Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Squamapion origani

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Squamapion origani
  Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 1,8–2,1 mm lång, kullrig vivel. Kropp och benen är enfärgat svarta, översidan ger ett gråaktigt intryck p.g.a. en gles vit behåring. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för Squamapion origani Observationer i  Sverige för Squamapion origani
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Norden endast känd från Öland. Arten förväxlades tidigare med den närstående A. vicinum, och anmäldes först 1986 som ny för landet. Det äldsta kända fyndet är från 1928. Länge var arten endast känd från ett par lokaler, men under senare år har efterforskningar visat att den är relativt utbredd i Mittlandsskogen, med enstaka fynd också på norra (Grankullavik) och södra Öland (Vickleby). Sammanlagt är knappt tiotalet lokaler kända. Det är svårt att säga om det ökande antalet kända lokaler motsvarar en reell ökning, eller om arten varit förbisedd. Förekomsten på Öland förefaller vara helt isolerad, arten är närmast känd från norra Tyskland. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1b(iii)+2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever på kungsmynta (Origanum vulgare). I torra, solexponerade miljöer såsom torrängar, i skogsbryn och vägslänter. Endast funnen på Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (800-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (80-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(iii)+2b(iii)).
Ekologi
Lever på kungsmynta (Origanum vulgare). I torra, solexponerade miljöer såsom torrängar, i skogsbryn och vägslänter. Angriper oftast svaga, torkstressade plantor av värdväxten, och påträffas knappast på frodiga bestånd av kungsmynta i mer skuggiga miljöer. Också i Mellaneuropa i varma, torra miljöer; i kanten av örtrika torrängar och gräsmarker, sandiga gropar, övergivna stenbrott, klippor och torrbranter men också i kanten av olika slags kulturmarker såsom betesmarker, vid gamla tegelbruk och i vinodlingar i träda, ofta på kalkrik mark. Troligen minerar larven i stjälken och åstadkommer där gallbildningar i vilka den uppehåller sig. Larven utvecklas under sommaren, och den fullbildade skalbaggen påträffas på värdväxten främst under augusti-september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kungsmynta
· kungsmynta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Apionidae (spetsvivlar), Släkte Squamapion, Art Squamapion origani (Planet, 1918) Synonymer Apion origani Planet, 1918

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1b(iii)+2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever på kungsmynta (Origanum vulgare). I torra, solexponerade miljöer såsom torrängar, i skogsbryn och vägslänter. Endast funnen på Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (800-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (80-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(iii)+2b(iii)).
En 1,8–2,1 mm lång, kullrig vivel. Kropp och benen är enfärgat svarta, översidan ger ett gråaktigt intryck p.g.a. en gles vit behåring. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Squamapion origani

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Squamapion origani

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden endast känd från Öland. Arten förväxlades tidigare med den närstående A. vicinum, och anmäldes först 1986 som ny för landet. Det äldsta kända fyndet är från 1928. Länge var arten endast känd från ett par lokaler, men under senare år har efterforskningar visat att den är relativt utbredd i Mittlandsskogen, med enstaka fynd också på norra (Grankullavik) och södra Öland (Vickleby). Sammanlagt är knappt tiotalet lokaler kända. Det är svårt att säga om det ökande antalet kända lokaler motsvarar en reell ökning, eller om arten varit förbisedd. Förekomsten på Öland förefaller vara helt isolerad, arten är närmast känd från norra Tyskland. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Kalcapiini  
  • Släkte
    Squamapion  
  • Art
    Squamapion origani(Planet, 1918)
    Synonymer
    Apion origani Planet, 1918

Lever på kungsmynta (Origanum vulgare). I torra, solexponerade miljöer såsom torrängar, i skogsbryn och vägslänter. Angriper oftast svaga, torkstressade plantor av värdväxten, och påträffas knappast på frodiga bestånd av kungsmynta i mer skuggiga miljöer. Också i Mellaneuropa i varma, torra miljöer; i kanten av örtrika torrängar och gräsmarker, sandiga gropar, övergivna stenbrott, klippor och torrbranter men också i kanten av olika slags kulturmarker såsom betesmarker, vid gamla tegelbruk och i vinodlingar i träda, ofta på kalkrik mark. Troligen minerar larven i stjälken och åstadkommer där gallbildningar i vilka den uppehåller sig. Larven utvecklas under sommaren, och den fullbildade skalbaggen påträffas på värdväxten främst under augusti-september.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kungsmynta - Origanum vulgare (Viktig)
Hotbilden är oklar, men som värmekrävande torrmarksart med begränsad utbredning kan arten antas vara missgynnad av igenväxning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av torrängar och vägkantsslåtter som vidmakthåller en artrik örtflora.

Andersson, B. 1986. Apion origani funnen i Sverige. Entomologisk Tidskrift 107(1–2): 62.

Dieckmann, L. 1977. Beiträge zur Insektenfauna der DDR: Coleoptera - Curculionidae (Apioninae). Beiträge zur Entomologie 27: 7–143.

Gønget, H. 1997. The Brentidae (Coleoptera) of northern Europé. Fauna Entomological Scandinavica. Vol. 10. Brill, Leiden.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Lohse, G.-A. 1981. Unterfamilie: Apioninae. I: Freude, H., K. W. Harde & G.-A. Lohse (red.). Die Käfer Mitteleuropas. Band 10. Goecke & Evers, Krefeld, ss. 127–183.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Apionidae - spetsvivlar 
  • Underfamilj
    Apioninae  
  • Tribus
    Kalcapiini  
  • Släkte
    Squamapion  
  • Art
    Squamapion origani, (Planet, 1918)
    Synonymer
    Apion origani Planet, 1918
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1997. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.