Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Ceratapion basicorne

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Ceratapion basicorne
  Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 2,1–2,8 mm lång vivel med smal och kullrig kroppsform. Kropp och benen är svarta, täckvingarna metalliskt blå. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för Ceratapion basicorne Observationer i  Sverige för Ceratapion basicorne
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Känd från Skåne, Öland och Västergötland. Senast funnen 1945 vid Södra Sandby i sydvästra Skåne. I Norden i övrigt endast känd från Danmark, där det förutom några äldre fynd på öarna och på nordöstra Själland finns ett relativt sent fynd från Sydsjälland (1977). Även noterad från Ryska Karelen. Utbredd över en stor del av Europa, västra Nordafrika och Mellanöstern. Starkt minskande även i Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever på olika klintarter (Centaurea spp.) och är i Norden främst funnen på väddklint (C. scabiosa). I Mellaneuropa anges arten vara monofag på blåklint (C. cyanus), längre söderut i Europa lever den även på andra Centaurea-arter. Känd i några få exemplar från Skåne, Öland och Västergötland. Senaste fyndet gjordes 1945 i Skåne. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1945.
Ekologi
Lever på olika klintarter (Centaurea spp.) i Norden främst väddklint (C. scabiosa). I Mellaneuropa främst på blåklint (C. cyanus), längre söderut i Europa även på andra Centaurea-arter. Uppgifter om förekomst på Carduus och andra korgblommiga växter finns också i litteraturen. På torra, öppna marker, t.ex väg- och åkerrenar, sandfält, och kustklintar. Larvutvecklingen sker antingen i blomkorgen, bladen, stängeln eller rothalsen, uppgifterna går isär i litteraturen. Fullbildade individer uppträder under sensommaren och påträffas på värdväxten fram till september. De övervintrar och fortplantar sig sedan påföljande vår. Mycket få individer påträffas dock under vår och försommar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåklint
· blåklint
· klintar
· klintar
· väddklint
· väddklint
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Apionidae (spetsvivlar), Släkte Ceratapion, Art Ceratapion basicorne (Illiger, 1807) Synonymer Apion basicorne Illiger, 1807

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever på olika klintarter (Centaurea spp.) och är i Norden främst funnen på väddklint (C. scabiosa). I Mellaneuropa anges arten vara monofag på blåklint (C. cyanus), längre söderut i Europa lever den även på andra Centaurea-arter. Känd i några få exemplar från Skåne, Öland och Västergötland. Senaste fyndet gjordes 1945 i Skåne. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1945.
En 2,1–2,8 mm lång vivel med smal och kullrig kroppsform. Kropp och benen är svarta, täckvingarna metalliskt blå. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för Ceratapion basicorne

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Ceratapion basicorne

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Öland och Västergötland. Senast funnen 1945 vid Södra Sandby i sydvästra Skåne. I Norden i övrigt endast känd från Danmark, där det förutom några äldre fynd på öarna och på nordöstra Själland finns ett relativt sent fynd från Sydsjälland (1977). Även noterad från Ryska Karelen. Utbredd över en stor del av Europa, västra Nordafrika och Mellanöstern. Starkt minskande även i Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Ceratapiini  
  • Släkte
    Ceratapion  
  • Art
    Ceratapion basicorne(Illiger, 1807)
    Synonymer
    Apion basicorne Illiger, 1807

Lever på olika klintarter (Centaurea spp.) i Norden främst väddklint (C. scabiosa). I Mellaneuropa främst på blåklint (C. cyanus), längre söderut i Europa även på andra Centaurea-arter. Uppgifter om förekomst på Carduus och andra korgblommiga växter finns också i litteraturen. På torra, öppna marker, t.ex väg- och åkerrenar, sandfält, och kustklintar. Larvutvecklingen sker antingen i blomkorgen, bladen, stängeln eller rothalsen, uppgifterna går isär i litteraturen. Fullbildade individer uppträder under sensommaren och påträffas på värdväxten fram till september. De övervintrar och fortplantar sig sedan påföljande vår. Mycket få individer påträffas dock under vår och försommar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåklint - Centaurea cyanus (Viktig)
· klintar - Centaurea (Viktig)
· väddklint - Centaurea scabiosa (Viktig)
Arten är med stor sannolikhet försvunnen från landet. Den exakta anledningen till artens försvinnande är ej känd, men har förmodligen samband med ändrade brukningsformer, kanske framför allt en ökad kemikalieanvändning i jordbruket.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Arten är förmodligen redan försvunnen från landet. Den bör dock eftersökas systematiskt. Generellt gäller att trädor, obesprutade kantzoner och andra småbiotoper i jordbrukslandskapet bör behållas.

Cmoluch, Z. 1971. Studien über Rüsselkäfer (Coleoptera, Curculionidae) xerothermer Pflanzenassoziationen der Lubliner Hochebene. Acta Zoologica Cracoviensia 16(2): 29-216.

Dieckmann, L. 1977. Beiträge zur Insektenfauna der DDR: Coleoptera - Curculionidae (Apioninae). Beiträge zur Entomologie 27: 7-143.

Hansen, V. 1969. Biller. XXI. Snudebiller. Danmarks Fauna, band 69. G. E. C. Gads forlag, København.

Lohse, G.-A. 1981. Unterfamilie: Apioninae. I: Freude, H., K. W. Harde & G.-A. Lohse (red.). Die Käfer Mitteleuropas. Band 10. Goecke & Evers, Krefeld, ss. 127-183.

Nyholm, T. 1941. Coleopterologiska meddelanden. IV. Om förekomsten i Sverige av Apion penetrans Germ. och A. alliariae Hbst. Opuscula Entomologica 6: 74-77. Nyholm, T. 1945. Coleopterologiska meddelanden. VII. Opuscula Entomologica 10: 153-156.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Ceratapiini  
  • Släkte
    Ceratapion  
  • Art
    Ceratapion basicorne, (Illiger, 1807)
    Synonymer
    Apion basicorne Illiger, 1807
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.