalet fynd är gamla eller mycket gamla. Endast från Skåne finns 1900-talsfynd, senast 1946 (Ivö), 1952 (Brönnestad) och 1955 (Osbyholm). Efter detta påträffades arten inte på många år, och betraktades därför som försvunnen. Under 2011 och 2013 så har den dock återfunnits på tre skilda lokaler i Klingavälsåns dalgång i Skåne. Arten är närmast känd från Danmark och Finland, och vidare i Baltikum (Lettland). Även i Danmark och Finland är fynden gamla eller mycket gamla. År 1999 så återfanns den dock på Sylt i norra Tyskland. I Mellaneuropa har arten under 1900-talets senare hälft försvunnit från flera områden där den förut fanns. Utbredningsområdet sträcker sig från Nederländerna österut genom Europa till Ryssland och Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Lever i spillning på torr, öppen, sandig eller grusig betesmark, t.ex. på sandiga torrängar eller alvarmark. Känd från ett fåtal lokaler i Skåne, Blekinge, på Öland och Gotland. Starkt minskande under 1900-talet. De senaste fynden gjordes i Skåne på 1950-talet, och arten ansågs efter detta länge vara försvunnen. Sedan 2011 är den dock återfunnen på några lokaler inom ett begränsat område i Vombsänkan. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning på öppen, torr, sandig betesmark. Om svenska fynd är mycket få detaljer kända. Flera av de sentida fynden är gjorda i hästspillning, men om detta säger något om artens preferens är inte känt. Även i Mellaneuropa är arten knuten till varma, stäppartade lokaler. Larvutvecklingen sker under sommaren. Svenska fynd där uppgift om fynddatum finns är gjorda i maj och augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Aphodius, Art Aphodius tomentosus (Müller, 1776) - sidendyngbagge Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Lever i spillning på torr, öppen, sandig eller grusig betesmark, t.ex. på sandiga torrängar eller alvarmark. Känd från ett fåtal lokaler i Skåne, Blekinge, på Öland och Gotland. Starkt minskande under 1900-talet. De senaste fynden gjordes i Skåne på 1950-talet, och arten ansågs efter detta länge vara försvunnen. Sedan 2011 är den dock återfunnen på några lokaler inom ett begränsat område i Vombsänkan. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 5-6,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen rödbruna, täckvingarna brunröda-brunsvarta. Täckvingarnas översida är tätt behårad. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sidendyngbagge

Länsvis förekomst och status för sidendyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sidendyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Flertalet fynd är gamla eller mycket gamla. Endast från Skåne finns 1900-talsfynd, senast 1946 (Ivö), 1952 (Brönnestad) och 1955 (Osbyholm). Efter detta påträffades arten inte på många år, och betraktades därför som försvunnen. Under 2011 och 2013 så har den dock återfunnits på tre skilda lokaler i Klingavälsåns dalgång i Skåne. Arten är närmast känd från Danmark och Finland, och vidare i Baltikum (Lettland). Även i Danmark och Finland är fynden gamla eller mycket gamla. År 1999 så återfanns den dock på Sylt i norra Tyskland. I Mellaneuropa har arten under 1900-talets senare hälft försvunnit från flera områden där den förut fanns. Utbredningsområdet sträcker sig från Nederländerna österut genom Europa till Ryssland och Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius tomentosus(Müller, 1776) - sidendyngbagge

Lever i spillning på öppen, torr, sandig betesmark. Om svenska fynd är mycket få detaljer kända. Flera av de sentida fynden är gjorda i hästspillning, men om detta säger något om artens preferens är inte känt. Även i Mellaneuropa är arten knuten till varma, stäppartade lokaler. Larvutvecklingen sker under sommaren. Svenska fynd där uppgift om fynddatum finns är gjorda i maj och augusti.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Har betydelse)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Hör till de dyngbaggar som relativt tidigt försvann ur den svenska faunan. Anledningen till denna tidiga tillbakagång är okänd. Det sydsvenska landskapet var dock som allra hårdast utnyttjat under 1800-talet, och möjligen kan det minskande betestrycket ha slagit särskilt hårt mot de mest värmekrävande arterna. Minskningen av arealen betesmark har dessutom huvudsakligen drabbat de magra, sandiga markerna. Hur de sentida återfynden ska tolkas är för tidigt att säga.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Återupptäckten av arten i Skåne bör föranleda inventeringar för att klarlägga dess status. Arten bör beaktas i arbetet med åtgärdsprogrammet för dynglevande skalbaggar.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005, 2013. © ArtDatabanken, SLU 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius tomentosus, (Müller, 1776) - sidendyngbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005, 2013. © ArtDatabanken, SLU 2013.