Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor margeritspetsvivel

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Omphalapion laevigatum
Stor margeritspetsvivel Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 2,1–3 mm lång kullrig vivel med breda täckvingar och smal framkropp. Kropp och ben är svarta, täckvingarna hos hanen svarta, hos honan metalliskt blå.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor margeritspetsvivel Observationer i  Sverige för stor margeritspetsvivel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare funnen i flertalet landskap från Skåne till Södermanland (fynd saknas från Gotland). Arten har minskat starkt under 1900-talet, och efter 1970 föreligger endast fynd från ett fåtal lokaler, i Skåne, östra Småland, Öland och Bohuslän. Närmast i Danmark, de södra delarna av Norge och Finland samt Karelen och Baltikum. Också i övriga Norden är arten minskande, med undantag av Finland där ingen tillbakagång har kunnat observeras. Världsutbredningen sträcker sig från Europa till Kazakstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever på olika Anthemis-arter, främst åkerkulla, på trädesåkrar och andra öppna torra marker. Påträffad från Skåne till Södermanland. Sentida fynd finns endast från en lokal vardera i Skåne, östra Småland och Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever på olika arter av släktet Anthemis. I de nordiska länderna ange särskilt åkerkulla, Anthemis arvensis, men flera av de sentida fynden är gjorda på färgkulla, A. tinctoria. I torra, varma och solexponerade miljöer såsom trädesåkrar, åkerkanter, vägslänter, betesmarker och liknande, ofta i vindskyddade lägen. Larverna utvecklas i galler i blomfästet (ref. i Wahlgren 1944). Fullbildade individer uppträder under sensommaren och påträffas på värdväxten fram till september. De övervintrar och fortplantar sig sedan påföljande vår.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgkulla
· färgkulla
· åkerkulla
· åkerkulla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Apionidae (spetsvivlar), Släkte Omphalapion, Art Omphalapion laevigatum (Paykull, 1792) - stor margeritspetsvivel Synonymer Apion sorbi (Fabricius, 1792), Apion laevigatum (Paykull, 1792)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever på olika Anthemis-arter, främst åkerkulla, på trädesåkrar och andra öppna torra marker. Påträffad från Skåne till Södermanland. Sentida fynd finns endast från en lokal vardera i Skåne, östra Småland och Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 2,1–3 mm lång kullrig vivel med breda täckvingar och smal framkropp. Kropp och ben är svarta, täckvingarna hos hanen svarta, hos honan metalliskt blå.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor margeritspetsvivel

Länsvis förekomst och status för stor margeritspetsvivel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor margeritspetsvivel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare funnen i flertalet landskap från Skåne till Södermanland (fynd saknas från Gotland). Arten har minskat starkt under 1900-talet, och efter 1970 föreligger endast fynd från ett fåtal lokaler, i Skåne, östra Småland, Öland och Bohuslän. Närmast i Danmark, de södra delarna av Norge och Finland samt Karelen och Baltikum. Också i övriga Norden är arten minskande, med undantag av Finland där ingen tillbakagång har kunnat observeras. Världsutbredningen sträcker sig från Europa till Kazakstan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Ceratapiini  
  • Släkte
    Omphalapion  
  • Art
    Omphalapion laevigatum(Paykull, 1792) - stor margeritspetsvivel
    Synonymer
    Apion sorbi (Fabricius, 1792)
    Apion laevigatum (Paykull, 1792)

Lever på olika arter av släktet Anthemis. I de nordiska länderna ange särskilt åkerkulla, Anthemis arvensis, men flera av de sentida fynden är gjorda på färgkulla, A. tinctoria. I torra, varma och solexponerade miljöer såsom trädesåkrar, åkerkanter, vägslänter, betesmarker och liknande, ofta i vindskyddade lägen. Larverna utvecklas i galler i blomfästet (ref. i Wahlgren 1944). Fullbildade individer uppträder under sensommaren och påträffas på värdväxten fram till september. De övervintrar och fortplantar sig sedan påföljande vår.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgkulla - Cota tinctoria (Viktig)
· åkerkulla - Anthemis arvensis (Viktig)
Artens starka tillbakagång står sannolikt i samband med värdväxternas minskning i det moderna jordbrukslandskapet, p.g.a ett intensifierat åkerbruk med kemisk ogräsbekämpning.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Behåll trädor, obesprutade kantzoner och andra småbiotoper i jordbrukslandskapet.

Gønget, H. 1997. The Brentidae (Coleoptera) of Northern Europe. Fauna Ent. Scand. 34. Brill, Leiden.

Wahlgren, E. (1944) Cecidiologiska anteckningar. V. Entomologisk Tidskrift 64 (3-4), s.50-121

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Ceratapiini  
  • Släkte
    Omphalapion  
  • Art
    Omphalapion laevigatum, (Paykull, 1792) - stor margeritspetsvivel
    Synonymer
    Apion sorbi (Fabricius, 1792)
    Apion laevigatum (Paykull, 1792)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.